Beslutsångest!

Jag tjänar för tillfället ganska mycket mer i lön än ordinarie, då jag är utlånad och får massa extra ersättningar för det. Det har gjort att jag, om jag får fortsätta så här ett tag till, har tjänat ihop till kontantinsats på ett litet hus nästa år. En möjlighet jag typ inte haft förr och aldrig räknat med att få.
Det öppnar ju en hel del dörrar som jag velat öppna, men aldrig räknat med att kunna öppna. Så att säga. Vilket ju såklart är kul i sig!
Men nu har ju min beslutsångest kickat in ordentligt. Jag letar i en specifik kommun i region Stockholm för att ha nära till jobbet. Det finns hus i min prisklass, men de är ju inga drömboenden i sig utan kräver en hel del kompromissande från mitt håll. Jag är usel på att kompromissa Får jag fortsätta som jag gör nu, finns definitvt möjlighet till att kunna renovera en del, men det vet jag ju inte.
Och jag vill ju helst bo i närheten av Stockholm. Älskar Stockholmstrafiken, tillgången till nästan allt och att mina föräldrar bor här. Eller är jag villig att testa nått annat och få ett drömboende? Jobb kan jag få nästan var som helst, bara att det ska passa mina önskemål.
Så var i landet skulle jag då bosätta mig? Eller kanske borde jag titta på utlandet, typ Norge? Drömmen är USA eller Nya Zeeland, men inget av det verkar möjligt. Och jag har ju mina katter som är lite för gamla för att ta med till andra sidan jordklotet.
Men jag vill ju gärna bo runt Stockholm. Fast då får jag troligen inte nått drömboende. Och min arbetsgivare har så jobbigt upplagda arbetstider att jag inte vet om jag vill jobba kvar om det inte ändras. Nu har jag satt allt åt sidan för att tjäna pengar, men det kommer ju ha ett slut.
Samtidigt har jag en kisse som är dålig i ena höften. Förhoppningsvis hjälper de mediciner hon får, hon är lite äldre så det handlar om några år. Men behöver hon opereras, så ska hon det om veterinär anser att hon pallar. Mitt nuvarande boende passar definitivt inte för en höftledsopererad katts rehab och den här katten är högt och lågt. Så jag får halvt panik för det, måste måste måste ha ett hus som passar ifall katten måste opereras Fast jag kan ju inte köpa ett hus enbart pga det.
Jag försöker intala mig själv att inte dra iväg, jag har kontantinsatsen först till nästa sommar om det går bra. Så varför jaga upp sig redan nu, kanske dyker ett litet drömhus upp för mig om jag sitter lugnt i båten? Men å andra sidan kan det ju vara bra att börja kolla upp saker redan nu? Och vilka skulle jag då prata med, mäklare eller banken?

Ibland känner jag för att avbryta utlåningen bara för att inte ha några val längre...