Så totalt gränslöst och respektlöst!! Jag kan bara inte fatta hur man liksom kan tappa allt vett bara för att man får barnbarn och gillar det?? Människors enorma lust att lägga sig i det som jag uppfattar som mitt privatliv var faktiskt den jobbigaste delen i att vara gravid och få barn. Ville så ofta säga ifrån till alla som hade synpunkter på allt från vad jag åt till att vi faktiskt tänkte behålla hunden fastän vi fick barn (jodå, det ifrågasattes)!
Folk är hopplösa.
Bokstavligen dagen efter jag fick missfall (tidigt och fysiskt okomplicerat men ändå) var det en på jobbet som frågade mig i lunchrummet inför typ 10 pers om det inte var dags för barn snart. Och det var inte direkt en nära kollega utan bara någon jag delade lunchrum med så hon visste inget om något förutom att jag gift mig ca ett år tidigare. En del av mig hade verkligen lust att svara "jo vi tänkte det men jag fick missfall igår"... Men tanken på att behöva prata om det inför 10 pers kändes värre