Försöker svara alla i ett inlägg. Vilken feedback! Oj, jag hade aldrig kunnat tänka mig att man skulle kunna ta regelrätt illa vid sig av att få något sånt berättat för sig. Jag har alltid tänkt som någon var inne på att det i värsta fall blir pinsamt för mig om han tycker att jag är larvig eller omogen, inte att han skulle bli förolämpad eller arg
det är ju det sista man vill. Vi har jobbat väldigt nära varandra under dessa 4 år och såklart lär man ju känna varandra ganska ingående i det läget. Han har själv sagt att han är en väldigt flirtig person som flörtar med "alla" för att han gillar bekräftelsen, dock oskyldigt flörtande kan tilläggas. Han har även flörtat med mig på samma sätt har han medgett och det var nog lite där det började tror jag. Ett tag funderade jag på om han på allvar var kär i mig men jag valde att ignorera och ett par år senare fick jag reda på hur det låg till. Det är just det som gör att jag överväger att berätta. Iom att han gillar bekräftelsen känns det kanske inte så troligt att han skulle ta illa upp? Eller? Svårt det där. Jag vet inte varför jag vill berätta, det är bara någon känsla jag har att det skulle vara skönt att få säga det man egentligen skulle vilja ha sagt för flera år sedan och iom att han slutar så slipper han ju se mig igen om det skulle bli awkward.