Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Förmodligen kommer folk iaf inte tro du är lat eller bli förbannade för att du inte kommer till jobbet. Men de kan också börja se dig som ett offer eller ifrågasätta ditt omdöme i annat.
Det där får man själv känna av hur man tror personerna skulle göra och vad man tror blir bäst för en själv.

Det är din andra mening där som gör att jag tvekar. Jag vet ju inte hur de kommer reagera.

Nu antar jag att de undrar. Det jag behöver fråga mig är om det är mitt problem? Eller räcker det kanske med att chefen vet. Chefen vet verkligen att jag älskar mitt jobb och är lycklig över att ha det. (Till skillnad från några slashasar på avdelningen ) Arbetet passar mig som handen i handsken.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Din bipolära sjukdom är med största sannolikhet inget som du kommer bli av med likt en förkylning. Alltså är den en del av din personlighet och en del av dig. Du är inte din bipolaritet, det är något du har och som visar sig genom en rad olika beteenden.

Om du ska kunna förlika dig med den delen av dig och acceptera den tror jag det är viktigt att du vågar berätta och gå förbi de normativa gränserna, precis som alkoholisterna som är ambitiösa i sitt tillfrisknande inte döljer det. Det betyder inte att du behöver berätta alla detaljer och att du har varit inlagd för suicidförsök. Men att låtsas som det handlar om något helt annat tror jag på sikt gör situationen jobbigare. Bipolariteten är en sak, konsekvenserna av den är en följd av det och det som skapar mer problem.

Du har helt klart en poäng i det du skriver.

Jag vet att jag inte är min bipolaritet. Frågan jag ställer mig är hur andra ser på det.

Att acceptera innebär det per automatik att berätta för andra, tänker du?

Att du skriver en tråd om det visar att det är konsekvenserna i sig som är ett problem, vad du gör av det får du avgöra själv utifrån vad du tror är bäst i just din situation.

Jo, det har blivit för mycket sjukskrivningar efter pappas död oktober 2010. Då var det lätt att säga att jag var deprimerad på grund av pappas död. Men nu, två och ett halvt år senare stämmer det ju inte.

Jag märker att det här är svårt. Det är så oerhört personligt. Folk, arbetskamraterna, kan läsa om bipolaritet och få för sig en massa saker som inte stämmer. Jag vill absolut inte bli analyserad.

Jag kanske ska säga att jag har klena nerver? Räcker inte det?

I vilket fall som helst ska jag inte berätta på måndag. Jag låter det gå en tid till och låter beslutet mogna fram.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Knapplånar mig själv.

En av arbetskamraternas barn har adhd. Detta är arbetskamraten väldigt öppen om och har berättat om hela tiden, från det att de kämpade med att få diagnos till hur det går vartefter. Denna person är väldigt tongivande på jobbet och en av dem som jag ser som lite inskränkt.

Jag tänker att adhd som ju beskrivs som en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning är väldigt annorlunda mot bipolaritet som är en psykisk sjukdom. Eller hur? Funktionsnedsättning och psykiskt sjuk. Ja, det hörs ju att den ena har ett besvär och den andra är knäpp.

Jag funderar vidare på om de ska få veta, vad de ska få veta och varför. Kan det inte helt enkelt räcka med att jag är sjukskriven på grund av depression periodvis och jobbar mindre för att jag inte orkar mer pga depressionen?

Mitt absoluta mål är att inte vara heltidssjukskriven mer, men det kan jag inte veta med säkerhet.

 

[tara]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Nej, pga dina arbetskamrater är dina arbetskamrater och inte något annat oavsett hur trevliga de verkar vara. Dina nuvarande sjukhistorier och om du är sjuk emellanåt tider diskuterar du med din chef. punkt. Dina arbetskamrater finns inte kvar för dig om du inte arbetar där. Arbetskamraterna kan spekulera och skvallra hur mycket som helst men de är inget annat än arbetskamrater.

Det är samma situation som om du arbetar på en karriärarbetsplats. "business is business" oavsett vad du/ni arbetar med , vänner har man hemma eller i föreningar/fritidsaktiviteter.... På arbetet är man kollegor... Sköter du jobbet och din kommunikation med din chef är det inget annat som betyder något.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jo, jag börjar luta åt det. Att det räcker med att chefen och jag har en god kommunikation. De andras funderingar är inte mitt problem och de uppvisar heller inget negativt beteende eller kommer med kommentarer om min frånvaro.

 

[Petruska]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Är inte det mest troliga att de har fattat ungefär varför du är sjukskriven i perioder?

Jag menar, hur många rimliga anledningar finns det? Du visar vad jag vet inga tecken på att ha tex ryggbesvär, reumatism el dyl och jag antar att de inte gissar på något så pass dramatiskt som cancer. Min första gissning när folk är sjukskrivna länge/ofta är just att de har någon form av utbrändhets- eller depressionsproblematik. Jag antar att jag inte är unik på den punkten.

Om de överlag har fattat ungefär, så handlar det där om att berätta ju egentligen om du ska eller inte ska sätta ord på det hela och därmed göra andra sorters samtal möjliga än vad som nu är fallet.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jo, det är klart att de fattat att det handlar om depressions- alternativt utbrändhetsproblematik.

Jag vet inte om jag vill ha samtal med dem om mig. För mig räcker det att vränga ut och in på mig inför min psykiatriker och terapeut samt de personer jag just nu går i en KBT-grupp med.

Däremot kanske det är bra att jag pratar med dem i alla fall. Jag måste kanske inte nämna bipolär. Kanske det räcker med att berätta att jag lider av återkommande depressioner samt berätta vad jag gör för att må bättre?

 

[cirkus]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag undrar lite; varför känner du att du borde berätta ?
Vad kan bli bättre av att du berättar ?

 

[Petruska]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Just bipolär verkar ju vara ett sådant där ord som kopplar till fördomar, har jag förstått. Så en variant kan ju vara att kalla det för återkommande depressioner, som verkar vara mindre laddat.

Jag tänkte mig inte samtal där dina bekymmer analyseras i detalj, utan mycket mer ytligt. Men även i ytliga samtal gör det skillnad om man nämner saker vid deras (någorlunda) rätta namn eller inte - oavsett vilket man föredrar. Det är skillnad på om en person "är sjukskriven" (som ju depressionsproblematik ofta uttrycks som), "är trött i nerverna" (som det heter i gammaldags böcker), "är överansträngd" (som en kompis mamma var när jag var liten) eller "har återkommande depressioner". De olika uttrycken skapar en skillnad, som inte har att göra med att analysera dig.

Man kan ju jämföra med olika, mer eller mindre diskreta, mer eller mindre vilseledande, mer eller mindre raka uttryck för sex eller toalettbesök eller någons samkönade partner. Och det är inte alltid det raka är bäst.

Jag delar dock inte Taras syn på det där med arbetskamrater, punkt. Så ser jag helt enkelt inte på relationer mellan människor, och jag undviker efter förmåga arbetsplatser där man hanterar (undviker) relationer på det sättet.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag börjar luta åt att inte berätta. Just eftersom jag undrar vad som kommer bli bättre.

När jag startade tråden hade jag fått tanken om att det var bra för arbetskamraterna att veta vad min frånvaro (som inte är enorm) men framförallt deltidssjukskrivning beror på. Så de slipper spekulera och eventuellt vara sura och arga.

Nu tänker jag mer och mer att det är min och chefens sak. Skulle arbetskamraterna beröras av att jag behöver låna arbetskraft från dem så är det ju chefens sak att lösa. Meningen är inte att de ska få ökad arbetsbelastning på grund av att jag jobbar mindre. DÅ skulle jag verkligen må skit över sjukskrivningen.

 

[fejko]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Nej för guds skull, berätta inte! Gör inte det klassiska misstaget att tro att dina kollegor är dina vänner. Rätt som det är uppstår en konkurrenssituation på jobbet och då kan någon använda det emot dig. Låt dem undra, det räcker väl att chefen vet?

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Angående kollegor och relationer med dem så är det självfallet olika hur man har det och vill ha det. Mina kollegor är kollegor. Jag träffar ingen av dem på fritiden och har ingen på facebook. Dock har vi kul på jobbet och alla är justa och trevliga. Jag tvivlar dock inte en sekund på att du skulle döden dö efter en halv dag på min arbetsplats med mina kollegor

En kollega som slutat var också en av mina bästa vänner. Det var bra att hon slutade eftersom vi var varandra för nära. Det var hon som började analysera mig och var rejält taskig en gång. Hon mådde själv dåligt då. Hon jobbar kvar inom företaget och i samma hus men i ett annat bolag. Vi ses och lunchar och hon är något av min mentor. Naturligtvis umgås vi privat också.

 

[Dentaku]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag har också bipolär 2 och jag berättade på min dåvarande arbetsplats i princip på en gång(jag fick diagnosen i samband med sjukhusvistelse och sjukskrivning). Jag tror att man får fundera igenom om och hur det kan påverka; jag kände att risken var större för att folk skulle behandla mig annorlunda och att rykten skulle gå om jag inte berättade.

Dessutom är jag nog den typen av person som inte tycker det är särskilt svårt eller jobbigt att berätta om just den här typen av saker som av andra ses som känsligt och privat. På en fest blev jag tillfrågad vad jag jobbade med och jag berättade att jag var sjukskriven p g a bipolär sjukdom, förberedde mig på att förklara för den superduperlyckade personen med kanonkarriären jag pratade med om vad det innebar - och det visade sig att hens mamma hade samma diagnos. Jag har bara fått positiv respons på min öppenhet.

Med det sagt så tror jag inte att det finns något rätt eller fel utan man måste avgöra själv. Kan du kanske börja med att berätta för de av dina arbetskamrater som du har störst förtroende för?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Har inte läst tidigare svar, men jag tycker du kan berätta att du drabbats av en sjukdom, inte dödlig men som påverkar din arbetsförmåga.

Man behöver faktiskt inte berättta allt, alltid. Men det kan vara skönt att få lite förståelse för situationen. Du har helt rätt när du funderar i termer som "bättre att jag berättar än att de gissar och spekulerar" - tror jag.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag måste förtydliga mig. Med åtminstone tre av de nio jag jobbar med är jag förtrolig med. Vi pratar relationer, barn och livets stora och små ämnen i allmänhet på tu man hand. En av dem är chefen. Vi bor på så olika håll i stan och alla har sitt så att ses på fritiden är inget alternativ. En har hund så vi har talat om att ses och gå spår med dem.

För övrigt ses vi alla ofta utom normal arbetstid på representationsmiddagar (minst en gång i månaden), andra aktiviteter med kunder, matlagning till exempel och på gruppresor (minst två gånger per år). Bolagsträffar och lite annat finns också. Vid alla de tillfällena går det en gräns mellan jobb/privat. Man jobbar ju inte hela tiden. Det räcker mer än väl hur mycket jag ser mina arbetskamrater.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag har också bipolär 2 och jag berättade på min dåvarande arbetsplats i princip på en gång(jag fick diagnosen i samband med sjukhusvistelse och sjukskrivning). Jag tror att man får fundera igenom om och hur det kan påverka; jag kände att risken var större för att folk skulle behandla mig annorlunda och att rykten skulle gå om jag inte berättade.

Hur skulle de behandla dig annorlunda om de inte visste om att du var bipolär, tänkte du?

Dessutom är jag nog den typen av person som inte tycker det är särskilt svårt eller jobbigt att berätta om just den här typen av saker som av andra ses som känsligt och privat. På en fest blev jag tillfrågad vad jag jobbade med och jag berättade att jag var sjukskriven p g a bipolär sjukdom, förberedde mig på att förklara för den superduperlyckade personen med kanonkarriären jag pratade med om vad det innebar - och det visade sig att hens mamma hade samma diagnos. Jag har bara fått positiv respons på min öppenhet.

Med det sagt så tror jag inte att det finns något rätt eller fel utan man måste avgöra själv. Kan du kanske börja med att berätta för de av dina arbetskamrater som du har störst förtroende för?

Bra för dig att du fått positiv respons! Det är ju så det borde vara för alla överallt.

Jag ÄR en väldigt öppen person. Undrar om inte det hör till personlighetsdragen när man är bipolär? Det är inte de introverta personlighetstyperna som blir bipolära.

Som jag skrivit har jag åkt på en del minor och är kanske försiktig därför. Skulle jag väl bestämma mig för att berätta (vilket jag troligen inte gör) skulle jag inte ha problem med att prata om det. Det är inte där problemet ligger. Jag skulle kunna prata om mitt sexliv och precis vad som helst med rätt person. Nu tvekar jag på grund av konsekvenserna, och som någon undrade, varför ska de egentligen veta att jag är bipolär?

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Har inte läst tidigare svar, men jag tycker du kan berätta att du drabbats av en sjukdom, inte dödlig men som påverkar din arbetsförmåga.

Man behöver faktiskt inte berättta allt, alltid. Men det kan vara skönt att få lite förståelse för situationen. Du har helt rätt när du funderar i termer som "bättre att jag berättar än att de gissar och spekulerar" - tror jag.

Några andra har varit inne på det spåret.

När jag tänker efter ser de antagligen mig som konstig. (Tur att jag inte lägger energi på att tänka på det, men om jag tänker efter.) Vips en dag sjukskriven. Såg helt normal ut dagen innan. Borta fyra veckor. Sedan tillbaka på 25% och verkar helt normal. Alltså, jag bryr mig inte, men vi är en liten grupp som har mycket med varandra att göra, så det kanske är schysst mot dem så de slipper lägga energi på att spekulera.

 

[Dentaku]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Hur skulle de behandla dig annorlunda om de inte visste om att du var bipolär, tänkte du?

Just med tanke på att jag plötsligt blev sjukskriven på 75% att knappt ha haft en enda sjukdag(när jag nu kom tillbaka efter flera månaders heltidsfrånvaro) och dessutom inte var särskilt produktiv alls vissa arbetspass vilket direkt påverkade alla andras arbetsbörda. Jag gick från en glad, kaxig, driven och ambitiös person till ett mentalt vrak på bara några månader. Om de inte visste orsaken så skulle de garanterat spekulera om den.

 

[Sissa]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Just med tanke på att jag plötsligt blev sjukskriven på 75% att knappt ha haft en enda sjukdag(när jag nu kom tillbaka efter flera månaders heltidsfrånvaro) och dessutom inte var särskilt produktiv alls vissa arbetspass vilket direkt påverkade alla andras arbetsbörda. Jag gick från en glad, kaxig, driven och ambitiös person till ett mentalt vrak på bara några månader. Om de inte visste orsaken så skulle de garanterat spekulera om den.

Då förstår jag hur du resonerade.

 

[Raja]

Sv: Berätta för arbetskamrater om kronisk sjukdom?

Jag menar inte alls att du skadar någon på något sätt och du får ju själv avgöra vad som är bäst för dig. Men JAG tror att öppenhet oftast är det bästa sättet att undvika spekulationer och skitsnack.

Lycka till!