Behöver lite stöd

[tanten]

(inte läst hela tråden, hoppade över ett gäng sidor i mitten)

Du lägger väldigt mycket energi på HUR DET VAR. Och vill tillbaka dit.

Acceptera att såhär är det NU. Den man han är IDAG. Som inte är den han var DÅ.
Vill du ha det så? Knappast väl?

Den förra tråden tuggade på ungefär som den här. Jag blir lätt förtvivlad över hur du hanterar detta. Försök "kallna"och låt honom sköta initiativen. Och när han vill ses - slå inte knut på dig för att vara tillgänglig.

 

[Unhappy]

Ja så kommer det nog tyvärr vara ett tag framöver. Du kommer få ångest, helt klart. Försök kom ihåg att man kan känna ångest och ändå fortsätta göra det man hade tänkt göra. I det här fallet fokusera på annat.

Det är skillnad på att mata sin ångest så att den blir starkare och på att försöka svälta ut sin ångest.

Det senare kommer göra ångesten upprörd och vild, men till slut så ger den upp och går i ide tills nästa gång den får chansen till ett riktigt skrovmål.

Men varje gång du sätter dig upp mot din egen ångest, utmanar den och gör tvärt om emot vad den vill, desto lättare vinner du över den nästa gång. Heja heja!

Tack snälla.

Precis så är det. Jag inser ju också egentligen att jag drar efter halmstrån i detta. Sen rent realistiskt, så TROR jag han kommer att höra av sig. Någon dag. Min spontana känsla just ju är ”vill jag ens träffa honom” efter detta.

Lite har detta också övergått till sorg, och det är bra för då känner jag iaf någonting. Istället för att gå runt hyperspänd hela tiden.

 

[escodobe]

Tack snälla.

Precis så är det. Jag inser ju också egentligen att jag drar efter halmstrån i detta. Sen rent realistiskt, så TROR jag han kommer att höra av sig. Någon dag. Min spontana känsla just ju är ”vill jag ens träffa honom” efter detta.

Lite har detta också övergått till sorg, och det är bra för då känner jag iaf någonting. Istället för att gå runt hyperspänd hela tiden.

Problemet är att det är mycket möjligt att han hör av sig. Och då kommer din ångestcirkel starta om igen

 

[tanten]

Tack snälla.

Precis så är det. Jag inser ju också egentligen att jag drar efter halmstrån i detta. Sen rent realistiskt, så TROR jag han kommer att höra av sig. Någon dag. Min spontana känsla just ju är ”vill jag ens träffa honom” efter detta.

Lite har detta också övergått till sorg, och det är bra för då känner jag iaf någonting. Istället för att gå runt hyperspänd hela tiden.

Vill han ses - säg nej. Det kräver att du stålsätter dig. Men det tar dig ur den här cirkeln av omtugg.

Du kommer ingenstans. Det går runt runt.

 

[Unhappy]

(inte läst hela tråden, hoppade över ett gäng sidor i mitten)

Du lägger väldigt mycket energi på HUR DET VAR. Och vill tillbaka dit.

Acceptera att såhär är det NU. Den man han är IDAG. Som inte är den han var DÅ.
Vill du ha det så? Knappast väl?

Den förra tråden tuggade på ungefär som den här. Jag blir lätt förtvivlad över hur du hanterar detta. Försök "kallna"och låt honom sköta initiativen. Och när han vill ses - slå inte knut på dig för att vara tillgänglig.

Ja, jag gör ju det. Och förvirrade saker han sagt osv.

En kompis läste några av hans inlägg. Hon sa ungefär ”han är ju tydlig med att han inte vill ha ett klassiskt förhållande, han är egoistisk och tänker bara på sig själv och vill ha det så. Han är inte redo att binda sig- troligtvis inte någon gång. Han tycker om dig. Men han lägger allt, precis allt ansvar på dig”… jag tror inte hon är så fel ute.

Att jag tänker så mycket på hur det var/vill tillbaka dit är nog inte helt fel. Jag tror det beror på att han lever ”halvårsvis”. På sommaren upptar båten precis allt. När den är på land på vintern finns mer tid och ofta blir han mer social då eller startar nån form av projekt. Jag lovade honom att ”ge honom sommaren”, att jag vill att han skall göra det han vill/behöver. Det vill jag ju men kanske inte räknade med noll kommunikation.

Nej, jag kommer inte att slå knut på mig. Det var han som skrev att han kunde anpassa. I skrivande stund tänker jag ”vill jag ens ses”? Kan det komma nåt bra (för mig ur det”? Det är väl ändå sunt? Eller så är jag rädd

 

[Unhappy]

Problemet är att det är mycket möjligt att han hör av sig. Och då kommer din ångestcirkel starta om igen

Ja, fast i skrivande stund är jag tveksam till att träffa honom. Visst jag vill sitta ner och prata. Men jag är rädd, kanske rädd för vad han skall säga, rädd att bli mer sårad. Rädd att dra upp allt igen. Rent krasst… om vi ponerar att nu har han semester och tid att kommunicera igen… jag tror ändå stresse/ångesten kommer att vara där.

 

[Nota]

Ja, fast i skrivande stund är jag tveksam till att träffa honom. Visst jag vill sitta ner och prata. Men jag är rädd, kanske rädd för vad han skall säga, rädd att bli mer sårad. Rädd att dra upp allt igen. Rent krasst… om vi ponerar att nu har han semester och tid att kommunicera igen… jag tror ändå stresse/ångesten kommer att vara där.

Vill du inte ska du avsluta jag ville alltid vara med min trots hans beteende men känner du att du inte vill ska du avsluta direkt och inte träffas eller höras igen.

 

[Unhappy]

Fast det var kanske värt något då?
Det innebär inte att han vill det du vill ha nu.

Det står liksom inte i motsatsförhållande.

Något av det.

Det som skrämde honom var prat om flytt vilket han också pratade om i Januari/Feb. Han är orimligt rädd för det. Det har inte varit något krav. Däremot vet ju båda att ska det kunna bli något i förlängningen blir det han som måste flytta och det har malt i Hans huvud i enorma proportioner. Även fast det inte är nåt ”krav” jag har satt.

Att försöka ses 1 gång i månaden är ju i princip det som vi en gång hade. Men för att det ska fungera för mig så behöver jag ha mer kommunikation än en gång i veckan. Visst jag har vänskapsrelationer där man hörs 1 gång om året. Men med honom är det inte det jag vill ha. Och om jag skall vara modig inte kommer att backa på. Sen är jag ingen som ligger på och tjatar. Men ska vi ha det så och han vill det så får han visa det

 

[Unhappy]

Vill du inte ska du avsluta jag ville alltid vara med min trots hans beteende men känner du att du inte vill ska du avsluta direkt och inte träffas eller höras igen.

Jag vill ju vara med honom, såsom det var förr.

Det handlar mer om rädsla, att bli mer involverad och kanske bli mer sårad. Och dyka ännu djupare

 

[Modest]

Ja, jag ser det

Men vad tänker du om att du anpassar dig så ofantligt mycket, känner att du behöver ”hantera” honom med silkesvantar samt inte uttrycker några som helst krav/behov i den här relationen? Och när du vid nåt enstaka tillfälle gjorde det så backade han/blev defensiv. Vad hade du tänkt om någon annan skrivit det du skriver?

Jag har för övrigt varit med om ungefär samma sak. Slet sönder mig till slut och då avslutade jag. Aldrig ångrat mig. Livet blir SÅ mycket lättare när man kan släppa ”varför”. Det spelar nämligen ingen roll.

 

[Unhappy]

Vill han ses - säg nej. Det kräver att du stålsätter dig. Men det tar dig ur den här cirkeln av omtugg.

Du kommer ingenstans. Det går runt runt.

Ja, det beror ju lite på hur han agerar. Visst han att han verkligen vill så självklart ska vi ses. Men han gör ju inte det… och jag känner mig ganska förnedrad att kanske bli nån han sätter på bara när det passar honom och sen skiter i

 

[Nota]

Jag vill ju vara med honom, såsom det var förr.

Det handlar mer om rädsla, att bli mer involverad och kanske bli mer sårad. Och dyka ännu djupare

Du får nog välja antingen chansar du och ger honom tid eller så får du backa istället för att som nu varken veta ut eller in och må dåligt av det.

(Jag tänker att faktiskt alla förhållanden är en chansning särskilt i början men även om man har tre ungar och är gifta kan någon tappa känslorna eller träffa någon annan )

 

[Nota]

Ja, det beror ju lite på hur han agerar. Visst han att han verkligen vill så självklart ska vi ses. Men han gör ju inte det… och jag känner mig ganska förnedrad att kanske bli nån han sätter på bara när det passar honom och sen skiter i

Jag skulle faktiskt inte tänka så alls, han har flertalet gånger kört 70 mil för att träffa dig?

Vad är förnedrande ni har eller har haft ett gemensamt intresse för er.

 

[Unhappy]

Men vad tänker du om att du anpassar dig så ofantligt mycket, känner att du behöver ”hantera” honom med silkesvantar samt inte uttrycker några som helst krav/behov i den här relationen? Och när du vid nåt enstaka tillfälle gjorde det så backade han/blev defensiv. Vad hade du tänkt om någon annan skrivit det du skriver?

Jag har för övrigt varit med om ungefär samma sak. Slet sönder mig till slut och då avslutade jag. Aldrig ångrat mig. Livet blir SÅ mycket lättare när man kan släppa ”varför”. Det spelar nämligen ingen roll.

Jag tänker att det är ganska osunt. Visst kan man backa i relationer oavsett vilken form av. Men då brukar ju båda få backa i något. Här är det bara jag. Krav/tanken på krav skrämmer honom. Men alla människor har krav på sig på något sätt.
Ja när jag sa att ”ja jag måste ha lite självrespekt att inte bli ett KK” blev han arg. Och tyckte att ”då kan vi ju vara nätkompisar bara”.
Det får mig att tro att han vet att han mig lindad runt sitt finger. Han behöver inte anstränga sig ett jota.

Får jag fråga hur länge du satt i liknande situation?

Min oro har väl varit sen Maj pga div diskussioner men han prioriterade ändå att höras. Sen i början av Juni så sa han ”jag är trött, orkar bara inte vara social”… jag gav honom tiden. Tjatade inte… men ångesten växte betydligt. Och kommunikationen kanske är 1-2 gånger i veckan.

 

[Nota]

Jag tänker att det är ganska osunt. Visst kan man backa i relationer oavsett vilken form av. Men då brukar ju båda få backa i något. Här är det bara jag. Krav/tanken på krav skrämmer honom. Men alla människor har krav på sig på något sätt.
Ja när jag sa att ”ja jag måste ha lite självrespekt att inte bli ett KK” blev han arg. Och tyckte att ”då kan vi ju vara nätkompisar bara”.
Det får mig att tro att han vet att han mig lindad runt sitt finger. Han behöver inte anstränga sig ett jota.

Får jag fråga hur länge du satt i liknande situation?

Min oro har väl varit sen Maj pga div diskussioner men han prioriterade ändå att höras. Sen i början av Juni så sa han ”jag är trött, orkar bara inte vara social”… jag gav honom tiden. Tjatade inte… men ångesten växte betydligt. Och kommunikationen kanske är 1-2 gånger i veckan.

Eller så inser han bara att det inte är värt att kära ner sig i någon 35 mil bort där ingen är flyttbar?
Du nämnde tidigare att han tänker praktiskt.

 

[Unhappy]

Jag skulle faktiskt inte tänka så alls, han har flertalet gånger kört 70 mil för att träffa dig?

Vad är förnedrande ni har eller har haft ett gemensamt intresse för er.

Förnedrad av att bara vara KK. Ses för att ha sex.

Ja det har han och vill ju försöka att göra det i höst igen. Och ses nu.

Skönt att du inte skulle tänka så. Jag gör ju tyvärr det. En veckas tystnad utan ett livstecken… det oroar mig

 

[Unhappy]

Eller så inser han bara att det inte är värt att kära ner sig i någon 35 mil bort där ingen är flyttbar?
Du nämnde tidigare att han tänker praktiskt.

Ja, det är mycket möjligt. I kombination med att han är ojämn. Tidigare relationer på närme håll har han orkat med 2 dagar i veckan. Det är väl lite därför jag velat ses, prata, känna av och komma fram till något.

 

[Nota]

Förnedrad av att bara vara KK. Ses för att ha sex.

Ja det har han och vill ju försöka att göra det i höst igen. Och ses nu.

Skönt att du inte skulle tänka så. Jag gör ju tyvärr det. En veckas tystnad utan ett livstecken… det oroar mig

Jag ska inte dömma någon men att åka 70 mil bara för att ha sex en gång i månaden känns ganska så udda jag skulle gissa på att det inte har ett dugg med kk eller sex att göra

 

[Unhappy]

Jag ska inte dömma någon men att åka 70 mil bara för att ha sex en gång i månaden känns ganska så udda jag skulle gissa på att det inte har ett dugg med kk eller sex att göra

Känner också så, han är varken ful eller otrevlig på nåt sätt så att hitta nån närmare är nog inget problem.

Kan ju vara så att han försöker tänka realistiskt. Men att det är jobbigt och därför öppnar han inte meddelanden osv. Svårt att spekulera

 

[Rita]

Förnedrad av att bara vara KK. Ses för att ha sex.

Ja det har han och vill ju försöka att göra det i höst igen. Och ses nu.

Skönt att du inte skulle tänka så. Jag gör ju tyvärr det. En veckas tystnad utan ett livstecken… det oroar mig

Välj, antingen står du ut med det. Eller så kör du på ditt race. Ofta går det kompromissa men tror inte det i detta fall. Han i det du skrivet , kan inte ge det du behöver av en partner.