Jag har inte skickat en massa medelanden. Eller jo denna gången skickade jag ett dagen efter vi pratade senast, en bild. Som han inte öppnat. Det är en vecka sen…jag kommer inte att skicka nåt mer.
Om inte båda har samtyckt till "vi är i en kärleksrelation, där vi hör av oss ofta och tar hänsyn till varandras behov, planerar framtiden tillsammans och försöker utvecklas för varandras skull"
Det har han inte.
Den relationen han samtycker till är INTE det du förväntar dig av honom och går och har ångest över.
Nä, det är helt normalt beteende i en internetvän/kk-relation.
Om ni inte pratat på en vecka så vet du ju inte varför han inte svarar ni verkar ju inte stå varandra så nära som ”vanliga par” gör så jag tycker inte det är konstigt att han inte vänder sig till dig.
Jag är visserligen långsam av mig, nån jag känt ett halvår skulle jag betrakta som ny bekantskap. Jag vet att det finns folk som flyttar ihop på den tiden, men sån är uppenbarligen inte han. Jag tycker inte att man verkligen känner nån efter ett halvår, och du mår redan så här dåligt av detta. Förstår faktiskt inte varför du vill fortsätta, ja det kanske var fint och bra i början men det är det med många.
Sitter folk ens och planerar sånt? Jag vet inte?
Då hoppas jag också att du förstår att det kan vara som så att det inte finns någon förklaring, att han bara gör så här för att. Det mest troliga är att han egentligen såg dig som ett ligg, det blev obekvämt av någon anledning (därav "närhet skrämmer mig", klassisk douchebagreplik) men det är bekvämt att ha dig kvar när han känner för det och därför hör av sig lite sporadiskt.
Sant och det är det som gör allt så konstigt för mig. Har han hörts säkert 100 gånger om dagen i ett halvår, haft total insyn i varandras liv/mående så blir jag väldigt osäker vid en veckas tystnad.Om ni inte pratat på en vecka så vet du ju inte varför han inte svarar ni verkar ju inte stå varandra så nära som ”vanliga par” gör så jag tycker inte det är konstigt att han inte vänder sig till dig.
Tycker verkligen du för din egen skull ska lugna ner dig lite kommer han så kommer han och är ni menade för varandra kommer ni lösa det med tiden
Det taskiga är att du lägger ansvaret för ditt dåliga mående på honom. Du rationaliserar det med att det är pga hans beteende, men han har varit tydlig med att det är såhär han vill ha er relation, dvs inte som ett typiskt kärlekspar.
Ja, den insikten finns.
Okej, enda som väl är ”bestämt” är att vi ska ses nu. Och försöka ses 1 gång i månaden framöver.
Tack, det är precis det jag försöker att göra.
Han är också så, han känner långsammare än andra. Förmodligen långsammare än mig. För mig har det inte som med andra relationer varit kärlek/sex som varit det viktigaste utan honom som person. Hans klokskap, hans tankar, hans omtanke om mig. Men i skrivande stund så har jag t.o.m. svårt att minnas allt det där.
Det var väl värt något? Bara för att man inte fortsätter relationen så raderas ju inte det som varit bra? Folk kan ju ha jättelånga relationer, skaffar barn osv men sen tar det slut av nåt skäl. Det innebär ju inte att kanske 20 år inte var värt nåt.
Fast det var kanske värt något då?
