Behöver lite stöd

[skiesabove]

Jag inser det och det är lite det jag menar med medberoende… jag försöker förstå honom och anpassa. Förr kunde jag glatt skicka iväg ett mess ”men hallå, har du gått och självdött” lite för att det är min/vår jargong. Idag är varje medelande tex noga övervägt länge för att inte pressa, stressa och synat ur div vinklar och vrår för att inte väcka nån dålig reaktion.

En gång skrev han ”vi är nätkompisar med förmåner”, jag svarade ”jag får väl försöka ha lite självrespekt och faktiskt inte nedgradera mig att bli något KK”. Han blev arg och svarade att ”då kan vi ju bara vara nätkompisar då och sluta ha sex”…. Jag backade.

Jag inser också om jag skall vara ärlig att jag beter mig som nån form av misshandelsoffer, ”han slog mig för jag var 10 minuter sen” är inte långt ifrån ”han hörde inte av sig för han är stressad/ledsen/osäker/introvert”… såklart skillnad i grader men jag ser ju mönstren.

Även om han nu gått in i sig själv och allt det där så ja… nån gång kan man faktiskt ha tid att slänga iväg ett litet mess. Till nån man tycker så väldigt mycket om och betyder så mycket.

Han har ju JÄTTETYDLIGT sagt:

Du är inte min flickvän
Du kommer aldrig bli

Acceptera det.

 

[Hippocampus]

Läst och tänker: Låt honom va.
Du sönderanalyserar allt, du kanske även ger honom en massa attribut som han inte ens är. Bara för att DU måste det för din skull. Låt honom va. Gå vidare och jobba med dig själv istället för att projicera tankar, energi och allt annat på yttervärlden runt dig.
Han vill inte och du måste respektera det.

 

[Unhappy]

flera sidor sen igår med inlägg fyllda med han, han, han.. han tänker, känner, säger, vill, gör och diverse utläggningar om bortförklaringar om varför han gör eller inte gör som han gör. Var får du plats någonstans? Det spelar ingen som helst roll om han har någon diagnos, avvikande anknytning, psykisk ohälsa, är en udda fågel.. det enda som spelar roll är hur han får DIG att må och känna. Allt annat är irrelevant. Du mår uppenbarligen väldigt dåligt av det här och det är det enda du behöver ta hänsyn till - ditt mående. Och ni behöver inte prata ut, det finns inget att prata om. Ni är inte kompatibla.

Men du, jag är på ett forum. Folk svarar i min tråd, och frågar saker och ibland tolkar in saker fel… då blir det många sidor upp och ner mer svar.

Jag hade knappast skrivit sida upp och ner utan att någon svarat mig? Eller hur?

 

[Unhappy]

Vilken barnrumpa. Allt ansvar för en relation på den andre.

Hur menar du?

 

[Unhappy]

En förälskelsefas som inte utvecklades vidare, är min spontana tanke.

Mycket möjligt. Eller som upptogs av saker han själv ville valde (jobba, hobbyn mm) jag fick inte plats. Eller att han som han säger själv ”kommer jag för nära någon så blir det obehagligt och drar mig undan”…. Han gjorde faktiskt det när det var som allra bäst.

 

[Unhappy]

Du ursäktar honom och hans beteende in absurdum. Ser du det? Ser du att du själv inte får någon plats överhuvudtaget?

Ja, jag ser det

 

[Unhappy]

Ärligt talat tycker jag det låter rätt obehagligt att ni återkommande ska prata ut.

Han säger att han inte vill ha det på ett särskilt vis. Sedan ska ni prata och hitta anledningar till varför det han säger från första början egentligen inte är sant. Nästa gång han säger något som du inte tycker är bra, så ska ni prata tills du har en ny anledning att hans initiala känsla inte är valid i sitt grundutförande.

Jag menar inte att du gör det av någon elak anledning, men du bidrar till att hålla liv i ett utbyte som uppenbart är toxisk för er båda. Det är inte snällt mot någon av er.

Fast du, det där stämmer inte.

Sen är jag en person som vill veta tydligt vad jag har/inte har… vad som händer.

Jag vill ju veta det som ÄR sant. Det jag lagt här är bara en liten del av allt han säger/gör/visar. Sammantaget går det inte ihop

 

[Unhappy]

Precis, jag tror inte heller att någon av dem är elak men det är helt uppenbart att de är för olika för att kunna få en relation att fungera utan att någon av dem måste slå knut på sig själv.

@Unhappy
Du kommer aldrig att få svar på dina frågor genom att "prata ut", inte svar som du kommer att godta i alla fall. Och det gör att du fortsätter pressa på med "-Varför?" och han känner sig ännu mer pressad i att inte kunna leverera svar som duger åt dig.

Ingen av er blir lycklig av det, bättre att ni hittar andra ni är mer kompatibla med på varsitt håll.

Var får du ifrån att jag försöker pressa med varför? Jag har varit noga med att inte pressa. Men ibland blir han konstig, säker en sak själv som han vill och sen gör nåt helt annat. Klart jag undrar och blir osäker.

3/7 var FÖRSTA gången jag tydligt men vänligt la fram vad JAG ville/tyckte. Han ville testa det skrev han och allt var såååå gulligt. Sen ”försvann han”’för att sedan dyka upp igen.

 

[Unhappy]

Han har ju JÄTTETYDLIGT sagt:

Du är inte min flickvän
Du kommer aldrig bli

Acceptera det.

Fast det där vet jag ju redan. Och det är inte det jag är ute efter heller. För många verkar det inte finnas nåt annat sätt än att antingen är man ihop eller inte. Med tanke på avståndet osv så är det en omöjlighet.

 

[athena_arabians]

Fast du, det där stämmer inte.

Sen är jag en person som vill veta tydligt vad jag har/inte har… vad som händer.

Jag vill ju veta det som ÄR sant. Det jag lagt här är bara en liten del av allt han säger/gör/visar. Sammantaget går det inte ihop

Ibland får en acceptera att det kommer inga svar eller någon förklaring. Det är heller inget en har rätt att kräva av någon annan.

 

[Unhappy]

Läst och tänker: Låt honom va.
Du sönderanalyserar allt, du kanske även ger honom en massa attribut som han inte ens är. Bara för att DU måste det för din skull. Låt honom va. Gå vidare och jobba med dig själv istället för att projicera tankar, energi och allt annat på yttervärlden runt dig.
Han vill inte och du måste respektera det.

Vad försöker jag göra? Vad jag ”ger” honom är saker han själv säger.

Han ÄR en udda person, jag gillar det men han är svår.

 

[Unhappy]

Ibland får en acceptera att det kommer inga svar eller någon förklaring. Det är heller inget en har rätt att kräva av någon annan.

Så kan det vara, men när jag väl frågat nåt eller ”har nåt på hjärtat” så brukar han ta sig tid att förklara. Sen gör han ofta tvärtemot ändå och ”skyller” på psykisk ohälsa, introverthet och annat. Stämmer det? Jag vet inte, skiter han i mig? Jag vet inte…Han säger själv att han har ett mönster att dra sig undan i relationer när de blir för nära, han har en historik att ”försumma” relationer när han stänger in sig i sig själv när det blir för mycket…

Likaväl som jag förstår att han inte vill ha ett klassiskt förhållande, likväl så får jag väl repspektera honom i det också?

 

[athena_arabians]

Var får du ifrån att jag försöker pressa med varför? Jag har varit noga med att inte pressa. Men ibland blir han konstig, säker en sak själv som han vill och sen gör nåt helt annat. Klart jag undrar och blir osäker.

3/7 var FÖRSTA gången jag tydligt men vänligt la fram vad JAG ville/tyckte. Han ville testa det skrev han och allt var såååå gulligt. Sen ”försvann han”’för att sedan dyka upp igen.

Men alltså... ni kan inte ens få till en rimlig kommunikation. Hur sjutton ska ni då kunna få ihop ett förhållande, oavsett om det är på distans eller ej?!

Det enda jag ser är en man som inte vill ha dig eller iaf inte vill ha dig mer än för en natt när han känner för det. Eller att han är för snäll att säga det rent ut (eller en kombination). Oavsett så lägger du en helt orimlig tid och tankemöda på en annan person vilket inte är sunt någonstans.

 

[athena_arabians]

Så kan det vara, men när jag väl frågat nåt eller ”har nåt på hjärtat” så brukar han ta sig tid att förklara. Sen gör han ofta tvärtemot ändå och ”skyller” på psykisk ohälsa, introverthet och annat. Stämmer det? Jag vet inte, skiter han i mig? Jag vet inte…Han säger själv att han har ett mönster att dra sig undan i relationer när de blir för nära, han har en historik att ”försumma” relationer när han stänger in sig i sig själv när det blir för mycket…

Likaväl som jag förstår att han inte vill ha ett klassiskt förhållande, likväl så får jag väl repspektera honom i det också?

Ovanstående är i mina ögon ren bullshit. Han vill hålla igång dig så du är tillgänglig när det passar honom. Dvs allt är på hans villkor och just nu har han en rätt bekväm situation.

 

[Trasten]

@Unhappy kan du inte fundera lite på olika saker som du skulle kunna göra som skulle hindra dig från att tänka på honom. Som kan få dig att vara i nuet en liten stund. Vi har läst väldigt mycket om vad du tror att han tänker nu. Så det vore intressant att fokusera lite på en lösning. Lösningen måste ju innehålla att du fokuserar mer på dig och ditt liv och mindre på honom.

Jag ser inte hur detta har en chans att bli bra men även om de fanns en chans så skulle de fortfarande krävas att du hittar sätt att fokusera på dig och ditt liv. Även för framtida relationer så behöver du hitta ett sätt att inte gå helt upp i den andre utan stoppa tankekarusellen och vara i nuet.

Så kan du komma på något som du hade kunnat tycka om att göra, eller rent av tvinga dig till att göra, som inte är kompatibelt med att analysera vad han tänker och tycker och gör?

 

[escodobe]

Fast det där vet jag ju redan. Och det är inte det jag är ute efter heller. För många verkar det inte finnas nåt annat sätt än att antingen är man ihop eller inte. Med tanke på avståndet osv så är det en omöjlighet.

Jag tänker att det är snarare du som har en märklig inställning till relationer- Det finns 100tals sätt att ha relationer på.
Folk kan vara lyckligt gifta och bo på olika kontinenter. 35 mil är inget större problem.

Men det viktigaste är att BÅDA ska må bra. Inte att en fortsätter sitt liv som vanligt och en går under i ångest.
Det är där problemet ligger. Att du mår dåligt av den här relationen.
Inte att det är 35 mil emellan er och att en av er är introvert.

 

[Unhappy]

Alltså, jag skriver inte att han är elak eller utifrån ett svenssonperspektiv där ni borde satsa på villa,volvo och vovve ihop.
För mig är det helt ok att vara hur udda man vill, tro mig. Jag är nog mer lik honom relationsmässigt än nån som väntar på drömprinsen att leva lycklig alla sina dagar med.

Jag skriver utifrån hur kasst DU verkar må. Du verkar ha massa ångest och lägga en massa tid på att analyser honom och försöka anpassa dig utifrån att inte pressa honom osv.
Det vekar vara rent plågsamt.

Och det är väl där haken ligger. Ni har så otroligt olika behov.

Ja det har vi. Han är är någon som han förklarat någon som måste sätta sig själv först. Hans jobb, hans hobbys osv. Att långsegla nu är målet och få ordning på båten. Såhär lever han hela somrarna. Han åker ensam, vill inte se människor på hela den månaden… allt det där har jag accepterat. Och jag VILL han skall göra det där för jag vet vad det betyder för honom.
Jag är inte riktigt på samma sätt.

Det vi/han/jag sa när vi pratade sist var att jan inte orkade kommunicera med nån nu. Han är för stressad/mår dåligt

Vi ska inte ha tjafsiga samtal. Utan bara prata bra saker

Vi ska ses när han seglar förbi mig, och försöka ses varje månad. Jag VET att det inte kan bli mera… jag vet och jag är nöjd med den scenariet.

Men ja, jag mår kasst, riktigt kasst. Jag försöker söka hjälp,tyvärr finns inte den hjälp att tillgå men har fått en psykolog. jag har insett att detta inte är bra för mig, att det förstör massor för mig.

Jag HADE köpt om han sa att ”jag vill inte att vi hörs mer”…men nu gör han inte som han säger alls. Och jag blir förvirrad…och det triggar mina anknytningsmönstr massor. Jag hade sökt hjälp för detta innan, då jag vet hur jag kan rasa…. Inte visste jag att jag satt inom en vecka skulle sitta mitt uppe i detta med fullt påslag.

Varför berättar jag detta? Jo, för jag ser mitt mönster, jag är medveten om att det inte är normalt att funka såhär vid såna situationer. Men nu kom det. Och där sitter jag nu.

Oavsett hjälper dig mig att skriva här, igår kunde jag vara i stallet utan att tänka på honom en stund. På ett lättsammare sätt än innan. Jag funkar lite så, ältar sönder saker in i absurdum. Sedan så släpper jag det när jag inte kommer nånstans/tröttnar.

Det är en process, men den funkar och är det enda sätt jag vet.

Jag är inte dum i huvudet utan vet vad jag måste göra, att detta är rent farligt för mig. Men det kommer att ta tid. Jag kommer att dra plåstret… när jag är redo. Det är jag inte just precis idag.

 

[zarmino]

Så kan det vara, men när jag väl frågat nåt eller ”har nåt på hjärtat” så brukar han ta sig tid att förklara. Sen gör han ofta tvärtemot ändå och ”skyller” på psykisk ohälsa, introverthet och annat. Stämmer det? Jag vet inte, skiter han i mig? Jag vet inte…Han säger själv att han har ett mönster att dra sig undan i relationer när de blir för nära, han har en historik att ”försumma” relationer när han stänger in sig i sig själv när det blir för mycket…

Likaväl som jag förstår att han inte vill ha ett klassiskt förhållande, likväl så får jag väl repspektera honom i det också?

Jag är som killen, vill bara ha någon jag kan höra av mig till när jag blir sugen eller har tid och ork att engagera mig, då kan jag vara väldigt aktiv tills jag försvinner helt. Jag har träffat ett flertal killar som accepterat detta, men dejtat vidare under tiden, och senare inlett relationer med andra personer. Vilket varit helt okej för mig. Så i min värld så får du antingen acceptera honom för vad han är, och helt enkelt inte kräva någon kontakt alls utan vänta på att han hör av sig. Eller avsluta det och gå vidare, för han kommer inte ändra sig. Att han var aktiv första månaderna kan vara att han helt enkelt hade lagom mycket i sitt liv just då, så du fick plats. När hans liv ändrades så prioriterade han bort dig, svårare än så behöver det inte vara.

 

[Unhappy]

Respektera dig själv och respektera den här mannen.

Han är tydlig med vad han vill ha för typ av relation. Det är absolut inte kompatibelt med dina behov.

Om du försöker övertyga honom om något annat är det DU som går över gränsen.

Respektera han som en annan människa och sluta försöka övertala honom om något han inte vill. Respektera dig själv som människa och börja leta efter en partner som matchar dina behov i stället.

Släpp han. Dumpa. Lägg av.

Fast nu har du inte läst, jag är nöjd med att ses 1 gång i månaden. Det har jag skrivit om och om igen. Jag letar inte efter en partner i honom eller tror vi ska ha en klassisk relation.

Och jag är inte där ”bara släpp, dumpa”. Även om jag vill komma dit.

Var försöker jag övertyga honom? Inhe någonstans.

 

[Unhappy]

Jag tänker att det är snarare du som har en märklig inställning till relationer- Det finns 100tals sätt att ha relationer på.
Folk kan vara lyckligt gifta och bo på olika kontinenter. 35 mil är inget större problem.

Men det viktigaste är att BÅDA ska må bra. Inte att en fortsätter sitt liv som vanligt och en går under i ångest.
Det är där problemet ligger. Att du mår dåligt av den här relationen.
Inte att det är 35 mil emellan er och att en av er är introvert.

Fast de flesta skriver ju ”han vill inte ha ett förhållande med dig”, jag är inte ute efter det heller.

Ja, jag mår dåligt av när någon försvinner, säger en sak, gör tvärtemot, dyker upp, säger nåt annat och försvinner.