Behöver hjälp

[Azalea]

Jag känner ungefär likadant, det kan visst vara en sak att väga in i frågan (vad andra tycker) men moral och etik är väl knappast ämnet för tråden. Jag tycker det verkar som TS själv har sett de olika aspekterna i den frågan...

Jag tycker etik och moral definitivt borde få ha en plats i den här diskussionen. TS får olika infallsvinklar som alltid i trådarna här på buke och avgör ju i slutändan själv hur hon vill göra.
Kan någon prata om otrohet som något härligt kan väl jag lyfta att jag personligen tycker det är respektlöst att behandla sin partner på det sättet. Frågorna jag ställde är knappast irrelevanta.
TS har även fått råd i övrigt så jag valde att ta upp det jag tyckte saknades i diskussionen.

 

[Monstermom]

Jag tycker etik och moral definitivt borde få ha en plats i den här diskussionen. TS får olika infallsvinklar som alltid i trådarna här på buke och avgör ju i slutändan själv hur hon vill göra.
Kan någon prata om otrohet som något härligt kan väl jag lyfta att jag personligen tycker det är respektlöst att behandla sin partner på det sättet. Frågorna jag ställde är knappast irrelevanta.
TS har även fått råd i övrigt så jag valde att ta upp det jag tyckte saknades i diskussionen.

Men TS ger intryck av att vara i ett extremt känslokaos just nu, att dra in "skäms", "hur skulle du känna", "din stackars partner", "fy-fy-fy", osv kommer bara att spä på känslorna och göra allt ännu mer dramaaaaaaaaatiskt. Det ser jag som enormt kontraproduktivt, TS behöver tänka mer. Inte känna mer.

Däremot kan det (som jag tror @Lovisaleonora är inne på?) vara värdefullt att tänka på moralaspekten sett till arbetsrelationen. Hur kommer en otrohetsaffär att slå ut där, rent krasst? (Och vem kommer att förlora mer på det, mannen eller kvinnan...) Men då sakligt och konkret, inte , , & .

 

[annie_]

Fast jag ser inget konstigt i att man vill framföra den ömsesidiga respekten gentemot partnern, man kan inte direkt utläsa någonstans i TS inlägg hur hon känner inför sitt nuvarande förhållande. Är det knackligt? Vill TS fortsätta sin nuvarande relation? Svaren hon får kommer ju att spegla det hon vill med det hon redan har, mitt i känslokaoset. Vill hon chansa på denna man och är beredd på att hon är en bland många eller att det bara är en illusion, go for it! Det kan ju gå bra också! Men avsluta eller informera den hon redan har först, oavsett hur hon känner så är respekten kontra sin medmänniska viktig att ta upp. För mig! Ska det liggas vid sidan av sitt förhållande så ska båda vara med på noterna och vara väl medvetna om upplägget som då också gäller båda.

Jag är verkligen ingen moralryttare, kan upplevas ha dubbelmoral i en del avseenden. Men i detta speglas svaren lite av vad TS själv vill, med det hon så tryggt har hemma. Känslor kan man som sagt inte styra helt och hållet, däremot sina handlingar..

 

[em-pirre]

Jag tycker etik och moral definitivt borde få ha en plats i den här diskussionen. TS får olika infallsvinklar som alltid i trådarna här på buke och avgör ju i slutändan själv hur hon vill göra.
Kan någon prata om otrohet som något härligt kan väl jag lyfta att jag personligen tycker det är respektlöst att behandla sin partner på det sättet. Frågorna jag ställde är knappast irrelevanta.
TS har även fått råd i övrigt så jag valde att ta upp det jag tyckte saknades i diskussionen.

Jag har läst och deltagit i många diskussioner om otrohet där bl.a. @Ramona @Petruska och @FannyN deltagit (tack till er!). Från att ha kännt precis som du har jag förstått att det inte alltid är sådär tråkigt svartvitt. Själv har jag noll intresse för annan passion än med min man, och han är likadan (såvitt jag vet). Men rent generellt tänker jag att det inte behöver vara hela världen. Man äger inte sin man/fru, och ett förhållande kanske mår jättebra även om den andra har sex med någon annan.

Om man går in i sina känslor på djupet så handlar det ju egentligen om att man är rätt egoistisk. Man vill att ens partner BARA ska tycka om just en själv, att de får ha sex med någon annan, inte flirta, inte dansa o.s.v. Jag vill inte känna mig som någon egoist, och försöker tänka att jag inte nånsin ska försöka bestämma över vad min man känner.

Det blir lätt så att man bara agerar på sin känsla (d.v.s. egoism) och skriker NEJ, då man pratar om just otrohet. Men om man försöker plocka bort sina känslor och analysera varför man tänker som man gör, så kan man bli riktigt förvånad.

 

[annie_]

Men rent generellt tänker jag att det inte behöver vara hela världen. Man äger inte sin man/fru, och ett förhållande kanske mår jättebra även om den andra har sex med någon annan.

Om man går in i sina känslor på djupet så handlar det ju egentligen om att man är rätt egoistisk. Man vill att ens partner BARA ska tycka om just en själv, att de får ha sex med någon annan, inte flirta, inte dansa o.s.v. Jag vill inte känna mig som någon egoist, och försöker tänka att jag inte nånsin ska försöka bestämma över vad min man känner.

Jag köper din tanke, men inte fullt ut. Ska man ha ett öppet förhållande eller vill ligga med andra så ska man ha respekt nog att föra en dialog med sin partner om detta! Att göra något bakom ryggen där den andra kan bli rejält sårad när/om det kommer fram är så fegt. Den andra partnern ska, enligt mig, kunna ha ett val att antingen följa med på tåget och leva i ett öppet förhållande den med, eller kunna välja att avsluta innan man tagit saker i egna händer och har gjort saker som inte går att göra ogjorda. Lever man i ett monogamt förhållande från början och vill ändra förutsättningarna så är man faktiskt två om att kunna få ta ställning till de nya reglerna!

Jag har själv levt i ett öppet förhållande, men det var något vi kommit överens om gemensamt. Just för att vi brydde oss och var måna om varandra! It takes two to tango...

 

[Azalea]

Men TS ger intryck av att vara i ett extremt känslokaos just nu, att dra in "skäms", "hur skulle du känna", "din stackars partner", "fy-fy-fy", osv kommer bara att spä på känslorna och göra allt ännu mer dramaaaaaaaaatiskt. Det ser jag som enormt kontraproduktivt, TS behöver tänka mer. Inte känna mer.

Däremot kan det (som jag tror @Lovisaleonora är inne på?) vara värdefullt att tänka på moralaspekten sett till arbetsrelationen. Hur kommer en otrohetsaffär att slå ut där, rent krasst? (Och vem kommer att förlora mer på det, mannen eller kvinnan...) Men då sakligt och konkret, inte , , & .

Ja, då håller vi inte med varandra där, helt enkelt. Att tänka på hur man skulle uppleva det om man var i partnerns situation tycker jag kan vara hjälpsamt för att se tydligare på situationen. Kanske TS upplever att det är ok i deras relation, men hon har inte uttryckt det hittills och därav ställer jag frågorna. Jag uttryckte min ståndpunkt i frågan, liksom andra gjort utifrån hur de ser på det.

Sedan hur det påverkar arbetssituationen är också en otroligt viktig del att tänka på, definitivt. Men inte bara den.

 

[em-pirre]

Jag köper din tanke, men inte fullt ut. Ska man ha ett öppet förhållande eller vill ligga med andra så ska man ha respekt nog att föra en dialog med sin partner om detta! Att göra något bakom ryggen där den andra kan bli rejält sårad när/om det kommer fram är så fegt. Den andra partnern ska, enligt mig, kunna ha ett val att antingen följa med på tåget och leva i ett öppet förhållande den med, eller kunna välja att avsluta innan man tagit saker i egna händer och har gjort saker som inte går att göra ogjorda. Lever man i ett monogamt förhållande från början och vill ändra förutsättningarna så är man faktiskt två om att kunna få ta ställning till de nya reglerna!

Ja, alltså rent spontant känner jag ju också så. Men du får nog gå ännu djupare.

Jag tänker: vem sjutton är jag att bestämma vad min man får och inte får göra? Vem är han att bestämma vad jag får känna?

Så rent teoretiskt tänker jag att man kanske borde diskutera den här saken mer i förhållanden. Tack vare buke har vi diskuterat detta hemma en del. Jag tänker att man i ett trevligt förhållande pratar om saker och ting. Inte för att man måste, men för att det är intressant.

 

[em-pirre]

Forts. Jag tycker att man borde försöka tänka på sina egna känslor, och varför man reagerar som man gör. Att dämpa känslorna kan vara svårt, men det kan underlätta att man vet varför man reagerar på ett visst sätt.

T.ex.
1. Min man är otrogen, jag blir helt förstörd och känner att han förstört allt, sårat mig o.s.v. Kris.
2. Min man är otrogen, jag försöker förstå varför jag känner mig sårad, sviken. Varför känner jag mig mindre värd för att han haft sex med en annan? Varför är det viktigt att vara den enda i hans liv?

 

[Lovisaleonora]

T.ex.
1. Min man är otrogen, jag blir helt förstörd och känner att han förstört allt, sårat mig o.s.v. Kris.
2. Min man är otrogen, jag försöker förstå varför jag känner mig sårad, sviken. Varför känner jag mig mindre värd för att han haft sex med en annan? Varför är det viktigt att vara den enda i hans liv?

Precis, sitt still i båten.

Är min relation i en svacka kanske jag inte blir tänd på varje man som kommer förbi mig, men jag kanske är mer benägen att se en liten flirt som ett livsavgörande kvitto av något slag. Det är mer spännande att drömma, fantisera, tillskriva den andre mannen fantastiska egenskaper. Låta honom ta mig med storm, trots att han egentligen kanske inte alls gör just det. Men jag låter mig följa med - allt underblåst av min egen känsla för äventyr.

Det är viktigt att försöka se det kalla krassa också, mitt i all ljuvlig passion.

 

[FannyN]

Men den som är i relationen där man riskerar att bli bedragen har ett ansvar. Om den tycker att det vore katastrof så antar jag att personen talar om det. Det borde leda till mer sex intimitet och närhet.
Att bara låta vardagen gå för att man ändå är i relation och tänka att sååå taskig kan hen inte vara tror jag är fel. Jag ligger iaf då med andra ibland som en kul grej tom. Men skulle aldrig göra det om min partner pratade om läget och skapade en vi känsla.

 

[annie_]

Ja, alltså rent spontant känner jag ju också så. Men du får nog gå ännu djupare.

Jag tänker: vem sjutton är jag att bestämma vad min man får och inte får göra? Vem är han att bestämma vad jag får känna?

Så rent teoretiskt tänker jag att man kanske borde diskutera den här saken mer i förhållanden. Tack vare buke har vi diskuterat detta hemma en del. Jag tänker att man i ett trevligt förhållande pratar om saker och ting. Inte för att man måste, men för att det är intressant.

Det handlar om respekt för sin partner, kommunikation och tillit är A och O, för mig iallafall. Har man inte diskuterat situationen med sin partner kan man inte heller ta sig tolkningsföreträde för denne att något är OK eller ej.

Jag håller med dig, att diskutera och fundera tillsammans med sin partner gör att man lär känna varandra på djupare plan! Intressant, minst sagt.

 

[em-pirre]

Det handlar om respekt för sin partner, kommunikation och tillit är A och O, för mig iallafall. Har man inte diskuterat situationen med sin partner kan man inte heller ta sig tolkningsföreträde för denne att något är OK eller ej.

Jag håller med dig, att diskutera och fundera tillsammans med sin partner gör att man lär känna varandra på djupare plan! Intressant, minst sagt.

Ja som sagt tänker (nej, KÄNNER) jag så. Men på ett teoretiskt plan ser jag ju att känslorna inte alltid är så logiska. De bottnar ofta i nån sorts känsla av otillräcklighet, avundsjuka, rädsla o.s.v. och jag känner att det är viktigt att jobba med såna känslor istället för /vid sidan om att sätta regler för andra så att man inte ska behöva känna sig sårad. Där ser jag att man har ett ansvar för sina egna känslor innan man drar med andra... Sen bottnar ju allt detta i normer och sånt strunt.

 

[Lovisaleonora]

Ja som sagt tänker (nej, KÄNNER) jag så. Men på ett teoretiskt plan ser jag ju att känslorna inte alltid är så logiska. De bottnar ofta i nån sorts känsla av otillräcklighet, avundsjuka, rädsla o.s.v. och jag känner att det är viktigt att jobba med såna känslor istället för /vid sidan om att sätta regler för andra så att man inte ska behöva känna sig sårad. Där ser jag att man har ett ansvar för sina egna känslor innan man drar med andra... Sen bottnar ju allt detta i normer och sånt strunt.

Så himla viktigt, känner jag. För att JAG ska må bra är det viktigt för mig att jobba med dessa bitarna. Varför mår jag så kasst nu, bara för att den och den sade det och det? Hur kan jag hantera det bättre för att inte må dåligt?

 

[em-pirre]

Så himla viktigt, känner jag. För att JAG ska må bra är det viktigt för mig att jobba med dessa bitarna. Varför mår jag så kasst nu, bara för att den och den sade det och det? Hur kan jag hantera det bättre för att inte må dåligt?

Just så. Samtidigt är det ju inte så att man bara ska tänka på sig själv och medvetet såra sina nära, men det bästa man kan göra är att ha koll på sina egna känslor. Det är liksom där det börjar.

Det är lätt att skyffla över allt ansvar på någon annan "Han sårade mig" o.s.v.

 

[Lampan]

Du kan inte hjälpa hur du känner, därför är det meningslöst att känna skam över dina känslor
Moralpredikningar kommer inte att ta bort vad du känner för den mannen

Jag blir bara lite fundersam hur mycket du känner för din nuvarande sambo/man om du har så lätt att falla pladask för en kille du har träffat en gång.
Har ni det bra ihop, finns det spänning i ert förhållande?

Det känns som om du är lite kär i kärleken och han har råkat i fokus just nu.
Det kunde säkert precis lika gärna varit någon annan.

Frågan är hur killen är, lever han också i ett romantiskt skimmer, samtidigt som han har en sambo han inte känner något för.
Varför och hur länge har dom haft ett kärlekslöst förhållande?

Iiiih om någon hade sagt till mig att han älskade mig efter en träff och skype/ mejlkontakt hade jag nog sprungit åt andra hållet

 

[snow]

Tvåsamhetsnormen är så pass stark i vårt samhälle att det för de allra flesta är ett ganska stort steg att ta sig bortom den. Att ligga med andra än sin partner har historiskt varit en ytterst normal grej (i alla fall för män...), och det tyder kanske på att vår monogama norm inte är så klockren alla gånger? Att lägga över sin egen moral kring otrohet på någon annan känns bara mossigt i mina ögon - visst, idealt bygger väl alla relationer på ärlighet, men handen på hjärtat har nog de flesta av oss någon gång ljugit för vår partner. Ibland om enkla grejer ("jag lovar att jag inte åt den sista chokladbiten" )

Edit: äsch, råkade klicka på "skicka", forts i nästa inlägg

 

[em-pirre]

Tvåsamhetsnormen är så pass stark i vårt samhälle att det för de allra flesta är ett ganska stort steg att ta sig bortom den. Att ligga med andra än sin partner har historiskt varit en ytterst normal grej (i alla fall för män...), och det tyder kanske på att vår monogama norm inte är så klockren alla gånger? Att lägga över sin egen moral kring otrohet på någon annan känns bara mossigt i mina ögon - visst, idealt bygger väl alla relationer på ärlighet, men handen på hjärtat har nog de flesta av oss någon gång ljugit för vår partner. Ibland om enkla grejer ("jag lovar

...eller haft sexdrömmar om andra män (eller kvinnor för den delen!) som man inte berättar om.

 

[snow]

..., ibland om allvarligare saker inklusive otrohet. Dock anses otrohet vara bland det värsta en kan utsätta sin partner för, och en kan ju fråga sig varför det är så? Svek är hemskt, ja, men är det värre än andra svek?

Från min egen sida så känner jag snarare att jag inte vill veta om min partner ligger med andra, förutsatt att det inte går ut över vårt gemensamma liv. Jag skulle känna mig mer illa till mods om vi hade ett uttalat öppet förhållande - men om han någon gång hoppar i säng med någon annan som en kul grej så mår jag alldeles utmärkt på mitt håll av att inte veta om det.

 

[em-pirre]

..., ibland om allvarligare saker inklusive otrohet. Dock anses otrohet vara bland det värsta en kan utsätta sin partner för, och en kan ju fråga sig varför det är så? Svek är hemskt, ja, men är det värre än andra svek?

Från min egen sida så känner jag snarare att jag inte vill veta om min partner ligger med andra, förutsatt att det inte går ut över vårt gemensamma liv. Jag skulle känna mig mer illa till mods om vi hade ett uttalat öppet förhållande - men om han någon gång hoppar i säng med någon annan som en kul grej så mår jag alldeles utmärkt på mitt håll av att inte veta om det.

Alltså då jag första gången funderade på varför man just tänker att det är just ett svek, så hade jag inget svar. Jag sökte efter ett svar som bevisade att det ÄR ett svek, men fick till sist ändra mig. Det är ju ett svek liksom många andra saker som man kommit överens om men ej hållit. Jag tror att man helst inte vill erkänna att det handlar om att vara lite "egennyttig" och egoistisk, osäker eller nåt liknande. Det känns bättre att skyffla över allt på den andra och kalla det svek.

 

[snow]

Alltså då jag första gången funderade på varför man just tänker att det är just ett svek, så hade jag inget svar. Jag sökte efter ett svar som bevisade att det ÄR ett svek, men fick till sist ändra mig. Det är ju ett svek liksom många andra saker som man kommit överens om men ej hållit. Jag tror att man helst inte vill erkänna att det handlar om att vara lite "egennyttig" och egoistisk, osäker eller nåt liknande. Det känns bättre att skyffla över allt på den andra och kalla det svek.

Att lova någon evig trohet är ju typ som att lova någon att en aldrig mer kommer säga eller göra något puckat. Det är bäddat för svikna löften helt enkelt. Det är omöjligt att lova att en aldrig kommer attraheras av någon annan människa - sen var gränsen för otrohet går är nog väldigt individuellt. Några mår säkert dåligt av att partnern kanske fantiserar om andra (!), några tycker att den går vid flirtiga SMS, några vid ett ligg osv. Att ens partner känner som TS men ännu inte agerat på det kanske är jobbigare i många fall än om partnern fyllelegat med någon som hen inte har starkare känslor för än kåthet i stunden? Jag tror heller inte att en alltid kan veta innan hur en situation kommer kännas om den väl uppstår.

Men känslan av att vara sviken/(besviken?) är ju tuff och det har jag full förståelse för. Dock håller jag med alla som skrivit att TS ska försöka hålla eventuella skamkänslor utanför, det gör liksom inget i situationen bättre.