Behöver hjälp

[hemligmedlem]

Har fixat ett annat nick för att skydda mig själv. Hoppas att ni kan ha förståelse för det.
Jag skäms så att hela världen rasar. Håller på att sabba allt. Relationen hemma ja allt.
Jag bedriver en verksamhet där det ingår kundkontakter.
Och har då ett förhållande sedan 1997. Inga barn ihop med nuvarande sambo.

I september förra året så kom en ny kund, från utlandet, för att titta på verksamheten och eventuellt
inleda samarbete.
Redan från start så kände jag en stor attraktion till denna man.
Men släppte det sedan.
Karln hade ett förhållande. Jag också. Och han bodde ju inte ens i Sverige,

Denna man hörde sen av sig via mail och hade godkänt verksamheten och ville
nu inleda ett samarbete.
Vilket vi gjorde.
Mailkontakten fortsatte. Jag försökte hålla distans. Men tror ändå att jag på något vis avslöjade mina innersta tankar. Språket är en barriär vilket gör att jag inte kan skriva på annat sätt än rakt på. Mailen fortsatte först ganska oskyldigt och med allmänna frågor. Men detta har nu gått över till något helt annat.

Vi har kontakt via mail flera gånger per dag.
Vi startar och avslutar dagen med Whats up.
Han ringer via vanlig telefon och vi har även Skypat.

Har totalt tabbat bort mig och är djupt förälskad i en person som jag enbart träffat en enda gång. Men på något sätt känner väl ändå.
Han upprepar i det oändliga hur mycket han älskar mig.
Han vill veta allt jag gör. Och han är ett stort stöd för mig.

Han är ganska välkänd i våra kretsar och i sina egna i det landet han bor. Vilket gör att han vill hålla låg profil.
Det han säger till mig är att han fortfarande tycker väldigt mycket om sin sambo men har ingen relation till henne längre.
Alltså jag har ingen aning mer än att han bombar mig med massor med " Jag älskar dig"

Om någon vecka kommer vi att träffas på riktigt. I ett större sammanhang men mycket folk. Hans sambo kommer inte att vara med.
Vi har båda massor som står på spel.
Man gör inget förhastat. Man måste tänka.
Han verkar nöjd med den sorts kontakt vi har nu. Vilket är på alla vis utom att vi träffas.

Jag är i stort sett helt bunden till platsen jag finns.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Håller på att längta ihjäl mig efter karln. Jag går i bitar. Jag håller på att
gå sönder helt.

Ni får gärna ge mig skäll.
Ni får gärna ge mig åsikter
Ni får gärna ge mig råd.

Ni är välkomna med vad som helst.

Säg att jag är en blåögd kvinna som är dum i huvudet?
Eller ska jag låta saker bara hända allt efter som?

Snälla, hjälp mig att komma vidare med mitt liv

Tack..........

 

[tanten]

SPRING!
Helst åt andra hållet.

Du är mitt i en förälskelse och då tänker man inte speciellt klart. Han är i ett förhållande. Du är i ett förhållande.
HAN vill hålla låg profil. Du är kärlekskrank och det är en egoboost utan like för honom. Tacka fan för att han underhåller det!! Du har inte en susning om hur många likadana kärlekskranka kvinnor han underhållit genom åren. Men han kommer att hålla fast vid sin sambo.

Det är klart att det är praktiskt att säga att "han inte har någon relation till henne". Herregud de lever ihop!!

Backa, bit i det sura äpplet, kväv känslor och leta reda på ditt förnuft igen. Förnuftet kan lukta lite ylle och präktighet men vinner i längden.

/bistertanten

 

[hemligmedlem]

Jo du har rätt. Det underhålls utan dess like.
Problemet är att det är han som "ger allt" i diskussionen.
Det är han som ger ut sig själv..

Jag vet att du ger mig en annan synvinkel.
Är glad att du tar dig tid för det.

Men hur fan letar man rätt på sitt sunda förnuft?

Verksamheten som sådan gör att vi måste hålla kontakt..


Alltså jag kan grina i en timme i sträck. Senast igår kväll. Blir så ledsen
för att jag har skapat kaos.
Blir ledsen över alla samvetskval

 

[Ramona]

Fast tagga ner och ta det för vad det är. Det finns inga krav på att du ska ta omvälvande beslut som gör att hela världen förändras för dig. Det kanske leder till att ni har någon typ av sexuell affär på sidan och det kan väl vara kul om det blir rätt.

Men innan ni setts på den stora tillställningen ska du bara ha is i magen. När du ser honom och hör honom prata nästa gång kanske du tycker att han är äcklig. Eller när du ser hur han flirtar med andra kvinnor på samma sätt som han gör med dig. Tagga ner och låt inte känslorna styra. Även om du tänker på honom hela tiden, så får han ju liksom inte göra så att du blir ledsen och gråter. Då är det inte kul eller hälsosamt.

 

[Monstermom]

Säg att jag är en blåögd kvinna som är dum i huvudet?

Nja, men du är förälskad i en fantasiversion av en karl som är så otillgänglig det bara går att vara och du har en affärsrelation till. Han verkar ha en härlig krydda/skönt ventilationshål hos dig, men själv verkar du närmast manisk.

Det är "bara" att bita ihop och försöka vakna.

 

[hemligmedlem]

Tack Ramona.

Min tanke har varit att låta dagarna gå fram till dess.
Och se vad som händer.
Men transportsträckan dit är ju plågsam. Någon vecka kvar.
Försöker bara hitta någon form av inre styrka för att fixa allt hemma, allt jobb och allt
ansvar jag tagit på mig mot andra.

Hur gör man, för att inte låta känslorna styra?
Alltså jag är inte 22 utan 51.
Har träffat en del män.Varav en som gav mig ett barn.

Men det här som händer nu är på en helt galen nivå.
Skulle vilja backa bandet hela vägen till förra året.

Jag vet att jag är kanske blåögd.
Tagit massor med stryk för det här.
Stora sömnproblem. Sedan månader tillbaka.
Stora matproblem. Gått ner över tio kilo.
Har på allvar tänkt att ta hjälp om det inte blir någon
ordning på mitt liv.


Jag uppskattar jättemycket att få andra vinklar här.
Tack..

 

[Korven]

Men gud 10 kg.Bingo ,ren vinst. För mig hade det varit det. Sånt här händer nog fler kvinnor än man anar, men man agerar inte på det.

 

[tanten]

Tack Ramona.

Min tanke har varit att låta dagarna gå fram till dess.
Och se vad som händer.
Men transportsträckan dit är ju plågsam. Någon vecka kvar.
Försöker bara hitta någon form av inre styrka för att fixa allt hemma, allt jobb och allt
ansvar jag tagit på mig mot andra.

Hur gör man, för att inte låta känslorna styra?
Alltså jag är inte 22 utan 51.
Har träffat en del män.Varav en som gav mig ett barn.

Men det här som händer nu är på en helt galen nivå.
Skulle vilja backa bandet hela vägen till förra året.

Jag vet att jag är kanske blåögd.
Tagit massor med stryk för det här.
Stora sömnproblem. Sedan månader tillbaka.
Stora matproblem. Gått ner över tio kilo.
Har på allvar tänkt att ta hjälp om det inte blir någon
ordning på mitt liv.


Jag uppskattar jättemycket att få andra vinklar här.
Tack..

Min krassa sanning är att det är en jäkla skillnad på passion och kärlek.

Passion är härligt, vidrigt, omvälvande, förtärande och gör en halvt galen.

Men det är bara passion.

Det har sällan något med verkligheten att göra. Alla relationer backar ner - eller utvecklas - till vardag och makaronipudding efter ett tag.

Njut av att du har skrapat fram en massa känslor i dig men låt föremålet för känslorna blekna bort i fjärran.

Sanningen att säga - vill du vara ihop med en karl som faktiskt undanhålelr dig sina bredvidaffärer, flörtar med andra.

Det är antagligen rätt riskfritt för honom att ge ut av sig själv till dig. Det till och med lönar sig eftersom det binder dig hårdare till honom!

Gå och prata med någon! En parrådgivare t.ex. Du kan du mycket väl gå dit ensam! Du behöver pysa ut och få distans så du ser på dig själv lite utifrån tror jag.

 

[hemligmedlem]

Tack.
Behöver verkligen era inlägg.
Vill liksom varken vara manisk, enkelspårig eller besatt.
Det är inte mitt sätt att vara.

Tack att ni orkar skriva här

 

[Ramona]

Fast varför har du gått ner 10 kg? Vad är det du mår så dåligt av? Eller fick du helt plötsligt energin att ta tag i den där viktnedgången du ville ta tag i men inte orkat?

 

[annie_]

Men, vad vill du med denna man? Han har fått dig att tappa balansen helt, vill du något öht eller vill du vara med din sambo? Själv? I min värld äter man inte av kakan o samtidigt har kvar den.. För alla parters skull.
Jag har suttit i din sits, jag blev tagen med storm av en, men kilade stadigt med en annan. Ohållbart i längden med "Casanovan", samvetskval för min dv partner. Även om vi aldrig gjorde något så kände jag mig så skyldig, gentemot mig själv och den jag då levde med med tanke på känslorna han frambringade hos mig...

Jag vet att det är grymt svårt, men försök att avvakta med kontakt tills ni ses. En dag i taget! Jag skulle också rekommendera dig att prata med någon för att få distans och bena ut saker.

 

[Hermelin]

Jag tycker som @Ramona som uttrycker det klokt. Det kan ju också vara så att det är början på ett nytt förhållande. Men som sagt, ta det lugnt.

 

[tanten]

Tack.
Behöver verkligen era inlägg.
Vill liksom varken vara manisk, enkelspårig eller besatt.
Det är inte mitt sätt att vara.

Tack att ni orkar skriva här

Buke är bra för att sortera sina tankar.

Jag tror att de flesta är överens om att du ska försöka lugna dig. Är man manisk och besatt behövs eftertanke och lugn. Vi är ju flera som tycker att du ska söka samtalshjälp.

 

[Lovisaleonora]

Har du träffat honom en gång? Inte mer?

Då kan jag tryggt säga (av erfarenhet) att du är i en hype. Du ser honom för vad han vill att du ska se. Både du och han visar den ni vill vara, det är en del av förälskelse.

Men det är inte livet. Det är en bubbla. Bubblan kan bli riktiga livet, men då måste du först få chans att se alla sidor innan beslut om det är värt att riva upp allt för.

Been there, done that. Och har du is i magen kan det mycket väl utveckla sig till en trevlig flirt, en godbit i vardagen (som inte blir fysisk). Man behöver faktiskt inte gå hela vägen varje gång, utan uppskatta förälskelsen som en vitaminboost i vardagen.

Spä inte på, mata inte dina känslor. Försök håll dig neutral och se var det tar dig.

 

[FannyN]

Ja lugna ner dig!
Detta kanske är din nya man.
Eller en kk.
Eller så åker du med när ni ses och ni har ett engångsligg.
Eller samma fast du trixigt låter det rinna ut i sanden.

Var i känslan tills ni ses och ta beslut då. Och ha inte dåligt samvete! Det är ju kul och härligt det som hänt.

Och angående passion så är vi nog många som behöver det ibland. Är man i en relation vet man väl om partnern blir förkrossad eller glädjs med en. Jag är det första tror jag men kräver det andra och hittills går det bra.

 

[Azalea]

Jag tycker det är fruktansvärt respektlöst att involvera sig med någon annan när man är i ett förhållande. Är du inte nöjd med ditt förhållande: gör något åt det eller gör slut. Oavsett om du fallit för någon ny eller inte.

Blir seriöst illa till mods av att se så många vara helt ok med att utforska det här utan att ta ansvar för det du gör mot din partner. Hur skulle du känna om din partner hade gjort såhär? Skulle du känna dig ok med det?

 

[SusieQ]

. Det kanske leder till att ni har någon typ av sexuell affär på sidan och det kan väl vara kul om det blir rätt.
.

Ursäkta?! Är det bara jag som tycker att otrohet på alla plan är allt annat än "kul". Det är väl fruktansvärt respektlöst mot respektive sambo. Vill man pilla på annat gör man slut innan man förirrar sig iväg! Usch!

TS; Det är nog ingen bra idé att förälska dig i karln, varningsklockor ringer och ni ska dessutom ha en arbetsrelation tillsammans.

Jag skulle definitivt mer uppriven om jag kom på min sambo ha en affär än om han skulle göra slut och sedan gå vidare (nu vill jag ju inget av det), men va fasen lite respekt mot den man iaf påstått sig älska (i det här fallet 18 år)

 

[annie_]

Men, vad vill du med denna man? Han har fått dig att tappa balansen helt, vill du något öht eller vill du vara med din sambo? Själv? I min värld äter man inte av kakan o samtidigt har kvar den.. För alla parters skull.
Jag har suttit i din sits, jag blev tagen med storm av en, men kilade stadigt med en annan. Ohållbart i längden med "Casanovan", samvetskval för min dv partner. Även om vi aldrig gjorde något så kände jag mig så skyldig, gentemot mig själv och den jag då levde med med tanke på känslorna han frambringade hos mig...

I min situation (även om det är OT, eller inte) så berättade jag allt för min partner. Även om inget hänt så var det en stor grej för mig att någon annan fick mig att känna på detta sätt, och han hade rätt att veta om det. Jag älskade honom, men var även förälskad i en annan! Känslor kan man inte styra över helt och hållet, jag ville vara med min partner och ansåg då att han hade rätt att veta och kunde själv ta ett beslut om vad han ville göra med den "nya infon". Han uppskattade att jag berättat, även om han såklart blev väldigt sårad.. Vi tog oss förbi detta och fick flera fina år tillsammans efter detta, att det inte är vi idag beror på andra orsaker.
Men jag säger det igen, i min värld äter man inte av kakan o samtidigt har kvar den. Jag funderar verkligen på vad ts tycker om sin sambo, vill hon fortsätta det förhållandet? Tills vidare?

 

[Monstermom]

Det spelar väl ingen större roll vad man tycker är rätt och fel i sina egna förhållanden, vad som är OK och inte för TS förhållande får väl de avgöra?

Jag tycker moralaspekten är en ickefråga oavsett, är man lite halv- eller helgalen så är det bättre att försöka tänka mer konkret.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker moralaspekten är en ickefråga oavsett, är man lite halv- eller helgalen så är det bättre att försöka tänka mer konkret.

Jag känner ungefär likadant, det kan visst vara en sak att väga in i frågan (vad andra tycker) men moral och etik är väl knappast ämnet för tråden. Jag tycker det verkar som TS själv har sett de olika aspekterna i den frågan...