Sv: Behöver vi byta bil sen?
nu är det "lite senare"=)
Jaja, sluta tjata.
Sambon dejtade en tjej lite löst innan vi träffades. Hon såg till att bli gravid, eftersom sambon smickrande (?) nog höll måttet för hennes typ av avelshane. Nej, jag skojar inte. Han var väldigt naiv och blåögd och inte så lite korkad och reagerade inte ens (förrän efteråt) på kommentarer a la "om jag inte träffar en lämplig kille att bli med barn med snart, så får det bli insemination i Danmark". Och japp, det är ett rakt citat från tjejen. Förmodligen trodde han att hon skämtade eller nåt. Hon dumpade honom ett par veckor efter att hon plussade (kollade tidigt) med orden att han inte behövde ta nåt ansvar och att han gärna fick avskriva sig pappabiten rent juridiskt med papper och allt, för hon var inte intresserad av honom eller någon pappa i hennes och barnets liv för den delen. Sambon blev ganska upprörd.
Dels vägrade han ha ett barn han inte kände till "på bygden", eller rättare sagt så vägrade han gå med på att det skulle finnas ett barn som inte fick lära känna sin pappa. Sambon och tjejen bodde (bor) förresten flera mil ifrån varandra. Dels så krävde han ett faderskapstest, eftersom de bara dejtat varandra i ett fåtal månader och han inte kände henne. Detta var så kränkande för tjejen att t.o.m. familjerätten ställde sig på hennes sida när hon skrek högt över hur taskigt det var att tvivla på hennes heder och ville att sambon skulle stryka henne medhårs och även skicka blommor och nån present efter att han på omvägar via andra personer fick reda på att barnet var fött.
Under tiden träffades vi och han berättade bums vad som försigick. Tycke uppstod och vi flyttade ihop ganska fort och lyckades slarva till det inom kort. Jag trodde inte ens att jag kunde få barn, efter att ha varit utrett och oförklarligt barnlös i 6 år med ex-maken, och blev både chockad och bestört. Sambon blev däremot glad. Ingen av oss kunde tänka oss en abort, trots allt. I efterhand har vi fått veta att somliga i hans familj tycker att vi valde fel, att vi borde gjort abort som det enda rätta eftersom
de tyckte det var så jobbigt redan med barn nr 1 "på bygden". Min familj köpte direkt hela upplägget och har aldrig sagt ett ont ord emot sambon och hans situation, men vi har haft (och har fortfarande) ganska mycket svårigheter från delar av hans familj. Jag har fått mycket skit för att jag blev med barn, sambons mamma hatar och avskyr mig så mycket och har ställt till med så mycket oreda för oss att sambon klippte banden helt med henne.
Tjejen som ville ha barn med rätt man, fast slippa problemen med en relation (dvs lång, mörk med blå ögon, hyfsade pigment eftersom hon saknar sådana, tillräckligt intelligent = konstruktör, numera med egen firma, och atletiskt byggd) har haft svårt att låta sambon få tillträde till sonen. Pga kränkningen med faderskapstestet vägrade hon låta honom ens se sonen de första tre månaderna. Sen fick han på nåder komma hem till henne 1-2 ggr/vecka, de veckor det passade henne, i en timme. Det tog tid att få till att få hem honom hit 2-3 timmar varannan vecka (fast det blev mer typ var tredje, var fjärde). Att få underhållet är ju ok, men hon har hitintills vägrat skriva på om gemensam vårdnad. Och familjerätten har hela tiden varit mesigare än mesigast och inte velat trycka på, utan tycker att sambon ska vänta och se hela tiden. Sambon har inga rättigheter alls! Jo, att betala underhållet. Allt annat som rör sonen sker på tjejens villkor. Och han vågar inte pressa på för mycket, för då är han rädd att han inte ska få träffa sonen alls.
"Storebror" är en go liten kille, som trivs bra här och han och "lillebror" är redan väldigt fästa vid varandra. "Storebror" sitter lika gärna i mitt som i pappas knä och kramas och pussas gärna med mig med. Och går jag ur rummet så ropar han efter mig och undrar vad jag gör eller följer efter och vill vara med.
Om ett par månader har det gått ett år sedan sambon lyckades få till att sonen ska få vara här mellan ca 0900-1600 och sover alltså middag här ca 1,5 h. Han hämtar alltså sonen hos mamman kl 0900 och lämnar honom hos mamman 1600. Fast det är inte alltid hon är hemma när han kommer, ibland har hon varit 10-15 min sen och hon ringer aldrig och säger ifrån. Däremot ringer hon ofta i sista stund och avbokar, så ibland går det ganska många veckor mellan besöken här hemma, vilket är jättetrist och jag saknar honom så. Varannan vecka är så lång tid att vänta. Vår lillplutt pratar jättemycket om "storebror" och tydligen gör han detsamma om "lillebror"!
Enligt familjerätten måste "storebror" bli tre innan det är tal om att han ska vara här över natten. Jag har fått reda på från annat håll att den vanliga rekommendationen är att barn ska vara tre fyllda innan det anses lämpligt med växelvis boende. Det verkar vara väldigt godtyckligt hur de olika familjerätterna tolkar reglerna, tråkigt nog.
Jaja, det var lite om oss och vårt familjeliv. Om det inte vore för "storebror" så hade vi inte tvekat om att skaffa ett barn till. Men tre barn känns så mycket! Fast vi har ju egentligen knappt 1,5... Vi har inte bestämt oss hundra för ett syskon, ännu, även om det lutar åt det.
Tjejen som ville ha barn försöker nog så gott hon kan, efter sin förmåga. Men hon är lite speciell och väldigt självständig och ointresserad av kompromisser. Her way or the highway liksom. En väldigt stark person på sitt sätt, men sätter tyvärr sig själv före sonens bästa när det kommer till umgänge med pappan. Samtidigt har hon börjat trycka på "storebrors" förstfödslorätt...att han minsann är sambons första barn etc. Å andra sidan är det inte tal om att han ska fira jul med oss, eller någon annan högtid eller helg. På somrarna (tjejen är lärare) är det helt upp till henne när sambon får träffa sonen, för hon har ju sina planer och är ibland borta flera veckor i stöten och hitintills (två somrar bara iofs) har sambon bara fått bita ihop och svälja.
Jag väljer att hoppas och tro på en ljus framtid. "Storebror" är välkommen hit och jag längtar tills vi får ha honom lite mer regelbundet och hela helgerna varannan vecka. Pojkarna har så mycket glädje av varandra dessutom.
Om det är nåt mer ni undrar, så fråga på.
