Kanske eller inte.
Det kan vara ett himla trassel också om man har otur, och det är surt med trassel när det handlar om massor av pengar.
Trassel på något för 10 000:- är lättare att acceptera.
Lägg till att en garanti bara är ett enklare bilägande de gånger bilfirman vill ta sitt ansvar. Vilket nödvändigtvis inte är vi alla tillfällen nåt pajar.
 
Tänkte just tillägga det, frågan är hur mycket garantin EGENTLIGEN är värd. Vi har ju läst om ett par Bukefalister som gått på pumpen med ny bil som inte fungerar. Ingen hjälp får de med sin trasiga bil, alla skyller på alla och under tiden står bilen 6 månader på verkstad för utredning.

Visst, det är undantagsfall. Men det är ju inte mindre trist om just jag blir det undantagsfallet. Nära väninnan tog ut en helt ny Volvo, som var en av de som hade otroliga mängder (av fabrikören kända) fel, många av dem direkt farliga. Det tog flera år att få rätt trots otaliga verkstadsbesök och uppgivna mekaniker som mycket väl visste vad som måste göras (byta otroligt dyra komponenter och i vissa fall hela funktioner).

Att tro att en ny bil är att köpa sig fri från trassel är nog otroligt naivt. Det KAN gå, men gör det inte det är det bara ett ofantligt dyrt bilägande, där du i slutänden ändå får köpa en annan bil medan ditt dyra skrot står på verkstaden och är osäljbart - värt noll kr i slutänden. Trist om man lägger in 300 000 kr och får ut noll, inte ens körglädjen.

Lägg till ett lån på bilen och konkursen kan vara ett faktum.
 
Jag kan inte finna ett enda hållbart argument för att köpa en splitt ny bil, mer än själva statusen - något jag är rätt immun mot.

Att det inte blir ett billigare ägande behöver vi inte ens diskutera.
Att det blir en (märkbart) säkrare bil är inte sant, då du kan köpa en två år gammal med lite bättre säkerhetsutrustning för en betydligt billigare peng.
Att det blir ett problemfriare ägande är inte heller nödvändigtvis sant, då bilar är som all annan teknik - antingen går delar sönder i början, eller i slutet på bilens karriär. En två år gammal problemfri bil har visat sig inte vara en av de som går sönder i början. En ny bil vet du inte vilken kategori den tillhör.
 
För mig är en ny bil (oavsett finansiering) lika intressant som att strimla pengar i duschen. Det senare har jag i alla fall sluppit träffa säljare för att göra (stor fördel).

Har köpt bra begagnade bilar som inte varit jättebilliga, men halva priset mot nypriset, alla dyra service-tillfällen avklarade, barnsjukdomar botade på garanti (och annans bekymmer). Någon har haft MÅNGA mil på mätaren, andra har haft få.

Gemensamt är att en bra bilaffär förutsätter vad man ger sig in på. Om man tror att garanti är något som garanterar ett bekymersfritt bilägande, då vet man INTE vad man ger sig in på... Är min bestämda uppfattning.
 
Jag kan inte finna ett enda hållbart argument för att köpa en splitt ny bil, mer än själva statusen - något jag är rätt immun mot.

Att det inte blir ett billigare ägande behöver vi inte ens diskutera.
Att det blir en (märkbart) säkrare bil är inte sant, då du kan köpa en två år gammal med lite bättre säkerhetsutrustning för en betydligt billigare peng.
Att det blir ett problemfriare ägande är inte heller nödvändigtvis sant, då bilar är som all annan teknik - antingen går delar sönder i början, eller i slutet på bilens karriär. En två år gammal problemfri bil har visat sig inte vara en av de som går sönder i början. En ny bil vet du inte vilken kategori den tillhör.

Status? Efter att ha lagt 32000 på verkstadskostnader på min gamla bil under sista året, så gav jag upp. Den kostade alltså 32000+1990 i skatt+320 i försäkring på ett år. Plus bränslet då. Min sprillans nya kostar 18000 i avbetalning+0 i skatt+309 i försäkring.
För mig är det absolut inte status, jag känner mig inte på något vis häftigare i min lilla Kia. Däremot känner jag mig sval då AC'n funkar och jag känner mig framförallt mycket lättare i sinnet, då det är mindre risk att bli stående längs vägen med den nya än den gamla.
Nu fick jag rabatt på min när jag köpte den, ca 17000, så jag räknar det som första förlusten. Begagnade bilar i samma ålder som min ligger på ungefär det priset jag har kvar på lånet, så jag känner mig rätt lugn.

För mig som inte har nån bekant som mekar utan är hänvisad till verkstäder, så blir det inte mycket dyrare att ha en sprillans ny bil faktiskt.
 
Fast att du har haft en äldre DÅLIG bil är ju inte samma jämförelse som att köpa en bra begagnad bil. En dålig bil kommer oavsett ålder alltid att kosta pengar.
 
En Golf bör väl vara mest praktisk om man tänker ur barnperspektiv och lastmöjligheter?

Har själv en VW Passat Alltrack DSG 170TDI från maj -10 och som gått 9100mil utan några driftsstopp eller onödig verkstadsväntan, bytes nästa år då det är tjänstebil. Enda oförutsedda är byte bromsbelägg bak 2ggr hittills i samband med service. Måste ju påstå att alla bilar och dess kvalité bara handlar mer eller mindre om tur eller slump. Kostar som tidigare talare pengar och tid hur man än gör.

Om man ser ur ett bruksperspektiv, nytt eller begagnat kanske Toyota borde nämnas? Välj då så klart (ironiskt nog) en bil som redan varit inne på alla återkallelser (p.g.a. konstruktionsfel) men där tekniken sägs vara mest problemfri. En kompromiss där ev komfort, ev status ; ), bagage blir lite lidande men bra A till B bil med låg värdeminskning.

A och O är att ha en bra verkstad som man litar på oavsett om det är en ny eller begagnad bil.
 
Måste ju påstå att alla bilar och dess kvalité bara handlar mer eller mindre om tur eller slump.
I beg to differ.
Tar du två identiska tvillingbilar, skapade ur samma genpool, bryggda ur samma råvaror, sprugna ur samma löpandebandsskifte - och låter den ena köras i tre år i 10.000 mil av en pedant som vet vad - och tar hand om - en bil alla önskemål är, och låter den andra hamna på ett företag för att köras i tre år i 10.000 mil som nån slags gemensamhetsbil att köras vid uppkomna tillfällen, så handlar det INTE mer eller mindre om tur eller slump att den ena bilen är rena drömmen att äga, och den andra blir en näradödenupplevelse att bara kvittera ut nycklarna på.

Så jag brukar resonera som så att människor som har otur med många av sina bilköp är fel människor att låna ut sin egen bil till.
 
Jag kan inte finna ett enda hållbart argument för att köpa en splitt ny bil, mer än själva statusen - något jag är rätt immun mot.

Att det inte blir ett billigare ägande behöver vi inte ens diskutera.
Att det blir en (märkbart) säkrare bil är inte sant, då du kan köpa en två år gammal med lite bättre säkerhetsutrustning för en betydligt billigare peng.
Att det blir ett problemfriare ägande är inte heller nödvändigtvis sant, då bilar är som all annan teknik - antingen går delar sönder i början, eller i slutet på bilens karriär. En två år gammal problemfri bil har visat sig inte vara en av de som går sönder i början. En ny bil vet du inte vilken kategori den tillhör.

Ett argument finns. Någon måste köpa ny bil för annars kan inte du köpa en begagnad bil :)

Jag skulle inte heller köpa nytt men jag har haft nya bilar men då har det varit tjänstebilar. Det är ju så det fungerar i Sverige. Vissa märken säljer nästan bara tjänstebilar och sen kommer de ut som begagnade efter 3-4 år till ett mer rimligt pris.

Tjänstebil är suveränt. Inte alltid så lönsamt men problemfritt och inga oförutsedda utgifter alls. Man behöver ingen extrabil heller för är det probelm så får man hyrbil. Tyvärr har jag privat bil nu.
 
I beg to differ.
Tar du två identiska tvillingbilar, skapade ur samma genpool, bryggda ur samma råvaror, sprugna ur samma löpandebandsskifte - och låter den ena köras i tre år i 10.000 mil av en pedant som vet vad - och tar hand om - en bil alla önskemål är, och låter den andra hamna på ett företag för att köras i tre år i 10.000 mil som nån slags gemensamhetsbil att köras vid uppkomna tillfällen, så handlar det INTE mer eller mindre om tur eller slump att den ena bilen är rena drömmen att äga, och den andra blir en näradödenupplevelse att bara kvittera ut nycklarna på.

Så jag brukar resonera som så att människor som har otur med många av sina bilköp är fel människor att låna ut sin egen bil till.

Syftade i inlägget mer på bil vid tid/status noll, ny eller begagnad lika skött, där man inte kan förutse någonting. Allt spelar ju in, men båda dina exempel kanske ändå servat och bytt enligt rekommendation från verkstaden. Exemplen du skriver om bör som bäst återspeglas i skicket och föga i grundkvalitén.

Däremot är ju insikten i att hur bilen brukats (eller förbrukats som du antyder) spelar in, underförstått.
 
Att det blir ett problemfriare ägande är inte heller nödvändigtvis sant, då bilar är som all annan teknik - antingen går delar sönder i början, eller i slutet på bilens karriär.
Den s.k. badkarskurvan är ju ett känt fenomen.
ht21_1.gif


Jag föredrar att köpa bilar som är på botten av kurvan, helst på mitten någonstans.
Det blir billigast i längden.
På slutet av kurvan så kastar man dem.
 
Status? Efter att ha lagt 32000 på verkstadskostnader på min gamla bil under sista året, så gav jag upp.
Då så var den i slutet på badkarskurvan och borde ha kastats i stället för att lämnas till verkstad.
Trixet är att veta när man skall ge upp.

Mina bilar kostar ofta mellan 10 000:- till 20 000:- i inköp.
Jag kör sedan dem tämligen bekymmersfritt i 3-5 år för att sedan skrota dem.
Ibland så dör de tidigare och ibland så tuffar de på i över 10 år utan problem.
 
Jag och sambon ska snart flytta till hus utanför stan och behöver då varsin bil. Sambon äger en bil, så det så nu är det upp till mig vad jag vill köra. Har längtat efter egen bil nu ett tag, men det har inte behövts, funkar bra med SL. Men nu är det dags då.
Det blir konsument-leasing, inget lån, ingen kontantinsats, inga extra kostnader och en helt ny bil.

Bilen ska vara i en mellanklass, och dra så lite bensin som möjligt. Först stod det mellan audi a3, volvo v40 och vw golf. Audin är bortsållad, den blir lite för dyr. Så det är golfen och volvon kvar. De har liknande innehåll och skiljer ca 300:- i månaden, golfen är billigare. Personligen tycker jag att volvon är snyggare än golfen, men sambon säger att golfen är bättre.
Så jag vill gärna höra era åsikter om bilarna! Service ingår i månadskostnaden, och det enda jag behöver köpa till är vinterdäck. Bilen kommer användas till att pendla till jobb (först smal väg på landsbygden och sedan motorväg) och senare (om det blir barn) för mig att ta mig runt med ett barn och barnvagn i bagaget.

Vad tycker ni?

Jag har haft både volvo och golf, visserligen lite äldre. När det gäller pendling och komfort så är det helt klart volvo men konstigt nog så sitter barn bättre i golfen samt att barnvagn fick bättre plats! I alla fall den jag haft! Har haft golf 2 eller 3, kombi, samt V70,740,v40 och 850 volvo. Men skulle aldrig byta bort volvon igen, fanns noll komfort i golfen och kändes väldigt plastig!
 
Om ni vill ha ny så kollat in Suzukis halva-bilen-dealen, avbetalningen är räntefri i 2 år. Vi kollade både in Golf och Volvo men då sambon såg Suzukis deal så for han och provkörde Suzuki S-cross, har haft den i någon månad nu och han har då inte klagat på något än så länge ;)
 
Frågan är fortfarande inte huruvida om det är en bra affär med leasing eller inte. Alla bilaffärer är dåliga affärer. Pengar förloras oavsett hur man gör. Fel och skador på bilen, värdeminskning mm.

Min fråga i trådstart var vilken bil jag skulle välja med era erfarenheter :)
 

Liknande trådar

Äldre Jag skulle behöva lite hjälp att bena ut mina tankar inför kommande bilköp Jag har i dagsläget inte en susning och enda kriteriet som...
2
Svar
31
· Visningar
2 465
Senast: hastflicka
·
Äldre Jag står inför ett bilköp i höst och tycker att jag har lite ont om idéer. Jag letar efter en större bil, stor nog för att kunna ha...
2
Svar
21
· Visningar
3 159
Senast: glittra
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp