Jettan
Trådstartare
Jag behöver lite hjälp, råd eller kanske bara få prata lite... Jag har precis tagit ett gravtest och testat positivt. Jag skulle haft mens för mer än en vecka sedan, men inget kom, har haft tok ont i brösten den senaste veckan (trodde det var mensen), men nu är det klart; Jag är gravid.
Som ni kanske förstår är detta inte planerat. Jag blir 30 i år, har jobb, har en dotter sedan tidigare (snart 7 år) och är sambo sedan 11 år tillbaka (pappa till både dottern och nu då detta barn). Jag hade en skit jobbig graviditet och förlossning med min dotter, på det fick jag sedan förlossningsdepression som jag inte fick hjälp med (jag fattade det inte själv förrän senare), vilket också ledde till upprepade perioder av depressioner under flera år (bra nu dock). Så jag har inte direkt känt något sug efter fler barn. Jag jobbar också mycket och tycker inte att jag har tid till fler barn.
Hur som helst så har sug efter barn dock återkommit i perioder, jag har pratat om det med min sambo, som har sagt att han INTE vill ha fler barn. Jag har tyckt det är lite trist, men köpt det. Jag vet inte hur jag ska beskriva min längtan men det är ungefär som att min kropp och mitt hjärta längtar efter barn, men min hjärna och sunda förnuft säger NEJ! Jag är väldigt tudelad, vilket har gjort att jag accepterat att min sambo inte vill ha barn.
NU är ju läget dock lite annorlunda, nu är jag gravid, det är inget tvivel om den saken, tog ett test som visar antal veckor och mitt visade 3+, dvs, jag har varit gravid ett tag. När jag såg testet började jag kallsvettas och sedan när jag visade det för sambon började jag nästan tjuta.... Sambon sa dock såhär; "Jag är med dig vad du än vill göra. Jag har själv tänkt på att skaffa ett barn till, men väl tyckt att vi har lite mycket annat, men man får ju prioritera och planera så funkar det ju. Vi får nog smälta det här lite först innan vi bestämmer något." Jag var väldigt upprörd och trodde han skulle bli arg, han ville ju inte ha barn och så tar han det såhär...
Hur som helst så är ju jag tveksam till vad jag vill, jag tänker att jag måste ringa min barnmorska och få gå dit och prata om allt innan jag bestämmer mig, samtidigt känner jag mig lite stressad nu och om jag nu vill göra abort, så måste väl det ske snart?
Jag vet verkligen varken ut eller in, en del av mig säger behåll, andra delen säger gör abort! Kanske jag mest egentligen bara är rädd? Eller varför reagerade jag så kraftigt när testet visade att jag var gravid? Snälla buke, ge mig lite stöd i denna svåra stund!
Som ni kanske förstår är detta inte planerat. Jag blir 30 i år, har jobb, har en dotter sedan tidigare (snart 7 år) och är sambo sedan 11 år tillbaka (pappa till både dottern och nu då detta barn). Jag hade en skit jobbig graviditet och förlossning med min dotter, på det fick jag sedan förlossningsdepression som jag inte fick hjälp med (jag fattade det inte själv förrän senare), vilket också ledde till upprepade perioder av depressioner under flera år (bra nu dock). Så jag har inte direkt känt något sug efter fler barn. Jag jobbar också mycket och tycker inte att jag har tid till fler barn.
Hur som helst så har sug efter barn dock återkommit i perioder, jag har pratat om det med min sambo, som har sagt att han INTE vill ha fler barn. Jag har tyckt det är lite trist, men köpt det. Jag vet inte hur jag ska beskriva min längtan men det är ungefär som att min kropp och mitt hjärta längtar efter barn, men min hjärna och sunda förnuft säger NEJ! Jag är väldigt tudelad, vilket har gjort att jag accepterat att min sambo inte vill ha barn.
NU är ju läget dock lite annorlunda, nu är jag gravid, det är inget tvivel om den saken, tog ett test som visar antal veckor och mitt visade 3+, dvs, jag har varit gravid ett tag. När jag såg testet började jag kallsvettas och sedan när jag visade det för sambon började jag nästan tjuta.... Sambon sa dock såhär; "Jag är med dig vad du än vill göra. Jag har själv tänkt på att skaffa ett barn till, men väl tyckt att vi har lite mycket annat, men man får ju prioritera och planera så funkar det ju. Vi får nog smälta det här lite först innan vi bestämmer något." Jag var väldigt upprörd och trodde han skulle bli arg, han ville ju inte ha barn och så tar han det såhär...
Hur som helst så är ju jag tveksam till vad jag vill, jag tänker att jag måste ringa min barnmorska och få gå dit och prata om allt innan jag bestämmer mig, samtidigt känner jag mig lite stressad nu och om jag nu vill göra abort, så måste väl det ske snart?
Jag vet verkligen varken ut eller in, en del av mig säger behåll, andra delen säger gör abort! Kanske jag mest egentligen bara är rädd? Eller varför reagerade jag så kraftigt när testet visade att jag var gravid? Snälla buke, ge mig lite stöd i denna svåra stund!
