V
vansinnet
Just nu läser jag otroligt mycket om allt som har med graviditet, förlossning, bäbisar medmera att göra. Och överallt läser jag att det är otroligt viktigt att förbereda sig inför förlossningen och i förväg veta hur man vill ha det.
Det stämmer säkert och jag försöker tänka mig hur jag vill ha det. Och när jag tänker på min förlossning så känner jag absolut ingen rädsla inför själva födandet. Jag är inte rädd för smärtan, eller för att något ska gå fel ochsåvidare. Men så fort jag läser om de olika bedövningarna så får jag panik och börjar gråta.
Jag är otroligt spruträdd, och bara tanken på EDA gör mig knäsvag.
När jag pratar med vänner eller släkt om denna otroliga rädsla så säger dom bara: "När du väl ligger där och har ont kommer du att böna och be om EDA!"
Känner att jag blir väldigt irriterad över dessa svar. Vad är det som säger att jag inte kommer att kunna föda utan EDA, eller någon annan bedövning?
Visst, jag har ingen aning om hur fruktansvärt ont det kommer att göra, men alla kvinnor "förr i tiden" klarade ju av det så vad är det som säger att inte jag ska det?
Som det känns nu så kommer det att ta mer kraft av mig att hela tiden gå och oroa mig för bedövning, att det kanske kommer att vara jobbigare än själva förlossningen.
Vet inte vad jag vill med tråden eg, förmodligen få ur mig lite känslor. Någon som har några peppande tips eller egna erfarenheter att dela med sig av?
Det stämmer säkert och jag försöker tänka mig hur jag vill ha det. Och när jag tänker på min förlossning så känner jag absolut ingen rädsla inför själva födandet. Jag är inte rädd för smärtan, eller för att något ska gå fel ochsåvidare. Men så fort jag läser om de olika bedövningarna så får jag panik och börjar gråta.
Jag är otroligt spruträdd, och bara tanken på EDA gör mig knäsvag.
När jag pratar med vänner eller släkt om denna otroliga rädsla så säger dom bara: "När du väl ligger där och har ont kommer du att böna och be om EDA!"
Känner att jag blir väldigt irriterad över dessa svar. Vad är det som säger att jag inte kommer att kunna föda utan EDA, eller någon annan bedövning?
Visst, jag har ingen aning om hur fruktansvärt ont det kommer att göra, men alla kvinnor "förr i tiden" klarade ju av det så vad är det som säger att inte jag ska det?
Som det känns nu så kommer det att ta mer kraft av mig att hela tiden gå och oroa mig för bedövning, att det kanske kommer att vara jobbigare än själva förlossningen.
Vet inte vad jag vill med tråden eg, förmodligen få ur mig lite känslor. Någon som har några peppande tips eller egna erfarenheter att dela med sig av?