Nu har jag varit på sjukhuset och gjort arbetsprov. Ska börja med att säga att allt gick bra
Men naturligtvis får ni hela historien här
Först togs blodtryck i vila och sån där lungkapacitetsmätargrej. Sen EKG i vila, uppkopplad till en massa sladdar. Man får inte vara så kinkig för de stoppar in handen i sport-bh-n för att komma åt
Det var en student också som var med (efter att jag sagt okej) så alla blodtrycksmätningar mm gjordes dubbelt upp. Sen kom en läkare och jag fick svara hur mycket jag motionerade för att hon skulle avgöra vilken belastning jag skulle ha. Jag fick också berätta om bröstsmärtorna och jag fick en liten känning precis innan jag skulle sätta mig på cykeln.
Sen fick jag börja trampa. Skulle hålla samma tempo med pedalerna hela tiden men intensiteten höjdes varje minut så det krävdes mer och mer hela tiden för att hålla tempot. Tänk er att cykla upp för en backe som bara blir brantare och brantare men ni måste hålla samma tempo upp till toppen
Fick kontinuerligt ta blodtryck och svara enligt en skala hur ansträngande det var för benen respektive andningen samt om jag kände någon bröstsmärta. 10 min skulle vi hålla på och de sista minutrarna gick det riktigt tungt men jag höll i, fram till typ 9:30 för då tvärdog benen
Riktigt tufft och jag nådde i stort sett maxpuls. Fick sen lägga mig ner och så kollade de att pulsen gick ner som den skulle.
Efteråt pratade jag lite med läkaren som var himla vettig. Jag kom upp i 190 i (nästan) maxpuls, det frågade jag eftersom jag var nyfiken, hehe. Tydligen har jag lite lågt blodtryck vilket förklarar varför jag så himla lätt får blodtrycksfall. Min kondition är tydligen rätt bra (haha, promenader gör tydligen en hel del!), låg på 176 watt vilket är mitt i intervallet för "normal" men de värdena ligger tydligen lite för högt för de brukar ha svårt att få upp folk i normalvärden enligt läkaren. Så där fick jag beröm
I övrigt såg EKG helt normalt ut för en ung person. Sen pratade vi om stress och läkaren var väldigt noga med att det är aldrig "bara stress" utan man ska ta det på allvar. Inte bara vifta bort för om man kraschar är det svårt för sjukvården att göra något. Hon tyckte det var jättebra att jag hade försökt få bort stressmoment och att det var strålande att jag ska vara ledig i sommar. Och så sa hon att det kan ta en tid för det här trycket över bröstet att försvinna just om man har varit stressad en längre period. Men är det bara litegrann som går över inom en kvart så är det ingen fara, går det inte över ska man naturligtvis söka vård.
Nu är jag darrig i benen och trött men lättad att det såg okej ut!