Jag har definitivt ökat i vikt. Känns som att jag lagt på mig massa fett runt magen, men jag vägrar att mäta eftersom det bara kommer leda till ångest (wohoo!! framsteg!! vanligtvis hade jag stått med måttbandet i högsta hugg vid bara tanken).
Har ätit massa skräp senaste tiden. Från att äta jättelite och hoppa över måltider har jag ätit nästan konstant, pga stress. Jag är inte nöjd över det alls, men jag vägrar ha ångest. Försöker tänka på vad jag faktiskt gått igenom de senaste månaderna, och att det är bättre att äta lite för mycket än för lite. Så länge jag får på mig mina jeans utan att knappen hotar med att skjuta iväg är det okej
(alltså ser ni vilken skillnad det är i mitt tankesätt, jag blir förvånad själv, men glad)
Snart är det mesta löst. Idag flyttar jag och katterna ner, i em lämnas min lägenhet över till hon som ska hyra den. Nästa vecka har både skoltermin och nollning dragit igång. Det enda jag har kvar då är flytten i november och den borde inte bli fullt så stressig eftersom jag har alla lådor hos släkten = jag måste inte flytta allt på en dag. Ingen flyttstäd då heller eftersom jag bor hos mamma tills dess.
Gymmet kommer dock få vänta ett tag. Det räcker med ny skola, nya bekantskaper och nollning på nya platser. Behöver inte fylla på med nytt gym där mitt i allt, det kommer när det kommer. Ska försöka få till promenader med mammas hundar istället, kanske går att löpträna med någon av dom också?
Planen är att starta ett lopp på 5km i mitten av oktober. Förmodligen ska mamma i så fall delta i samma. Känns som att det ligger lagom långt bort i tiden, och det är en distans jag klarat utan problem tidigare = ingen stress över det. Blir bra motivation helt enkelt. Behöver inte träna massor för att kunna klara av det, tänker inte ens ha som mål att slå min tidigare tid.
