Mina föräldrar bor granne med Erik Hagberg (ung, lovande kortdistanslöpare som var med på EM) och min beundran för honom ökar mer och mer. Han är bara 19 och har klarat av gymnasiet samtidigt som han tränat sig så här jäkla bra! Det ska bli kul att följa hans karriär. Och jag ser mig alltid om innan jag springer förbi hans hus, och drar in magen lite extra mycketVad duktiga ni är som yogar! Jag har försökt göra det hemma men finner liksom inte den mentala ron. Däremot har jag gillat att gå på instruerade yogapass på gymmet, om det passar mitt övriga livspussel fortsätter jag nog med det i höst.
Jag och en kompis sprang sprint-intervaller (100 och 200 m) på löpbana idag. Vi försökte maxa och tog tid på varandra. Jag sprang 100 m på 16,60 sek och 200 m på 35,93 sek. En bit från Usain Bolt om man säger så. Det kluriga med sprint är att man verkligen känner att det är så mycket teknik - starten går långsamt och sedan klarar i alla fall inte jag att röra benen tillräckligt snabbt! Orken finns men inte kapaciteten att få ut kraften. Mycket märklig känsla
