Beach 2014 del VII

[enjoyable]

Bidrar med en bild från dagen. Linnet är tokstort då de är från stenåldern, typ. Hjärnan är för skadad så jag känner mig fet, å hjärnan gör att jag ser fet ut i spegeln.
Mina nya kompressionstights är med åxå, toknöjd. Var en helt annan känsla när jag sprang långa intervaller på löpbandet.

 

[imrahil]

Konstigt att bara en del får så. Jag har inte haft problemet förut men nu har det bara blivit värre och värre. Tänker eftersom man pendlar med armarna är det inte så konstigt, men det hjälper ju inte ens att lyfta upp dom och hålla dom där mellan varven. Ja, mina fingrar blir också prinskorvar! Kan knappt böja dom då.

för mig blir det så om det är väldigt varmt ute.

 

[Jenka]

Är du överviktig rent objektivt eller är det i dina tankar. Om man har en liten övervikt behöver det inte vara någon fara hälsomässigt om man lever hälsosamt i övrigt. Men kanske det är bra att jobba med att inte äta så mycket socker. Är det godis och glass och sådant som är dina stora "laster"? Hur har du hanterat sådana här situationer förut? Har du någon plan för hur du ska göra? T.ex. göra matplaneringar så att du undviker att bli hungrig och sugen på t.ex. choklad eller att gå eller cykla till jobbet om det är möjligt? Att ge sig ut på promenader efter jobbet är ju också en form av rörelse och träning även om det är lågintensivt. Att ta sig tid att springa en sväng några gånger i veckan är ju också väldigt bra.

Du kan köpa en pilatesboll och göra massor av övningar hemma med den, jag tränade massor med den förut, varje dag,innan jag fick träningsförbud och det finns massor av övningar som stärker hela kroppen, jag gjorde många coreövningar för magens skull t.ex. och det finns mycket tips på internet La upp ett eget träningsprogram med och utan pilatesbollen så körde jag ca 30 minuter hemma i vardagsrummet varje dag utöver den andra träningen. För att göra det lite roligare kan man sätta på en podradio eller bra musik

Övervikt enligt bmi. Jag gick ner 17 kg för... 3 år sen är det väl nu, och har hållit vikten fram till för några månader sedan så det är därför jag är missnöjd.

Promenera gör jag! Livet som hundägare och beroende av promenader som "terapi"/avkoppling. Visst är det sund motion, men det ger ingenting ur viktsynpunkt. Kroppen är liksom för van.

Träna hemma har du en poäng med, så man slipper steget att ta sig iväg vid brist på tid/ork. Känns bara som att jag inte får till lika bra träning där så det inte "räknas".

Ja, sött är min största last, kombinerat med att jag tycker det är så tråkigt att laga mat så att jag lite för ofta ersätter det med mackor osv. Inte alltid så nyttigt och triggar suget.
Jag vet att jag funkar bra på lchf, bland annat för att slippa suget, men motivationen brister som sagt lite för att komma igång, det är ju lite knepigare och kräver planering.

Tack för svar. Det är "inte svårare" än att ta tag i sig själv. Jag har inte så svårt att gå ner när jag sköter mig, men det är disciplinen som brister.
Nej, jag är inte såpass stor att det är ohälsosamt egentligen. Men jag vill bryta trenden för att inte hamna där.

 

[Jenka]

Dagens träningsmotivation

Idag blir det promenad, agility och så SKA jag testa ett av yogaprogrammen som diskuterats tidigare.

Jag och sambon har förresten börjat diskutera mer och mer träning. Han har börjat cykla massor (och intensivt) och förhoppningsvis lyckas jag snart dra med honom till gymmet.

 

[Queen]

@enjoyable Du får säga till huvudet att hänga med lite här nu känns som att man nästan får jobba mer mentalt i en viktnedgång än med det fysiska.... Men några dagar sämre mathållning kommer inte göra att du går upp tillbaka till den vikt du kom ifrån, framförallt inte om du håller igång träningen! och du har rätt, det är omöjligt att gå upp så snabbt med fett, kroppen pendlar, så är det. Kan du inte bestämma en dag i veckan när du väger dig? Så blir det inte så beroende av de dagliga svängningarna? De sista kilona sitter hårt... ju mindre man väger desto mindre behöver man ju äta (beroende på träningsmängd och från person till person såklart). Jag hade nog nån liten tanke att när jag bara hade gått ner så kunde man få äta lite mer, slarva lite mer... men så har det inte varit hittills

Igår var jag på gymmet, 40 minuter med en genomgång av nästan hela kroppen, svettigt men fokuserade på att komma igång med alla muskler, inte maxa några vikter. Idag har jag hunnit med en timmes promenad och en sväng till stallet, men ikväll blir det filmkväll så då blir det nog något gott till det.

 

[imrahil]

I förmiddags ägnade jag mig åt att springa ett långpass i elljusspåret och räkna backarna... Det fanns 20 små och 5 stora på ett sjukilometersvarv, och jag tog tre varv. Många backar blire... Kilometertiderna blev därefter!
Trodde innan att jag skulle dö tråkdöden av att ta flera varv, men det var helt okej.
Igår var det meningen att jag skulle cyklat men jag var totalt slut efter jobbet så jag satt i soffan och ritade istället och gick och la mig tidigt.

du passar bra i tightsen @enjoyable! och heja att springa intervaller på löpband! själv är jag livrädd för löpband och fullständigt övertygad om att jag ska ramla

 

[Qelina]

Jag blir galen på mig! Har slarvat lite med maten senaste dagarna men stått i som bara den när de gäller träningen. Men endå får jag sån grym matångest! Är så himla nojjig att gå tillbaka dit jag var en gång. Imorse vägde jag 78,2 kg, och nu ikväll 80,1. Min hjärna skenar iväg direkt trots att jag veeeeeeet att jag inte har gått upp 1,9 kg i fett under en dag, MEN ENDÅ! Hjärnspökerna drar iväg och ångesten är så himla enorm! dessa sista kilon verkar vara lite svårare att bli av med.. Jag borde slänga ut vågen från balkongen å endast väga mig på mina bestämda vägdagar för då blir resultatet mer stadigt. Men VARFÖR går jag emot allt jag vet hela tiden...??!

GAAAHH!!

Det där är som att läsa mina egna ord och tankar, det skulle kunna vara jag som skrivit det, och det har jag också gjort flera gånger både här och i mina dagböcker. Jag förstår verkligen din ångest. Det är så svårt att hålla fast vid någon sorts logik när känslorna och tankarna skenar iväg sådär. Men stå ut, snart kommer du vara tillbaka på din vanliga vikt utan att du behöver ändra på något. Om du för någon sorts statistik över din vikt så räkna bara med morgonvikten, den är den enda som betyder något.

Prova att gör en sorts diagram där du varje vecka prickar in morgonvikten för den dagen du bestämt så kan du se på vikten ur ett längre perspektiv sedan och följa din viktkurva, det blir oftast mycket tydligare än när man kollar från dag till dag eller från en vecka till en annan. Min terapeut säger att man inte ens kan kolla bara från en vecka till en annan utan hon kollar hur kurvan ser ut under en månadstid och utgår från det.

Du har helt rätt i de där med att väga dig vissa tider bara, jag har faktiskt helt slutat väga mig på andra tider än på morgonen, förr kunde jag ju väga mig 10 gånger per dag men det är ju inte alls konstigt att man väger mer efter en hel dag med både mat, dricka och rörelse. När jag väger mig hos min behandlare blir det efter frukost och lunch vilket är jätte jobbigt för då visar ju vågen inte min riktiga vikt eftersom jag ätit och druckit under dagen, de dagarna nojjar jag mycket och vågar knappt inte dricka något alls.

Att väga sig kan bli ett tvång, det är alltså något du måste arbeta aktivt med, varje gång behovet av att väga dig kommer så stanna upp innan du agerar, tänk efter vad det finns för fördelar och nackdelar med att väga dig (tänk gärna ut det och skriv ner det innan,när du är lugn och inte i affekt så du kan ta fram argumenten vid behov) och gör ett aktivt val att inte väga dig. Försök sysselsätta dig med något annat direkt. Ångesten kommer vara hemsk, hemsk i början men den kommer klinga av, desto fler gånger du klarar att stå emot tvånget desto mindre kommer ångesten bli. Den kanske inte försvinner helt på ganska länge men jag lovar att det iaf kommer bli lättare. För att bli fri från ångesten måste man gå igenom den dvs stå ut i den och göra det som är svårt (i det här fallet att inte väga sig), inte agera på de dumma rösterna och inte följa med i ångestens ström och följa dess order.

Kanske kan du lägga vågen på något mer svårframkomligt ställe så det inte blir lika lätt att bara ta fram den? Ett tag hade jag min våg på vinden just därför.

 

[Qelina]

I förmiddags ägnade jag mig åt att springa ett långpass i elljusspåret och räkna backarna... Det fanns 20 små och 5 stora på ett sjukilometersvarv, och jag tog tre varv. Många backar blire... Kilometertiderna blev därefter!
Trodde innan att jag skulle dö tråkdöden av att ta flera varv, men det var helt okej.
Igår var det meningen att jag skulle cyklat men jag var totalt slut efter jobbet så jag satt i soffan och ritade istället och gick och la mig tidigt.

du passar bra i tightsen @enjoyable! och heja att springa intervaller på löpband! själv är jag livrädd för löpband och fullständigt övertygad om att jag ska ramla

Oj, vad du är vältränad! Det låter som rena mördarpasset! Sprang du alltså 2,1 mil med alla dom där backarna? Hehe, blir trött bara av att läsa om det Galet! Men imponerande

 

[Qelina]

Angående att gå emot ångesten som jag skrev till enjoyable så jobbar jag på med det här också. Har varit ute 90 minuter och gått idag och ska ut på en längre promenad ikväll också. Ätstörningen tänkte att jag minsann kunde gå långt även på eftermiddagen eftersom jag har massor av tid över men min fot gör så väldigt ont, kan ju knappt inte stödja på den utan Ipren i kroppen, och jag vet ju inte än om det är ok att belasta den eller inte eftersom läkartiden inte är förrän på onsdag. Så jag sa ifrån och gick bara 3o minuter.

Har lyckats stå emot tvånget att väga mig några dagar i rad, ska se till att klara det imorgon också och inte väga mig förrän på måndag då jag ska till terapeuten. Om jag klarar det är det ett framsteg. Ska också se till att försöka få i mig hela mackorna vid kvällsmelliset för redan nu åker tankarna runt i huvudet på att skära bort bitar av dom och slänga istället för att äta hela.

Litet bakfall igår igen,tog återigen för mycket lugnande medicin pga matångesten och däckade när min kompis var här. Så fruktansvärt pinsamt Jag tar ju tyvärr alldeles för ofta för mycket tabletter men vill ju inte göra det när jag ska umgås med någon, men tydligen kan jag inte alltid klara att stå emot det ens då eftersom ångesten är så stark, ångesten känns ungefär så här och och och och . Dumma, dumma ångest och dumma mig som gör så inför mina kompisar.Trodde ju inte att jag skulle däcka när hon var här men så blev det iaf tydligen

 

[cili]

Jag är obeachig idag. Planerar att göra microdaim för att fira att jag hittat en tjej som vill hyra min lägenhet det kommande året
OCH jag ska äta den utan ångest, för det har jag bestämt.

Imorgon blir desto beachigare. Både ridning och badminton (denna gång med @Ninnurur , som inte är känd för att backa ur i sista sekund = det kommer bli av)

 

[Emtherlia]

Idag har jag varit duktig och promenerat 12 km.

 

[Qelina]

Bidrar med en bild från dagen. Linnet är tokstort då de är från stenåldern, typ. Hjärnan är för skadad så jag känner mig fet, å hjärnan gör att jag ser fet ut i spegeln.
Mina nya kompressionstights är med åxå, toknöjd. Var en helt annan känsla när jag sprang långa intervaller på löpbandet.

Du ser inte alls stor ut, på riktigt alltså, inget jag bara säger Du är fin!

 

[Jenka]

Nu har jag yogat!
20 min Adriene- avsnitt, riktigt skönt faktiskt. Ska definitivt testas igen! Kände mig stark men osmidig. Och konstaterade att man/jag inte ska yoga utan byxor (varmt, inne, ensam hemma, okej? ) för då ser man hur fula lår man har. Gäller att passa på att känna sig fånig när sambon inte är hemma

En bra dag för övrigt. La mig inte i soffan efter jobbet utan städade istället. Har dessutom inte ätit nåt socker (eller massa mackor), har precis lagat nyttig middag+matlåda och ska iväg på långpromenad och agility direkt efter maten. Och så har jag testat att göra isglass på osötat iste, undrar hur det blir?

Pepp!

 

[Jenka]

Nu har jag gjort ett dokument och sparat i dropboxen så jag kommer åt den från både datorn och mobilen. Hade ett liknande förra viktnedgången (usch vad jag hatar dem orden) och tyckte det var jättebra. Excelblad med en sida för vikt, en för mått, en för planering, en för mål och en för motivation. Motivation(/argument till att gå ner) blev en rätt lång lista. En av dem; Jag skulle aldrig behandla mina hundar så (jag är rätt petandisk med utfodring, fysträning och vikt/hull på dem). Vill ni se listan kan jag ju lägga in den kanske?

Ska sätta mig och planera middagar också. Men först promenad!

 

[Ninnurur]

Aj min kropp! Vette fan vad mina armar kommer säga om att spela badminton med @cili imorgon Idag har hon iaf varit en underbar vän och fotograferat mig med hästen. Sen var jag helt slut mentalt och i kombination med träningsvärken så känns det bara pannkaka. Så jag tog dottern med mig och åkte till badhuset en stund och bara mös Borde försöka mig på lite yoga eller så sen om jag orkar, men jag är fortfarande trött mentalt...

 

[SoffiProppi]

Kl

Stjäl tråden lite granna mest för att jag är så himla glad! För 7 veckor sedan köpte jag ett par jeans i stl 46, idag ser jag ut såhär i en klänning stl 40!

 

[Jenka]

Oj @SoffiProppi bra jobbat! Men det måste ha gått jättefort?

 

[enjoyable]

@enjoyable Du får säga till huvudet att hänga med lite här nu känns som att man nästan får jobba mer mentalt i en viktnedgång än med det fysiska.... Men några dagar sämre mathållning kommer inte göra att du går upp tillbaka till den vikt du kom ifrån, framförallt inte om du håller igång träningen! och du har rätt, det är omöjligt att gå upp så snabbt med fett, kroppen pendlar, så är det. Kan du inte bestämma en dag i veckan när du väger dig? Så blir det inte så beroende av de dagliga svängningarna? De sista kilona sitter hårt... ju mindre man väger desto mindre behöver man ju äta (beroende på träningsmängd och från person till person såklart). Jag hade nog nån liten tanke att när jag bara hade gått ner så kunde man få äta lite mer, slarva lite mer... men så har det inte varit hittills

Igår var jag på gymmet, 40 minuter med en genomgång av nästan hela kroppen, svettigt men fokuserade på att komma igång med alla muskler, inte maxa några vikter. Idag har jag hunnit med en timmes promenad och en sväng till stallet, men ikväll blir det filmkväll så då blir det nog något gott till det.

Ja, hjärnan och jag arbetar emot varandra typ.. Hela tiden!

 

[enjoyable]

I förmiddags ägnade jag mig åt att springa ett långpass i elljusspåret och räkna backarna... Det fanns 20 små och 5 stora på ett sjukilometersvarv, och jag tog tre varv. Många backar blire... Kilometertiderna blev därefter!
Trodde innan att jag skulle dö tråkdöden av att ta flera varv, men det var helt okej.
Igår var det meningen att jag skulle cyklat men jag var totalt slut efter jobbet så jag satt i soffan och ritade istället och gick och la mig tidigt.

du passar bra i tightsen @enjoyable! och heja att springa intervaller på löpband! själv är jag livrädd för löpband och fullständigt övertygad om att jag ska ramla

Tack!
Jag älskar att spring intervaller. Vet inte varför

 

[enjoyable]

Jag

Det där är som att läsa mina egna ord och tankar, det skulle kunna vara jag som skrivit det, och det har jag också gjort flera gånger både här och i mina dagböcker. Jag förstår verkligen din ångest. Det är så svårt att hålla fast vid någon sorts logik när känslorna och tankarna skenar iväg sådär. Men stå ut, snart kommer du vara tillbaka på din vanliga vikt utan att du behöver ändra på något. Om du för någon sorts statistik över din vikt så räkna bara med morgonvikten, den är den enda som betyder något.

Prova att gör en sorts diagram där du varje vecka prickar in morgonvikten för den dagen du bestämt så kan du se på vikten ur ett längre perspektiv sedan och följa din viktkurva, det blir oftast mycket tydligare än när man kollar från dag till dag eller från en vecka till en annan. Min terapeut säger att man inte ens kan kolla bara från en vecka till en annan utan hon kollar hur kurvan ser ut under en månadstid och utgår från det.

Du har helt rätt i de där med att väga dig vissa tider bara, jag har faktiskt helt slutat väga mig på andra tider än på morgonen, förr kunde jag ju väga mig 10 gånger per dag men det är ju inte alls konstigt att man väger mer efter en hel dag med både mat, dricka och rörelse. När jag väger mig hos min behandlare blir det efter frukost och lunch vilket är jätte jobbigt för då visar ju vågen inte min riktiga vikt eftersom jag ätit och druckit under dagen, de dagarna nojjar jag mycket och vågar knappt inte dricka något alls.

Att väga sig kan bli ett tvång, det är alltså något du måste arbeta aktivt med, varje gång behovet av att väga dig kommer så stanna upp innan du agerar, tänk efter vad det finns för fördelar och nackdelar med att väga dig (tänk gärna ut det och skriv ner det innan,när du är lugn och inte i affekt så du kan ta fram argumenten vid behov) och gör ett aktivt val att inte väga dig. Försök sysselsätta dig med något annat direkt. Ångesten kommer vara hemsk, hemsk i början men den kommer klinga av, desto fler gånger du klarar att stå emot tvånget desto mindre kommer ångesten bli. Den kanske inte försvinner helt på ganska länge men jag lovar att det iaf kommer bli lättare. För att bli fri från ångesten måste man gå igenom den dvs stå ut i den och göra det som är svårt (i det här fallet att inte väga sig), inte agera på de dumma rösterna och inte följa med i ångestens ström och följa dess order.

Kanske kan du lägga vågen på något mer svårframkomligt ställe så det inte blir lika lätt att bara ta fram den? Ett tag hade jag min våg på vinden just därför.

Jag har måndag som fast vägningsdag hos min coach. Nu under sommaren har de varit varannan vecka, annars är de varje vecka. Slår man ut allt som allt efter nyår så ligger jag på minus 1 kg/vecka, ca. För att de ska vara hälsosamt så är de rekommenderat -0,5 kg/vecka. Men jag blir endå helt sned trots att de i stora hela har visat typ -30kg sen nyår. Så egentligen är de helt sjukt men hjärnan vill inte hålla med alls.