Beach 2014 del VII

[cili]

Bra skrivet! Du har helt rätt i att det är utstrålningen som gör mycket, jag kan inte påstå att det lyser av självförtroende om mig när jag är ute och går bland folk till exempel på stan. Jag går ofta med armarna framför magen för att försöka dölja den och går och drar i kläderna hela tiden för att de ska bli större och dölja magen, försöker liksom tänja ut t.ex. linnen hela tiden så de sitter lösare och har en del andra små saker för mig också. Kanske drar jag mer uppmärksamhet till mig och magen genom mitt beteende än vad jag skulle gjort om jag gick omkring och var stolt över mig själv.

Får höra av flera att jag ser bra ut, att jag är fin och söt och har en fin kropp nu när jag gått upp. Tänk om jag kunde få se det, vore så skönt att se mig själv med någon annans ögon, få se vad de ser.

Hmm, den sortens mage jag vill ha är en helt platt mage, ingen lite bula, ingen svullen ballong mage och inga veck när man sitter ner, helt platt helt enkelt. Behöver inte vara några stora muskler eller magrutor även om lite muskler är fint, men det jag helst vill ha är en smal och platt mage. Och det behövs ju lite muskler för att hålla in magen. Men jag vill se så där naturligt smal ut, inte överdrivet vältränad. Jag får inte träna så mycket just nu och vill inte heller bli beroende av att gå på gym och få träningstvång. Vill kunna träna ett par gånger i veckan, kanske gym någon dag och sen zumba, box eller ridning eller något annat pass någon eller några dagar i veckan, kanske springa lite. Men inget överdrivet så därför kan jag inte se mig själv med värsta fitness magen. För jag vill inte tillbaka till ett liv med träningstvång som styr hela mitt liv.

Visst var det WS6 som sa att du skulle kolla på de delar du tycker om? Jag vill lägga till en sak till det. Tillåt dig själv att tycka om saker för en dag. Det är en grej som hjälpt mig massor. "Idag tycker jag att mina ben är rätt snygga", är lättare att få fram än "mina ben är rätt snygga". På det sätter arbetar jag fram en bättre syn på mig själv. Liksom du har jag stora problem med hur magen ser ut, väldigt mycket fokus där. Men det finns dagar då den ser helt okej ut, och då säger jag det till mig själv. "Idag är en bra mag-dag!". Det kanske hände nån gång per månad i början, nu händer det betydligt mer ofta. Och kollar jag på bilder ser jag ganska likadan ut, alltså är det främst hjärnan jag har tränat.
Man kan även säga "Idag sa Anna att jag hade snygga armar, och tycker hon det så finns det definitivt fler som håller med!". Boosta sig själv med komplimanger helt enkelt. Jag vet att det inte alltid är lätt att göra så och man får ha skitdagar där man känner sig som något katten släpat in, men att försöka då och då ger resultat.

Veck på magen får även smala människor när dom sitter ner, beroende på position. Så att sträva efter att alltid se ut som en nystruken skjorta över magen är inte realistiskt. Hade jag inte haft så himla ont i huvudet just nu hade jag gladeligen letat fram bilder på bloggarna Kissie och Tyra när dom sitter ner och har synliga veck, och dom tjejerna är helt klart smala! Kroppen ser ut så helt enkelt Några bilringar blir det ju dock inte, men att huden veckar sig i vissa lägen lär bli svårt att komma ifrån.

Och vad glad jag blir över att du har en bra syn på din framtida träning!

 

[Mineur]

Stort grattis och lycka till @Blueberry!

@Tassetass Jag känner igen det där med träningspartners som kvider av magövningar! Körde för ett par veckor sedan ett magpass med en vän som springer jättemycket och har världens kondition, och det tog ungefär 5-6 minuter tills hon stönade, vred sig och muttrade nånting om att jag skulle sluta tjata om hur det här bara var uppvärmningen...

KL

I morse hade jag ett av mina sämsta gympass någonsin. Det var ett sådant där pass då jag bara hatade varenda minut, gav upp redan innan jag påbörjat mina övningar och la mer tid på att förakta mig själv för hur dålig jag blivit än på att peppa mig själv. Bra där Mineur, bra där! Känner igen mig lite i det du skriver Cili och slås allt oftare av den uppgivna tanken att "jag kommer ändå aldrig att bli...". Jättetrist, stressande och nedslående!

Jag har bestämt mig för att ta en liten paus från träningen över helgen - och eventuellt ännu längre. Ska dock köra ett pass på måndag hade jag tänkt, men bara om jag verkligen känner för det. Det känns nämligen allt mer som att träningen har blivit ett nödvändigt ont och något jag varken njuter av eller ser fram emot, och det gör mig så ledsen! Därför tror jag det kan vara smart att ta en liten paus, åtminstone från gymmet, och vänta på att motivationen infinner sig igen. Jag vet att jag kommer att "skärpa mig" och få en nytändning när jag flyttar tillbaka till kiltarna i slutet av augusti (där har jag nämligen mer flexibel ledighet, en fantastisk PT, en gym-junkie till date samt ett gym 3 min hemifrån med massor av bra pass), och jag den tanken fungerar ganska bra som tröst när jag klankar ner på mig själv för den träning jag inte får gjord här och nu.

Jag har mycket sannolikt lagt på mig ett kilo eller två över sommaren (vågar inte väga) och trivs fruktansvärt illa med min kropp som det är nu, men jag försöker som sagt fokusera på att det a) inte är hela världen och att det b) snart blir lättare igen. Det måste det bli.

 

[Mineur]

På tal om kroppsformer, hets och ideal - den här artikeln/bilden tyckte jag var rätt härlig och framförallt ögon-öppnande: http://www.worldlifestyle.com/beauty-style/here-s-what-thigh-gaps-looked-like-in-1945

 

[cili]

Hoppas du kommer in! När får du beskedet?

Den 6te augusti. Väntan är olidlig!

 

[Ninnurur]

Idag är jag bara trött. Barnledig så jag borde utnyttja tiden till att springa, men istället har jag gjort micromacka och en kopp te. Ska gå och lägga mig snart... Imorgon blir det utsläpp av hästar 06:30 och sen dagisrenovering från 09:00 och framåt.

 

[cili]

 

[Emtherlia]

Igår var vi på norra öland och gick lite i trollskogen. Supermysigt!

 

[Mineur]

Ser härligt ut @Emtherlia, och vad fin du är!

KL

Jag började en underbar dag med att ta en power walk på 40 minuter här i krokarna.

Nu äter jag en lååång frukost med ägg, finncrisp, Proviva, melon och hemgjord mocaccino och om ungefär en timme ska jag cykla ner till havet och se på fälttävlan. Det är både en, två och trestjärnig terrängritt här i stan idag vilket ska bli jättekul att se! Och så hoppas jag bättra på min (näst intill obefintliga) solbränna lite grann också...

 

[Emtherlia]

@Mineur Vilken härlig väg! Fälttävlan låter skoj, hoppas även att du lyckas bli lite brunare

 

[imrahil]

Hoppas ni kan se bilden! Ritade den efter senaste långrundan, och funderar allvarligt på att plasta in den och ha i fickan på Lidingöloppet för att ta fram när det känns drygt.

Igår kom adventurerace-kumpanen K förbi och vi sprang lite intervaller i elljusspåret. Kände mig snabb, det var kul! Ser ofta mig själv som långsam och osmidig, lite som i högstadiet när man skulle kuta runt på en bana till förbannelse och det bara gick trögt. Tänker jag efter ordentligt vet jag ju att jag snarare är uthållig och terränggående, men den där känslan är envis!

 

[Tassetass]

Hoppas ni kan se bilden! Ritade den efter senaste långrundan, och funderar allvarligt på att plasta in den och ha i fickan på Lidingöloppet för att ta fram när det känns drygt.

Igår kom adventurerace-kumpanen K förbi och vi sprang lite intervaller i elljusspåret. Kände mig snabb, det var kul! Ser ofta mig själv som långsam och osmidig, lite som i högstadiet när man skulle kuta runt på en bana till förbannelse och det bara gick trögt. Tänker jag efter ordentligt vet jag ju att jag snarare är uthållig och terränggående, men den där känslan är envis!

Är det en liten tomte nere till vänster? Underbar bild!

 

[snow]

@imrahil jättehärlig bild! Vet precis hur det där känns, haha.

Själv pustar jag ut efter en händelserik förmiddag. Jag hjälpte min kusin med en turridning och mitt ute i skogen rider vi rakt in i ett (för oss osynligt) jordgetingbo. En av hästarna som vanligtvis är lugnet själv blev illa stucken och fick total panik och kastade sig fram och tillbaka på stigen (en brant och stenig sådan...). Tack och lov satt ryttaren kvar och ingen människa blev stucken. Hästen lugnade sig så småningom också och vi kunde rida hem. Stackars liten! Jag personligen pustade ut lite extra då jag imorse sprang precis den här stigen helt ensam och lyckligtvis inte trampade i getingboet. Det hade varit minst sagt otrevligt.

 

[Emtherlia]

Vem är HK i endomundo-utmaningen?

 

[Niyama]

Vem är HK i endomundo-utmaningen?

Apollo.

 

[fryckan]

Halvmara i fjällen är avklarad Mina vader är totalt mos men det var magiskt att springa högt uppe på toppen.

 

[fryckan]

Grattis Blåbäret

 

[fryckan]

Håller tummarna för att du kommer in @cili !

 

[Qelina]

Visst var det WS6 som sa att du skulle kolla på de delar du tycker om? Jag vill lägga till en sak till det. Tillåt dig själv att tycka om saker för en dag. Det är en grej som hjälpt mig massor. "Idag tycker jag att mina ben är rätt snygga", är lättare att få fram än "mina ben är rätt snygga". På det sätter arbetar jag fram en bättre syn på mig själv. Liksom du har jag stora problem med hur magen ser ut, väldigt mycket fokus där. Men det finns dagar då den ser helt okej ut, och då säger jag det till mig själv. "Idag är en bra mag-dag!". Det kanske hände nån gång per månad i början, nu händer det betydligt mer ofta. Och kollar jag på bilder ser jag ganska likadan ut, alltså är det främst hjärnan jag har tränat.
Man kan även säga "Idag sa Anna att jag hade snygga armar, och tycker hon det så finns det definitivt fler som håller med!". Boosta sig själv med komplimanger helt enkelt. Jag vet att det inte alltid är lätt att göra så och man får ha skitdagar där man känner sig som något katten släpat in, men att försöka då och då ger resultat.

Veck på magen får även smala människor när dom sitter ner, beroende på position. Så att sträva efter att alltid se ut som en nystruken skjorta över magen är inte realistiskt. Hade jag inte haft så himla ont i huvudet just nu hade jag gladeligen letat fram bilder på bloggarna Kissie och Tyra när dom sitter ner och har synliga veck, och dom tjejerna är helt klart smala! Kroppen ser ut så helt enkelt Några bilringar blir det ju dock inte, men att huden veckar sig i vissa lägen lär bli svårt att komma ifrån.

Och vad glad jag blir över att du har en bra syn på din framtida träning!

Tack, du är så klok och förstående och ställer alltid upp med bra råd och tips och stöttning Det betyder mycket Ska försöka ta till mig det där med komplimanger till mig själv. Hmm, lite svårt just nu men kan fokusera på att mina föräldrar sa flera gånger till mig idag att jag är så fin, att jag ser söt och fräsch ut, att jag hade fina kläder och fint hår. Kanske ska jag försöka lyssna på dom istället för att direkt förkasta det som osanningar?

Förresten, någon som vet hur det här hänger ihop? Trots att jag ligger på kaloriunderskott, ja jag är helt säker på det för jag har stenkoll på varenda kalori jag äter, och promenerar ca 2 timmar per dag så går jag upp i vikt eller står still i vikt. Nu har jag plötsligt gått upp ett kilo och det har hängt i sig i flera dagar så det var inte bara en dag.

Hur mycket jag än rör på mig verkar det liksom inte spela någon roll, jag kan vara igång en hel dag plus promenera och ändå påverkar det inte vikten och det borde det ju göra.Och att jag bara äter harricovert, 1 morot och lite champinjoner till middag verkar inte heller göra någon skillnad. Alltså, jag vet att det där med svältläge oftast är en myt som många tar till som ursäkt, men min ämnesomsättning har bevisligen varit låg vilket man sett på blodprover pga långvarig svält. Nu har inga prover tagits på ett bra tag så jag vet inte hur det ser ut nu men det verkar ju verkligen som den är låg fortfarande. Men varför har den inte kommit igång än? Och varför verkar den sämre nu än för några månader sedan då den var ganska normal? Hur får jag igång den igen? Är det "bara" att äta mer? Låta kroppen läka? Hur lång tid tar det? Och hur pass mycket kan den sjunka med, om jag ligger på sisådär 800 kcal underskott borde det väl inte rent logiskt kunna gå att gå upp i vikt? Eller kan jag inte jämföra min kropp med en frisk människas kropp? Det här spökar i huvudet hela tiden, jag förstår mig inte på min kropp och hur den beter sig. Hur länge kan kroppen vara vätskefylld så man väger mer pga det? Rädd, rädd, rädd för hur min kropp beter sig

 

[Niyama]

Tack, du är så klok och förstående och ställer alltid upp med bra råd och tips och stöttning Det betyder mycket Ska försöka ta till mig det där med komplimanger till mig själv. Hmm, lite svårt just nu men kan fokusera på att mina föräldrar sa flera gånger till mig idag att jag är så fin, att jag ser söt och fräsch ut, att jag hade fina kläder och fint hår. Kanske ska jag försöka lyssna på dom istället för att direkt förkasta det som osanningar?

Förresten, någon som vet hur det här hänger ihop? Trots att jag ligger på kaloriunderskott, ja jag är helt säker på det för jag har stenkoll på varenda kalori jag äter, och promenerar ca 2 timmar per dag så går jag upp i vikt eller står still i vikt. Nu har jag plötsligt gått upp ett kilo och det har hängt i sig i flera dagar så det var inte bara en dag.

Hur mycket jag än rör på mig verkar det liksom inte spela någon roll, jag kan vara igång en hel dag plus promenera och ändå påverkar det inte vikten och det borde det ju göra.Och att jag bara äter harricovert, 1 morot och lite champinjoner till middag verkar inte heller göra någon skillnad. Alltså, jag vet att det där med svältläge oftast är en myt som många tar till som ursäkt, men min ämnesomsättning har bevisligen varit låg vilket man sett på blodprover pga långvarig svält. Nu har inga prover tagits på ett bra tag så jag vet inte hur det ser ut nu men det verkar ju verkligen som den är låg fortfarande. Men varför har den inte kommit igång än? Och varför verkar den sämre nu än för några månader sedan då den var ganska normal? Hur får jag igång den igen? Är det "bara" att äta mer? Låta kroppen läka? Hur lång tid tar det? Och hur pass mycket kan den sjunka med, om jag ligger på sisådär 800 kcal underskott borde det väl inte rent logiskt kunna gå att gå upp i vikt? Eller kan jag inte jämföra min kropp med en frisk människas kropp? Det här spökar i huvudet hela tiden, jag förstår mig inte på min kropp och hur den beter sig. Hur länge kan kroppen vara vätskefylld så man väger mer pga det? Rädd, rädd, rädd för hur min kropp beter sig

Nej, du kan inte jämföra din kropp med en frisk människas kropp. Och att du går upp är ju bra. Men din middag?! Det är ingen middag Qelina.

Min ämnesomsättning är också störd. Alla påpekar hur lite jag äter och när jag räknar så ÄR det lite. Mitt enda sätt att gå ned i vikt är att träna riktigt mycket och äta extremt lite... tja det är ju lätt att orka träna då.

 

[cili]

@Qelina
Fokusera på deras fina kommentarer. Du behöver inte hålla med, men säg inte emot dom. Håll kvar tanken "Mamma och pappa tycker såhär". Din hjärna kan påstå vad den vill, för deras åsikter är deras och det ändras inte av din hjärna

Om ämnesomsättningen har jag tyvärr inget att bidra. Men det du kallar för middag... det är snarare ett tillbehör till en middag