@cili
Du har verkligen rätt i att du inte är tjock så de där tankarna om att du aldrig kommer bli smal och fin kan du kast bort, för du är redan båda dom sakerna (även om de inte är synonymer, man kan ju vara fin i alla storlekar). Äter du "skrämpmat" för att du är hungrig eftersom du kanske inte äter tillräckligt av vanlig mat?
Om man har en period då man inte äter "perfekt" så tror jag inte det är någon fara, och som du skriver så äter du ju andra saker också
Fit, inte fin
Jag vill se "välmusklad" ut som man hade sagt om en häst. Inte bodybuilderpumpad, men ändå synligt vältränad. Och det är jag inte just nu. Men just känslan av att "jag kommer aldrig bli" är rätt tärande.
Just nu är det dock bättre, hormonerna åker bergochdalbana just nu.
Chokladkakan satte jag i mig 15 minuter efter att jag ätit lunch, så det är inte så att jag äter massa onyttigheter för att jag är hungrig heller. Jag är sugen och orkar inte bry mig, ungefär.
Skulle tro att det är lite väl mycket för mig psykiskt just nu, för mycket stress. Väntar på besked från högskolan, jagar bostad i nya staden (med tidspress), vill hinna med massa saker här i Uppsala innan jag flyttar, planerar flytten, jobbar mer än heltid m.m. Som vanligt balanserar jag på kanten mot vad som blir för mycket och leder till en krasch, och det enda som håller mig på rätt sida just nu är att skjuta undan vissa grejer (som behovet att vara så jäkla nyttig, äta få kalorier, träna massor). Mår visserligen dåligt av det med, men hjärnan orkar inte bolla allting och då är det enklare att välja anledningen att "det är ändå ingen idé" för att sen släppa den största delen. Jag käkar fortfarande massa tabletter, men inte alls med samma tvångkänsla som innan utan mer "jag borde ta en sån".
Det finns både för- och nackdelar med det här tankesättet. Jag mår inte bra oavsett om jag ska "bli smal till varje pris" eller "kommer aldrig bli smal", men just nu är det nog ändå rätt att bara skita i det och försöka ignorera känslan av att kanske gå upp några kilon.
Vanligtvis blir jag ännu mer strikt och ångesttyngd gällande mat när jag är stressad, så på ett sätt känns det ändå välkommet att det inte är så denna gången. Hellre att jag får äta vad jag vill utan större ångest över själva ätandet och kanske går upp lite i vikt (som jag sen får kämpa ner i framtiden), än att jag nu ska ha ständig ångest över att jag kanske tog lite mycket smör på min finncrisp. Det är ju inte som att jag helt förlorat kontrollen och äter pizza till frukost, lunch, middag och däremellan festar på chokladbollar
Så ja, både för- och nackdelar. Jag är ändå singel och det är dåligt väder så fort jag är ledig = ingen kommer se mig utan kläder = något mindre ångest än om det vore tvärt om.
