Går det inte att kombinera kanske inte en aktivt tränande livsstil, men iallafall en mer vardagsmotionig livsstil med det liv du vill leva då? Kan du inte typ, ta promenader istället för att sitta på buke för att rensa hjärnan under tentaperioder, dra med en kompis ut på en promenad för ert skitsnack istället för en fika, börja träna med en kompis, gå eller cykla till de aktiviteter som tillåter det, etc? Alternativt ställ in din hjärna på att tex träning 2 gånger i veckan SKA du träna, precis som du måste tvätta, diska, laga mat eller andra måsten? Fast iof, det sista kanske förstör glädjen i det? Sedan tycker jag att zass skrev väldigt bra på samma ämne - varför vill du träna? Om du funderar och kommer på tillräckligt bra anledningar kanske det smäller högre än allt det andra roliga du vill göra?
Och angående mina problem så skojar du att jag känner av att det är tabu? Varje gång jag skriver om det känner jag mig som en galen kattant som tillråga på allt stinker kiss också! Men jag vet ju att det inte är så (doftkänslig och sniffar träningskläderna noga om jag inte tvättar varje gång), och jag vet ju att det är normerna som gör att jag känner mig äcklig när jag skriver om det. Men det är ju just det att det är ett så vanligt problem, samt att jag inte tror att jag hade sökt hjälp ännu om det inte vore för en tråd på S om just ansträngningsinkontinens. Sedan blev jag förbannad över att det är ett så stort problem, så lättåtgärdat men inte talas om. Jag visste inte att operationen var så simpel som den är, det kanske finns fler där ute? Här i tråden är det visserligen bara en som fött barn vad jag vet utöver mig, men många av er andra kommer förmodligen få barn, alternativt har vänner som får barn, och då vill jag att ni ska veta att det är vanligt och inget att skämmas över egentligen (men iaf jag gör det ändå) men att det finns hjälp att få.

Men ja, jag tar ett djupt andetag precis innan jag skickar varje inlägg där jag skriver om det.