Bästa sättet att hantera 5-års trotset

[maiagull]

Som det står i rubriken. Jag har ett skrikande, nejsägande monster som jag tror tappar hörseln mellan varven. Vad jag förstår så är det en fas vi ska igenom. Men det jag behöver är tips på hur jag ska hantera det. Inget jag gör är bra, jag försöker förklara men hon vill inte lyssna eller kan inte. Jag blir arg ibland, lessen nångång och är helt lugn oftast. Men inget funkar. Det som faktiskt funkar minst dåligt är att jag helt enkelt struntar i tjafsandet, skrikandet whatever som är på gång. Men det är skitjobbigt att måsta kriga om allt. Tips, råd egna erfarenheter mottages tacksamt.

Men mellan varven är hon världens gullunge.

 

[Lupin]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Jag har en 5½-årig liten kille här hemma som tydligen kom in i "lilla puberteten" häromveckan. Det är helt plötsligt utbrott a la fjortistjej med höga falsettskrik och kast med leksaker, tex lego när bygget inte går som det ska omedelbart. Otroligt sura blickar och miner, a la fullfjädrad tonåring, divalater och ett jäkla domderande mot både mig och lillebror. Får han inte som han vill direkt så ska han minsann flytta hemifrån.

Däremellan, mestadelen av tiden faktiskt, är han som vanligt. Helt underbar och kramig och pussig och kallar mig för sitt stora lilla hjärta och jag är underbarast i hela världen, världens bästa mamma mfl ömhets- och kärleksbetygelser och likaså mot lillebror.

Pratade med hans mentor på dagis och hon berättade skrattande att vissa barn har det värre nu under "lilla puberteten" än sen som äkta pubertal tonåring. Jag håller tummarna hårt att min lille kille är sån.

 

[maiagull]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Jag känner igen det där med tonårsbeteende. Lillan är som värsta fjortisen mellan varven. Men det är ju skönt att höra att det inte behöver betyda att det är värre när dom verkligen blir tonåringar.

 

[Mirre]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

5 års trots?
Du menar att det inte räcker med utbrotten vid 3-4 år?
(läs med en gnutta humor)

 

[TinyWiny]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Som alltid så gäller klara tydliga, få och enkla regler som barnet (eller tonåringen) kan stånga sig emot men som står pall. Inga onödiga nej men inte heller onödiga ja. Be om betänketid innan du svarar så att du hinner tänka igenom ditt svar så du kan stå för vad du säger. Trösta om barnet vill oavsett varför hen är ledsen. Tillåt barnet att bli besviken men svik inte.

 

[maiagull]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

5 års trots?
Du menar att det inte räcker med utbrotten vid 3-4 år?
(läs med en gnutta humor)

Nä det ryktas om att dom aldrig tar slut...

 

[Mirre]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Hehe ja har också hört det ryktet

 

[Brandgul]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Ja ursäkta, jag har i flera dagar tänkt starta en tråd där jag funderar på när de lugnar ned sig. Jag blir helt kall när jag läser det här.

Det tar alltså aldrig slut?

Aldrig? Vår son knäcker oss. Vi har varit hemma båda två i nästan 10 veckor och ändå går vi på knäna när han väl somnar på kvällen. Vi är helt utmattade. 5år? 7år? 13 år? Finns det ingen ålder som är lite härligare och lite bättre?

Nåja, han är faktiskt en väldigt väldigt snäll kille, men har någon slags högre utväxling. Jag funderar på om våra barn skulle kunna vara några slags modeller för nya motorer. Så lite <-> energi in och så mycket <----------> energi ut. Inte illa...

 

[TinyWiny]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Jodå, det går över. De flesta barn är ganska harmoniska emellan 7-11 år eller framtill puberteten infaller. Då blir det lätt lite knöligt igen om man inte ser upp.

Delvis kl

Sedan är det faktiskt så att man kan göra endel själv. Vissa barn har så enormt många regler de ska anpassa sig till, vissa helt oförståliga (för dem) och då också svåra att komma ihåg. Vissa barn har vissa regler som gäller ibland och vissa som gäller ibland beroende på vad för humör föräldrarna är på och för dem är det inte heller lätt.

Det gäller att skapa en trygg miljö med reglerna. Att barnen vet när de går utanför och att det blir konsekvenser av det. Att det inte skrattas bort ibland och resulterar i arga föräldrar ibland. Trygghet i att man vet att föräldrarna finns där oavsett och att föräldrarna orkar hålla på de regler de har satt upp oavsett hur trötta eller ur gängorna de är. Barn ska kunna stångas mot reglerna, det är så de lär sig rätt och fel och att leva i ett samhälle.

Ibland måste man säga nej men att be om betänketid är nog bland det bästa jag har infört. Att jag inte måste haspla ur mej ett snabbt svar som jag sedan kanske ångrar utan får tänka över det i lugn och ro och sedan ge ett svar jag kan stå för. I början kan det givetvis bli en massa tjat men det försvinner efter ett tag för att ersättas med respekt för det svar som sedan kommer. Det svaret är vad som gäller oavsett om barnet tyckte att det var fel.

Jag lärde också mina barn att argumenterar för det de ville. Att de fick en chans att förklara varför istället för att rasa på ett ogenomtänkt nej.
Vissa saker var givetvis inte diskutabla. De fick en förklaring till varför men jag diskuterade det inte. Som exempel, man får inte springa ut i gatan hur gärna man än vill. Man får inte slå sitt syskon eller någon annan. Ingen diskussion. Man får bli arg och man får bli besviken och jag tycker att man som förälder ska trösta oavsett orsaken men man får inte som man vill iallafall i de lägena.
Andra saker är helt okej att diskutera. Som att få leka med kompisen tex. eller att få vara uppe lite längre när melodifestivalen är på tv.

 

[Lupin]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Ja ursäkta, jag har i flera dagar tänkt starta en tråd där jag funderar på när de lugnar ned sig. Jag blir helt kall när jag läser det här.

Det tar alltså aldrig slut?

Aldrig? Vår son knäcker oss. Vi har varit hemma båda två i nästan 10 veckor och ändå går vi på knäna när han väl somnar på kvällen. Vi är helt utmattade. 5år? 7år? 13 år? Finns det ingen ålder som är lite härligare och lite bättre?

Nåja, han är faktiskt en väldigt väldigt snäll kille, men har någon slags högre utväxling. Jag funderar på om våra barn skulle kunna vara några slags modeller för nya motorer. Så lite <-> energi in och så mycket <----------> energi ut. Inte illa...

Visst är det märkligt hur mycket energi de lyckas utvinna ur......luft?

 

[Lupin]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Du skriver alltid så bra. Ditt korta inlägg lite högre upp är också super, precis så är det.

Jag brukar säga att man får känna precis vad som helst (glad, arg, ledsen etc vilka känslor som helst), men att man får inte göra vad som helst: inte kasta eller slå för att man är arg tex.

När jag kommer ihåg det och säger att jag måste tänka på det, eller fundera, innan jag bestämmer mig, så köper barnen det varje gång.

Sen tror jag att en del av det "vilda" beror på de behöver förnyade uppgifter hemma. Lillen (2½) är ju nöjd med sig själv väldigt länge efter att ha hjälpt till att tömma diskmaskinen då och då och lite andra enkla saker, tex tömmer eller stoppar i tvättmaskinen. Men jag känner att jag nog har tappat bort storebror lite i det här med sysslorna. Vi har precis upptäckt, tillsammans, att han klarar av att sticka in nyckeln i ytterdörrren och vrida runt och öppna (den är ganska svåröppnad i låsvredet), så den uppgiften har han ofta numera när vi kommer hem och han älskar det, han blir så stolt och nöjd med sig själv.

Det jag vill säga med mitt svammel är att när jag tar storebror i anspråk och han får hjälpa till mer med olika uppgifter, uppgraderade till hans nivå, så blir han faktiskt lugnare och mer samarbetsvillig även när han är på dåligt humör. Istället för att känna sig utanför och bråkig, så känner han sig nog mer som en del av familjen och viktig igen.

 

[maiagull]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Vilka bra idéer ni ger mig. Och jag ser ju att jag verkligen är på rätt väg. Jag gör i det stora hela som brandgul beskriver det. Tyvärr är det ju så att det är svårt att komma runt att bli arg. Men det är åtminstone (för det mesta) sista utvägen. Efter att ha frågat, resonerat, föreslagit och försökt förhandla (vilket jag har slutat med för hon försöker använda det själv...) så måste jag ilskna till till sist. Men hon har liksom lärt sig det nu. Men det är väldigt skönt att veta att det verkligen är en fas och inte en bortbyting.

 

[TinyWiny]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Ja det är verkligen jätteviktigt att barnen känner att de är viktiga. Att de inte bara får bo hemma utan att de är en del av familjen och att deras insats är viktig. Jag minns när sonen var runt nio år och han ibland inte ville följa med mej till jobbet på eftermiddagen (jag jobbade på ridskola och båda barnen red då) utan istället ville vara hemma de två-tre timmarna själv för att kunna göra äppelpaj till jag kom hem Han ringde och frågade exakt jag kom hem så att vi kunde bestämma när han skulle sätta in pajen eftersom han inte fick plocka ut den ur ugnen själv men annars gjorde han allt själv. Vad han växte!
Det är så viktigt att få vara med och känna att man spelar roll. Oavsett om man är liten eller stor.

 

[TinyWiny]

Sv: Bästa sättet att hantera 5-års trotset

Du behöver inte vara rädd för att bli arg. Det är helt okej att visa sina känslor för sitt barn. Det lär barnen att känslor inte är farliga och att det är okej att känna.