Barnlängtan

[citronmarmelad]

Anonymt nick, varför vet jag egentligen inte..
Ville bara inte använda mitt vanliga.

Jag vill ha barn.
Jag har en sådan otrolig jobbig längtan efter en liten.
Men jag själv anser att det inte vore lämpligt i dags läget så det borde ju bara vara att låta bli.
Vilket jag och min sambo också gör, kanske mest för att jag absolut inte vågar ta upp ämnet med honom ens.
Jag vet att han vill ha barn (men vi har aldrig riktigt pratat om saken), vi pratar om att köpa hus och allt är frid och fröjd.

Men till problemet; är sjukskriven och har ingen utbildning över huvutaget, har inte ens avslutat mina gymnasiestudier (är 23 år) och någon gång måste jag ju hinna ta tag i det också.
Jag har inga planer på att gå hemma resten av livet och det känns som om man borde vänta till efter jag ordnat upp mitt liv lite.
Men det är vad hjärnan säger, min kropp och mina känslor skriker nunununu!

Jag vet inte vad jag vill med den här tråden, kanske skriva av mig, prata med någon om det.
För just nu känns det som om jag håller på att explodera i min egen bebislängtan.

Så alla tips, råd eller allmänna kommentarer är varmt välkomna.

 

[Sol]

Sv: Barnlängtan

Jag tycker faktiskt att man ska försöka släppa alla "måsten". Visst är det bra om allt är "perfekt innan... villa, Volvo, vovve men rätt tillfälle kan vara väldigt olika för olika personer.

Vi planerade in ett barn innan jag var färdig med studierna och jag jobbade bara 4 dagar i månaden. Min man hade dock heltidsjobb. Vi bor inte så som vi slutligen vill bo osv.

Vi har det hur bra som helst och till hösten tar jag tag i studierna igen.

Livet tar inte slut när man får barn, det blir bara annorlunda.

 

[Skumbananen]

Sv: Barnlängtan

Rent spontant tänker jag om ditt "fall" att det kanske är bristen av aktivitet som gör att längtan blir så påtaglig? Du skriver att du är sjukskriven, känner du att du vill pyssla om någon eller att du ska vara ovärderlig på ett sätt som kanske kan uppfyllas av antingen ett arbete, eller för sig själv i skolan eller för ett litet barn?

Jag är 23, precis som du och längtar jag med. Men känner även att jag vill vänta ett tag tills jag och min sambo fått resa ihop och haft lite mer tid tillsammans bara vi två innan en verkstad börjas här. Vi vill också ha sparat ihop lite mer pengar.

Egentligen tror jag inte att det finns någon rätt tid för att skaffa barn. Skulle vi göra det nu så skulle det bli rätt ändå. Ekonomin löser sig, det blir tufft och säkert påfrestande för förhållandet, men saker och ting löser sig. Det är så det är i Sverige. Hur länge beräknas du vara sjukskriven? Jag tänkte på att ha ett mål att jobba ett tag så man får högsta föräldrapenning och ha det som mål. Eller kanske ha målet att gå ut gymnasiet först? Det är alltid bra att ha en mening med att plugga - eller så kanske den motivationen först kommer när du fått barn.

 

[jerseyko]

Sv: Barnlängtan

Det finns inga måsten innan man skaffar barn. Där emot finns det saker man kan passa på att fixa innan som gör det lättare sen när man väl är gravid och förälder. Så man slipper tänka på det då och kan lägga 100% på sin bebis.

Jag gick ut gymnasiet med skitdåliga betyg, fick sonen stax före jag fyllde 22 år och ångrar det inte en sekund Jag har itne haft några problem att få jobb (blev upsagd från min fasta tjänst när jag var mammaledig) och jag vet vad jag vill bli när jag blir stor Det hade jag aldrig kommit på om jag inte skaffat barn.

 

[replica]

Sv: Barnlängtan

Jag är i samma situation själv.. Jag är 23, lärarstudent (1½ år kvar) och har längtat efter barn sen jag var 16-17.. Min fästman är lika gammal och har också en barnlängtan (dock inte lika stark som min).. Vi pratar ofta om barn och bebisar Hade vi kunnat hade vi startat bebisverkstaden redan igår.. Men jag vill verkligen avsluta mina studier först, sambon har heltidsjobb men det hänger på en skör tråd, ingen av oss har körkort än så vi har bestämt oss för att vänta - hur svårt det än är..

Så vi får nöja oss med att drömma, fantisera och planera inför framtiden (skitjobbigt!).. Kan inte ge några direkta tips.. ville väl mest tala om att du inte är ensam om att ha en sådan barnlängtan utifrån liknande premisser iallafall..

*kram*

 

[Sedna]

Sv: Barnlängtan

Jag har också bebislängtan, fast om jag tänker ett steg till så inser jag att det absolut inte är någon brådska och även om det aldrig blir perfekta förhållanden för ett barn, så kan de då bli bättre än vad de är nu. Jag har gärna lite is i magen, för den dagen man skaffar barn binder man upp sig för minst 18 år, då skadar det inte att vänta lite...

 

[Ramona]

Sv: Barnlängtan

Jag tycker absolut att du ska se till att i alla fall få en utbildning. Behöver inte vara någonting komplicerat, men i alla fall så att du kan jobba ifall du blir frisk. Att läsa in gymnasiet är för mig ett måste. Det handlar inte om kunskapen i sig, utan om att man ska ha gjort vissa saker i livet för att kunna förstå hur samhället fungerar.

Klart att ni ska skaffa barn när det är dags, men först ska du se till att du har skaffat dig en bas att stå på!

 

[citronmarmelad]

Sv: Barnlängtan

*kl*

Tack alla för era svar.
Jag är ganska 99% säker på att vi kommer vänta med barn, men det river i mig.
Kanske är det som Skumbananen säger att jag vill känna mig behövd.

Mitt i allt den här barnlängtan är jag livrädd för att bli oplanerat gravid, vad skulle hända om min sambo sa att han inte vill ha det och jag skulle inte fixa att göra abort.

På nått sätt skulle jag har velat diskutera saken med min sambo, men jag är då också rädd att han också ska vilja.
För då känns det som om jag kommer hamna i någon rosa bubbla och strunta i vad min hjärna säger.
Och jag är rädd för att inte ska vilja och krossa min lilla rosa dröm.

Haha hänger någon med i detta?

Jag vet inte, jag är grymt förvirrad!

Och sen till ramona undrar jag varför jag inte skulle förstå hur samhället fungerar bara för att jag inte gått gymnasiet klart?

 

[Ramona]

Sv: Barnlängtan

Och sen till ramona undrar jag varför jag inte skulle förstå hur samhället fungerar bara för att jag inte gått gymnasiet klart?

För att man har gått igenom en av samhällets institutioner. Mycket som gäller en persons utbildning och även utvecklingsmöjligheter lägger man grunden till på gymnasienivå. Sen är det inte sagt att man inte kan få det utan gymnasieutbildning, men det går inte att sticka under stol med att en gymnasieutbildning öppnar dörrar som man annars inte får. Det är svårt att få ett jobb utan att ens ha gymnasiekompetens. Och för att ha barn behöver man ha en inkomst.

Sen kan man komma med argumentet att pappan har en inkomst och det är ju lysande. Men man vet aldrig vad som händer i livet och med tanke på att 80% av alla samboförhållanden går isär och 52% av alla äktenskap spricker så ska man inte ta för givet att pappan kommer att betala ens egna räkningar hur länge som helst. Man behöver i alla fall ha möjligheten att försörja sina barn och sig själv. Och det får man enligt mig genom utbildning.

 

[jerseyko]

Sv: Barnlängtan

Mitt i allt den här barnlängtan är jag livrädd för att bli oplanerat gravid, vad skulle hända om min sambo sa att han inte vill ha det och jag skulle inte fixa att göra abort.

Skulle man riskera förhållandet pga en oplanerad graviditet så kommer inte förhållandet att hålla även om barnet är planerat (tror jag).

En kille som inte förstår vad som händer i kroppen vid en gravidiet, och vad man utsätter sig psykiskt för när man gör en abort skulle jag aldrig ha sex med.

 

[Messy]

Sv: Barnlängtan

Jag håller med Ramona.

Fixa ditt eget liv först, kanske inte så smart att skaffa barn när man inte har utbildning och dessutom är sjukskriven. Antar att pengarna inte rullar in.
Såg på lyxfällan för ett tag sen, de sa att första barnet snittar 4600kr/månad (det är ett snitt fram till att barnet är 18år).

Har ni 4600kr över varje månad?

 

[Naggur]

Sv: Barnlängtan

jag hade det som dig nästan. gick hemma, var arbetslös, ingen utbildning osv. led av panikångesk, men det "visste" jag inte då. blev sjukskriven pga det senare. hur som helst.
Jag hade 0 kr i inkomst, sambon hade ett fast jobb. vi bodde i lägenhet. vi valde att skaffa barn ändå. och det funkar hur bra som helst. visst får man snåla in på en del saker men det är de ju klart värt=)
Nu är dottern snart 2 år och vi väntar vårat andra barn i december.
jag är fortfarande arbetslös, inte sjukskriven längre och har ingen aning om vad jag ska göra för att tjäna lite pengar tills jag kan ta ut mammapenning. men det löser sig alltid=)