Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Pannkakor, plättar, och våfflor är mat. Oavsett vad en har på eller inte har på. Jag minns hur jag stod och väntade på sista lilla pannkakan varje gång, den som var perfekt för ett litet barn att bara trycka i munnen som den är.Minns maten från barndomen som bra, mycket gör jag ännu. Typ vanlig husmanskost. En sak som jag aldrig åt och fortfarande inte skulle äta var köttkonserver som morsan ibland köpte. Sladdrigt "kött" som luktar kattmatsom tur var fick man något annat då. Syrran var kinkig och jag allergisk så det fanns alltid flera alternativ
Pappas rätt då vi var hos honom var älggryta som fått puttra en hel dag med mycket lök,vitlök och kryddor. Maten var en höjdpunkt! Morsan däremot som hatade vitlök klagade alltid på hur vi stank...
När vi pratar matminnen med maken har vi en ständig dispyt. Jag hävdar att man INTE kan äta plättar/våfflor som mat - det är en efterrätt. Maken däremot fick det som middag. Vem blir mätt och hålls mätt på mjöl och socker?
Sonen lagar Flygande Jakob stup i kvarten här hemma så nu börjar jag bli rätt less på det. Men ja, det är en underskattad rätt som går lätt att piffa upp.Flygande Jakob som är så gottFast nu har vi nytt den butiksgrillade kycklingen mot file, jordnötterna mot cashew, och grädden med chilisås har blivit lite magrare och kryddigare
![]()
Vi hade samma recept! och eviga grälet, pannkakor med sylt (gräddde? omg? noooo? onyttigt! aaaaargh, icke sa nicke för mamma på 90-tal, lättmjölk, lätta, lättvadsomhelst, majonäs? leder till omedelbar död, ta mycket lite, creme fraiche? aldrig. Lättgrädde går att vispa minsann, lite, till konserverad frukt, om man bara anstränger sig.) är inte middag, det är efterrätt, enligt mamma, som ändå aldrig någonsin serverade det som efterrätt, utan bara som middag. Så tyvärr inte så ofta då.Är uppvuxen på pannkakor typ. Här är receptet lika många ägg som dl mjöl och dubbelt så mycket mjölk plus lite salt. Mamma försökte febrilt få i sin dotter lite grönsaker så det blev senare även rivna morötter i smeten, inspirerad av lille skutt i bamse.
Haha, i den här kylen bor två smörpaket. Lättochlagom till sambon och Bregott till oss övriga.Satt och funderade som en galning men det enda jag kommer på att jag aldrig mer kommer äta är bearnais gjord på pulver, ja sås överhuvudtaget gjord på pulver
Ja och Lättolagom eller andra lika äckliga smörsubstitut
Ja, så himla praktiskt! Det blev många såna hemma hos oss!Någon annan som minns Stinas kyckling?Färdigkryddade kycklingdelar i en aluminiumform som kom i olika smaker, fryst och redo att stoppa i ugnen. Var regelbunden fredagsfavorit hos oss!
Fredag var alltid potatiskroketter (är det samma som dina puffar?) och färdigrillad kycklingFredagsmiddag var potatispuffar som köptes frysta, lövbiff och pulversås. Äter inte kött numera. Det gör att de flesta rätter som jag är uppfödd på inte är något som jag äter idag.
Ibland fick vi torskrom som var helt osannolikt äckligt. Eller torskblock med äggsås eller pepparrot. När jag fortfarande åt kött åt jag inte fisk för det är det äckligaste jag vet. Någon gång kan jag äta fiskpinnar och då ska de absolut ätas med ärtmajonnäs vilket nog är det enda av barndomens mat som jag kan göra idag.
Vi åt det med ost och kanel. Tyckte det smakade pannkaka då. Misstänker att det inte skulle smaka pannkaka nuNåt jag aldrig mer kommer äta men älskade som barn var falu rågrut med Bregott, honung och oboypulver på. Favoriten till mellanmål efter skolan.
Så hette de nog!Fredag var alltid potatiskroketter (är det samma som dina puffar?) och färdigrillad kyckling![]()
Nu kom jag på en till - kåldolmar och kålpudding. Så himla gott men aldrig att jag skulle orka ställa mig att laga.
Några klassiker hemma:
Broccolirullar, d v s broccoli inrullad i skinka som gratinerades med ost i ugnen. Vi åt till ris. Jag gör fortfarande kombon broccoli + ost + skinka/bacon i ugn, även om jag sällan gör rullar. Det var en rätt jag önskade mig på min födelsedag (den eller biff stroganoff) och än idag är broccoli min favoritgrönsak.
Spaghetti med köttfärssås gör jag fortfarande, men den är väsensskild från den ketchupbaserade hemma. Samma med korv stroganoff (som är en av mina husmanskostfavoriter). Jag lagar den faktiskt ganska ofta, men den är mycket ändrad jämfört med originalet hemma.
Vi åt knappast aldrig halv- eller helfabrikat, men av någon anledning var soppa ett undantag. Endast burksoppa serverades. Jag gillade Campbells champinjonsoppa. Findus (tror jag det var) var inte alls lika god. Sen fick vi oxsvanssoppa och köttsoppa och de var inga favoriter. I skolan var köttsoppan dock toppen för då fick man mjukt bröd med ost till.
Makaronerna åts stuvade och med stekt fläsk till. Det händer att jag gör stuvade makaroner, men då med hemgjorda köttbullar.
Vi gjorde ganska tidigt egen pizza och då var det verkligen fest! Att pizzan nog var mer lika varma mackor spelade ingen roll. För övrigt åt vi varma mackor också. Lite olika fyllningar/pålägg. Svamp var en favorit men jag tyckte nog bäst om "vanlig" med ost och skinka.
Kålpudding/dolmar - gör jag ibland men med italiensk touch i kryddningen. Som liten avskydde jag kokt potatis och varje gång jag äter kålpudding eller dolmar är jag glad över att jag är vuxen och kan äta rätterna med sallad, kokta grönsaker eller bara som de är och slipper potatisen!
Potatis var över huvud taget ett trauma för mig som barn. Jag klarade inte av kokt potatis, hemgjort potatismos och kunde verkligen inte äta potatisbullar. Men blev tvingad. Något jag inte tror jag var ensam om som barn på 70-talet.
Jag minns en kycklinggryta, Chicken a la king. Jag var inte speciellt förtjust i den och har aldrig ätit den efter barndomen, men jag blev glad varje gång vi fick den för det var ris till. En dag jag slapp potatis.
En rätt jag verkligen kan sakna är kokt höns med ris och currysås. Men det går ju inte att få tag på kokhöns längre - och var det verkligen gott? Ris och currysås (enbart) åt jag som student ganska ofta.
I grundskolan tyckte jag inte om maten. Visst fanns det en del saker som var helt ok, men varje måltid var ångestfylld eftersom jag inte visste om det skulle vara kokt potatis som jag inte kunde äta, men måste eller fisk som det var lika illa med (med vissa undantag, men de serverades inte i skolan). Lättnaden när jag insåg att det var en dag med pasta, ris eller soppa minns jag fortfarande. I gymnasiet var maten bättre, det fanns ofta alternativ och man tvingades inte att äta. Det gick bra att ta sallad och knäckebröd om jag inte gillade maten. Från gymnasiet minns jag en jättegod risgratäng med ost, svamp och skinka. Något liknande har jag även gjort senare i livet.
Men - när jag läser vad jag skrivet inser jag att nästan all mat jag lagar idag är sådan som jag själv har lärt mig laga som vuxen.
TILLÄGG: Skolans leverbiffar! Fy så hemskt! Och så fanns det något som hette bostonbiff där de förstört en normal pannbiff med att blanda i bostongurka. Var för sig är väl grejorna helt ok, men tillsammans var de ingen hit för Myrten tio år kan jag säga.