Tänkte på mig och sambon, sonen gråter ibland för att himmel är blå. Det är viktigt att få vara ledsen ibland och få gråta, oavsett om det finns anledning eller inte.Nu kanske jag hakar upp mig i onödan, men att säga "vi gråter" och att det sällan finns något att gråta över låter lite som att du (eller andra vuxna) liksom "bestämt" vad som är okej att gråta för. Missförstår jag dig? Jag hoppas verkligen det, för ingen har någonsin rätt att bestämma vad någon annan får eller inte får gråta över.
Men varken jag eller sambon är så gråtmilda annars