Barnafödande

[design4life]

Hej alla livserfarna seniorer! Jag har aldrig velat ha barn, vet inte hur det skulle få plats i mitt överfulla liv och vad är det för värld man föder dem till, så mkt som är farligt. Men min underbara kille älskar barn och vill så gärna ha ett, helst flera stycken. Och då börjar man ju fundera lite sådär och kanske känns det som om man med åldern blir lite mer barnvillig själv också. Jag har jättebra hand med alla djurbebisar annars men just bebisar har jag nästan tyckt varit lite otäcka förut. Nu har jag sagt att ok, du vill ha flera o jag inget så vi säger att vi kompromissar- ett barn kan jag bära.
Är det fler som varit på "nej" sidan och gått över till "ja"? Är det kanske en naturlig process när man blir äldre?
Och alla ni som fött barn:
1/Om man har ridit MKT och hela sitt liv, jag menar bäckenbottenmuskler av stål. Blir det svårt att föda naturligt då?
2/Hur blir det efteråt, där nere liksom. Man måste ju bli hur uttänjd som helst! Hur förändras känslan vid sex? Blir det inte sämre? Får man välja kejsarsnitt om man vill? Ser det mycket illa ut?
Låter lite ytlig, förstår det, men man måste ju tänka efter före.

 

[squirlett]

Sv: Barnafödande

Och alla ni som fött barn:
1/Om man har ridit MKT och hela sitt liv, jag menar bäckenbottenmuskler av stål. Blir det svårt att föda naturligt då?
Det är väldigt individuellt. Visst KAN de starka musklerna försvåra en förlossning, men det KAN oxå underlätta då vi ridtjejer har bättr kontroll över dessa muskelgrupper än "andra" kvinnor.
Sen behöver det inte göra nån skillnad heller.
2/Hur blir det efteråt, där nere liksom. Man måste ju bli hur uttänjd som helst! Hur förändras känslan vid sex? Blir det inte sämre?
Underlivet drar oftast ihop sig igen. Själv så har mitt och sambons sexliv blivit bättre efter att Jason föddes.

 

[Poxz]

Sv: Barnafödande

Är det fler som varit på "nej" sidan och gått över till "ja"? Är det kanske en naturlig process när man blir äldre?

Jag vet inte.

Men jag har alltid tänkt "någon gång", och sedan "nej" och sedan "nja" och nu börjar det väl luta mer och mer mot att jag faktiskt vill ha (eller i alla fall "kan tänka mig" ) barn. Speciellt som min sambo (som har 2 barn redan) vill ha fler.

Är 30 år nu.

 

[jerseyko]

Sv: Barnafödande

1/Om man har ridit MKT och hela sitt liv, jag menar bäckenbottenmuskler av stål. Blir det svårt att föda naturligt då?
Jag red tills 10 dagar före förlossningen. Hade jag hållt emot istället för att krysta hade de nog blivit ett h*vete men min son åkte ruchkana ut Och alla som säger att det tar lång tid 1a gången, skitsnack!
Jobbar man med sin kropp tror jag snarare man har stora fördelar, man bär upp barnet bättre under graviditeten för musklerna är vältränade och man återhämtar sig snabbare efter förlossningen.
2/Hur blir det efteråt, där nere liksom. Man måste ju bli hur uttänjd som helst! Hur förändras känslan vid sex? Blir det inte sämre? Får man välja kejsarsnitt om man vill? Ser det mycket illa ut?
Min son hade ett huvudomfång på 32 cm. Jag fick tillbaka sexlusten nästan precis efter vi kom hem från förlossningen men avslag är ju inte så sexigt precis Jag sprack ingenting vid förlossningen och jag tycker det är trängre nu än innan, även fast jag inte är speciellt flitig med mina knipövningar

Och det är graviditeten som förändrar kroppen, inte hur bebisen kommer ut.

Jag har kejsarsnitt skräck, så mig ska man nog inte fråga om snitt v.s vaginal förlossning. Jag inte sett en enda snygg snitt-mage utan alla har fått mer eller mindre "häng-hud" vid snittet. Sen att man skär i magmusklerna *ryser* har sett alldelles för mycket ihopväxta bukhinnor på mitt jobb och det vill jag verkligen inte ha! Sen livmodern, den blir försvagad där snittet ligger. Och jag skulle vara livrädd för vid nästa graviditet att trycket blir för högt och livmodern brister. Det hände en kompis till min mamma och en fd ridlärare jag hade

 

[bananabambi]

Sv: Barnafödande

Jag avskydde barn som pesten när jag var yngre. Har alltid varit osäker med barn, och tyckt att de är oberäkneliga

Men sedan träffade kjag sambon och ja, barnlängtan kom som ett brev på posten.

Det där med att föda vet jag faktiskt inte, jag tror det är väldigt indivituellt.

Klart man blir uttänjd. Men det dras ihop, och jag tycker inte att skillnaden mellan innan och efter två barn är speciellt stor.

 

[Björk]

Sv: Barnafödande

Är det fler som varit på "nej" sidan och gått över till "ja"? Är det kanske en naturlig process när man blir äldre?

Inte jag, men min sambo. Han hade nog inte ens tänkt på om han ville ha barn eller ej. Och när jag fyllde 36 så kände jag "oj, hjälp, nu måste jag komma igång snart om det ska bli något!" och tog då upp det med honom (som är 7 år yngre än mig). Först fick han nästan "hjärtsnörp" och sen behövde han tänka, tänka och tänka. Han såg mycket jobb med barn; allt besvär: att man blir låst mm. Han fick ganska lång tid på sig att tänka (en period då jag försökte låta bli att ta upp frågan för ofta, men jag lyckades inte alltid.... det var en svår och jobbig period för oss båda - vad skulle vi göra med oss om han bestämde sig för nej till barn?). Sen bestämde han sig för ja! Och nu har vi vår lilla Viggo, snart 11 veckor gammal i vårt liv!

1/Om man har ridit MKT och hela sitt liv, jag menar bäckenbottenmuskler av stål. Blir det svårt att föda naturligt då?
2/Hur blir det efteråt, där nere liksom. Man måste ju bli hur uttänjd som helst! Hur förändras känslan vid sex? Blir det inte sämre? Får man välja kejsarsnitt om man vill? Ser det mycket illa ut?

1/ Det sägs att kvinnor som rider kan ha lite för starka bäckenbottenmuskler ibland. Men det handlar tydligen mer om att kunna kontrollera dessa och använda dem på rätt sätt. Jag kan inte svara med egen erfarenhet då vi fick planerat snitt pga att Viggo låg i säte. Men jag känner massor av ryttarinnor som har egna verksamheter och rider flertal hästar per dag som fött naturligt. De verkar ju ha klarat det prima!
2/ Jag tycker inte det finns någon anledning att "välja" snitt pga sin egen bekvämlighet och för att man inte vill bli "uttänjd"!
Jag tror inte ens du får det av sådana orsaker. Tackolov! Snitt är en bukoperation (den största man kan göra påstod bm när jag gjorde snittet) och farligare för både mor och barn. Vi är ju gjorda för att föda barn och underlivet är en fantastisk skapelse som på det stora hela återställer sig snabbt och bra. Gör den det inte så kan man få hjälp! Snitt tycker jag ska utföras när/om det bedöms finnas risker för barnet eller modern vid vaginal förlossning (som för mig) eller om en person av psykiska skäl inte klarar av det (dock efter någon form av terapi där man försöker bearbeta rädslan).

Mitt snitt gick finfint och var även det en häftig upplevelse för mig/oss och jag har läkt snabbt och fint. MEN; risken att man förlorar mycket blod, får känselbortfall efteråt mm är större än vid vaginalförlossning.

 

[jerseyko]

Sv: Barnafödande

Missade ju
Är det fler som varit på "nej" sidan och gått över till "ja"? Är det kanske en naturlig process när man blir äldre?

Jag hade bebislängtan tidigt så jag kände nog inte som dig, men sambon skulle absolut inte ha några barn först han vart minst 25 år.
Sonen föddes 1½ vecka innan han fyllde 22 år och redan samma dag sonen föddes böja han prata om nästa gång

 

[ZorréZaid]

Sv: Barnafödande

Jag har alltid tänkt att jag inte ska ha barn. Har nog inte tänkt så mycket på själva barngrejen utan mer att jag aldrig skulle träffa någon man att skaffa barn med. Men nu har jag faktiskt gjort det. Och nu har vi en liten Emil som är ett år i slutet på februari.

Min sambo är lite äldre än vad jag är och att han ville ha barn var ingen hemlighet. Vi började diskutera barn och jag resonerade fram att vad ska jag göra för viktigt nu som gör att jag inte kan skaffa barn? Svar ingenting. Jag hade alltså inga planer på att göra något som jag inte skulle kunnat göra om jag hade barn. Så då fanns ingen anledning att vänta. Nu har jag ju förhoppningsvis mer tid "efter" barnen (när dom är stora) och många år på mig att planera andra spännande saker jag ska göra under min tid här på jorden.

Sonen föddes med kejsarsnitt för han ville inte vända på sig. Under min graviditet hade jag lyckats övertyga mig själv om att det skulle gå jättebra att föda barn. Det är ju trots allt det naturliga. Tänk så många som har gjort det! Och det känns ju som att de flesta gör det mer än en gång. På slutet blev det ju då så att det planerades snitt. Något som jag överhuvudtaget inte hade övervägt. Och jag fick panik, men jag hade ju inget val. Det kändes så onaturligt och så äckligt när jag tänkte på det.

Tur i oturen så startade förlossningen flera dagar innan det var dax för snittet så det blev ju lite naturligare i alla fall. Bebisen fick komma ut när han ville så att säga och jag hade ju värkar och fick liksom känna på hur det var eftersom det var kö till snitt den natten så vi fick vänta några timmar. På morgonen efter när vi ringde till våra föräldrar och berättade var det så skönt för det var precis som det skulle. Alla trodde ju att bebisen skulle komma ut flera dagar senare så det blev en överraskning. Jag tyckte det kändes tråkigt att någon skulle bestämma när mitt barn skulle födas.
Att göra kejsarsnitt var ingen höjdare. Det var äckliga ljud och man kände sig så konstig när man låg där o kände att de höll på o greja med att plocka ut bebisen efter att ha skurit rakt igenom alltihopa. Jag kan tänka mig att man ser annorlunda på det hela om man VILL ha snitt. Jag hade ont länge efteråt så det tog ett tag innan vi hade sex men det kändes ju som vanligt. En kompis som fött vaginalt sa att helt plötsligt en dag så kände hon bara att nu är jag som vanligt igen. Mitt snitt är jättefint så det är inget som jag tänker på av den anledningen men jag känner att det är ett område av min kropp som det kommer ta ett tag för mig att "bli vän med" eller hur jag ska säga. Min mage har dragit ihop sig dåligt ovanför snittet och jag tror det har med snittet att göra.

Vi jobbar på att göra en bebis till nu och jag hoppas verkligen att jag inte behöver göra snitt denna gången. Det känns verkligen inte bra om de skulle skära en gång till. Men hur som helst så är det ändå skönt att det finns alternativ om det blir problem. Men finns det inga problem känner jag att det är mycket onödigt att ta risken, ett snitt är en stor operation.

 

[jerseyko]

Sv: Barnafödande

Kom på en till sak med snitt En tjej i min föräldragrupp blev snittad pga för lite fostervatten och då lyckades kirurgen skära bebisen i pannan Visst är syns det inte mkt nu när hon är 3 månader men hon har ett 3 cm tunt rosa streck i pannan.

 

[Björk]

Sv: Barnafödande

Att göra kejsarsnitt var ingen höjdare. Det var äckliga ljud och man kände sig så konstig när man låg där o kände att de höll på o greja med att plocka ut bebisen efter att ha skurit rakt igenom alltihopa. Jag kan tänka mig att man ser annorlunda på det hela om man VILL ha snitt.

Jag tror snarare det har att göra med om man tänkt på saken eller inte; om man liksom är förberedd på det eller ej. Jag har hört från två bekanta (innan vi fick vår Viggo) som båda fick akuta snitt att de kände att det verkligen var supertrist att de snittades; litegrann som en antiklimax och "misslyckat". Den ena tjejen sa till mig att hon aldrig ens tänkt tanken att det skulle kunna bli snitt och plötsligt skulle hon snittas. DÅ kan jag förstå att det känns konstigt, fel och misslyckat. För mig är det lite av en gåta att vuxna kvinnor idag inte ens tänkt tanken att det kan bli snitt... jag tänkte under hela min graviditet att "man vet aldrig".

Hoppades naturligtvis på vaginal förlossning o var förberedd för det, men när det bestämdes att jag skulle snittas kändes det också helt okej. Vi fick en liten "hint" om saken när vi fick veta att bebis låg i säte; då förberedde vi oss mentalt på att det kanske inte skulle gå att vända den och i så fall skulle det bli snitt. Så; det var liksom ingen stor överraskning eller antiklimax för mig. Jag tyckte snittet kändes helt okej.

 

[Björk]

Sv: Barnafödande

Kom på en till sak med snitt En tjej i min föräldragrupp blev snittad pga för lite fostervatten och då lyckades kirurgen skära bebisen i pannan Visst är syns det inte mkt nu när hon är 3 månader men hon har ett 3 cm tunt rosa streck i pannan.

Och min svägerskas son fick ett stort sår på huvudet (som än idag är hårlöst tydligen; han är 13 år) av den sugklocka som man försökte få ut honom med när hon försökte få ut honom vaginalt... han var för stor och hon fick akutsnittas.

 

[No1]

Sv: Barnafödande

Är det fler som varit på "nej" sidan och gått över till "ja"? Är det kanske en naturlig process när man blir äldre?
.

Ett tydligt och bestämt "Nej" under hela mitt liv.
Som 31 åring reviderades detta till:
"Kanske, med en kille som känns helt fantastiskt och orubbligt rätt utan tveksamhet och som känner dito för mig".

 

[mino]

Sv: Barnafödande

Jag bestämde mig för att köra utan att jag var så där hundraprocentigt bebissugen. Detta gjorde jag av två skäl, dels att jag visste att jag ville ha barn nån gång och dels att jag utgick ifrån att alla normalempatiska människor blir fullständigt nerkärade i sina barn (vilket jag också blev).

Jag tror att det är vanligt att människor med kontrollbehov känner att barn inte är nåt för dem. Barn är verkligen något som kastar vardagen över ända, de tar bort marginalerna man annars har i sitt liv, de blir sjuka när det passar som sämst, de har värsta gnällperioderna när man har bråttom eller nåt viktigt på jobbet och det blir sjukt mycket mer hushållsarbete och man måste ha mer struktur i sin vardag. Men å andra sidan är det värt det många gånger om, dels för att det är helt fantastiskt att se sin egen lilla fantastiska avkomma växa och utvecklas och dels för att man själv går igenom en stor utveckling och en intressant livserfarenhet. Har man någorlunda förutsättningar för att kunna ro i land projektet praktiskt och ekonomiskt (för det är tids- och resurskrävande att ha barn) så skulle jag verkligen rekommendera alla att skaffa barn.

 

[jerseyko]

Sv: Barnafödande

Och min svägerskas son fick ett stort sår på huvudet (som än idag är hårlöst tydligen; han är 13 år) av den sugklocka som man försökte få ut honom med när hon försökte få ut honom vaginalt... han var för stor och hon fick akutsnittas.

Min sambo har också 3 märken i huvudet efter sugklockan, syns om han är kortklippt. Svärmor sa att det var som 3 klor på den som användes då. Använder de sånna idag också? Sist jag såg en sugklocka på tv så var det lixom bara en rund liten grej som de sög fast på huvudet.

 

[Gandalf]

Sv: Barnafödande

Kom på en till sak med snitt En tjej i min föräldragrupp blev snittad pga för lite fostervatten och då lyckades kirurgen skära bebisen i pannan Visst är syns det inte mkt nu när hon är 3 månader men hon har ett 3 cm tunt rosa streck i pannan.

Min systerson blev också skuren i benet när han skulle plockas ut med snitt... Men de var tvillingar på 3 respektive 4 kg så ni kan tänka er att det var lite småtrångt

 

[CosmicQueen]

Sv: Barnafödande

Jag har egentligen aldrig varit så förtjust i barn och sagt att OM jag ska ha så ska jag adopterna, har varit helt sjukt rädd för att föda barn.

Men så för drygt 1 år sedan träffade jag min nuvarande underbara sambo & helt plötsligt blev det självklart att skaffa barn och jag blev gravid nästan direkt. Knodden är nu 4 månader och vi längtar redan efter fler. Det är helt underbart att vara mamma. Kan inte ens tänka tanken nu att jag innan knappt ens ville ha barn.

Under graviditeten så var jag inte minsta rädd för förlossningen & det behövde jag inte vara heller. Det gick hur bra som helst, födde helt utan smärtlindring och smärtan gick att härda ut. Var inte alls som jag hade tänkt mig, det gick mkt bättre.

Jag har ridit hela mitt liv, men som sagt, inga problem att föda barn för det. Min förlossning gick snabbt & smidigt och jag sprack ingenting heller.

Ingen skillnad på sex nu efteråt, det tycker varken jag eller sambon. Det är precis som innan jag fick barn.

 

[ZorréZaid]

Sv: Barnafödande

För mig är det lite av en gåta att vuxna kvinnor idag inte ens tänkt tanken att det kan bli snitt...

Jag hade ju precis som du ett planerat snitt (som blev akut då fölossningen startade innan) och då har man ju tid att förbereda sig men jag kom aldrig dit att jag tyckte det var ok. Egentligen tror jag det stora problemet var just att jag hade tid att tänka på det innan. Om det bara blivit akut snitt så hade jag antagligen känt mig "snuvad" på förlossningen men många "äckel tankar" hade aldrig hunnit ta form i mitt huvud.

För mig är det lite av en gåta att kvinnor ens tänker tanken att inte ens försöka föda utan snitt.
Jag som inte vill ha snitt har ett större problem än den som vill ha snitt. Hon kan garanteras ett snitt men jag kan inte garanteras en vaginal förlossning.
Ångrar att jag svarade i denna tråden för det fick mig att börja tänka på det här igen. Hur ska det egentligen bli. Hur stor är risken att jag måste göra ett ofrivilligt snitt även med nästa barn. Någon som har råkat ut för det? Hur många är det egentligen som gör snitt överhuvudtaget. Alltså då menar jag inte dom som vill ha snitt utan dem som är tvugna att göra det.
Finns här någon med snittskräck som varit sövd under ingreppet. Hur var det? Jag har ju varit sövd för annan operation och man mådde ju sådär efteråt, men knappast så man hade ångest över det man varit med om. Under och timmarna efter snittet mådde jag så dåligt att jag missade bebisen ändå eller hur man ska säga.

 

[scarlettlady]

Sv: Barnafödande

Min sambo har också 3 märken i huvudet efter sugklockan, syns om han är kortklippt. Svärmor sa att det var som 3 klor på den som användes då. Använder de sånna idag också? Sist jag såg en sugklocka på tv så var det lixom bara en rund liten grej som de sög fast på huvudet.

min lilla fick sugklocka, det märks inget nu efter 6 veckor.

TS: Jag hade en jobbig förlossning, men det var inte pga att jag har ridit hela mitt liv. Tvärtom hat jag hört att ryttare hanterar och orkar med en förlossning bättre än andra.

Uttöjd blir man av hormoner och annat under graviditeten så slapp blir man oavsett, men bara ett tag. Kniper man blir det bra igen.

Att man som kontrollmänniska skulle ha mer emot att slkaffa barn stämmer inte på mig. Jag är kontrollmänniska (tog inte ens lustgas för att inte tappa fokus) och jag har alltid velat ha barn. Inte har jag flippat ur nu heller. Kontroll vill jag ha, men man får ju vara realistisk...

 

[Brandgul]

Sv: Barnafödande

Min kompis snittades akut första gången. Andra gången födde hon tvillingar vaginalt utan problem

 

[ZorréZaid]

Sv: Barnafödande

Det låter ju bra! Vet du varför det blev snitt?