Barn smarta? Well...

[mik]

Sv: Barn smarta? Well...

Ja, men bäbisar som gungar till musik kallar man väl oftast för gulliga snarare än smarta. Alla barn gör väl gulliga saker, de är ju gulliga hela tiden.

Alla föräldrar tycker att deras barn är smarta och vackra det är väl helt normalt. Alla barn utvecklas dessutom olika och är bra på olika saker i olika stadier av utvecklingen. Visst blir man ibland förvånad över att små barn kan dra långsökta slutsatser i flera led.

Ja kan ge exempel på saker när jag tycker att min dotter är väldigt "smart" eller vad man ska kalla det:

* Pratade i långa meningar när hon var 18 månader.
* Kunde alla bokstäver i alfabetet när hon var knappt 2 år.
* Skrev sitt namn när hon var 3 år.
* Skriver nu, 4 år, enstaka ord, kan räkna till 100, ljudar och försöker läsa. Ritar ganska avancerade teckningar, med träd, blommor, gubbar, katter, regnbågar mm. Diskuterar rymden, döden, vilda mustanger, enhörningar och änglar mm i TIMMAR.

Jag tycker hon är världens duktigaste, så klart!! Jag tror inte att hon är överintilligent på något sätt, det finns självklart massor med barn som kan de här sakerna i hennes ålder.

När du själv får barn så kommer du ganska snart att finna dig i situationer när du berättar med stolthet vad ditt barn kan/har lärt sig, för både de som vill höra och de som inte vill. Du kommer också att tycka att ditt barn är "bäst" på det mesta!!

Alla barn är bäst/gulligast/smartast på sitt sätt.

 

[lillamyggan]

Sv: Barn smarta? Well...

I ett närbesläktat ämne kan jag nämna att innan förlossningen tänkte jag såna där förbjudna tankar, som tänk om min bebis är FUL ! Och när hon föddes var hon ju (såklart) det sötaste som skapats, och jag gick på BB och tänkte att oj vad avis alla andra måste vara eftersom min bebis är MYCKET sötare än deras. Jag höll hårt i henne för att ingen skulle byta .
Visst säger alla att deras barn är söta, men skillnaden är ju att mitt ÄR sötast. helt objektivt alltså. Och säkert smartast också

Hi hi! EXAKT så tänkte (tänker) jag också.

 

[Pilot]

Sv: Barn smarta? Well...

Jag tror det kan ha göra med att barn kan vara inne i sin egna lilla värld, för att sedan göra något de aldrig gjort förut, som är "över" deras nivå. Eller hur man nu ska förklara det.
Har inga barn själv, men har jobbat lite med barn.
Eftersom om de är riktiga härmapor, och nyfikna, så hittar de på en massa smartheter (omedevetet).

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

Men det har ju att göra med barns inlärning, o jag blev ju kallad osmart tidigare i tråden för att jag hänvisade till något inlärt.

Men givetvis förstår jag att alla tycker deras barn är bäst, min mamma skryter jämt med att jag gick helt själv på min 8-månaders dag, jag tycker inte det är speciellt alls.

 

[bananabambi]

Sv: Barn smarta? Well...

min mamma skryter jämt med att jag gick helt själv på min 8-månaders dag, jag tycker inte det är speciellt alls.

Men som mamma blir man stolt när ens barn är duktigt. Och att gå själv när man ät åtta månader är ju duktigt. Men inte smart. Det är skillnad.

En ytligt bekant till mig rider något enormt på att hennes döttrar är så "smarta". Ja, de har lärt sig att krypa och gå tidigt, och de "kan saker som de inte alls ska kunna så unga" (ja, hon själv skriver så). Hennes tvååringen kunde visst ta på sig strumporna själv, bland annat, och det var sådant som "de inte alls skulle kunna". Jaja

Jag har aldrig behövt tänkt så långt, eftersom båda mina söner legat lite efter, fysiskt. I alla fall den äldste som var nästan en månad tidig. Han lärde sig inte gå förrän han var 15 månader. Kröp gjorde han ett par veckor innan han fyllde ett.

Jag trodde nog han skulle få det svårt motoriskt, min bror var också tidigt född och han var sen med väldigt mycket, gå, cykling, simning, ja mycket som gjorde att han fick det jobbigt i skolan när alla andra kunde och inte han.

Men numer blir jag ju jätteglad, och mallig såklart, över de sakerna sonen kan. Och när folk säger "Men vad han pratar bra för att vara så liten" eller "Han har ju motorik som en femåring!" ja då sträcker jag på mig lite extra. För jag har alltid känt det som att jag vill "försvara" att han är sen, eftersom alla andra barn vi umgåtts med varit tidigare än honom. Nu behöver jag inte det längre eftersom han har kommit ikapp, och det är enormt skönt. Men mest för mig, sonen har ju aldrig lidit av att han lärt sig saker lite senare.

 

[Björk]

Sv: Barn smarta? Well...

Men givetvis förstår jag att alla tycker deras barn är bäst, min mamma skryter jämt med att jag gick helt själv på min 8-månaders dag, jag tycker inte det är speciellt alls.

Det är ju inte just ett tecken på någon högre intelligens att gå. Alla barn går ju förr eller senar. Men att gå som 8månaders är tidigt. Och att din mamma tyckte det var speciellt är ju självklart; hon är ju din mamma!

Du kommer också känna glädje, lycka och stolthet över ditt barns framsteg. "Tänk, nu kan h*n redan sitta!". Det är naturligt att känna så. Och jag tror också det är BRA för barnet; för då får barnet entusiastiska tillrop, handklapp och liknande när de lyckas med saker och känner också att "jaha, mamma och pappa blev glada när jag gjorde det där!".

Hur roligt skulle det vara som barn att mötas av totalt ointresse när man gör något som man är stolt/glad över?
"Titta mamma, jag kan cykla!"
"Det är väl inget märkvärdigt, det kan alla barn förr eller senare... *gäsp*"

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

Men egentligen har vi kommit ifrån tråden för jag menade inte riktigt att fokusera på hur stolta föräldrar är, jag menade mer att... hrm hur ska jag förklara?

Ett barn beter sig manipulativt för att få sin vilja igenom, kanske spelar ut syskon eller föräldrar mot varandra eller vad som helst.

Då kan liksom mammor o pappor (kanske för att fösrsvara sin svaghet för att ge efter eller något annat) utbrista "Ja han vet PRECCCCIIIIS hur han ska göra för att få som han vill, han är SÅ smart när det gäller såna saker!!!!"

O då har det ju egentligen handlat om att barnet varit manipulativt o inte direkt smart.

Äsh svårt att förklara men jag själv sa ju oftast när jag var liten att jag hade SÅ ont i halsen, för då fick jag glass, jag tycker inte det var smart alls, det hoppas jag inte någon annan tyckte heller men det är väl typ något sånt jag menade.

 

[Björk]

Sv: Barn smarta? Well...

Då kan liksom mammor o pappor (kanske för att fösrsvara sin svaghet för att ge efter eller något annat) utbrista "Ja han vet PRECCCCIIIIS hur han ska göra för att få som han vill, han är SÅ smart när det gäller såna saker!!!!"

O då har det ju egentligen handlat om att barnet varit manipulativt o inte direkt smart.

Ja, allt beror ju på hur man menar. Att vara manipulativ; visst kan det vara en slags "smarthet". Det krävs ju ändå en viss nivå av tänkande för att kunna vara det överhuvudtaget. Men, jag håller med dig om att det inte automatiskt är något tecken på en skyhög IQ. Dessutom är det väl inte direkt till sådant man önskar att ens barn använder sin tankekraft.

Jag förstår vad du menar med "föräldrarnas svaghet". Det är ganska många som säger: ja, men du förstår MITT barn ger sig inte, det går inte att bara säga nej! Det är lätt för DIG att säga som har lydiga barn, MINA är helt enkelt för envisa!
När man känner till familjen/omständigheterna så ser man rätt ofta att såna föräldrar har bäddat för tjatet och envisheten själva.

Däremot förstår jag inte riktigt vad detta hade med barnet som dansar i knäet och barnet som går vid 8 månader att göra. För där handlar det ju inte om någon slags "negativ" kraft (som vid manipulationen) eller någon förälder som inte kan säga nej. Där handlar det ju om barns normala beteende och utveckling och att föräldrar helt enkelt blir imponerade/fascinerade över det.

Jag lovar; man BLIR det! Även om miljontals barn har gjort samma saker före mitt barn så är det ändå fantastiskt när mitt barn gör det. För MIG! (Självklart inser jag att alla andra inte tycker det är lika fantastiskt. Jag får helt enkelt dela min fascination och beundran med barnets pappa och eventuellt barnets farmor/farfar och mormor/morfar).

 

[Inte_Ung]

Sv: Barn smarta? Well...

Jag undrar så hur du kommer att bli som mamma?
Det måste bli något alldeles annorlunda mot vad världen tidigare har skådat.

 

[mik]

Sv: Barn smarta? Well...

Att barn är manipulativa är ett naturligt steg i deras utveckling. De testar helt enkelt vilka metoder som fungerar för att få sin vilja fram. Klart att de vill ha som de vill, vem vill inte det??

Barn blir egna personer och revolterar mot föräldrar, de lär sig också på vilket sätt det får bäst effekt och vid vilket tillfälle.

Här gäller det som förälder att genomskåda "teatern" och vara konsekvent.

Jag tycker nog at det är ganska "smart" att kunna tänka ut nya metoder att manipulera sina föräldrar för att få sin vilja igenom. Vissa barn är bättre på det här än andra. Jag kan nog tycka att en god förmåga att att manipulera kan tyda på en ganska hög framtida intelligens.

Sedan tycker jag att det är viktigt att belöna ett gott beteende. Tex så brukar min dotter ibland, inte alltid få en glass när hon har varit med mig och storhandlat. Hon har lärt sig att det blir bara glass om hon är duktig absolut inte annars. 1-2 gånger har jag åkt därifrån med en gallskrikande unge så att folk har tittat på mej. Nu förtiden uppför hon sig alltid exemplariskt och vi brukar ta en fika tillsammans efteråt. Man kan kalla det muta om man vill, jag väljer att kalla det belöning.

Jag ska hålla koll på dina framtida inlägg och trådar här på föräldrar och se om du aldrig kommer att skryta om din framtida bäbis

 

[bananabambi]

Sv: Barn smarta? Well...

Min äldste son är bara två år, men han älskar en häst och en helikopter som de kan åka för en tia. Om han handlar med mig, utan tjat och gnäll, så får han åka. Muta, eller belöning. Men det fungerar

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

ha ha såna åkte jag oxå som liten, jätteroligt juh!

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

Ja men typ något åt det hållet jag menade

 

[mik]

Sv: Barn smarta? Well...

exakt!!

Bestraffa, genom att ignorera eller att belöning uteblir.
Belöna vid önskat beteende.

Det fungerar ju även på oss vuxna, vi belönar varandra eller oss själva.
Tex bantat 5 kg=nya, dyra jeans

 

[skogsridmulle]

Sv: Barn smarta? Well...

Utanför dotterns dagis åkte det förbi en cab,
-en sån bil skulle jag vilja ha, sa min dotter.
-jag med, sa personalen, vi kanske kan dela på en?
-javisst! jag kan ha den på sommaren och du på vintern, sa min gobit då

Jag säger inte att mitt barn är ovanligt smart, däremot tror jag att barn överlag snappar åt sig mer än man kanske tror och förväntar sig (om man inte umgås mycket med barn för då vet man ju det)och att det är därför man blir positivt överraskad ibland.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

Jag skryter varken om min man, min häst eller någon annan vad jag vet, ligger mig inte i fatet även om jag spricker av stolthet ibland.
Skryt luktar på något sätt illa för mig (o alla som vill hoppa på mig som vanligt, ta det med en NYPA SALT).

 

[Madick]

Sv: Barn smarta? Well...

Jag skryter varken om min man, min häst eller någon annan vad jag vet, ligger mig inte i fatet även om jag spricker av stolthet ibland.
Skryt luktar på något sätt illa för mig (o alla som vill hoppa på mig som vanligt, ta det med en NYPA SALT).

Du kanske är uppväxt med att det är fult att vara stolt över det man presterar och den man är? Jantelagen sitter hårt i Svenskarna.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

SÅ måste det vara!!!

Gud så underbart att just DU finns på detta forum o kan vägleda mig i alla mina trådar eller inlägg, du är fantastisk människa, verkligen !

 

[Björk]

Sv: Barn smarta? Well...

Jag förstår vad du menar om det där med skryt. Det är ju väldigt mycket en definitionsfråga och kanske tänker vi i olika banor? Jag tror de flesta härinne pratar om stolta föräldrar som kan nämna sina barns framsteg/utveckling och vill berätta om dem ibland. Medan du talar om "avarten"; föräldern som BARA pratar om sina helt fantastiska barn som om världen aldrig skådat något större mirakel.

Den sistnämnda gruppen tror jag alla blir less på. Den förstnämnda; ja, så är nog de allra flesta föräldrar.

När/om någon bara pratar om sig själv, sina barn, sin sambo, sina hästar osv och aldrig lyssnar på någon annan. Ja, då blir jag också less.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Barn smarta? Well...

ja jo PRECIS, kul att någon kan läsa det jag skriver..

Jag tycker i alla fall inte det är så speciellt att manipulera sig till en glass etc.

Men frågan var från början (även om vi kommit ifrån den lite nu) Att om man tycker det är så otroligt smart att kunna alfabetet vid 2 års ålder eller vad folk nu sagt som exempel, har man egentligen inte då undertro på sina barn ? Det finns ju liksom inget som är "normalt" i ett barns utveckling alla verkar ju olika så varför blir folk så chockade när ett barn kan något som tex alfabetet?

Kan en tvååring alfabetet så är det ju för att någon lärt denne det, det är ju liksom inget denne kan öva sig till själv..

well well