"Barn ska vänjas vid lite bråk"??

AnnaJL

Trådstartare
Jag har inga barn själv, men vill gärna ha någon gång i framtiden. Men jag börjar faktiskt bli rädd att jag inte ska klara av att ge ett barn en bra uppväxt när jag ser hur många som (i mina ögon) misslyckas :crazy:

Min lillesysters bästa vän sedan dagis blev gravid när hon var 15 och hennes dotter är nu 2 år. Pappan till barnet är en "riktigt ligist" om jag får uttrycka mig som min egen mamma. Han är dömd för bla. misshandel, rattfylla och skadegörelse och har därmed åtskilliga 100 tusen kronor i skuld. Som tur är väl att min systers vän nu brutit upp med killen men det är fortfarande bråkigt kring flickan ang vårdnad, vem som ska vilken helg och liknande.

Många berömmer min systers vän, att hon klarar av mammarollen så bra trots att hon är så ung. Men det tycker inte jag. Ungen är fet som jag vet inte vad, det bråkas och festas framför hennes ögon och hon lämpas ofta över på mormor eller farmor. Ett barns liv ska inte vara så enligt mig, är det bara jag som tänker så??

Idag var jag på stranden och såg x antal andra barn som jag tycker inte verkar ha speciellt bra föräldrar. Tyckte speciellt synd om en liten flicka vars blonda mamma med silikontuttar satt och skrek i mobilen. Det var väldigt mycket fula ord, "jag ska f*n polisanmäla dig!!" etc etc. Mamma började vid ett tillfälle gråta medan hon satt där och skrek i telefonen och då gick flickan fram till sin mamma och ville krama henne, men hon skuffade bara undan henne med samma hand hon höll ciggaretten i. Stackars barn!

Jag har hört någon som sagt att "barn ska skadas inte av lite bråk i familjen, dom ska vänjas för den bråkiga världen". Är det bara jag som anser att familjen ska vara en trygghet där man får vila från den "bråkiga världen"??
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Tja, jag är inne på ditt spår ... när man pratar om att de inte mår dåligt av lite bråk är det nog mer att man menar att alla mammor/pappor ibland tappar tålamodet och 'gör fel', dvs. skriker eller är orättvisa mot barnet, men det är ju undantagsfall ... eller ska vara. Det du beskriver känns ju inte normalt ...

Jag säger åt min sambo att inte skälla på trafiken i bilen för jag vill inte att hon skall höra hans arga/irriterade röst, jag är rädd att hon tar åt sig då :D.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Tja, jag är inne på ditt spår ... när man pratar om att de inte mår dåligt av lite bråk är det nog mer att man menar att alla mammor/pappor ibland tappar tålamodet och 'gör fel', dvs. skriker eller är orättvisa mot barnet, men det är ju undantagsfall ... eller ska vara. Det du beskriver känns ju inte normalt ...

Jag säger åt min sambo att inte skälla på trafiken i bilen för jag vill inte att hon skall höra hans arga/irriterade röst, jag är rädd att hon tar åt sig då :D.

Tror oxå att det är så de menar. Barn far säkert inte illa av att mamma och pappa höjer rösten mot varandra någon gång ibland under sansade former - det händer väl i de allra flesta familjer, och konflikter är en del av livet. Att däremot utsätta dem för storbråk ofta och/eller allmänt otrygg miljö tycker jag är en annan sak.

Själv har jag ett annat problem med min käre sambo:angel:. Han är världens snällaste, en utmärkt pappa, och faktiskt rätt skärpt, MEN han slentriansvär... hur slött oc korkat låter det inte att säga "jävligt gott" eller "var fan har jag lagt mobilen" etc, etc, etc stup i ett... Han försöker jobba på det, men utan större framgång (och till min stora irritation:crazy:). Kul menar jag när Ludvig börjar på dagis och undrar när det är dax för det "jävla melliset" ;)... Not...
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Självklart ska familjen vara en trygghet! Jag tcker iof inte att det är ngt fel att farmor/mormor ingår i den familjen, särskilt om mamman och pappan av någon anledning kan tänkas behöva lite extra stöd.

Jag tvekar inte att gräla med min man inför mina barn, men jag skriker inte fula ord eller säger skrämmande saker. Vi är osams men inte galna:p Jag är också noga med att låta barnen ta del av att vi blir sams, kramas eller säger förlåt.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Stackars lilla flickan !
Så skall en liten inte behöva ha det.

Men jag tycker inte heller att barnen skall bäddas in i bomull. De måste lära sig att vuxna kan ha konflikter och bråka, men också att man hanterar konflikten och kommer överens.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Konflikter är en del av livet och jag tror inte att barn tar skada av uppleva sådana, men det finn ju gränser och passerar man en viss gräns tror jag absolut att barnet tar skada. Oavsett hur osams föräldrarna är ska man kunna bete sig hyfsat framför barnet. Att skrika, gorma, kalla varandra dumma saker och driva varandra till gråt... det tycker jag iofs inte att man ska göra barn eller inte men ska det tvunget göras så absolut inte så att barnen ser eller hör det!
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Såg oxå en tråkig sak igår, säkert vårdnasbråk. Mamma med 2 barn, ca 3 och 6-7 år. Mamman börjar prata lugnt i telefonen men det blir värre och mkt "du ska alltid hålla på såhär" och pappan som jag misstänkte de var hon pratade med verka ha kontrollbehov "måste du alltid ringa och fråga vad vi gör? varför ringer du och frågar *sonens namn* vad jag gör och har gjort?"

Den lilla 3 åringen satt i vagnen och åt klubba och verkade inte bry sig. Men 6 åringen skämdes. Han gick iväg långt från sin mamma när hon börja höja rösten, bad henne lägga på och att dom skulle sluta. När de klev på tåget gick han inte ens på i samma dörr (men samma vagn)

:(
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

*kl*

Usch, jag mår alltid dåligt av sånt här.
Jag VET att jag är känslig och försöker skydda min lilla tjej så gott jag kan. Grejen var att i mitt förra förhållande så var jag så rädd för mitt ex att jag inte vågade säga emot. Han kunde i slutet ändå vara så otroligt arg och det gick även ut över lilltjejen (bara i ord/stränghet) och hon fattade ingenting.

Sen när jag väl vågade säga ifrån när saker gått för långt så blev det ju som det blev och hon blev helt övertygad att om någon är lite arg på henne/mig är det livsfarligt.
Nu har jag (efter råd av BUP eftersom hon måste börja klara av detta) och min sambo börjat diskutera framför henne. Till och med uppgjorda situationer just för att hon ska lära sig att det inte är farligt. Det är normalt inom rimliga gränser.
Så jag tror det är bra för barn att se att föräldrar kan bli osams men blir sams igen och att det aldrig blir 'farligt'.

Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på sista sommaren, vi var iväg på semester och satt på en restaurang. Hon var 5 år då och rätt vad det var fick jag ett SMS vilket ju var strängeligen förbjudet för mig att få av andra. Och han totalt förlorar koncepten och börjar skrika och vråla mitt på restaurangen, dottern börjar gråta och jag försöker säga åt honom att skärpa sig men han blev bara värre och värre. Och står o skriker om att han ska ta dottern med sig och köra till sin mamma 50 mil bort och sen ska jag vara borta ur vårt hus när han kommer hem och dottern ska jag aldrig se igen och ta mig hem kan jag bäst jag vill osv osv... Jag mår så dåligt att hon behövde se det där. Han hade ingen kontroll i slutet alls. :(
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Barn skadas inte av att föräldrarna blir arga eller ledsna, de skadas av sådant de inte förstår.

Ett barn mår inte dåligt av att se sin förälder sitta och gråta för att katten har dött, inte så länge föräldern kan ta barnet i knät och mellan tårarna förklarar att det är därför hen är ledsen.
Då kan barnet förstå att föräldern vill vara ifred en stund sedan och tycka att det är helt ok.
Ett barn mår inte heller dåligt av att föräldern säger till på skarpen när barnet har gjort något dumt så länge föräldern förklarar varför hen blir arg.

Då blir det istället till kunskap för barnet, barnet lär sig att det är ok att gråta när man blir ledsen och att det är ok att bli arg när man blir arg.

Det som däremot skadar ett barn är ditt exempel med mamman som puttar/viftar bort sitt barn, barnet förstår inte varför mamma är ledsen och blir dessutom bortstött, det är mer skadligt än att se eller höra någon vara arg/ledsen.
Och något som absolut skadar ett barn är när föräldrarna "håller skenet uppe" inför barnet, alltså att de inte visar om de blir/är arga eller ledsna, då märker ju barnet att något är fel men får ingen bekräftelse på vad det är och det är skrämmande i sig.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Stackars flicka - Skulle jag behandla Oscar så hoppas jag någon säger till mig på skarpen!

Har en jämnårig kusin på min pappa's sida som har en 6-årig dotter och hennes sätt blir jag inte klok på. Kusinen & hennes mor bor i samma portgång dörrarna mittemot varanda och de drar sällan jämt - Skriker & gapar på varandra inför 6-åringen. Nyligen hände något som chockade mig - KL 23.00 en söndag kväll kom flickan gråtandes in till sin mormor - Då har hon skickats in dit av sin mor (som fick för sig att hon skulle ut på krogen) som smygit ut balkongvägen (de bor på markplan) och dragit ut på krogen en söndag kväll.

Mormor lät flickan sova över - Och på måndag morgon skulle hon gå in för att väcka mamman för hon skulle med bussen till arbetet - Ingen mamma hemma! Och mormor kunde inte åka till arbetet och kl 11.00 skulle det vara 6-års kalas för flickans kompisar - Som mormor sedan fick förklara för att kalaset är inställt!

12.15 kom mamman hem och då fick hon det nog inte roligt - Hur kan man göra så? Begriper inte.

//Linda
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Barn skadas inte av att föräldrarna blir arga eller ledsna, de skadas av sådant de inte förstår.

Ett barn mår inte dåligt av att se sin förälder sitta och gråta för att katten har dött, inte så länge föräldern kan ta barnet i knät och mellan tårarna förklarar att det är därför hen är ledsen.
Då kan barnet förstå att föräldern vill vara ifred en stund sedan och tycka att det är helt ok.
Ett barn mår inte heller dåligt av att föräldern säger till på skarpen när barnet har gjort något dumt så länge föräldern förklarar varför hen blir arg.

Då blir det istället till kunskap för barnet, barnet lär sig att det är ok att gråta när man blir ledsen och att det är ok att bli arg när man blir arg.

Det som däremot skadar ett barn är ditt exempel med mamman som puttar/viftar bort sitt barn, barnet förstår inte varför mamma är ledsen och blir dessutom bortstött, det är mer skadligt än att se eller höra någon vara arg/ledsen.
Och något som absolut skadar ett barn är när föräldrarna "håller skenet uppe" inför barnet, alltså att de inte visar om de blir/är arga eller ledsna, då märker ju barnet att något är fel men får ingen bekräftelse på vad det är och det är skrämmande i sig.


Väldigt bra skrivet!
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Barn skadas inte av att föräldrarna blir arga eller ledsna, de skadas av sådant de inte förstår.

Ett barn mår inte dåligt av att se sin förälder sitta och gråta för att katten har dött, inte så länge föräldern kan ta barnet i knät och mellan tårarna förklarar att det är därför hen är ledsen.
Då kan barnet förstå att föräldern vill vara ifred en stund sedan och tycka att det är helt ok.
Ett barn mår inte heller dåligt av att föräldern säger till på skarpen när barnet har gjort något dumt så länge föräldern förklarar varför hen blir arg.

Då blir det istället till kunskap för barnet, barnet lär sig att det är ok att gråta när man blir ledsen och att det är ok att bli arg när man blir arg.

Det som däremot skadar ett barn är ditt exempel med mamman som puttar/viftar bort sitt barn, barnet förstår inte varför mamma är ledsen och blir dessutom bortstött, det är mer skadligt än att se eller höra någon vara arg/ledsen.
Och något som absolut skadar ett barn är när föräldrarna "håller skenet uppe" inför barnet, alltså att de inte visar om de blir/är arga eller ledsna, då märker ju barnet att något är fel men får ingen bekräftelse på vad det är och det är skrämmande i sig.

Å, vad bra du formulerar dig! :bow: Jag tänker precis så, men hade behövt tredubbelt så många ord för att få fram det.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Instämmer till fullo, men vill tillägga att barn är experter på att tro att allt som går fel är deras skuld.
T ex föräldras skilsmässa/slagsmål/psykisk sjukdom/missbruk osv.
Det är därför oerhört viktigt att man förklarar för barnen vad som händer o skeer så att de inte lämnas ensamma med sin obefogade skuldkänsla.

mvh
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Instämmer till fullo, men vill tillägga att barn är experter på att tro att allt som går fel är deras skuld.
T ex föräldras skilsmässa/slagsmål/psykisk sjukdom/missbruk osv.
Det är därför oerhört viktigt att man förklarar för barnen vad som händer o skeer så att de inte lämnas ensamma med sin obefogade skuldkänsla.

mvh

Ja det är jag helt med på, det är därför jag menar att förklaringen varför någon är ledsen/arg är så viktig.
 
Sv: "Barn ska vänjas vid lite bråk"??

Barn skadas inte av att föräldrarna blir arga eller ledsna, de skadas av sådant de inte förstår.

Ett barn mår inte dåligt av att se sin förälder sitta och gråta för att katten har dött, inte så länge föräldern kan ta barnet i knät och mellan tårarna förklarar att det är därför hen är ledsen.
Då kan barnet förstå att föräldern vill vara ifred en stund sedan och tycka att det är helt ok.
Ett barn mår inte heller dåligt av att föräldern säger till på skarpen när barnet har gjort något dumt så länge föräldern förklarar varför hen blir arg.

Då blir det istället till kunskap för barnet, barnet lär sig att det är ok att gråta när man blir ledsen och att det är ok att bli arg när man blir arg.

Det som däremot skadar ett barn är ditt exempel med mamman som puttar/viftar bort sitt barn, barnet förstår inte varför mamma är ledsen och blir dessutom bortstött, det är mer skadligt än att se eller höra någon vara arg/ledsen.
Och något som absolut skadar ett barn är när föräldrarna "håller skenet uppe" inför barnet, alltså att de inte visar om de blir/är arga eller ledsna, då märker ju barnet att något är fel men får ingen bekräftelse på vad det är och det är skrämmande i sig.

Tack! Du fick mig verkligen att tänka rätt!
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 461
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 872
Senast: Amk
·
Övr. Barn Nu börjar troligen snart dotterns pappa höra av sig, gissar jag. Jag har blivit vän med hans mor, dotterns farmor alltså, och hans ena...
2
Svar
21
· Visningar
4 580
Senast: Enya
·
Hästmänniskan Har en lååååång historia jag ska försöka göra kort. Vill höra utomståendes åsikter o höra om det här är rimligt och jag bara...
2 3
Svar
52
· Visningar
14 894
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp