Barn och husdjur

[3Gringos]

Hejsan!
Tänkte höra med er som har husdjur (främst katt, även hund) hur det funkade när vi fick barn? Var det några problem? Funderade ni någonsin på att göra av med djuren? Varför i sånna fall? Har ni haft djurfris rum etc? Har djuren blivit svartsjuka?

 

[Bri]

Sv: Barn och husdjur

Vi har fyra katter och det har fungerat bra. Katterna är inte särskilt intresserade av bebisen, bara av att sova i hans gosiga vagn och spjälsäng.
Det är först nu, när sonen är fem månader, som de får akta sig lite för hans klåfingriga händer. Ibland vill han "känna" på dem lite väl oförsiktigt... men då går de bara undan.

Vi har inte funderat på att göra oss av med djuren, annat än om sonen skulle bli allergisk.

 

[moonlightgarden]

Sv: Barn och husdjur

Vi har alltid haft djur i våran familj, både hund å katt å det har gått bra. Det viktigaste tycker jag är att man lär barnen, självklart när dom kommit upp i en ålder där dom förstår, att det inte är okej att behandla djuren hur som helst. Det är då det kan bli farligt annars, om barnen håller på å drar i svansen å inte lämnar djuren i fred när dom vill vara ifred.
Vi har alltid haft som regel i våran familj att om hunden ligger ner på golvet så låter man den vara.

 

[3Gringos]

Sv: Barn och husdjur

Jag resonerar precis som ni. Har 5 katter själv och vill inte göra av med dom. Ser ingen som helst anledning till det, förutom om bebisen skulle bli allergisk eller någon av katterna skulle bli agresiv såklart. Jag ahr själv vuxit upp med både hundar och katter och alla andra djur man kan tänka sig och tror att det är ett bra sätt för abrn att lära sig visa respoekt för andra levande varelser.
Sambon däremot är av en helt annan mening. Han tror att katterna kommer riva bebisen, väcka den konstant och bli avundsjuka. Sen tycker han dessutom att man måste städa onödigt ofta i om man har dur och barn Jag tycker mest han är fjantig, men han menar att det är allmänt känt att bebisar och djur skapar problem. (behöver jag säga att han aldrig haft djur innan?)

 

[tgd]

Sv: Barn och husdjur

Sonen är nu snart 5 år. När han kom till familjen hade vi två äldre fd inne-katter som varit våra "barn". Efter sonens ankomst gjorde sig pappan rolig hos min familj och sade att "nu har till och med Sigge fått bli katt" och så var det nog Katterna brydde sig inte alls om nedgraderingen och de hade bra service med in-ut släpp när jag var hemma barnledig

Jag har nu också två katter och ute häst och kanin. Förra sommaren hade vi också några hönor. Roligast för barnen tror jag ändå en hund är.

Jag har vaktat och vaktar noga på sonen så han behandlar djuren väl och inte tar ut sina aggressioner och trots på dem. Till exempel om kattungen rivit honom så hade han en period när han var mindre när han gärna ville ge tillbaks. Det fick han inte så klart men det gäller ju att vara närvarande och hålla koll.

Nu är sonen en väldigt snäll och lugn variant och dessutom medfött förtjust i djur så kanske det varit extra lätt med just honom.

Om sonen visar sig vara allergisk mot djuren så åker de självklart, men inte annars.

 

[ameo]

Sv: Barn och husdjur

En av mina innekatter, som vi hade när Selma kom, hade ganska mkt humör så det var nära att ajg tog bort henne när Selma började krypa runt och försöka klappa henne. För att inte Selma skulle bli skadad... Det löste sig dock och Selma lärde sig den hårda vägen att man inte kan klappa hårt på katten...
I övrigt ahr jag int ehaft några problem med katter och barn.

 

[Kamomilla]

Sv: Barn och husdjur

Min son tog omvägar runt den ena katten när hon låg i soffan.... men det var han som varit hårdhänt mot henne så hon fick självklart försvara sig, nu är det inga problem.
Hon markerade på handen som kom för nära, har aldrig siktat på ansiktet eller ögonen.

 

[Bebben]

Sv: Barn och husdjur

Jag har 1 hund och 2 katter för tillfället, och kommer absolut inte att göra mig av med dom bara för att vi ska ha barn. Dom ingår i mitt liva precis lika mycket, och är älskade familjemedlemmar. Hund är även mitt största, och i princip enda, intresse.

Jag själv är uppväxt med upp till 7 hundar omkring mig samtidigt, och lärde mig fort som liten att man inte fick göra hur som helst med djuren. Antingen så sade mamma/pappa ifrån eller så gjorde djuren det själva, vilket mina djur också kommer att få göra med vår kommande bebis.
Jag delade barnvagn med 2 st Schäfervalpar, varav den ena senare tog efter mig i det mesta och började med napp (!!) också Och jag älskade hundarna mer än något annat i världen, så det var bara nyttigt för mig tror jag.

 

[Roheryn]

Sv: Barn och husdjur

Jag är född i familj med hund (där jag var första barnet), och har också själv hund, som fanns i familjen när min dotter (enda barnet) föddes.

Mina föräldrars hund (kungspudel) var två år när jag föddes. Efter vad mina föräldrar berättat, var han en hund som var rätt duktig på att hitta på "hyss" om han inte fick vara delaktig i det som gjordes hemma - han skulle vara med när jag ammades (helst slicka mina fötter....) osv, så han var väl lite jobbig i början, men i övrigt tror jag det bara var bra för mig att växa upp med en hund (han levde tills jag var 9, så han fanns ju med väldigt stor del av min barndom).

Min egen hund (cairnterrier) var fem år när min dotter föddes. Han var urjobbig de första dagarna efter att vi kom hem från BB, gick och vaktade bebisen hela tiden, och kom aldrig till ro. Men så småningom förstod han väl att vi kunde ta hand om vår valp trots allt (fastän vi var så hemska att vi lade henne i egen säng!!!!), och lugnade ner sig. Jag gick också många och långa promenader under föräldraledigheten, så hunden fick nog egentligen MER uppmärksamhet än tidigare.....

Under en period när dottern var 1 - 1,5 år, satte vi en grind mellan vardagsrum och kök för att kunna separera hund och barn. Detta för att hunden skulle få vara ifred emellanåt. Vi har också hållit hårt på att han skall få vara ifred när han ligger och vilar och när han äter. Det har funkat bra hela tiden.

Angående städningen, så ja, det blir smutsigare inne med djur. Och? Lite smuts har ingen dött av, och man behöver inte ha det renare hemma bara för att man får barn.....

 

[Roheryn]

Sv: Barn och husdjur

En sak till: Nej, det har aldrig funnits i min tankevärld att göra mig av med hunden. Enda anledningarna som jag skulle se till att göra det vore antingen svår allergi hos barnet eller att hunden visar aggressivitet mot barnet (eller andra) utan att ha en mycket god anledning (här anser jag ju t.ex. att det är OK att en hund morrar om barnet drar den i öronen eller liknande).

 

[heineken]

Sv: Barn och husdjur

Vi hade haft våran hund 5 år innan vi fick barn, och vi var lite fundersamma på om vi skulle ha kvar honom, eftersom han är väääldigt "mattig" av sig. Men jag är lika kär i honom som han är i mig, så vi hade kvar honom. Hittills har allt funkat jättebra!

Min mamma hade honom när vi var på BB, och han stannade hos henne några dagar efter att vi hade kommit hem, så att alla skulle hinna hälsa på och så att vi skulle hinna gosa av oss det värsta. När jag hämtade honom möttes vi på en parkering, så att det blev neutral mark, och jag hade dottern med mig. Jag öppnade bara dörren till bilen, så att han kunde nosa tills han var nöjd, sen hoppade han in i bilen, också åkte vi hem.

Han kan bli lite svartis när jag busar med dottern, men inte så att han försöker att ta över våran lek, utan han sätter sig och piper lite. Men då brukar han få leta bollen, eller vad det nu kan vara. Vi ser till att han får mycket tid med bara oss varje dag. Alla promenader utom en får han själv med någon av oss, medans den andra är hemma, och han får 110% uppmärksamhet när dottern har somnat.

 

[heineken]

Sv: Barn och husdjur

Glömde en sak: Nu bor vi i en 2:a, så det går inte att ha ett djurfritt rum här, för han har alltid fått vara överallt, men vi har nyss köpt hus, och när vi flyttar in i huset så kommer dotterns rum att bli djurfritt.

 

[Sar]

Sv: Barn och husdjur

Vi har lite problem med vår katt, det är världens snällaste katt men väldigt rädd för höga ljud, barn som rusar mot honom etc (utekatt som är väldigt streetsmart). Och våra små 11 månaders skriker högt av glädje när de ser honom och kryper mot honom så fort de små benen och armarna hänger med.
Kissen skulle aldrig göra dem något men jag gillar inte att han blir trängd så umgänget ransoneras för kissens skull. De gillar att sitta i matstolarna och heja på när han äter och klappar gärna under övervakning. Jag hoppas han ska bli mindre rädd för dem nu i vinter när han bor inne mest hela tiden, nu tittar han förbi hemma och käkar varannan dag ungefär:smirk: .
Jag tror att det är bra för barn att växa upp med djur, både empatimässigt och för immunförsvaret (under förutsättning att de inte visar allergitendenser). Däremot vill jag att barnens sängar och vagn ska vara djurhårsfria.