Sv: Barn och husdjur
Jag är född i familj med hund (där jag var första barnet), och har också själv hund, som fanns i familjen när min dotter (enda barnet) föddes.
Mina föräldrars hund (kungspudel) var två år när jag föddes. Efter vad mina föräldrar berättat, var han en hund som var rätt duktig på att hitta på "hyss" om han inte fick vara delaktig i det som gjordes hemma - han skulle vara med när jag ammades (helst slicka mina fötter....) osv, så han var väl lite jobbig i början, men i övrigt tror jag det bara var bra för mig att växa upp med en hund (han levde tills jag var 9, så han fanns ju med väldigt stor del av min barndom).
Min egen hund (cairnterrier) var fem år när min dotter föddes. Han var urjobbig de första dagarna efter att vi kom hem från BB, gick och vaktade bebisen hela tiden, och kom aldrig till ro. Men så småningom förstod han väl att vi kunde ta hand om vår valp trots allt (fastän vi var så hemska att vi lade henne i egen säng!!!!), och lugnade ner sig. Jag gick också många och långa promenader under föräldraledigheten, så hunden fick nog egentligen MER uppmärksamhet än tidigare.....
Under en period när dottern var 1 - 1,5 år, satte vi en grind mellan vardagsrum och kök för att kunna separera hund och barn. Detta för att hunden skulle få vara ifred emellanåt. Vi har också hållit hårt på att han skall få vara ifred när han ligger och vilar och när han äter. Det har funkat bra hela tiden.
Angående städningen, så ja, det blir smutsigare inne med djur. Och? Lite smuts har ingen dött av, och man behöver inte ha det renare hemma bara för att man får barn.....