Sv: Barn och djur
Jag har inte heller sagt att han är dum i huvudet. Men jag tror knappast att han blir en sån som tänder eld på katter, det krävs lite mer för att göra en sån sak tror jag.
Tror bara att han har för lite försåelse för hur djur fungerar. Tror aldrig att han har fått lära sej det. Dom har haft hund men han var så liten så jag tror inte han kommer ihåg mycket utav den.
Det största problemet är ju att han inte lämnar dom i fred. Han är på dom hela tiden och tror att dom ska orka med honom en hel kväll. Att orka springa efter leksaker och godis och sånt. Och när dom blir trötta och tänker gå och lägga sej så följer han efter och försöker "få fart" på dom igen.
En annan sak han gör är ju att locka på dom för att sedan skrika "FÖRSVINN!!! GÅ OCH LÄGG DEJ!!!!!!" samtidigt som han pekar med armen och stirrar rakt in i ögonen på dom. Men det är kanske för att deras förra hund var jätte lydig för minsta vink, han inser väl inte att man ska säga till dom "vid rätt tillfälle" och inte när man själv lockat dom till sej.
Jag tror egentligen inte han vill hundarna något ont så, han fattar helt enkelt inte att dom vill vara i fred.
Katten därimot är han endast ute efter att reta upp. Där är det inget klapp och lek utan där vevar han med händernra framför ansiktet på katten och stirrar honom i ögonen bara för att han märker att katten blir förbannad.
Anledningen till att han inte fått en ordentlig tillsägelse här är ju att dom oftast har varit här vid specill tillfällen då det är mycket folk. Senast var det pappas 50-årsfest. Då undviker man helt enkelt att börja gapa och skrika på honom och starta bråk. Då försöker man bara säga det lugnt men bestämt vilket inte verkar räcka tyvärr.
Det är egentligen konstigt att det är såhär då det är väldigt "strängt" hos den familjen både för lillebror och hur det även har varit för min kille. Deras pappa är stenhård, fast självklart snäll. Men har dom trottsat på nått vis så har dom verkligen fått lära sej att så gör man inte.....
