S
Sony
Vi har en del problem med barnen när jag jobbar över. Då är de j-igare än vanligt. Ställer till med allt ofog de kan tänka sig. Det gör de visserligen annars också. I alla fall då och då. Men när jag jobbar över en kväll så är det mer eller mindre en garanti att min fru får ett h-e på kvällen. De är nu 2 och 3 år gamla.
I badet häller de ut allt schampo de kommer åt. (Trots att vi lägger det högt). Jo, jag erkänner, vi har inte full koll varenda minut när de badar.
De skall inte äta kvällsgröten. De skall inte höra saga eller sova. Får man väl minstingen i säng och lyckas få henne att somna så är det full fart på den äldre så att hon snart är vaken igen. Trötta och griniga och full av rackartyg. Men inte sova inte.
Till saken hör att det oftast är mestadels jag som tar hand om barnen på kvällstid. Eller så gör vi det tillsammans. Jag tycker det är naturligt eftersom min fru har dem "hela dagarna". Kvällarna får hon då lite "ledig" tid.
Men jag misstänker att här ligger en stor del av problemet. Barnen är så van att det är jag som lägger dem att när väl min fru gör "jobbet" så blir det s a s fel. Min fru verkar inte hålla med utan tror det bara beror på att barnen känner sig otrygga när jag inte är hemma. Men när jag är hemma och någon slår sig eller blir ledsen eller så - då är det bara mamma som gäller. En kollega på jobbet säger att barnen behöver fasta rutiner och är det något ovant en dag så rubbas hela deras värld. Låter väl rimligt i sig.
Kan man säga att det är si eller så i denna fråga eller är det en mix av allt detta?
Jag vill, kan, måste och behöver jobba över i bland. Av en mängd orsaker. Men det ska ju inte behöva vara så att min fru får ett h-e varenda gång det sker.
Nu var det visserligen någon vecka sedan, men då var det ca 4-5 kvällar på 2 veckor som jag jobbade över. Tycker att det borde ge barnen en viss erfarenhet av att jag är borta i bland.
Fast å andra sidan så har jag varit hemma nu de sista 2 veckorna eftersom både barnen och vi har varit sjuka. De sista dagarna har det varit jag som lämnat och hämtat på dagis också.
Är det någon som har några bra råd på hur vi skall komma tillrätta med detta problem?
I badet häller de ut allt schampo de kommer åt. (Trots att vi lägger det högt). Jo, jag erkänner, vi har inte full koll varenda minut när de badar.
De skall inte äta kvällsgröten. De skall inte höra saga eller sova. Får man väl minstingen i säng och lyckas få henne att somna så är det full fart på den äldre så att hon snart är vaken igen. Trötta och griniga och full av rackartyg. Men inte sova inte.
Till saken hör att det oftast är mestadels jag som tar hand om barnen på kvällstid. Eller så gör vi det tillsammans. Jag tycker det är naturligt eftersom min fru har dem "hela dagarna". Kvällarna får hon då lite "ledig" tid.
Men jag misstänker att här ligger en stor del av problemet. Barnen är så van att det är jag som lägger dem att när väl min fru gör "jobbet" så blir det s a s fel. Min fru verkar inte hålla med utan tror det bara beror på att barnen känner sig otrygga när jag inte är hemma. Men när jag är hemma och någon slår sig eller blir ledsen eller så - då är det bara mamma som gäller. En kollega på jobbet säger att barnen behöver fasta rutiner och är det något ovant en dag så rubbas hela deras värld. Låter väl rimligt i sig.
Kan man säga att det är si eller så i denna fråga eller är det en mix av allt detta?
Jag vill, kan, måste och behöver jobba över i bland. Av en mängd orsaker. Men det ska ju inte behöva vara så att min fru får ett h-e varenda gång det sker.
Nu var det visserligen någon vecka sedan, men då var det ca 4-5 kvällar på 2 veckor som jag jobbade över. Tycker att det borde ge barnen en viss erfarenhet av att jag är borta i bland.
Fast å andra sidan så har jag varit hemma nu de sista 2 veckorna eftersom både barnen och vi har varit sjuka. De sista dagarna har det varit jag som lämnat och hämtat på dagis också.
Är det någon som har några bra råd på hur vi skall komma tillrätta med detta problem?