Det är så synd om honom vi hade också lite problem med personalen på förskolan och ensambarn, pojke, försiktig i början, vuxenorienterad och verbal. Personalen på förskolan var väldigt flick-pojkfokuserad och uppmuntrade hårda tag med pojkar och hårda straff mot pojkar. Det var väldigt stressande.För att sammanfatta problematiken och bringa lite mer klarhet i vår situation;
I vintras började personalen på förskolan att låsa in (med hasp) dom större barnen på sonens avdelning medan dom förflyttade dom mindre barnen till en annan avdelning. Sonen upplevde detta som svårt traumatiskt vilket utlöste klaustrofobi och allmän ängslighet. Stora svårigheter att vistas i rum med stängd dörr bland annat. Vi jobbade med dom problemen under sommaren när vi alla var lediga tillsammans som en familj och han klarar nu av att vistas i rum med stängd dörr, gå själv på toaletten med stängd dörr osv. Dock frågar han ofta om olika dörrar går att låsa, vem som har nyckel etc så han vill gärna ha koll. Vi har visat honom med dörrarna hemma och han har fått prova att låsa och låsa upp själv.
Han har tidigare aldrig haft några sociala svårigheter, tvärtom haft lätt att få kompisar osv. Leker lika bra med tjejer som med killar, och har haft kompisar både uppåt och nedåt i ålder. Är väldigt omhändertagande och tar sig gärna an yngre barn, kompisars småsyskon tex. Dock är han inte någon grabbig grabb, han är väldigt känslig, lite försiktig och har lätt till tårar. Han är dessutom väldigt vuxenorienterad (tydligen vanligt bland ensambarn) och tyr sig gärna till en fröken om han känner sig osäker. Har därför sett tendens hos en viss typ av killar i hans egen ålder, att dom gärna går på honom. Ex att han gillar hästar, det är "töntigt och bara tjejer som gör". Ja, tyvärr folks, såhär kan sexåringar 2021 resonera. Man blir ju lätt uppgiven.
Vi tog kontakt med BVC och blev därefter slussade runt mellan lite olika instanser där det konstaterades att sonen inte är i något behov av insatser utifrån utan att detta är problem som vi föräldrar och skola får jobba tillsammans med. Olyckligt nog blev det så att sonen placerades i en klass och hans 6(!) kompisar från samma förskola i en annan. Jag har svårt att se att det handlar om något annat än slarvigt placeringsarbete när det handlar om en sexåring som ska börja förskoleklass. Men som sagt vi hoppas och tror att rektorn nu jobbar på en lösning.
Skolan var väldigt väldigt mycket bättre och skickligare på det här sedan så de redde ut många problem på bara första terminen (det var samma grupp) så vill ge hopp .
(och självklart var personalen väldigt stressad också, miljön var ju hetsig för alla.)
(Och för att inte få pushback om att även flickorna. Självklart orsakade det problem med flickorna också som inte var i legorummet, inte använde trehjulingar osv. Och grabbiga pojkar som inte fick utveckla nya sidor. (så de fick kritik på föräldramötet från både flickföräldrar, grabbiga pojkars föräldrar och oss, inte för att de kopplade egentligen. En pappa fick beskriva hur de skulle göra legorummet tillgängligt för flickor (standard 1A pedagogik) de gjorde som han sa, det funkade.)