Med barfotaskor blir det "trampdynorna" först, och att hälen fungerar som en slags språngbräda istället för att jag rullar över foten med heelstrike-midstance-toe off som det blir i gången. Steget blir betydligt kortare än tidigare, när foten sätts ner under kroppen istället för framför. Det är ju dock ingen universallösning som funkar för alla, och att byta teknik är ju inget man gör i en handvändning.Ja men det var intressant. Sätter du i framfoten först vid i sättning numera eller hur gör du?
Tidigare skor har dessutom haft 12-14 mm drop, vilket ju gör det svårare att sätta i framfoten före och främjar den där hälisättningen om man tar långa steg. Numera har jag 8 mm, och då främst för att jag inte hittat några lägre som känts bra i övrigt samt inte vågar vara helt utan stötdämpning när det gäller lite längre sträckor p.g.a. knäskadorna.
Verkligen! I skolidrotten fick jag beröm för mina långa och vägvinnande steg, när man egentligen direkt borde skolat om och lärt in kortare steg med högre frekvens för att minska stöten i landningen. Visst täckte jag mycket mark och tog mig fram fort - men jag kom ju aldrig i mål eftersom smärtorna kom ikapp.Jag är så förundrad över att inte just detaljerad löpteknik lärs ut på gymnastiken i skolan. Om det är något som gör att man undviker motion så är det ju kass teknik (allt blir extra jobbigt och dessutom får man ont!) Inte ett ord om detta hörde jag. Inte ens hos läkarna när jag i tidiga tonåren sökte för ledsmärtor i benen. Det var först på sportbutiken som ett biträde tittade storögt på mig på löpbandet och sa att jag nog skulle ändra teknik och få hjälp för min extrema pronation...