Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker det låter som en jättebra idè det där med assistanshund! Trist att man inte får ha djur på sjukhus överlag, när de betyder så mycket för folks mående. Om jag vore på sjukhus så skulle jag mycket hellre vilja ha min katt där än mina vänner eller familj tror jag faktiskt...

Men du, dagvården ligger väl inte på sjukhuset, gör den? De kanske har andra regler där, så att din hund kan få vara med, ifall hon kan bli godkänd som assistanshund? Det går att fråga om, åtminstonde. Håller tummarna!

Ja exakt! Jag läste att det finns jätte mycket forskning om att djur hjälper jätte mycket för många som är sjuka. Så både tillexempel barn som är jätte sjuka eller gamla som kanske snart ska dö och så så hade dom märkt att dom mådde jätte mycket bättre efter dom fick träffa en hund eller katt!
Och nej dagvården är inte på själva sjukhuset. Men B kan inte bli sån assistans hund iallafall för hon är för gammal. Utan OM jag skulle få ha en sån alls så skulle det behöva vara en ny hund. Men B är ju nästan som en sån för mig även fast att hon inte kan bli godkänd liksom.

 

[LiviaFilippa]

Även om man inte har en certifierad assistanshund öppnar samhället upp mer och mer för hundar upplever jag. De gånger jag behövt utsätta mig för situationer som kan innebära ångest, stress och press för mig brukar jag helt enkelt fråga om jag får lov att ta med mig hunden som stöd, och förvånansvärt ofta går det.
Mina våfflor fick följa med mig in i förhörsrummet när jag vid ett tillfälle behövde prata med polisen, och när det var dags för andra covidvaccinationen var de också villiga att anpassa sig runt min hund. De hade stor förståelse för hur hon kunde hjälpa mig med min fobi... Så forska vidare i detta @EmmaFilippa och misströsta inte även om det skulle visa sig svårt att få hjälp med en certifierad assistanshund i just ditt fall.

Vad bra att du fick det! Och ja man kan ju iallafall fråga om man får ha sin hund med även ifall den inte är godkänd. Men som på sjukhus och sånt så får ju iallafall inte hundar vara men kanske går på endel ställen iallafall!

 

[LiviaFilippa]

Läkar samtalet idag var jätte jobbigt. Eller om man ska börja med nåt bra så var det att det verkar som medicinen hjälper och att jag säger till nu så har bättre kontroll på ångesten liksom så den inte blir lika jätte stark. Så inte så stor risk att jag gör nåt dumt eller hur man ska säga. Så det är väl bra iallafall.
Men sen typ allt annat gick inte bra och blev typ bråk och jag blev arg och ledsen och massa sånt så detmesta gick inte bra. Orkar inte skriva om det nu men kanske gör det senare. Men ja justnu känns det iallafall som allt är så onödigt och vill bara ge upp och inte ens försöka för det duger ju ändå aldrig.

 

[Motacilla]

Tråkigt att det blev så. Men nu har du klarat av det samtalet i varje fall. Även om det inte blev som du hade hoppats.
Skönt att höra att medicinen åtminstone fungerar så du slipper ha så stark ångest.

 

[Sleepy]

Läkar samtalet idag var jätte jobbigt. Eller om man ska börja med nåt bra så var det att det verkar som medicinen hjälper och att jag säger till nu så har bättre kontroll på ångesten liksom så den inte blir lika jätte stark. Så inte så stor risk att jag gör nåt dumt eller hur man ska säga. Så det är väl bra iallafall.
Men sen typ allt annat gick inte bra och blev typ bråk och jag blev arg och ledsen och massa sånt så detmesta gick inte bra. Orkar inte skriva om det nu men kanske gör det senare. Men ja justnu känns det iallafall som allt är så onödigt och vill bara ge upp och inte ens försöka för det duger ju ändå aldrig.

Skönt att du får hjälp av medicinen och inte behöver kämpa med ångesten på samma sätt. Ledsen att det var ett jobbigt samtal också.

 

[Fjordfrälst]

Läkar samtalet idag var jätte jobbigt. Eller om man ska börja med nåt bra så var det att det verkar som medicinen hjälper och att jag säger till nu så har bättre kontroll på ångesten liksom så den inte blir lika jätte stark. Så inte så stor risk att jag gör nåt dumt eller hur man ska säga. Så det är väl bra iallafall.
Men sen typ allt annat gick inte bra och blev typ bråk och jag blev arg och ledsen och massa sånt så detmesta gick inte bra. Orkar inte skriva om det nu men kanske gör det senare. Men ja justnu känns det iallafall som allt är så onödigt och vill bara ge upp och inte ens försöka för det duger ju ändå aldrig.

Skickar en kram till dig

 

[LiviaFilippa]

Egentligen så vill jag nästan inte berätta om läkar samtalet idag för vill inte att ni ska tro massa saker om mig. Men vill skriva av mig om det också. Så jag tänker skriva endel men det skulle vara jätte snällt om ni inte BARA tror att läkaren vet allt och allt jag säger är ljug. För det ÄR inte så även fast att alla tror det.
Men iallafall så en av dom jobbiga sakerna var att jag inte får ha längre permisoner nu heller. Men inte för ångesten nu för den somsagt går det ändå bättre med. Utan nu är det för jag måste äta exakt varje måltid här för enligt personalen så har jag massa kompensatons beteenden eller vad det heter. Men ja typ att jag gör saker för att förbränna kalorier efter maten eller inte äter allt och såna där saker. Och på henne så verkade det som hon tror att jag gör massa såna saker med flit för jag är jätte rädd att gå upp mer i vikt. Som jag INTE gör och INTE är! Men bara för att hon TROR att det är så så bestämmer hon massa regler från vad HON bara tror.
Så då får jag inte ha permison över mellanmål nu heller och massa idiot regler med maten och efter och sånt bara för hon TROR saker som inte är sant och inte lyssnar på mig. OCH hon får mina föräldrar att tro på henne också så dom blir lika typ paranoida och också tror att ALLT är såna saker fast det inte är det.
Som bara ett exempel. Kanske inte är nåt jätte bra exempel men iallafall. Men dom flesta kan nog känna ibland som det är massa energi i kroppen som vill ut? Som exempel om man måste sitta stilla jätte länge i skolan eller vadsomhelst så känns det som det typ rör sig i hela kroppen. Så kanske man börjar röra på sig lite och inte ens tänker på det men att det bara blir av över energin typ. Men såna saker tillexempel bestämmer dom att det är anorexi saker. Och massa såna helt idiotiska saker bara för att jag inte håller med henne om exakt allt.
Men ja jag fick åka till stallet på en liten permison idag men då var det samma med massa regler igen där så tillexempel glömde jag en sak i bilen som jag skulle sätta på Cs grimma. Men nej då fick jag inte hämta den för att då tror dom inte på mig att jag glömmer saker utan att jag låtsas det bara så jag ska få en andledning att gå mer. Så massa sånt bara idiot dumt.
Hinner inte skriva mer nu för det är middag närsomhelst och får typ inte säga om nåt är skit äckligt så man spyr av det heller. Alltså påriktigt INGEN kan väl äta om man tycker det är så äckligt så man blir så? Tror ju inte det är en anorexi sak egentligen utan bara som hon hittar på och säger till mina föräldrar.
Men ja då vet ni iallafall och vore jätte snällt om ni inte bara tror att hon vet ALLT bara för hon är läkare för tydligen inte.

 

[sorbifolia]

Vi tror inte att du ljuger. Låter jobbigt att det är så strikt med allting. Tänker på dig och hoppast det blir bättre snart, eftersom att det ändå går framåt med ångesten och kommunikationen, så är det väl i huvudsak maten och vikten måste på plats nu innan du kan få börja ha det lite friare.

Var det fint att träffa ponnysarna ändå?

 

[EmmaBovary]

Egentligen så vill jag nästan inte berätta om läkar samtalet idag för vill inte att ni ska tro massa saker om mig. Men vill skriva av mig om det också. Så jag tänker skriva endel men det skulle vara jätte snällt om ni inte BARA tror att läkaren vet allt och allt jag säger är ljug. För det ÄR inte så även fast att alla tror det.
Men iallafall så en av dom jobbiga sakerna var att jag inte får ha längre permisoner nu heller. Men inte för ångesten nu för den somsagt går det ändå bättre med. Utan nu är det för jag måste äta exakt varje måltid här för enligt personalen så har jag massa kompensatons beteenden eller vad det heter. Men ja typ att jag gör saker för att förbränna kalorier efter maten eller inte äter allt och såna där saker. Och på henne så verkade det som hon tror att jag gör massa såna saker med flit för jag är jätte rädd att gå upp mer i vikt. Som jag INTE gör och INTE är! Men bara för att hon TROR att det är så så bestämmer hon massa regler från vad HON bara tror.
Så då får jag inte ha permison över mellanmål nu heller och massa idiot regler med maten och efter och sånt bara för hon TROR saker som inte är sant och inte lyssnar på mig. OCH hon får mina föräldrar att tro på henne också så dom blir lika typ paranoida och också tror att ALLT är såna saker fast det inte är det.
Som bara ett exempel. Kanske inte är nåt jätte bra exempel men iallafall. Men dom flesta kan nog känna ibland som det är massa energi i kroppen som vill ut? Som exempel om man måste sitta stilla jätte länge i skolan eller vadsomhelst så känns det som det typ rör sig i hela kroppen. Så kanske man börjar röra på sig lite och inte ens tänker på det men att det bara blir av över energin typ. Men såna saker tillexempel bestämmer dom att det är anorexi saker. Och massa såna helt idiotiska saker bara för att jag inte håller med henne om exakt allt.
Men ja jag fick åka till stallet på en liten permison idag men då var det samma med massa regler igen där så tillexempel glömde jag en sak i bilen som jag skulle sätta på Cs grimma. Men nej då fick jag inte hämta den för att då tror dom inte på mig att jag glömmer saker utan att jag låtsas det bara så jag ska få en andledning att gå mer. Så massa sånt bara idiot dumt.
Hinner inte skriva mer nu för det är middag närsomhelst och får typ inte säga om nåt är skit äckligt så man spyr av det heller. Alltså påriktigt INGEN kan väl äta om man tycker det är så äckligt så man blir så? Tror ju inte det är en anorexi sak egentligen utan bara som hon hittar på och säger till mina föräldrar.
Men ja då vet ni iallafall och vore jätte snällt om ni inte bara tror att hon vet ALLT bara för hon är läkare för tydligen inte.

Rätta mig om jag läste texten fel nu, men skrev du inte att det var personalen som noterat kompensationsbeteenden, inte bara läkaren? Jag tänker att läkaren utgår ifrån var personal som väl träffar dig dygnet runt liksom snappar upp.

Vidare så tror jag att det kan vara ganska svårt att se det här själv, att man är ganska duktig på att rättfärdiga vissa beteenden för sig själv. Sedan kan man såklart ha goda skäl (som att ha glömt något) ibland, men helheten kan ändå vara lite svårt att se vidden av när man är inne i den. Tänker att du ju hade svårt att se att du faktiskt hade anorexi när du lades in i början av sommaren, tills någon läkare talade med dig på ett sätt som verkade få polletten att trilla ner för dig.

 

[LiviaFilippa]

Vi tror inte att du ljuger. Låter jobbigt att det är så strikt med allting. Tänker på dig och hoppast det blir bättre snart, eftersom att det ändå går framåt med ångesten och kommunikationen, så är det väl i huvudsak maten och vikten måste på plats nu innan du kan få börja ha det lite friare.

Var det fint att träffa ponnysarna ändå?

Tack Ja det var skönt att träffa dom igen äntligen! Men jobbigt också liksom som det brukar bli. Men ändå mest skönt tror jag!

 

[LiviaFilippa]

Rätta mig om jag läste texten fel nu, men skrev du inte att det var personalen som noterat kompensationsbeteenden, inte bara läkaren? Jag tänker att läkaren utgår ifrån var personal som väl träffar dig dygnet runt liksom snappar upp.

Vidare så tror jag att det kan vara ganska svårt att se det här själv, att man är ganska duktig på att rättfärdiga vissa beteenden för sig själv. Sedan kan man såklart ha goda skäl (som att ha glömt något) ibland, men helheten kan ändå vara lite svårt att se vidden av när man är inne i den. Tänker att du ju hade svårt att se att du faktiskt hade anorexi när du lades in i början av sommaren, tills någon läkare talade med dig på ett sätt som verkade få polletten att trilla ner för dig.

Ja det är personalen men om hon har sagt till dom typ att allt ska räknas som sånt så klart dom tycker det. Fast det egentligen inte alls handlar om det.
Och nej jag fattade typ inte att jag hade anorexi först heller men det här är inte så bara. Alltså jag vet ju själv ifall jag gör saker för att förbränna kalorier eller inte tillexempel och att så kallat vägra äta vissa saker så vet jag varför jag inte kan äta det.

 

[EmmaBovary]

Ja det är personalen men om hon har sagt till dom typ att allt ska räknas som sånt så klart dom tycker det. Fast det egentligen inte alls handlar om det.
Och nej jag fattade typ inte att jag hade anorexi först heller men det här är inte så bara. Alltså jag vet ju själv ifall jag gör saker för att förbränna kalorier eller inte tillexempel och att så kallat vägra äta vissa saker så vet jag varför jag inte kan äta det.

Fast jag tror nog att personalen har kunskap och erfarenhet vad gäller att kunna identifiera kompensationsbeteenden sedan innan också. Så du kan nog känna dig säker i att det inte bara är en läkare som helt ändrar personalens syn på det hela.

Säger det här av ren omtanke, men du sa ungefär samma sak i somras också. Att det var stor skillnad på när du varit dålig i anorexi gången innan denna, och det var annorlunda nu (vilket det förvisso verkar vara, i sättet det yttrar sig liksom). Med det i åtanke, är det inte möjligt att du intalar dig att du gör vissa saker av andra skäl än att bränna kalorier (eller åtminstone känna något slags kontroll), eller att du vägar att äta vissa saker av anda skäl...?

 

[Sleepy]

Ja det är personalen men om hon har sagt till dom typ att allt ska räknas som sånt så klart dom tycker det. Fast det egentligen inte alls handlar om det.
Och nej jag fattade typ inte att jag hade anorexi först heller men det här är inte så bara. Alltså jag vet ju själv ifall jag gör saker för att förbränna kalorier eller inte tillexempel och att så kallat vägra äta vissa saker så vet jag varför jag inte kan äta det.

Det är ju så att de som kämpar med anorexia har det jättesvårt i början och gärna vill försöka gömma mat eller smygträna och sådär. Det är många som försöker hitta på olika anledningar för att få slippa äta och att få röra på sig. Det funkar inte om de ska bli friska nån gång; de behöver ju mat och vila. Det är därför de sätter upp regler och matscheman och att personalen finns där och håller koll, för att hjälpa de som inte klarar att kämpa mot monstret själva ännu. Så då blir det så att de håller ganska strängt på allt. Men förstår att det känns frustrerande.

 

[LiviaFilippa]

Fast jag tror nog att personalen har kunskap och erfarenhet vad gäller att kunna identifiera kompensationsbeteenden sedan innan också. Så du kan nog känna dig säker i att det inte bara är en läkare som helt ändrar personalens syn på det hela.

Säger det här av ren omtanke, men du sa ungefär samma sak i somras också. Att det var stor skillnad på när du varit dålig i anorexi gången innan denna, och det var annorlunda nu (vilket det förvisso verkar vara, i sättet det yttrar sig liksom). Med det i åtanke, är det inte möjligt att du intalar dig att du gör vissa saker av andra skäl än att bränna kalorier (eller åtminstone känna något slags kontroll), eller att du vägar att äta vissa saker av anda skäl...?

Nej för om det tillexempel är nånting som jag tycker är jätte äckligt så jag mår illa av det så är det ju inte bara för att slippa äta det för kalorierna eller nåt sånt som jag säger det. För om jag ändå skulle tvinga mig att äta det och så skulle jag kanske spy för det är så äckligt så skulle dom ju säga att jag ville göra det också.

 

[LiviaFilippa]

Det är ju så att de som kämpar med anorexia har det jättesvårt i början och gärna vill försöka gömma mat eller smygträna och sådär. Det är många som försöker hitta på olika anledningar för att få slippa äta och att få röra på sig. Det funkar inte om de ska bli friska nån gång; de behöver ju mat och vila. Det är därför de sätter upp regler och matscheman och att personalen finns där och håller koll, för att hjälpa de som inte klarar att kämpa mot monstret själva ännu. Så då blir det så att de håller ganska strängt på allt. Men förstår att det känns frustrerande.

Ja men känns som att såfort jag får minsta lilla friheten eller att jag får göra NÅNTING som jag mår lite bra av så blir det såhär. Så dom vill ju typ bara att jag ska ligga och glo i väggen och bli lat och det typ.
Så som det känns justnu iallafall så om dom ändå tror att jag hittar på massa saker för att få röra på mig och slippa äta nåt och sånt så kan jag likagärna sluta äta påriktigt så får dom som dom ju ändå redan tror. Så kanske dom slutar tro att dom kan allt så perfekt hela tiden om dom tror att det är dom som gör så jag äter och allt sånt nu. Utan då kan jag visa dom hur mycket som är för att JAG VILL äta och vila och all sån skit för kan säga att om jag slutar göra det för att JAG VILL DET så kommer dom inte kunna över tala mig till en enda tugga av nånting.

 

[nullo-modo]

Nej för om det tillexempel är nånting som jag tycker är jätte äckligt så jag mår illa av det så är det ju inte bara för att slippa äta det för kalorierna eller nåt sånt som jag säger det. För om jag ändå skulle tvinga mig att äta det och så skulle jag kanske spy för det är så äckligt så skulle dom ju säga att jag ville göra det också.

Det är en del av sjukdomen. Pratade med en igår som likt du haft svår anorexi och hon berättade likt du att maten var vidrig och gick ju inte att äta utan bara växte i munnen och hon kände hur hon när som skulle spy, idag som friskare så har hon inga problem med samma mat.

 

[EmmaBovary]

Nej för om det tillexempel är nånting som jag tycker är jätte äckligt så jag mår illa av det så är det ju inte bara för att slippa äta det för kalorierna eller nåt sånt som jag säger det. För om jag ändå skulle tvinga mig att äta det och så skulle jag kanske spy för det är så äckligt så skulle dom ju säga att jag ville göra det också.

Mjo, men är det nytt med den specifika maten? Har du alltid nästan spytt av den?

 

[Sleepy]

Ja men känns som att såfort jag får minsta lilla friheten eller att jag får göra NÅNTING som jag mår lite bra av så blir det såhär. Så dom vill ju typ bara att jag ska ligga och glo i väggen och bli lat och det typ.
Så som det känns justnu iallafall så om dom ändå tror att jag hittar på massa saker för att få röra på mig och slippa äta nåt och sånt så kan jag likagärna sluta äta påriktigt så får dom som dom ju ändå redan tror. Så kanske dom slutar tro att dom kan allt så perfekt hela tiden om dom tror att det är dom som gör så jag äter och allt sånt nu. Utan då kan jag visa dom hur mycket som är för att JAG VILL äta och vila och all sån skit för kan säga att om jag slutar göra det för att JAG VILL DET så kommer dom inte kunna över tala mig till en enda tugga av nånting.

Det här med att hitta på saker för att slippa äta eller för att få röra sig är ju ingen som gör för att de är dumma på något vis; det är ingen som kan hjälpa det - det är ett sätt att försöka slippa den skam och skuld de känner, ångesten över att det inte känns bra att äta och vila. De är så vana vid att vara så hårda mot sig själva och räkna hela tiden på vad de äter och så. Det är svårt att plötsligt släppa det fokuset och det tänket.

Nu säger jag inte att det är så du har gjort, det vet jag inget om. Men det är därför personalen är vana att tänka på sånt.

 

[LiviaFilippa]

Mjo, men är det nytt med den specifika maten? Har du alltid nästan spytt av den?

Nej det har jag inte men har aldrig ätit så mycket av det heller. Och nu är det sånt jätte ofta.

 

[LiviaFilippa]

Det här med att hitta på saker för att slippa äta eller för att få röra sig är ju ingen som gör för att de är dumma på något vis; det är ingen som kan hjälpa det - det är ett sätt att försöka slippa den skam och skuld de känner, ångesten över att det inte känns bra att äta och vila. De är så vana vid att vara så hårda mot sig själva och räkna hela tiden på vad de äter och så. Det är svårt att plötsligt släppa det fokuset och det tänket.

Nu säger jag inte att det är så du har gjort, det vet jag inget om. Men det är därför personalen är vana att tänka på sånt.

Men bara för det kanske är så för endel så borde dom ju inte bara säga att det ÄR så och inte lyssna på mig och få mina föräldrar att tro på allt som säger. För blir ju bara mer bråk då och mer jobbigt. Som inte skulle bli ifall dom kunde lyssna lite och inte bara vara så himla beroende av sina regler.