Okej..
Later som om det ligger i mitt intresse att vara lite djupare o tydligare for att undvika ytterliggare missforstand.
Jag rider sallan med spo, det tar plats i handen och hindrar att man vinklar tummen utat. Det har sin fasta plats i ett horn av ridbanan, for att vara tillgangligt om jag behover trana en speciell rorelse och inte kommer at med de vanliga hjalperna, eller om jag behover korrigera lat eller omotiverad hast vilket ni blev upprorda over...
Det ar inte fraga om vald, inte fraga om bestraffing. Hastar gor inte fel och kan darfor inte heller straffas (undrar vilkens ord jag snodde nu
) Det ligger inte heller i min personlighet att straffa folk i min omgivning, sa oroa er inte, jag ar en sympatiskt person for det mesta
For att spinna vidare pa hasten i fraga.. Trolli rids mest av ungar, han ar en superpalitlig nyborjarhast, till saval syrrans kompisar, pojkvannen och mina elever. Detta tack vare sin okansliga och obekymmrade installning till livet.
19 av 20 ganger i Trollis varld betyder en liten signal med saetet ingenting, annat an att ryttaren kommit ur balans. Okar tempot gor man om ryttaren bankar med skankeln (ifall man orkar, annars vantar man tills de skriker o viftar med spoet
)
Den tjugonde gangen ar det dock jag som sitter pa, och jag bankar inte med skanklarna eller viftar med spoet farligt ofta i min ridning, vad jag an har fatt er att tro
Det handlar inte om att piska eller sla, det handlar om att lagga till spoet om det rakar befinna sig i narheten, eller en hardare kick med underskankeln som direkt respons pa hans uteblivna reaktion. Ett satt att saga "Kom igen Gosse, dags att arbeta" och han svarar "Okej, jag ar med, vad ska vi gora?" genom att spetsa oronen och lyssna. Mer an sa behovs inte, ytterst odramatsikt, ger inga sporadda hastar, inte ens ett marke i harremmen.. Om det inte hade funkar sa hade jag hallt med om att det var fel metod i sammanhanget, men nu gor det ju det, so what's the problem?
Nu ar Trolli i fraga en relativt valutbildad herre och vi kanner varandra sen tidigare. Med en unghast hade situationen varit en helt annan, fast aven dar kan en knackning med spoet, tygelandan, eller en latt dask med handen bak pa rumpan vara ett utmarkt satt att fa dem att forflytta sig framat. Far de sen sin eftergift, sitt berom och de far kanna att de har de har forstatt, da ar ju allt frid o frojd. En lycklig hast ar en hast som far klara direktiv och far kanna att den gor ratt, det ger en hast som gillar sitt arbete och finner det meningsfullt.
Jag har med tranat sporadda hastar, det kan ta tid o komma till ratta med det problemet sa jag har full forstaelse for din avsmak for spon. Men att forstarka en hjalp mer spoet ger ingen sporadd hast, det far man av att rappa upp en hast samtidigt som man haller fast den i en situation dar hasten inte fattar ett uns av vad man menar.
Alla mina hastar star lugnt ovh avslappnade utan att jag behover halla i dom medan de later mig rora dom overallt over kroppen med spoet. Att man kan gora detta ar en forutsattning for att man sedan kan anvanda spoet till vad det ar, en hjalp i komunikationen. Mina hastar ar inte heller radda for mina skanklar eller mina hander, aven om ocksa dessa kan bli precis sa harda som behovs for att sedan kunn foljas av en eftergift. Det ar alltid en eftergift hasten lar sig av, men for att den ska kunna ges maste hasten forst lyda en signal. Man far inte vara radd for att ta hasten till den nivan att det fortjanar sin eftergift.
Sen skulle jag kunna gora en djup utlaggning om vikten av att ta varje individ for vad den ar och anpassa traningen darefter. Min otroligt fina och kansliga Macke har jag aldrig behovt rida med ett spo i handen, men han skulle heller aldrig klara av att ha en obalanserad ryttare pa ryggen, det blir tillrackligt manga missforstand med de brister som finns i min ridning.
Jaha.. annu ett kapitel ridlara skrivet, ledsen att jag inte kan fatta mig kortare an sa har, ar val or sent pa dygnet for det
Jag hoppas ni inte tar detta som att jag vill idiotforklara er genom att vara overtydlig, tror sakert vi vet allt detta jag skrivet lika val som jag sjalv. Vill bara vara tydlig med vad jag star.
Gillar det mjuka sattet att trana hastar och beundrar dom som kan genomfora det i praktiken, stravar ditat sjalv.
Men, och har behover ni inte halla med mig, alla hastar gillar inte alls att jobba eller trana. En del ar av naturen lata, en del har bara trakiga erfarenheter. Jag ar sjalv en lat manniska som allt som oftast behover en push for att utfora ett bra arbete. Och jag uppskattar nar jag far det, for jag ar en javel pa att jobba nar jag maste och mar valdigt bra efterat
En del hastar skulle helst bara vilja ha kul, ut o springa i skogen med kompisarna, hitta nya stigar, ga i hagen o ata gras, dessa hastar kan man inte med pa nagot givet enkelt satt motivera till att tycka det ar kul att ga pa en ridbana och trana skolor. Men de behover det likval! For att bygga upp den styrka som ar nodvandig for att kunna dra ut i skog och mark och flanga runt. Det ar dessa hastar som man ibland behover ta lite langre for att slutligen kunna ge den dar eftergiften som motiverar att lyda kvickare nasta gang. Mer dramatiskt an ett rapp med spoet ar det sallan.
Forstaelse for den enskilda individen..
/Frida
har skrivit ett fel till,,,, 
