Re: Undrar..
Tack for ditt svar, haller med dig i det du skriver. Sjalvklart vill man i storsta mojliga man ha kul med sin hast och undvika situationer dar man maste tvinga fram nagot.
Tror inte du har haft extremt tur med just din unghast, de flesta unghastar jag ridit in har varit villiga att lara sig och verkligen gjort sitt yttersta, sa langt allting gott.
Islanningen ar nojd med sitt liv, han tranar inte mycket, han springer runt med ungarna och har kul, hoppar, leker pa marken, promenerar i skogen, arker i vag pa kurser..
Vad han inte tycker ar sa kul ar att ga pa banan och trana skolor, han tycker det ar jobbigt, och meningslost. Han forstar inte att det ar for att bygga upp styrka. Det ar ett slags dilemma, samtidigt som han inte far vara for kanslig da manga nyborjare rider honom (ingen risk..) sa maste han fortfarande lyssna pa korrekta signaler, annars kommer ryttaren aldirg lara sig att rida en rorelse genom att anvanda latta signaler.
For att behalla en form av reaktionsformaga och kanslighet maste jag ibland sitta upp och paminna honom. Det ar inte fraga om massa piskande och bankande, utan en kick med haelen (vilket du inte gillade) for att saga "halla dar, nu koncentrerar vi oss!" Det ar fullt tillrackligt, sen lyssnar han och anstranger sig, jag kan rida igenom alla rorelser, eller lata en elev sitta upp for att prova, och han kommer att lyssna och forsoka gora ratt.
Det handlar alltsa inte om att utbilda unghastar med metoden "Nu lyder du, annars.." Utan mer att korrigera och bygga upp en kanslighet for hjalperna pa en redan utbildad, men nagot ointresserad hast. Detta pa snabbaste, enklaste tankbara satt. Varfor han ar ointresserad behover jag inte ga in pa igen va?
Ar du med pa hur jag menar?
Frida