*Balans*

[CarolaLind]

Sv: *Balans*

Jag tänker mig en gungbräda.

Hästen är en; den ska inte tippa frammåt, för då går gungbrädan på bogarna och får bäras runt. Däremot får gunga lätt bakåt, då blir det samling, men dimper den i backen har det blivit för jobbigt. Då har vi krävt för hög samling i förhållande vad gungbrädan klarar, då står den bara och stampar.

Samma med ryttaren; I balans mitt på sittbenen över gungbrädan, utan att "skevhänga" eller tippa bakåt i sadeln för då blir det svårare för gungbrädehästen att balansera sig.

Ekipaget: Två gungbrädor på varandra, det vickar lite fram och tillbaka, men slår ingen av brädorna i backen så är det balans.

På tal om flumavdelning!

Men i stort så pratar vi ju om samma sak...

Jag tycker att du beskriver det väldigt, väldigt bra och förståeligt!!!

Har du läst det någonstans eller är det din egen tolkning?

 

[CarolaLind]

Sv: *Balans*

Jag förstår ungefär 20% av det du skriver, resten ska jag suga på som en karamell och se om jag förstår mer. Tack för den intellektuella (emotionella?) utmaningen. Se så lite jag fattar, jag vet inte ens hur jag ska angripa mig "problemet" - är det med hjärnan eller med hjärtat? Eller nåt annat?

Du kan ta det till dig på några olika sätt.

Genom minnesbanken, Hjärnan, kroppen, Ryggmärgen, Cellerna)för att du hört det förr och för att du känner igen det. Minnet uppdateras.

Genom Empatisk Absorption, (Hjärtat)du tar känslan till dig och hanterar informationen Empatiskt. Känns det bra? Känns det dåligt? Känns det alls?

Genom Telepatisk Absorption. (Fantasin och eller Utifrån kommande information, ofta från våra djur)Hantera de bilderna som uppstår i din fantasi med just, din fantasi, låt fantasin spela. Bolla iden med din häst. Bolla bilderna med din häst. Se vilka bilder och känslor som uppstår/tillkommer/finns.

Genom Förnuftet, (Hjärnan)Grunda tanken i ditt jag och se om du verkligen kan tro på något sådant.

För mig är det en lek, med allt som finns för att få till en struktur där jag kan förstå en liten, liten, liten del av det universum som omger oss.

För mig är det jätteviktigt att strukturera upp nivåerna och dimensionerna för att jag ska förstå, (Sen har jag ju aldrig sagt att min hjärna är enkel heller )

Du är så grundad och jordnära ( ) Och kanske lite Dimensionellt otränad så läs du det några ggr och låt känslorna leka, bilderna komma och informationen vara.

 

[psychogrrl]

Sv: *Balans*

Jag ser själva ordet balans på två olika sätt.

Å ena sidan "kroppslig balans", med det engelska ordet postural control. Att vi kan hålla oss upprätta och inte ramla omkull.
Där anser jag balans vara när vår kropp är i harmoni med tyngdpunkten. Där vi kan hålla oss upprätta och gå med minsta möjliga energi, inga kompensationer. Där våra balans-strategier funkar och kan hjälpa oss ur oförutsedda händelser.

Sen kan man se det ur en själslig balans. Att vi är i harmoni med våra energier, att vi inte är maniska, men inte heller depressiva. Det är en nivå man ofta inte kan uttrycka i ord, utan är en känsla man bara har.

Det var väl det jag ville tillföra

 

[Rikkan]

Sv: *Balans*

*kl*
Funderar vidare kring det som bl. a Malinsky sagt:

Centerad Ryttare - Vad är det som är centrerat, är det tyngdpunkten?

Vad består tyngdpunkten av?
Kan man påverka denna tyngdpunkt?

En ryttare som är i balans på hästen och har tyngdpunkten lågt i magen och har en god balans i sig själv!!

Vad är det vi har centrerat lågt i magen för att uppnå god balans?
:smirk:

 

[skrållan]

Sv: *Balans*

Det har jag spekulerat kring.
Först tänkte jag att tyngdpunkten ska sitta lågt för bästa balans.
Sedan slog det mig just att tyngdpunkten på ett föremål inte är vidare rörlig, inte så tillvida att vi kan flytta runt på våra inre organ för att bli tyngre nertill i allafall.

Sedan slog det mig att tyngdkraften är destu rörligare, på sätt och vis. Om vi lutar åt något håll kommer ju belastningen att öka på det hållet, men då är det ju kraften vi diskuterar snarare än tyngdpunkten. Men det hör ihop lite. Vill vi belasta "centrerat" (vilket låter som balanserat för mig, rakt uppifrån och rakt ner, mitt på gungbrädan, valfri bild kan plockas ) bör vi nog stabilisera oss särskilt kring mellangärdet och bäckenet, för att inte belasta hästen snett (vid ridning, om vi nu ska vara pragmatiska en stund) och för att inte tappa vår egen kropp och balans så fort hästen rör sig.

Tyngdkraften riktas alltid lodrätt mot marken. Lutar vi oss t ex framåt så att tyngdpunkten hamnar framför belastningsytan är vi inte i balans. Vi kan hålla oss fast med spänningar av olika slag, det är sällan någon varelse trillar över ända för att den råkar luta lite.

För hästens del blir t ex tyngdkraften blir större på bakdelen om hans hållning ger en sådan uppförsbacke att kraften riktas mer bakåt än framåt. Det är fortfarande balans så länge han befinner sig rakt över sin stödyta (bakhovarna). Det blir obalans om han lutar sig för långt bakåt eller för långt framåt, men mycket kan han rädda sig från utan att falla genom att öka eller minska farten, spänna sig eller ta hjälp av huvudet och halsens tyngd för att korrigera en balansmiss (om ryttaren låter honom ).

Det slog mig också att om man är avspänd och andas djupt, ordentligt med magen, så ökar blodcirkulationen i största allmänhet. Med luft släpper man ut spänningar (i bröst, rygg och mage främst kanske) som kanske hindrat en del blodgenomströmning. Och med blodtillströmmning i mellangärdet och nedre delen av buken kan det kanske bli en faktisk tyngdpunktsförflyttning? Det känns ju som om man blir tyngre nertill när man slappnar av, det kanske man faktiskt blir - om än bara lite?

 

[psychogrrl]

Sv: *Balans*

Sen kan man se det ur en själslig balans. Att vi är i harmoni med våra energier, att vi inte är maniska, men inte heller depressiva. Det är en nivå man ofta inte kan uttrycka i ord, utan är en känsla man bara har.

Tänkte bara förtydliga med att säga att det här är i stort vad du beskrivit Carola; body, mind and soul.

Den posturala kontrollen är något annat, mer det skrållan tog upp här sist. Att ha kontroll över vår tyngdpunkt/tyngdkraft och inte förskjuta den utanför vår understöds-yta.

Skrållan, jag tycker du flummar väldigt bra

Vi har i sittande och stående olika balans-strategier.

I stående: 1) ankel-strategi, 2) höft-strategi och 3) utfalls-strategi.
Vi ordnar alltså först till en förskjutning av tyngdkraften med våra anklar, blir kraften större får vi vika oss i höften och försvinner den långt utanför vår understödsyta får vi ta ett steg för att hämta upp kroppen så att vi inte ramlar.

I sittande: 1) upprätnings-strategi (ögonen hålls alltid, vad som känns, horisontala), 2) jämvikts-strategi (motsatt ben mot det håll vi håller på att falla åt åker ut för att bilda en hävstång) och 3) skyddsreaktion (vi sätter ut en hand och tar emot oss).
Likadant där som vid stående.

Frågan är vilka strategier vi använder vid ridning?

 

[Rikkan]

Sv: *Balans*

Det har jag spekulerat kring.

Kul!:smirk:

Lutar vi oss t ex framåt så att tyngdpunkten hamnar framför belastningsytan är vi inte i balans.

Kan man genom träning på ett eller annat sätt få en mer flexibel tyngdpunkt?

Det slog mig också att om man är avspänd och andas djupt, ordentligt med magen, så ökar blodcirkulationen i största allmänhet.

Och inte bara det.
Se på dom som är riktigt duktiga på kampsport eller Yoga.
Hur gör dom sig orubbliga, flexibla men likaväl balanserade? Genom andning och fokus!
Det är finns mycket att lära genom att läsa mer om detta.
Har vi genom "fokuserad" andning möjlighet att lagra energi/ki/chi, -i energi centrum - i magen just nedanför naveln?
Jag tror det. Ki- andning jordar människan i marken, gör den näst intill orubblig och låter kroppen behålla balans. Andningen påverkar således allt man gör.

Och med blodtillströmmning i mellangärdet och nedre delen av buken kan det kanske bli en faktisk tyngdpunktsförflyttning?

Precis! Det är just det som intresserar mig.
Hur tränar vi detta?:smirk:

 

[evis]

Sv: *Balans*

Ja det är ju egentligen en hel vetenskap men jag måste ändå påstå att man visst MÅSTE kunna flytta sin tyngdpunkt - men jag är ingen fysiker så jag kan ej riktigt förklara hur det fungerar.

Men mitt ex är att om jag står "som vanligt" rätt upp och ner, med fötterna axelbrett isär, och någon puttar på min axel, så raglar jag åt sidan.
Med fokus på jordning, andning, att stå "med båda fötterna på marken" så vips händer knappt något om någon puttar på mej. Hur förklarar man det på något annat sätt än att tyngdpunkten HAR blivit lägre???

(intressant ämne, detta är bara ett snabbt funderar-inlägg)

 

[jacko]

Sv: *Balans*

Vänta nu här lite. Nu vill jag göra ett inpass.

Vår tyngdpunkt är lätt föränderlig, annars hade vi inte rört oss. Det jag eftersträvar är en stilla (jordad som du kallar det) tyngdpunkt, så att det blir kraft över till rörelser. Att rörelserna blir fria och mjuka, eftersom tyngdpunkten är stilla och centrerad. Precis som i kampsport (tjockisen har faktiskt gått 2 terminer på kickboxning, tro det eller ej). Och som i dressyr. Hästen ska ha en påverkbar men stilla tyngdpunkt. Om den flaxar än hit och än dit rör den sig på ett förvisso väldigt naturligt sätt (fallandets teknik - man kastar tyngdpunkten, sen faller resten av kroppen efter), men inte på ett dressyrmässigt sätt. Ett dressyrmässigt sätt är istället att hästen håller sin tyndpunkt inom en liten ask, och faller inte efter sin tyngdpunkt. Den RÖR sig framåt istället för faller sig framåt.

Hästen är ännu mer tyngdpunktskänslig än vi eftersom det är ett djur på längden med en stor kran som skjuter ut där fram (hals och huvud). Vi är ju upprätta och har mindre kropp i x-led att kasta vår tyngdpunkt. Hästen har däremot mycket massa i x-led för att slänga omkring sin tyngdpunkt. (ingen obskyr anatomisk led, utan syftar till koordinatsystemets x- och y-led)

 

[Susan]

Sv: *Balans*

Angående tyngdpunkt.

på en fast form kan man genom diverse linjedragningar mäta sig farm till dess tyngdpunkt.,

På en rörlig kropp ändras tyngdpunkten hela tiden.

Ett exempel är hur basketspelaren 'som dunkar' verkar trotsa tyngdlagen i sitt häng i luften.

Tyngdpunkten beskriver dock inget häng för när basketspelaren är som högst så drar han upp knäna vilket flyttar tyngdpunkten uppåt och ger honom en stunds ultrarapid.

Gick det för fort?

genom kroppsmedevetnhet och kroppskontroll så kan man ha järnkoll på sin tyngdpunkt

 

[Susan]

Sv: *Balans*

Få människor är så friska och balanserade att de kan höra vilka sk sanningar som helst utan att beröras illa / försättas (än mer) ur balans.

Jag tror öht taget att få människor är så färdiga att de har en egen trygg sanning om sig själva. Jag tror nästan man måste få den i en terapi, dvs våga lita på sin egen sanning.
är man någorlunda frisk så är man aldrig tvärsäker, utan andras sanningar känns alltid och man blir alltid försatt ur balans ,men som du säger likt grässtrået så kan man ju sätta en kommetar i ett perspektiv och hitta tillbaka. Bra skrivet.

Få människor är så friska att de kan framföra sina sk sanningar utan bakomliggande motiv.

Det finns alltid motiv till det man gör. Jag själv bör vara medveten om varför jag skriver som jag skriver, och uttrycker mig som jag gör.

Det gör att kommunikatören har ett ansvar, anser jag. Att välja vilka åsikter det är värt att föra fram, framföra dessa på ett respektfullt sätt, med ödmjukhet för att man kan ha uppfattat saken fel, och lyhördhet för att personen kanske inte kan ta till sig åsikten omedelbart utan behöver smälta det (alltså inte kräva erkännande och liknande av den kritiserade - det är faktiskt vissa lägen rent sadistiskt!).

Just
rent språkligt så är just en åsikt något abstrakt för mig.
Det är för mig helt olika saker att diskutera företeelser och enskilda personer. Att kunna skilja på sak och person är för mig ansvar på individnivå.
Om jag gillar rött och känner mig personligt angripen för att ngn skriver - jag tycker rött är asfult - då är det mitt problem om jag känner mig angripen. jag måste kunna skilja på Saken - rött, och mig själv - som person.

Sedan om vi går in på person och andras om dömmen eller ifråga sättanden, då ställer jag mig frågad vad syftar denna kommentar till?

I en parrelation måste man kunna fungera med varandra, man måste kunna prata om varandras beteenden eftersom de ibland inkräktar på ens eget liv eller rent av kränker det.

men grunden är fortfarande ömsesidig respekt, man måste prata om den andres beteende på ett respektfullt vis om man vill att diskussionen skall leda fram till en lösning.

det är ju ett motiv.

Ett annat motiv är ju att få ur sig lite ilska, förtret, frustration - under täckmantel av......

Då kan ju mästrandet vara en del av sitt eget psykologiska försvar
eftersom man alltid måste vara så balanserad och perfekt så kan det pys ut lite vid sidan om i ett mästrande eller , söndersmulande så att ingen märker något

Passiv aggressivitet är underskattat

Jag ser nog balans som ett grässtrå som viker sig av och an för olika vindar, men reser sig igen, hittar tillbaka till sin balans och växer. Typ.

Det här var så bra att det förtjänade att skrivas in en gång till.

Många tror nog att själslig balans är en ständig harmoni - jag skulle snarare kalla det att tillåta alla känslor hos sig själv och andra - för att sedan komma tillbaka

Himla bra liknelse
En storm är jobbig och besvärlig, men den behöver inte dra upp en med rötterna om man har en bra grund att stå på. ( Obs inte eget ansvar)

 

[skrållan]

Sv: *Balans*

*KL*
Blev så förvirrad nu (på ett kuligt sätt) så jag tog hjälp av fysiken:
Klassisk mekanik Hävstänger och tyngdpunkt förklaras i korthet.
Såklart har Susan och Jacko rätt i att ett rörligt objekt (levande varelser) kan flytta sin tyngdpunkt i och med sina rörelser, jag tänkte i förra inlägget mer utifrån en ganska fast position som det ju blir när vi rider eller t ex står rakt upp och ner på marken. Men visst höjer vi tyngdpunkten om vi sträcker armarna i luften, sänker den om vi knäar, som exempel. Behöver ju inte vara mer metafysiskt än så.

Balansfrågan därmot handlar fortfarande om att placera tyngdpunkten ovanför belastningsytan för att slippa kompensationsrörelser eller spänningar som Psychogrrl beskrev så fint . Och jag tror det är det ni är inne på med yoga, kampsport osv - att hitta sin balans, centrera eller stilla sin tyngdpunkt ( bra förklarat Jacko Jag blir ju klokare och klokare här tycker jag! ) så att kroppen arbetar fritt, utan extra spänningar för att hålla sig upprätt. Det borde möjliggöra mer utrymme för hållnings- / stabiliseringsmusklerna, de borde ju bli starkare om de slipper motverka varandra och samarbetar istället, som vid rakriktning.
Det här med att stå rakt upp och ner och stå emot knuffar eller välta som en avsågad fura tror jag då inte handlar så mycket om en de facto sänkt tyngdpunkt (om man inte skiftar position, t ex till lätt knäande) som om just balans och ökad tonus, vilket man väl tränar mycket i just yoga och kampsport. En smidig välgymnasticerad kropp har väl lättare att slappna av och spänna sig fort, och kan då snabbt slå på de motståndsmekanismer som behövs - skulle jag tro.

Den mer metafysiska delen lämnar jag eftersom vi inte kan avgöra om det finns någon sådan energi, utan det blir en trosfråga. Vi lär inte kunna mäta Ki eller jordning för att kunna avgöra att -visst, här flyttas minsann tyngdpunkter till fötterna om man bara andas rätt. Skulle vara märkligt om vi kom fram till något så för den vetenskapliga världen helt nytt över ett diskussionsforum. Vill dock göra klart att jag också har en tro, som inkluderar livsenergi i olka former, men jag ser det som en del av den mer påtagliga världen. Syresättning i buken är fint nog för min förklaringsmodell!

Ang hästens tyngdpunkt gjorde jag visst ett inlägg i frågan om ryggens längd påverkar samlingsförmågan i en tidigare CL tråd.
Stoppar in delar av resonemanget här ifall någon vill rätta / diskutera utifrån det.

Ur samlingssynpunkt tänker jag på ... hävstångsverkan, ju längre hävarm från bärpunkten destu större blir tyngdkraften i änden som ska lyftas upp. Så jag tror att en lång rygg gör det svårare att lätta fram. Däremot påverkar det inte förmågan att sänka bakdelen! Jag menar att det är två olika delar av fenomenet samling.
Vissa hästar är bättre på att välva ryggen, andra på att vinkla knän och hasor. Båda delar behövs för korrekt samling som i bär- och lyftkraft.

Ryggens jobb är i princip att försöka hålla ihop hästens fram- och bakdel, vänster och högerhalva, utan att kollapsa under ryttarens eller sin egen mages tyngd. Den har inget stödben mitt under sig och måste därför klara att hålla ihop sig mellan sina stödpunkter i ändarna utan att falla ner som en hängmatta (eftersom det gör ont på den). Ju längre det är till stödpunkterna destu större blir belastningen i mitten. Så jag tror att en lång rygg lätt blir svag och sänkt, om inte hästen tränas väldigt väl just för att få stark, välvd rygg. En kortare rygg har helt enkelt mindre tyngdkraft att stå emot och behöver inte vara fullt lika stark för att klara jobbet.

Vinklarna bak är viktiga för att hästen ska kunna sätta sig och bilda den eftertraktade "uppförsbacken", men - man kan i vissa fall sätta sig utan att bära! Hästar kan trampa luft med sänkt rygg även om de vinklar bakbenen, om den vinklar allt utom bäckenet kan det tom bli uppförsbacke trots ryggsänkning. En tax t ex kan ju visserligen sitta, men har rätt svårt att stå på bakbenen (jag vet att det finns de som kan!). Nu har de förståss väldigt korta ben också, vilket gör själva motorn i hissanordningen svag.

Visserligen är det så att hästen som vinklar sig så mycket bak att den också sänker bakkärran, då automatiskt flyttar bak sin tyngdpunkt. Det är ju det vi vill i dressyren. Men om man tänker sig två lika höga hästar, med lika höga ben, den ena med kort och den andra med lång rygg, som vinklar sig lika mycket bak - då blir den korta hästens uppförsbacke brantare. Det bör alltså flytta tyngdpunkten längre bak vid samma vinkling / bakdelsarbete. Det blir helt enkelt lättare för den att samla sig mer (förutsatt i övrigt samma exteriör och vinklar på båda).
Så frågan är hur långt tyngdpunktsförflyttningen räcker, hur långt man vill nå? Vill man upp över mark med frambenen (levad, pesad: i samling, alltså, inte stegring genom att hästen slänger sig upp med hjälp av bakåtkastat huvud och starka bogar), tror jag en lång rygg sätter käppar i hjulet.

 

[skrållan]

Sv: *Balans*

Tack! Roligt att du gillade liknelsen!

 

[Susan]

Sv: *Balans*

tack för rolig länk. Det är nog inte helt fel att som Dressyrdomare ha en kosntnärlig utbildning, både vad gäller tyngdpunkt, understödsyta, rytm och bildkompossition:smirk:

Blev riktigt omponerad av Mondrian.
har aldrig fattat vitsen med sådan konst förrän nu.

Ditt inlägg är så informatiosnrikt så att jag komemr säkert upprepa vad du redan sagt, förlåt mig då.


Precis som din länk visade så ökar ju stabilitet med en lägre tyngdpunkt. Liksom med en stor understödsyta.

Det är säkert som att svära i kyrkan men en hel del bredvidträning tykcer jag snarare lär in kompensatiosnspänningar än en bra balans.

Jag vet inte om begreppet kraftcentrum räknas till metafysiken - tror inte det - det är så centralt i kampsporter men även andra idrotter numera.

Rent fysiologiskt tror jag att det är en balans fri från kompensationsspänningar - därav kan kraft frigöras.


Man kan inte hitta dit på en balansboll.
För att sitta i en fysiologisk balasns behöver du stöd av en stabil understödsyta :smirk: Det är därför som det är så viktigt att man har en sadel som ger RÄTT stöd.

Meyners vippstol är bättre men inte hundraprocent den heller - för manmåsteveta hur man hittar till en fysiologisk balnss innan man använder den

Balansfrågan därmot handlar fortfarande om att placera tyngdpunkten ovanför belastningsytan för att slippa kompensationsrörelser eller spänningar som Psychogrrl beskrev så fint

Menar du belastningsyta och stödyta samma sak?

Det stora probemet med ridning är ju att vi har en föränderlig tyngdpunkt - och så har hästen.
Den rör sig ju också framåt

jag måste kunan kontrolllra min tyngpunkt, behålal den korrekt över udnerstödsytan trots att denn hela tiden flyttar framåt hoppandes, och jag måste även om jag skall rida - inte åka nörja kontrollera hsätens tyndpunkt.

Dessutommåst jag kunan stegen så att jag sitter _I_ rörelsen hela tiden.
Annars blir det som Peppe Eng - otakt och skit

Ur samlingssynpunkt tänker jag på ... hävstångsverkan, ju längre hävarm från bärpunkten destu större blir tyngdkraften i änden som ska lyftas upp. Så jag tror att en lång rygg gör det svårare att lätta fram. Däremot påverkar det inte förmågan att sänka bakdelen! Jag menar att det är två olika delar av fenomenet samling.
Vissa hästar är bättre på att välva ryggen, andra på att vinkla knän och hasor. Båda delar behövs för korrekt samling som i bär- och lyftkraft.

Du tänker helt rätt. Men först vill jag säg att jag lämnar 'vissa hävarmsteorier' därhän och pratar bara om rent biomekaniska hävarmar i skelettkonstruktion och muskelfästen) I det här fallet bäckenet

Rent exteriört för dressyr vill man ha en häst med ett stort bäcken i en lagom vinkel.
För det är _den enda bärpunkten som finns rent mekanikst_ är ju höftelden!!!

Med ett långt bäcken får det också plats en stor biceps femoris (och andra) som är de muskler som skall bära den ökade vikten.

Man vill att på en exteriört bra häst, att avståndet från svans till höftben skall vara en tredjedel av hästens längd.

En lång rygg är en svagare rygg ja! Men det som stabiliserar ryggen är Magmusklerna.
Ryggmusklerna stabiliserar bakbenens påverkan på ryggkotpelaren - samt - när vi kommit så långt lyfter farmdelen tillsammans med de muskler som öppnar höftleden - dvs kopplar in bäckenets hävarm.


Är du kvar?

 

[skrållan]

Sv: *Balans*

Hej, visst är jag kvar! Tack för ditt utvecklande svar! Jag är inte säker på att jag har mer att tillföra, bara några funderingar som poppar upp.
Jag tror att många saker hänger ihop - vår konstupplevelse tangerar säkert vår balansupplevelse, vår upplevelse av skönhet har man upptäckt har väldigt mycket med symmetri att göra osv. Jag tror det finns metafysiska förklaringsmöjligheter också.

Bredvidträning, jag kan för lite om muskler och träningsformer. Jag tror att det finns mer eller mindre nyttig bredvidträning, ur ridsynpunkt. Jag tror att det är bra att vara hyfsat gymnasticerad, i hyfsad kondition och med hyfsad styrka i mage, ben, axlar, rygg - för att kunna ha en bra, balanserat stabil men ändå rörlig som i elastisk hållning till häst.
Personligen har jag varit bra på att hitta balansen på rörliga föremål och har haft väldigt bra balans till häst (ridit mycket barbacka och i perioder genomlidit ofrivilliga rodeosar, särskilt ponnyåren). Brukade tänka att balansen är det iallafall inget fel på men ju mer jag tänker på det destu mer tror jag att den i mitt eget fall handlar om väldigt mycket kompensationsspänningar. Som i takt med sämre allmänform leder till sämre balansupplevelse. Kan det stämma?

Så vidare. Jag förstår vikten av ett stort bäcken muskelmässigt, det är ju där det börjar, på ett ungefär (ja, mage och ländsträckare och så där, det är väl inte helt 100 % klarlagt vilka muskler som gör mest i samlingsarbetet även om några liknande teorier stöter och blöter saken på detaljnivå?).
När du skriver att höftleden är en bärpunkt ur hävarmssynpunkt, är det som ryggens stödyta då? Egentligen är det svårt att tänka sig hästen som hävarm, eftersom trycket neråt sker inifrån och underifrån, av kontraherade muskler, inte av yttre kraft uppifrån mot svansroten. Men det är ändå en princip som jag tror måste tas med i beräkningen även om det inte är en standardiserad hävarmsform.

Jag har funderat på om inte rumpmusklerna borde diskuteras mer i sammanhanget. Magen pratar man ju mycket om och jag förstår dess betydelse. Men rumpan kan väl hjälpa till vid framskjutande av bäckenet, eller understödja / stabilisera en höjd rygg? ( min egen rumpa tycks funka så iallafall... )

Sedan har jag fastnat på formuleringen "öppna höftleden" för jag tänker mig att vinkeln blir mindre, tänker vi från olika håll? Har du pedagogiska bilder?
Jag har fastnat på samma sätt vid formuleringen vinkla fram bäckenet (inte använt här, men) - menar man då typ kisseriet mot hakan? Det är bara ordvänderier, men vore trevligt att få klarlagt.

 

[Susan]

Sv: *Balans*

Jag har ju beskrivit pilbågsteorin.

Om du har dina 4 understödspunkter däremellan en bro bestående av 18 leder så utgör ju ryttarens tyngd en avsevärd kraft som vill få denna bro att sagga - svanka

För maginnehållet så finns det flera ligament på ryggradens undersida som kompenserar den kraften - så länge vi inte tala om fölisar

Om det skall sitta en ryttare på ryggraden och tynga ned den så måste hästen kompensera kraften som tynger ned och stabilisera = raka magmuskeln.

det här är steg 1.

På bilden drar raka magmuskeln ihop sig och drar den främre delen av bäckenet uppåt framåt - mot hakan = Kisseriet mot hakan. ( i själva verket fäster den i bröstbenet enligt bilden)

Jag brukar använda det om ryttare och där har de främst funktionen att det underlättar hästens spännande av pilbågen uppåt. (de vet ju helelr inte var bröstbenet är så hakan står för uppåt, liksom )

Det är ju det här som är "på tygeln" egentligen Även om få kan få till det. Först när hästen kompenserar ryttarens tyngd kan den återfå sin balans. När hästen är i balans är den avslappnad i större rörelsemuskler och det _gååårr_ därför att göra en förhållning som går ända ned i bakbenet


Jag talar oftast om kisseriet när det gäller ryttaren. Jag menar inte att ryttaren skall välva länden lika mycket som den här hästen, vi har ingen kraft att kompensera.
Att vi skal göra såhär beror på att vi ofta sitter i svank och får man igång raka magmuskeln sårätar den ut svanken. På oss och på hästen:smirk:

Det här är alltså att få igång hållningsmusklerna så hästen kan jobba.

Sedan när hästen jobbar så så sker varje 'språng' i en mängd sekvenser. Det är ju hela tiden en växelverkan mellan olika muskler för att både stabilisera och skapa rörelse.

Många biomekaniska analyser tänker inte på det.

Böja bakbenets leder tex - Innebär det att gå som Groucho Marx när han går som en kosack. är det bara fjädringen i bakkkärran som skall hissas ned? Så kör hästen runt som en chopper i uppförsbacke?

Hur blir det då med schwungen?

Om du tänker dig att målet är att hästen skall gå på bakbenen - då förstår du att för att det skall kunna ske så måste bäckenet mer och mer in under framdelen.

Det som drar in bäckenet under hsätkroppen är raka magmuskeln - inte statiskt utan den initierar rörelsen, som sedan fortsätta av bakbenens tyngd- det är lättast att förstå i galopp. Om du tänker dig en mellangalopp så hinner hästen slänga in bäckenet lite längre in... Förutsatt att den inte har spänningar i ryggen som håller emot...och förutsatt att den inte går på bogarna från början.

Om du ökar så - och behåller den bäcken positionen när du tar tillbaka i arbetsgalopp - så har du voila skapat lite mer samling

Samling har alltså med att göra att främre delen av bäcken kommer längre och längre in under kroppen.
Det kan du se på alla bilder av äkta samling att pilbågen blir mer och mer spänd. Överlinjen blir längre och längre - Medan understödsytan blir kortare och kortare

okey nu har vi ju kolla på bakdelen - men hästen har ju en framdel också.
Det är ju inte så stor vits att placera bäckenet under bröstkorgen om resten av kroppen är sladdrig som en trasdocka.

Tänk dig att du själv viker överlivet framåt tills du står med din kropp i en rät vinkel och överkroppen parallel med underlaget. Vilken muskel hindrar din näsa att gå i backen?

Om du slappnar av i överkroppen så att håret når i golvet så har du minskat din vinkel i höftleden till ett minimum.
Om du nu börjar öppna den så att du återigen står med överkroppen parallell med golvet.

Hajar du vad din stora rumpmuskel gör? Det är rumpmuskeln om är svaret.

Här gör hästens rumpmuskel det också den stund den orkar hålla höftledens vinkel så här öppen.
Ju längre hästen orkar det ( förutsatt att bäckenet är på plast) - ju mer uppförbacke blir galoppen.

OBS Rumpmuskeln ansvarar bara för själva bäckenet - resten stabiliserar De ytligare ryggmusklerna Erector spinae = Ryggrads rätare.

Och för att dom _skall kunna göra det jobbet_ så måste magmuskeln både kompensera ryttarens vikt OCH erector spinaes motsatta inverkan. Annars behålls inte pilbågen spänd uppåt :smirk:

Ju mera som framdelen reses - ju mera måste magmuskeln kompensera.

man delar in kroppens muskler i böjare och sträckare. på ovansidan sträckare = allting böjs nedåt
På undersidan böjjare Allting böjs uppåt = Simpelt
Kolla in bakom lodbilderna i tråden var går gränsen _ Alla har fullt påslag på böjarna förutom två bilder på en nordis och en fux som har påslag på sträckarna de svankar och stjärnkikar.

Var var vi....

JO knyta ihop säcken.

ställ dig på golvet.
Dra upp kisseriet mot hakan - Vad händer om du tar i allt du har.

Jo knäet böjs ( även hasen om du vore häst, men höften rätas ut.

Alltså.
In med bäckenet under hästkroppen.
Lyft överkroppen på sviktande knän

ÄR DU - NI - VI MED?

 

[Polly_Mulle]

Sv: *Balans*

Nä, jag tycker att Axle har en poäng där. Det spelar faktiskt stor roll och det behöver uppmärksammas mer för många gör precis så, all bästa utrustning, massör, kiropraktor osv osv till hästen utan att inse att det eg är man själv som stör harmonin.
Jag VET OM att det är jag som stör harmonin i "mitt" ekipage, hästen är välmusklad, i hyfsad balans och jobbar på så gott han kan, det är JAG som stör balansen och jag har sett hur han går med ngn mer balanserad ryttare och jag har även känt hur det ska kännas ibland när jag har hittat rätt. Så just nu så är vi ett ganska normalbalanserat ekipage, han bär sig och mig och jag försöker att inte störa även om jag inte är till ngn direkt hjälp, men det jobbar vi på!

 

[Polly_Mulle]

Sv: *Balans*

Lika intressanta inlägg som vanligt!

 

[Lord Owen]

Sv: *Balans*

-KL-


Åh herregud.. jag är alldeles för trött för att läsa Susans och skrållans långa (men förmodligen alldeles underbara ) texter nu.. Får skriva ut dem och läsa imorrn i skolan.

Bra tråd i alla fall!

Nu.. lättsmält amerikansk humor på film var det ja... *förkyld och mosig i huvudet*
Den enda säck jag ska knyta ihop är mitt täcke, och jag tänker inte komma ut förrän på lördag!
(Är inte det alldeles typiskt att man blir förkyld när man äntligen ska iväg och prova sadlar? Och att datumet för provningen dessutom är 1 April.. this is baaad....)

 

[Susan]

Sv: *Balans*

jag har just redit ut vad samling är

Sedan får vi väl se om forskningen kommer fram till samma resultat. men det tror jag nog.
Detta med stabiliseringen av framdelen kommer ju därifrån.