Azawakh

[Maxi]

Någon som har erfarenhet av rasen azawakh som vill dela med sig av sina erfarenheter?

 

[Red_Chili]

@calm har en och jag har en hel del erfarenhet av rasen även om jag inte har någon egen. Vad är det du funderar över? Att bara berätta om rasen rent allmänt är svårt eftersom det då är lättast att länka till rasbeskrivning på SKK eller skriva en hel bok

 

[Maxi]

@calm har en och jag har en hel del erfarenhet av rasen även om jag inte har någon egen. Vad är det du funderar över? Att bara berätta om rasen rent allmänt är svårt eftersom det då är lättast att länka till rasbeskrivning på SKK eller skriva en hel bok

Tja har en hel del funderingar.
Är deras vakt pga stor osäkerhet eller är de självsäkra väktare?
Har de så stora aggressionsbitar att de inte kan platsa in i ett vanligt samhälle (storstad)?
Är de någotsånär dresserbara? Föremålsintresse? Matintresse?
Jagar de enbart med syn eller med lukt och hörsel? Går de öht att ha lösa på icke inhägnad område?
Hur fungerar de med andra hundar?
Hur pass dåligt väder klarar de?
Vad aktiverar man dem med? Gillar de tex cykel och joggingturer? Simning ?
Hur skiljer de sig från tex greyhound?
Egentligen allt ni kan komma på.

 

[calm]

Jag ska försöka svara senare idag, när jag har tid och ro att vara mer utförlig.

 

[Red_Chili]

Ok, jag kan skriva hur jag upplever det. Har genom åren haft mycket kontakt med uppfödare och varit nära på att ta över en unghund en gång, haft några hemma hos mig på besök, umgåtts med dem på tävlingar och andra aktiviteter. Men som sagt var, aldrig haft någon egen.

Är deras vakt pga stor osäkerhet eller är de självsäkra väktare?
Tanken är väl att de ska vara självsäkra osv, men, många uppfödare avlar på rädda hundar. Jag har träffat azawakher som tydligt är trygga men vaktande, och de som skällt som dårar samtidigt som de skakat med svansen upptryckt mellan benen och visat kraftiga tecken på stor stress.

Har de så stora aggressionsbitar att de inte kan platsa in i ett vanligt samhälle (storstad)?
Till viss del, ja. Det gäller att verkligen vara medveten om vad man har i kopplet och inte räkna med att den fungerar som en "vanlig hund". Det kan bli mycket svårt att åka kollektivtrafik eller stå i hiss med okända människor. Det kan sluta illa om okända människor dyker fram och får för sig att klappa hunden eller liknande. En trängd azawakh som inte kan komma undan kan absolut bita.

Är de någotsånär dresserbara? Föremålsintresse? Matintresse?
Jagar de enbart med syn eller med lukt och hörsel? Går de öht att ha lösa på icke inhägnad område?
För att vara vinthundar, absolut. För att vara hund generellt, nja. De jag träffat har varit matvrak men med måttligt föremålsintresse. Samtidigt har de haft betydligt svagare jaktlust än tex mina salukis (men desto mer vakt). För att vara vinthundar är de lätta att ha lösa, men de är nog svårare än en hund av ren sällskapsras. De är otroligt smarta och lär sig lätt, men kanske inte alltid det man själv tänkt sig. Jag har dock sett flera som tränat lydnad, rallylydnad och agility med sina hundar och det har sett ut att gå finfint. Vet också flera som går med sina hundar lösa ute och kan kalla in dem, men de har fått träna ordentligt på det och inte kunnat gå runt och dagdrömma utan hålla koll på hundarna hela tiden för att kunna kalla in snabbt om något dyker upp.

Hur fungerar de med andra hundar?
Det beror mycket på andra hunden. De jag träffat har oftast fungerat utmärkt med andra vinthundar och ofta bra med andra hundar som varit språksäkra och signalkänsliga. Jag har dock också träffat de som (åtminstone kopplade) ska ge sig på hundar utanför flocken just för att försvara sin egna flock. Tvivlar på att en azawakh skulle uppskatta sällskap av en främmande, fjantglad retriver eller boxer (det gör nog ingen vinthund).

Hur pass dåligt väder klarar de?
Ska man ha azawakh får man förbereda sig på en väl tilltagen garderob med hundkläder också

Vad aktiverar man dem med? Gillar de tex cykel och joggingturer? Simning ?
Långpromenader, lösspring, lure coursing, hundkapp, mental träning som sker i korta pass med fokus på att ha kul ihop, cykelturer... Försöker du presentera en azawakh för vatten kommer den nog se dig som dum i huvudet

Hur skiljer de sig från tex greyhound?
Mycket skarpare. Ofta mycket mer osäkra och rädda av sig. Inte lika snabba, inte lika stark jaktlust. Inte lika fjantglada. Mer flockbundna. Helt annan kroppsbyggnad (lättare i kroppen, kantigare kroppsbyggnad, helt andra rörelser).


Ska man ha en azawakh ska man inte vara beroende av kollektivtrafik, inte älska att få besök av främmande i tid och otid och inte heller vara beroende av hundvakter eller att behöva plötsligt sätta hunden på pensionat eller hunddagis. Det gäller också att vara noggrann med val av uppfödare. Jag har träffat uppfödare som anser att det är rastypiskt och bra med hundar som är så rädda att de knappt kan stå för att de skakar när någon tittar på dem, och jag har träffat uppfödare som är petiga med att hundarna ska klara allt även om de kanske inte uppskattar allt. Läser man i azawakhgrupper på internet är det också tydligt att vissa uppfödare tycker det är helt ok med skyhög inavelsgrad och att andra försöker ta in nytt blod och bevara rasen frisk och bra. Nu har jag hållit koll på rasen i ungefär 12-13 år och har två, kanske tre uppfödare som jag skulle känna mig trygg med att köpa hund från, men betydligt fler som jag absolut inte vill ha hund från.

 

[BornAgain]

Det är en mycket liten ras i Sverige - söker man på hunddata så kommer bara 478 individer upp - och det är då samtliga i Sverige registrerade individer levande och döda. Små raser tenderar att vara ojämnare än större raser (enligt min begränsade erfarenhet).

Den information om rasen som finns på SKK https://www.skk.se/sv/kopahund/hundraser--annonser/azawakh/ . De få jag har mött i samband med lc har enligt ägarna inte gått att ha lösa. Jag har också sett beteenden som inte skulle accepteras i andra raser på utställning - där det försvarats med att hundarna ska vara reserverade .

Om du söker information för att hjälpa en viss individ, så rekommenderar jag att du (utöver att läsa på) tar hjälp av någon som kan vinthundar och som kan titta på den aktuella individen IRL.

 

[calm]

Nu är jag ju förstagångsägare av rasen, så långt ifrån expert. Men iom att jag skaffat honom så fick jag ju också helt andra och djupare kontakter med andra ägare, så man får lite mer perspektiv än bara sin egen individ.

Först, individer kan vara – och är – väldigt olika inom rasen. Det gäller för alla raser, men I vissa raser och däribland azawakherna är spannet väldigt stort.

En annan sak som jag tror kan påverka en hel del hur den vuxna azawakhen fungerar är den tidiga socialiseringen. Såsom de hållits i ursprungsländerna blir de tidigt och grundligt socialiserade, både med människorna den ska leva med och med de djur som de ska beskydda. Lever mitt ibland dem. Den naturligt skeptiska och försiktiga hållningen till främmande och nytt som de sedan får, är en viktig överlevnadsmekanism och gör att de fungerar precis som de ska för att vara till nytta för nomaderna/ i byarna.

För egen del köpte jag en ca 5-månaders valp som aldrig hade varit utanför kenneln (hundrum med lucka till rastgård). Allt väldigt seriöst och välskött och en bra stamtavla med låg inavelsgrad och afrikanska importer i nära släktled på både mammans och pappans sida. Men ingen socialisering alls, i den bemärkelsen som en hundmänniska i våra trakter förväntar sig. Jag har sen förstått att det skiljer sig väldigt mycket, hur olika azawakhuppfödare ser på detta. Och man ska vara medveten om att i Europa har man nog på många håll en helt annan syn på hundhållning och socialisering. Jag tar med detta eftersom det inte är ofta man kan köpa en azawakh i Sverige, eller ens i Norden. Jag själv skulle inte göra om det på samma sätt igen, utan väntat på en kull där jag kunde hämta valpen som liten.

Sen även i en och samma kull så kan det skilja ganska mycket mellan individer, från relativt utåtriktad och självsäker till mer ängslig och direkt skygg för människor. Det vi kallar skärpa, alltså att ta till aggression verkar också skilja väldigt mycket mellan individer. Jag vet ett par som jag varit i kontakt med vars azawakher aldrig visar minsta tendens till aggression, inte ens ett morr, och den ena är trygg och självsäker, den andra är ängslig och skygg för människor. De flesta har jaktlust, men en jag pratat med har inte visat något intresse, inte ens när hare eller rådjur springer förbi! Mixen av egenskaper kan vara helt olika.

Min egen är skygg för människor och försvarar sitt territorium. Han kan alltså mycket väl försöka mota bort det hemska (ex paketbud) genom att göra utfall, springa snabba cirklar runt och försöka bita, gärna bakifrån. Han är inte en aggressiv hund på så vis att han söker konfrontationer, men han tar till vad han har för att försvara sitt territorium eller om han känner sig trängd. Utanför sitt eget territorium är han mer benägen att fly/försöka skapa avstånd än att ge sig in i konfrontation (än så länge, han är bara unghund).

Är deras vakt pga stor osäkerhet eller är de självsäkra väktare?
Jag vet att det finns självsäkra och "lagom" väktare bland azawakher. Min är det inte. Han är överdrivet vaktig och jagar upp sig väldigt vid staketet ibland.

Har de så stora aggressionsbitar att de inte kan platsa in i ett vanligt samhälle (storstad)?
Generellt nej. Många bor i storstäder. Men undantag finns, och en del har t ex problem med extrem aggressivitet mot hundar utanför den egna flocken.
Min egen vaktar mig och min space, mot både människor och hundar. Oftast bara med hot, men kan även nypas.
En del använder munkorg på sina, jag är inte runt på stan eller går på café med min så han har bara munkorg hos veterinären. Jag håller dock avstånd till folk jag möter på promenader. Promenerar vi med vänner så ber jag alla att ignorera honom helt, då funkar det bra.

Är de någotsånär dresserbara? Föremålsintresse? Matintresse?
De är i allmänhet träningsbara. Oftast tokiga i mat. Lyhörda. Snabba i reaktionerna. Men inget nötande.
Föremålsintresse, nej, inte på det viset som brukshundar, men många är intresserade av (jakt-)lekar med leksaker. Min älskar dragkamp, och det verkar inte vara helt ovanligt. Men man ska inte förvänta sig att man kan styra leken sådär ritualiserat som det ofta är i mer tävlingsinriktad hundtränig, utan det får vara på deras villkor. Min släpper inte. Inte ens om jag droppar en godis. Han får helt enkelt vinna varje gång

Jagar de enbart med syn eller med lukt och hörsel? Går de öht att ha lösa på icke inhägnad område?

Min har enorm jaktlust och är en fantastisk viltfinnare. Använder syn mycket, men även lukt (vindvittring fr a) och hörsel. Kan vara svår att hålla t o m i koppel om en kanin springer upp. Han är en riktig killer också, så man får akta om man har fågelungar eller andra djurungar i trädgården.
De är lyhörda och starkt bundna till sin förare, så många kan ha sina lösa i någorlunda viltsäkra omgivningar. Jag har mycket sällan min lös utanför inhägnader, beroende på att här är folk och/eller vilt överallt. Han kan dra efter en kanin närsomhelst och jag vill inte ta risken att han kommer ut i trafiken. Han blir helt blockerad när han jagar. Går inte att bryta eller kalla in när han väl är iväg, utan då är det bara att vänta på att han tröttnar och kommer tillbaka. Är det folktomt på en stor strand el liknande så släpper jag honom och det går bra. Han springer i stora cirklar och låter sig kallas in när värsta uppdämda energin fått utlopp.

Hur fungerar de med andra hundar?

Det är nog väldigt individuellt, men de är tydliga i sitt språk och de flesta som har dem har mer än en hund och inte sällan flockar med flera raser och det går bra. Dock är det inte ovanligt att vuxna azawakher har ett dominant sätt mot andra hundar, och en del accepterar inte hundar utanför sin egen flock.
Jag måste ha koll på mina hundar. Azawakhen är väldigt avundsjuk och vaktar mig, rummet jag är i, mot min 6-årige hane av annan ras. Den andra hanen å sin sida kan bli ordentligt förbannad när azawakhen t ex sätter tassarna på ryggen på honom. Azawakher verkar gilla att använda både sina människor och andra hundar som utsiktstorn. Azawakhen försöker också ofta att bestämma över min medelålders hane, och till min förvåning så händer det ganska ofta att min macho-björn till chesapeake går undan för honom. Azawakhen är mentalt stark och envis på ett sätt som inte är så uppenbart för en människa, men som jag ser på samspelet mellan hundarna.

Hur pass dåligt väder klarar de?

Detta är en av de saker som jag tycker är jobbigast med min azawakh. Han är extremt frusen. Kan skaka av köld när det är runt 15 grader om det blåser ute, även vid en kort trädgårdsrastning. Största delen av året måste han alltså ha kläder även för korta rastningar.
En av min azawakhs systrar bor i Finland och har ett toppenliv med en friluftsmatte, men hon har kläder, och t o m skor när det är som kallast.

Vad aktiverar man dem med? Gillar de tex cykel och joggingturer? Simning ?

Vi hade en extremt dålig start eftersom min azawakh fick växtvärk, panosteit, inom en månad från jag hämtade honom och som inte var helt över förrän han var färdig på höjden. Sen var det jag som blev väldigt dålig. Så det har blivit mindre aktivering än om allt hade rullat på lite bättre för oss. Långpromenad dagligen har han dock fått, fast med husse. Sen springer han ju en hel del i trädgården. Men om man är en frisk och sportig typ så passar jogging jättebra. Många cyklar med sina. Inte jag, för här är bara asfalt tyvärr. Finns även några som kör drag med sina, och det tror jag min hade gillat!
Lure coursing är ju en klassiker, om man har tillgång till träningar på rimligt avstånd.
Jag kastar ibland boll med min. Man får ha två bollar då, så han vet att det kommer en ny flygande, annars kommer han inte med dem
Sen tränar jag vanliga småtricks och lite självkontrollövningar. Min är väldigt villig för en godis, vill dock inte apportera. Jag kör också lite enkla specialsökövningar, med kongbitar. Bra att kunna göra inomhus vid dåligt väder.
Simning är nog sällan favoriten, men min hunds syster i Finland simmar i sjöar! Hon började dock att träna simning i inomhuspool tidigt.

Hur skiljer de sig från tex greyhound?

Jag har aldrig haft någon greyhound, men känt några litegrann. Skulle tro att greyhound är vänliga och ganska lättsamma hundar, medan azawakherna har mycket mer humör, och stark egen vilja. Azawakherna har ju också ett vilt, primitivt drag som jag inte uppfattat att greyhound har.

Övrigt

De är väldigt charmiga och personliga hundar, på ett vis som inte är så lätt att förklara och som man bara upplever när man lever med en. De kan ju se ganska ”tråkiga” ut för utomstående, som sällan ser de roliga sidorna eftersom de inte gillar främmande. Sen är mixen av egenskaper ofta mycket komplex, är min upplevelse. Min kan vara både rädd och nervös i en situation och direkt orädd och modig i en annan. Han är också väldigt viljestark, kan vara en riktig diva. Jag måste vara ganska bestämd ibland, och det blir han inte olycklig av, utan tvärtom. Jag uppfattar det som att han mår bra av att jag är tydlig. För att inget ska missförsås så är jag en väldigt snäll matte som har väldigt få regler, och är lyhörd för vad mina hundar vill och trivs med. Men jag sätter gränser för dem.

Man ska också vara beredd på att det inte är tysta hundar, som de flesta andra vinthundsraser, utan de har ofta mycker ljud för sig. De kommunicerar med många olika läten och skall när de vill något, en del inte så trevliga för öronen De är också notoriska staketskällare.

Det finns tre uppfödare i Sverige, och även om det kan gå flera år mellan valpkullarna så kan man ha stor glädje och nytta av att bolla med dem om man är intresserad av rasen eller funderar på att importera en.

 

[calm]

Tillägg:
Nu har jag läst red chilis svar, och det var intressant att se! Mycket träffsäkert, men lite annorlunda perspektiv. En sak som jag inte ens tänkt på är att det kan vara problem att åka hiss eller kollektivtrafik Ja det skulle definitivt vara ett problem med min! Sånt ska man nog helst vänja dem vid från tidig ålder, åtminstone om man inte har den allra lättaste individen.

Det fick mig också att tänka på att väldigt mycket handlar om vem man själv är och vad man har för förväntningar på hundägarskapet. Jag tycker att jag har mycket roligt med min azawakh, och jag lärt mig mycket av honom redan, trots att jag är en gammal kärring med mycket hunderi i bagaget. Jag fascineras över hur ”vaken” han är, att han har kvar så mycket av det som gör att en hund överlever i en hård och farofylld miljö. Å andra sidan har jag nog relativt litet behov av att umgås med folk, och någon annan hade nog kunnat känna sig väldigt begränsad av min azawakh.

 

[Red_Chili]

Tillägg:
Nu har jag läst red chilis svar, och det var intressant att se! Mycket träffsäkert, men lite annorlunda perspektiv. En sak som jag inte ens tänkt på är att det kan vara problem att åka hiss eller kollektivtrafik Ja det skulle definitivt vara ett problem med min! Sånt ska man nog helst vänja dem vid från tidig ålder, åtminstone om man inte har den allra lättaste individen.

Det fick mig också att tänka på att väldigt mycket handlar om vem man själv är och vad man har för förväntningar på hundägarskapet. Jag tycker att jag har mycket roligt med min azawakh, och jag lärt mig mycket av honom redan, trots att jag är en gammal kärring med mycket hunderi i bagaget. Jag fascineras över hur ”vaken” han är, att han har kvar så mycket av det som gör att en hund överlever i en hård och farofylld miljö. Å andra sidan har jag nog relativt litet behov av att umgås med folk, och någon annan hade nog kunnat känna sig väldigt begränsad av min azawakh.

Jag bor i lägenhet och åker hiss med mina hundar många gånger dagligen. Åtminstone någon gång per dag brukar vi få sällskap i hissen. För enkelhetens skull ställer jag mig då längst in (vill inte råka klämma svansar i dörren) och där kan jag vid behov trycka in hundarna rejält mot väggen. Vid enstaka tillfällen har hissen varit proppfull. Ofta när vi kommer ut ur hissen så står någon där som ska åka upp med den och då blir det ju att vi möter dem på ganska trångt utrymme väldigt "pang på". Med en azawakh hade jag fått säga till grannarna att vi inte kan åka samtidigt och hållit betydligt större koll på hur det såg ut utanför hissen när vi är på väg någonstans. Att inte behöva hålla koll är för mig väldigt skönt. Jag vet också att eventuella icke hundvana hundvakter kan åka hiss med mina hundar utan risk för att något alls händer.

Eftersom jag funderat mycket på att skaffa azawakh så har jag verkligen tänkt igenom alla tänkbara situationer i vår vardag och funderat på hur en azawakh skulle tycka om dem, även om jag skulle få en hund som är av det mer nervösa slaget. Det är också just därför som jag valt att inte köpa någon. Det kommer inte flytta in någon azawakh här så länge jag är beroende av hissar, kollektivtrafik och att kunna gå rastningsrundor i områden med många hundar, springande småbarn utan hundvett osv. Troligen skulle jag fixa det ändå med mycket koll, planering osv, men det känns onödigt att krångla till saker mer än nödvändigt Istället har jag mina lättsamma salukis som jag kan dra med på vad som helst, hur som helst, råka sätta i hur pressade och stökiga situationer som helst och jag vet att inget kommer hända och att de är helt ok med allt även om de kanske inte tycker att livet är jätteroligt hela tiden.

 

[calm]

Jag bor i lägenhet och åker hiss med mina hundar många gånger dagligen. Åtminstone någon gång per dag brukar vi få sällskap i hissen. För enkelhetens skull ställer jag mig då längst in (vill inte råka klämma svansar i dörren) och där kan jag vid behov trycka in hundarna rejält mot väggen. Vid enstaka tillfällen har hissen varit proppfull. Ofta när vi kommer ut ur hissen så står någon där som ska åka upp med den och då blir det ju att vi möter dem på ganska trångt utrymme väldigt "pang på". Med en azawakh hade jag fått säga till grannarna att vi inte kan åka samtidigt och hållit betydligt större koll på hur det såg ut utanför hissen när vi är på väg någonstans. Att inte behöva hålla koll är för mig väldigt skönt. Jag vet också att eventuella icke hundvana hundvakter kan åka hiss med mina hundar utan risk för att något alls händer.

Eftersom jag funderat mycket på att skaffa azawakh så har jag verkligen tänkt igenom alla tänkbara situationer i vår vardag och funderat på hur en azawakh skulle tycka om dem, även om jag skulle få en hund som är av det mer nervösa slaget. Det är också just därför som jag valt att inte köpa någon. Det kommer inte flytta in någon azawakh här så länge jag är beroende av hissar, kollektivtrafik och att kunna gå rastningsrundor i områden med många hundar, springande småbarn utan hundvett osv. Troligen skulle jag fixa det ändå med mycket koll, planering osv, men det känns onödigt att krångla till saker mer än nödvändigt Istället har jag mina lättsamma salukis som jag kan dra med på vad som helst, hur som helst, råka sätta i hur pressade och stökiga situationer som helst och jag vet att inget kommer hända och att de är helt ok med allt även om de kanske inte tycker att livet är jätteroligt hela tiden.

Jag förstår, och det är väl så man önskar att alla tänkte igenom innan vilket hundköp som helst! Jag är nyfiken av mig och har ett brett hundintresse, men det finns raser som jag spanat på i decennier men aldrig skulle skaffa. En ras, Rhodesian ridgeback, fick jag upp ögonen för i slutet av 80-talet, men sen tog det 20 år, varav en länge period helt hundlös pga omständigheter, innan det passade in i mitt liv. Jag hade turen att få en once-in-a-lifetime hund i min ridgeback, men visste redan innan jag förlorade honom att jag aldrig skulle ha en så stor hund igen (runt 50 kg). Det är helt enkelt en alldeles för stark hund för mig numera, och inte säkert att man får en sån klippa till individ en gång till.

Jag lever nu mer tillbakadraget, bor i hus med trädgård, och var nyfiken på en primitiv/urhundsras. Men jag skulle själv aldrig vågat chansa på en sån ras utan att ha förutsättningar att anpassa mig efter individen. Det har inte heller varit skitenkelt med min aza, och det är utmaningar hela tiden. Mycket pga den individ han är, men också från hans uppväxtmiljö till en villa i stan i en känslig ålder då de inte längre är lika öppna.

Även om jag älskar och fascineras av azawakhen och tycker det är roligt att få prata om deras positiva sidor också, så är det ju inte en ras man rekommenderar lättvindigt.

 

[Maxi]

Tack för era svar! Det verkar vara en väldigt intressant och unik ras men ganska jobbig att äga.

 

[iNHALE]

Jag skulle nog vilja säga att Azawak är en av de "svåraste" vinthundarna. Vad är det som lockar dig till just Azawak?