Avmagrande barn

[Bri]

Hoppas att det gått bra på barnmottagningen. Håller tummarna för snabb bättring, det låter väldigt jobbigt för honom och er.

 

[Cambrie]

Usch, ryser när jag läser det här, finns inget i världen som är värre än när barnen är sjuka och man inte vet vad det är. Jag tänkte också mask på dina första inlägg, men på det sista tror jag inte det skulle vara det. Hoppas på att det bara är en krånglig infektion och han snart är tillbaka på banan igen

 

[anhe]

Min son, 10 år, har tappat ganska mycket i vikt, han har tappat 5 kg på några månader (sen i somras), varav 1½ kg bara senaste tre veckorna. Han var absolut inte överviktig innan, snarare alltid haft problem att få i sig tillräckligt då han är extremt aktiv. Eller var ska jag säga. I takt med att kilona rasat blir han allt mer orkeslös.

Han vilar mest hela tiden. Orkar inte vara med på idrotten. Är han med så tar han inte i. Skyller på allt möjligt för att få vila. Vilar mycket på de vanliga lektionerna. Vilar på fritids. Dvs ligger mest på soffan. Han drar sig ofta undan.Jag får ofta hämta honom för att han är trött, huvudvärk, ont i magen osv.

Han tränar normalt sett både fotboll och hockey, men nu kliver han av efter bara någon minut. Redan då är det jobbigt. Han kan blixtra till några sekunder och ta i, men det är också allt. Detta är alltså aktiviteter han normalt sett älskar (och fortfarande säger sig älska), men ändå finns inte orken.

Han gör lätt illa sig (så tillvida att han är mycket känsligare för smärta nu än förr), och skyller gärna på att han har ont. Han är tröttare än vanligt. Han mår oftare illa än tidigare. Han kräks lite då och då, oftast omotiverat. Lukt och smak har förändrats, han tycker att mycket luktar illa, och mat som han tidigare älskat (han har ätit ALLT) smakar helt plötsligt illa. Han orkar inte äta mer än 1/3 av vad han tidigare ätit. Huvudvärk ibland.

Pratar man med honom så trivs han bra i skolan, och säger sig ha gott om kompisar. Däremot känner han sig lite ensam på rasterna eftersom alla andra är ute på rast och han ligger inne och vilar. Typ. Hans pappa har flyttat långt bort och de träffas inte så ofta. Han tänker så klart på honom ibland. Han oroar sig lite över att jag ska dö också, och att han då förlorar både mamma och pappa. Men är normalt sett nuförtiden duktig på att berätta hur han känner och säger att han inte alls är ledsen jämt, utan att det är bara ibland han börjar fundera. Varken vi vuxna omkring honom i skolan eller hemma upplever honom som deppig, mer orkeslös. Gör man saker som han normalt sett skulle älska, så orkar han liksom inte riktigt delta fullt ut. Han försöker en stund men tröttnar fort.

Tidigare har ungen övht inte kunnat vara stilla. Han har inte ens stått still när man borstat tänderna. Alltid sprungit, klättrat och varit igång. Sån där man funderar om han har ADHD. Aldrig haft tålamod att sitta still någon längre stund. Ätit som en skogshuggare. Ätit allt. Med god aptit. Hans problem har varit att han inte kunnat hushålla med krafterna, han har kört på max, tills orken tar slut och mjölksyran sprutar. Han har varit en riktig retsticka och tidvis ganska dryg på det viset. Social och vill vara med på allt. Dvs

Uppdatering: Ska till barnmottagningen idag. Tack och lov fick jag en tid bara tre dagar efter remissen. Läget har försämrats en hel del under veckan tycker jag, och efter att ha kräkts omotiverat två gånger på ett dygn så börjar det kännas lite mer akut att få i sonen lite näring. Detta gjorde honom helt matt, han hade ju inga resurser innan. Han börjar får svårt att klara av skolan, tre gånger den här veckan har han varit hemma. Börjar bli ordentligt ledsen över att vara ensam på raster och sånt (han drar sig ju undan kompisar) och är väldigt håglös. Har pratat med skolan om att koppla in kurator till honom, för att mota den här begynnande depressionen som såklart kommer som ett brev på posten av att vara orkeslös vecka efter vecka. Det börjar bli en väldigt negativ spiral av passivitet. Känner att vi måste mota både det fysiska och psykiska nu.

Tänk vad snabbt det vänder! I tisdags när jag startade tråden var läget inte akut. Idag kändes det akut efter att allmäntillståndet rasat och jag ville gärna få i honom lite dropp. Läkarna på barnmottagningen höll med och vi skickades snabbt vidare. Nu är vi inlagda över helgen. Dropp 24 timmar, mängder med blodprover och en hög dos kortison. De misstänker en sjukdom som gör att han inte har någon egen produktion av kortisol. Det var helt rätt att söka hjälp nu. Nu känns det som vi får hjälp.

 

[Korven]

Jättebra att de tar det på allvar

 

[dpmatte]

Så bra att ni får hjälp nu. Håller tummarna för att han snabbt blir bättre.

 

[Monstermom]

Tänk vad snabbt det vänder! I tisdags när jag startade tråden var läget inte akut. Idag kändes det akut efter att allmäntillståndet rasat och jag ville gärna få i honom lite dropp. Läkarna på barnmottagningen höll med och vi skickades snabbt vidare. Nu är vi inlagda över helgen. Dropp 24 timmar, mängder med blodprover och en hög dos kortison. De misstänker en sjukdom som gör att han inte har någon egen produktion av kortisol. Det var helt rätt att söka hjälp nu. Nu känns det som vi får hjälp.

Har följt den här tråden med viss panik, jag är så lättad att han blivit inlagd! Kan inte föreställa mig hur jobbigt det varit att leva det istället för att bara läsa om det, hoppas verkligen ni får bra hjälp och han mår mycket bättre snabbt.

 

[CillaW]

Addison?

 

[Viva]

Addison?

Precis min tanke.

 

[Sar]

Tänk vad snabbt det vänder! I tisdags när jag startade tråden var läget inte akut. Idag kändes det akut efter att allmäntillståndet rasat och jag ville gärna få i honom lite dropp. Läkarna på barnmottagningen höll med och vi skickades snabbt vidare. Nu är vi inlagda över helgen. Dropp 24 timmar, mängder med blodprover och en hög dos kortison. De misstänker en sjukdom som gör att han inte har någon egen produktion av kortisol. Det var helt rätt att söka hjälp nu. Nu känns det som vi får hjälp.

Så skönt att han äntligen gått hjälp, håller tummarna för er!

 

[anhe]

Addison?

Ja, han har Addison, den diagnosen hade jag själv börjat misstänka innan vi kom in, och det var spåret läkarna också var inne på. Nu har vi fått det bekräftat efter att ha fått svar på de initiala blodproverna som togs när vi blev inlagda. Kortisolet var omätbart. Han låg så pass lågt i natriumhalt så behandling med kortison inleddes ganska omedelbart, innan misstanken om Addison var bekräftad. Och det var ju rätt beslut med facit i hand.

Just nu mår han ganska bra, har varit lite hög på kortisonet men enormt mycket piggare. Droppet är inne på dygn två och han återhämtar sig tydligen väldigt bra. Kortisonet han får trappas nu ner och imorgon inleds tablettbehandlingen. De talar om att hans värden är så fina så att han kanske får åka hem, vilket jag inte alls är så sugen på utan att ha fått lite ordentligt kött på benen inför medicineringen. Läkarna verkar inte helt ense. Först skulle han vara kvar tills man säkerställt att tabletterna håller kortisolet på en lagom nivå. Beror nog på vilken läkare som är i tjänst. Men det skulle kännas tryggare att stanna kvar. Kommer inte åka hem utan en rad viktiga besked om närmaste framtiden iaf.

 

[Jenka]

Skönt att ha fått svar och att han verkar svara bra på behandling!

 

[Mim]

Åh, vad glad jag blir att ni fått en diagnos! Har tänkt mkt på er för jag visste ju hur all den oro jag hade över mitt eget barn nu var er oro.
Men nu vet man i alla fall vad ni har att kämpa mot.
Jag önskar och hoppas att ni får respons över er oro så ni får stanna tills ni känner er trygg med den information ni får.

 

[CillaW]

Puh. Vilken tur att ni kom in.

 

[orion_x]

Vad skönt att ni fått riktig hjälp och att ni hittat lösningen. Måste kännas enormt skönt för pojken med att helt plötsligt veta varför han inte orkat

 

[anhe]

Vad skönt att ni fått riktig hjälp och att ni hittat lösningen. Måste kännas enormt skönt för pojken med att helt plötsligt veta varför han inte orkat

Efter att han börjat pigga på sig så låg han och bara sprattlade i sängen vid ett tillfälle och utbrast - mamma, vad skönt det känns att vara pigg
Det är nog inte förrän nu han förstått att han faktiskt varit sjukligt trött. Han har ju inte fattat det tidigare. Första frågan efter diagnosen var om han kommer orka spela hockey igen

 

[lundsbo]

Efter att han börjat pigga på sig så låg han och bara sprattlade i sängen vid ett tillfälle och utbrast - mamma, vad skönt det känns att vara pigg
Det är nog inte förrän nu han förstått att han faktiskt varit sjukligt trött. Han har ju inte fattat det tidigare. Första frågan efter diagnosen var om han kommer orka spela hockey igen

Vilken pärs ni gått igenom!
Med medicin (livslång?) så blir man som vanligt, eller? Kan inget om Addison...

 

[CillaW]

Addison kan utan behandling vara livshotande. Livslång medicinering!

 

[Thomasine]

@anhe Vad skönt för er att ni fått en diagnos och att medicineringen har kommit igång .

God bedring og kram

 

[anhe]

Vilken pärs ni gått igenom!
Med medicin (livslång?) så blir man som vanligt, eller? Kan inget om Addison...

Addison är som CillaW sa livshotande utan behandling, och kommer vara livshotande vid trauma om man inte har möjlighet att snabbt tillsätta extra behandling i form av sprutor. Med behandling ska han kunna leva ett ganska normalt liv, förutom pysslet med att försöka anpassa medicinerna individuellt efter varje situation.

 

[vallhund]

Din son kan vara stolt som har en riktig lejonmamma!