Min son, 10 år, har tappat ganska mycket i vikt, han har tappat 5 kg på några månader (sen i somras), varav 1½ kg bara senaste tre veckorna. Han var absolut inte överviktig innan, snarare alltid haft problem att få i sig tillräckligt då han är extremt aktiv. Eller var ska jag säga. I takt med att kilona rasat blir han allt mer orkeslös.
Han vilar mest hela tiden. Orkar inte vara med på idrotten. Är han med så tar han inte i. Skyller på allt möjligt för att få vila. Vilar mycket på de vanliga lektionerna. Vilar på fritids. Dvs ligger mest på soffan. Han drar sig ofta undan.Jag får ofta hämta honom för att han är trött, huvudvärk, ont i magen osv.
Han tränar normalt sett både fotboll och hockey, men nu kliver han av efter bara någon minut. Redan då är det jobbigt. Han kan blixtra till några sekunder och ta i, men det är också allt. Detta är alltså aktiviteter han normalt sett älskar (och fortfarande säger sig älska), men ändå finns inte orken.
Han gör lätt illa sig (så tillvida att han är mycket känsligare för smärta nu än förr), och skyller gärna på att han har ont. Han är tröttare än vanligt. Han mår oftare illa än tidigare. Han kräks lite då och då, oftast omotiverat. Lukt och smak har förändrats, han tycker att mycket luktar illa, och mat som han tidigare älskat (han har ätit ALLT) smakar helt plötsligt illa. Han orkar inte äta mer än 1/3 av vad han tidigare ätit. Huvudvärk ibland.
Pratar man med honom så trivs han bra i skolan, och säger sig ha gott om kompisar. Däremot känner han sig lite ensam på rasterna eftersom alla andra är ute på rast och han ligger inne och vilar. Typ. Hans pappa har flyttat långt bort och de träffas inte så ofta. Han tänker så klart på honom ibland. Han oroar sig lite över att jag ska dö också, och att han då förlorar både mamma och pappa. Men är normalt sett nuförtiden duktig på att berätta hur han känner och säger att han inte alls är ledsen jämt, utan att det är bara ibland han börjar fundera. Varken vi vuxna omkring honom i skolan eller hemma upplever honom som deppig, mer orkeslös. Gör man saker som han normalt sett skulle älska, så orkar han liksom inte riktigt delta fullt ut. Han försöker en stund men tröttnar fort.
Tidigare har ungen övht inte kunnat vara stilla. Han har inte ens stått still när man borstat tänderna. Alltid sprungit, klättrat och varit igång. Sån där man funderar om han har ADHD. Aldrig haft tålamod att sitta still någon längre stund. Ätit som en skogshuggare. Ätit allt. Med god aptit. Hans problem har varit att han inte kunnat hushålla med krafterna, han har kört på max, tills orken tar slut och mjölksyran sprutar. Han har varit en riktig retsticka och tidvis ganska dryg på det viset. Social och vill vara med på allt. Dvs raka motsatsen till vad han är nu.
Jag är faktiskt ganska orolig. Men jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. Blir tokig på det här. Jag har varit till läkare som tagit ett batteri med blodprover som inte visade något. Nu väntar väl barnmottagningen. Men vad sjutton kan det vara???? Ungen tynar ju bort framför ögonen på mig.
Han vilar mest hela tiden. Orkar inte vara med på idrotten. Är han med så tar han inte i. Skyller på allt möjligt för att få vila. Vilar mycket på de vanliga lektionerna. Vilar på fritids. Dvs ligger mest på soffan. Han drar sig ofta undan.Jag får ofta hämta honom för att han är trött, huvudvärk, ont i magen osv.
Han tränar normalt sett både fotboll och hockey, men nu kliver han av efter bara någon minut. Redan då är det jobbigt. Han kan blixtra till några sekunder och ta i, men det är också allt. Detta är alltså aktiviteter han normalt sett älskar (och fortfarande säger sig älska), men ändå finns inte orken.
Han gör lätt illa sig (så tillvida att han är mycket känsligare för smärta nu än förr), och skyller gärna på att han har ont. Han är tröttare än vanligt. Han mår oftare illa än tidigare. Han kräks lite då och då, oftast omotiverat. Lukt och smak har förändrats, han tycker att mycket luktar illa, och mat som han tidigare älskat (han har ätit ALLT) smakar helt plötsligt illa. Han orkar inte äta mer än 1/3 av vad han tidigare ätit. Huvudvärk ibland.
Pratar man med honom så trivs han bra i skolan, och säger sig ha gott om kompisar. Däremot känner han sig lite ensam på rasterna eftersom alla andra är ute på rast och han ligger inne och vilar. Typ. Hans pappa har flyttat långt bort och de träffas inte så ofta. Han tänker så klart på honom ibland. Han oroar sig lite över att jag ska dö också, och att han då förlorar både mamma och pappa. Men är normalt sett nuförtiden duktig på att berätta hur han känner och säger att han inte alls är ledsen jämt, utan att det är bara ibland han börjar fundera. Varken vi vuxna omkring honom i skolan eller hemma upplever honom som deppig, mer orkeslös. Gör man saker som han normalt sett skulle älska, så orkar han liksom inte riktigt delta fullt ut. Han försöker en stund men tröttnar fort.
Tidigare har ungen övht inte kunnat vara stilla. Han har inte ens stått still när man borstat tänderna. Alltid sprungit, klättrat och varit igång. Sån där man funderar om han har ADHD. Aldrig haft tålamod att sitta still någon längre stund. Ätit som en skogshuggare. Ätit allt. Med god aptit. Hans problem har varit att han inte kunnat hushålla med krafterna, han har kört på max, tills orken tar slut och mjölksyran sprutar. Han har varit en riktig retsticka och tidvis ganska dryg på det viset. Social och vill vara med på allt. Dvs raka motsatsen till vad han är nu.
Jag är faktiskt ganska orolig. Men jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. Blir tokig på det här. Jag har varit till läkare som tagit ett batteri med blodprover som inte visade något. Nu väntar väl barnmottagningen. Men vad sjutton kan det vara???? Ungen tynar ju bort framför ögonen på mig.
