MinIan
Trådstartare
Jag skulle vilja ha lite råd från er bukare.
jag känner mig lite förvirrad just nu.
det handlar om min sambos blandras hund.
han är ca 10-11 år nu och hela sitt liv har han fått springa lös på en stor bondgård.
nu när livet har förändrats för alla, så börjar vi får problem..
min sambos pappa gick bort och på grund av det fick jordbruket läggas ner, jag och sambon hade flyttat för länge sedan innan det skedde.
sambons bror har blivit pappa och flyttat och resterande syskon har barn och flyttat.. kvar blev min sambos mamma, 70år.. kan omöjligt ta hand om hunden.
så vi tog han till en trång liten lägenhet.. och vi fattade ganska på en gång att vi kan inte spärra in han. han blev smått galen.. han pep ju 24 timmar om dygnet.
så vi bestämde oss för att hitta en fodervärd. och det är där han är nu.
har har varit där i kanske ett halvår och dom har kontaktat oss en gång förut och sa att det är nått fel med han, men att dom skulle försöka ett tag till..
så smsar dom nu och säger att dom tror att det skulle vara bäst om han fick avsluta sit liv.
sen han flyttade ifrån sitt hem från bondgården har han bara blivit sämre.
han hör dåligt, ser dåligt, börjar tappa tänder, har svårt för att hålla tätt och han trivs helt enkelt inte längre.
jag tog beslutet på en gång att ta bort han.. samma sak min sambo.. men då börjar folk runt omkring att bråka på oss och säga att: ni kan väl inte ta bort hunden!!! han är ju inte så gammal.
så jag blir lite förvirrad.. från att ha sett det som självklart till att, kan vi ha fel?
min familj fick ju nyligen ta bort sin schäfer/setter vid 11års ålder. hennes tillstånd blev sämre på bara några månader.
och jag tror att, ska vi ta tillbaka han och försöka hitta ett nytt hem så kommer han kanske komma till en familj som kanske inte kommer kunna ta hand om han, och i sin tur skickar han vidare och då kommer hn bara bollas mellan olika hem och det kommer han absolut inte må bra av..
jag ser ju nu själv när jag skriver att det nästan vore bäst att han fick avsluta sitt liv, men jag skulle gärna vilja höra med er också. få lite råd om vad vi ska göra..
jag litarju på dom här som är fodervärd. dom är hundvan, så jag går ju mycket på vad dom säger..
hoppas någon orkade läsa allt det jag skrev
jag känner mig lite förvirrad just nu.
det handlar om min sambos blandras hund.
han är ca 10-11 år nu och hela sitt liv har han fått springa lös på en stor bondgård.
nu när livet har förändrats för alla, så börjar vi får problem..
min sambos pappa gick bort och på grund av det fick jordbruket läggas ner, jag och sambon hade flyttat för länge sedan innan det skedde.
sambons bror har blivit pappa och flyttat och resterande syskon har barn och flyttat.. kvar blev min sambos mamma, 70år.. kan omöjligt ta hand om hunden.
så vi tog han till en trång liten lägenhet.. och vi fattade ganska på en gång att vi kan inte spärra in han. han blev smått galen.. han pep ju 24 timmar om dygnet.
så vi bestämde oss för att hitta en fodervärd. och det är där han är nu.
har har varit där i kanske ett halvår och dom har kontaktat oss en gång förut och sa att det är nått fel med han, men att dom skulle försöka ett tag till..
så smsar dom nu och säger att dom tror att det skulle vara bäst om han fick avsluta sit liv.
sen han flyttade ifrån sitt hem från bondgården har han bara blivit sämre.
han hör dåligt, ser dåligt, börjar tappa tänder, har svårt för att hålla tätt och han trivs helt enkelt inte längre.
jag tog beslutet på en gång att ta bort han.. samma sak min sambo.. men då börjar folk runt omkring att bråka på oss och säga att: ni kan väl inte ta bort hunden!!! han är ju inte så gammal.
så jag blir lite förvirrad.. från att ha sett det som självklart till att, kan vi ha fel?
min familj fick ju nyligen ta bort sin schäfer/setter vid 11års ålder. hennes tillstånd blev sämre på bara några månader.
och jag tror att, ska vi ta tillbaka han och försöka hitta ett nytt hem så kommer han kanske komma till en familj som kanske inte kommer kunna ta hand om han, och i sin tur skickar han vidare och då kommer hn bara bollas mellan olika hem och det kommer han absolut inte må bra av..
jag ser ju nu själv när jag skriver att det nästan vore bäst att han fick avsluta sitt liv, men jag skulle gärna vilja höra med er också. få lite råd om vad vi ska göra..
jag litarju på dom här som är fodervärd. dom är hundvan, så jag går ju mycket på vad dom säger..
hoppas någon orkade läsa allt det jag skrev