T
Tjalfe
Det är med risk att bli halshuggen jag skriver den här tråden men jag måste få lite råd och höra andras åsikter.
Har en 5årig honkatt(steriliserad). Korsning med lite perser i, pappa troligtvis "vildkatt".
Problemet är att hon är så fruktansvärt rädd för allt. Och då menar jag verkligen allt. Henns liv består av att ligga bakom soffan, skyddad från allt i hennes ögon farligt.
Jag har nu "kämpat" i flera år för att få den här katten att bli lugn och trygg. Och försökt hitta en anledning till att hon är så rädd och nervös men jag kan inte komma på något. Det är aldrig någon som varit dum mot henne. Jag har alltid varit mjuk och trevlig mot henne, lockat, testat att ignoerara och låta henne komma själv osv. Men utan några resultat. Ibland kommer hon fram om jag är ENSAM någonstans i huset, t.ex vid datorn eller tv:en. Kan då även få klappa henne lite försiktigt.
Äter gör hon endast på nätterna när vi ligger och sover eller när vi inte är hemma, annars ligger hon bakom min soffa.
Hon är ständigt rädd och flyr i panik om någon annan än jag kommer i närheten(ibland även när jag kommer).
Jag tycker fruktansvärt synd om henne, och det jag nu sitter och funderar på är om det här är ett tillräckligt bra liv, värt att leva?
Men, kan man ta bort en förövrigt frisk katt? Iofs kanske hon inte är helt frisk eftersom hon beter sig såhär, men något annat fel har inte hittats.
Finns även andra anledningar till att jag funderar på det. Men det kanske inte riktigt hör hit.
Så vad tycker ni? Vad har ni för åsikter om det här? Jag tycker om min katt, och det är främst för hennes egen skull jag funderar på det här, hon verkar absolut inte lycklig. Ska dessutom flytta hemifrån inom en framtid och jag vet att hon aldrig skulle klara en flytt, och mina föräldrar vill inte ha henne kvar när hon är sån här.
är jag en idiot som funderar på det här?
Har en 5årig honkatt(steriliserad). Korsning med lite perser i, pappa troligtvis "vildkatt".
Problemet är att hon är så fruktansvärt rädd för allt. Och då menar jag verkligen allt. Henns liv består av att ligga bakom soffan, skyddad från allt i hennes ögon farligt.
Jag har nu "kämpat" i flera år för att få den här katten att bli lugn och trygg. Och försökt hitta en anledning till att hon är så rädd och nervös men jag kan inte komma på något. Det är aldrig någon som varit dum mot henne. Jag har alltid varit mjuk och trevlig mot henne, lockat, testat att ignoerara och låta henne komma själv osv. Men utan några resultat. Ibland kommer hon fram om jag är ENSAM någonstans i huset, t.ex vid datorn eller tv:en. Kan då även få klappa henne lite försiktigt.
Äter gör hon endast på nätterna när vi ligger och sover eller när vi inte är hemma, annars ligger hon bakom min soffa.
Hon är ständigt rädd och flyr i panik om någon annan än jag kommer i närheten(ibland även när jag kommer).
Jag tycker fruktansvärt synd om henne, och det jag nu sitter och funderar på är om det här är ett tillräckligt bra liv, värt att leva?
Men, kan man ta bort en förövrigt frisk katt? Iofs kanske hon inte är helt frisk eftersom hon beter sig såhär, men något annat fel har inte hittats.
Finns även andra anledningar till att jag funderar på det. Men det kanske inte riktigt hör hit.
Så vad tycker ni? Vad har ni för åsikter om det här? Jag tycker om min katt, och det är främst för hennes egen skull jag funderar på det här, hon verkar absolut inte lycklig. Ska dessutom flytta hemifrån inom en framtid och jag vet att hon aldrig skulle klara en flytt, och mina föräldrar vill inte ha henne kvar när hon är sån här.
är jag en idiot som funderar på det här?