Avlar vi fel temperament??

Ramona

Trådstartare
Det var fragan for mej idag, nar nyheten att Cian O'Connor forlorar sin OS guld medalj kom ut.
Hans hast Waterford Crystal, e. Landgraf har fatt lugnande medel.
Men OS i Athen var full av doping skandaler, och andra tavlingar runt om i varlden ar ocksa fulla av doping skandaler av olika slag - mest lugnande medel!!

Har vi kommit sa langt, eller sjunkigt sa lagt, att hastarna behover dopas for att klara det psykiska trycket, eller ens klara av det dagliga livet?
Jag har alltid varit av den uppfattningen att en olympisk vinnare behover ha den dar lilla extra skarpheten, men har det gatt for langt?

Jag tycker att det ar manga som klagar pa att varmbloden (KPWN, SWB, SF osv) ar for skarpa, for hetsiga, for tittiga, for heta, osv. Manniskor klagar pa att de inte har nagon respekt for andra och kliver over folk nar de blir hanterade, osv. Andra klagar pa att kapaciteten finns dar, men att varmbloden inte har viljan eller modet att gora jobbet.

Jag vet att denna fragan har varit uppe forrut, men avlar vi for mycket pa prestation och for lite pa temperament??

Om man ska titta pa vad marknaden vill ha sa ar det ca 1 av 100 som letar efter en hast med riktigt mycket kapacitet, de 99 andra letar efter en allround hast som de kan gora lite vad som helst med, en hast som ar latthanterad, lattriden och gor jobbet den ska gora utan problem. En hast som klarar av LA/LA.
Men de flesta av oss ar ju nischade pa att avla en hast som kan vinna OS, inte pa en hast som hoppar runt 1.10 pa ett sakert satt. Vi vill ha de basta hingstarna, de som har internationella prestationer, till vara ston.

Borde vi egentligen avla mer pa temperament, och om de presterar sa ar det en bonus? Eller ska vi avla pa prestationer och tanka att med ratt hantering och ratt skolning, sa blir 99.9% av alla hastar helt ok?
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ramonarunds skrev:
Det var fragan for mej idag, nar nyheten att Cian O'Connor forlorar sin OS guld medalj kom ut.
Hans hast Waterford Crystal, e. Landgraf har fatt lugnande medel.
Men OS i Athen var full av doping skandaler, och andra tavlingar runt om i varlden ar ocksa fulla av doping skandaler av olika slag - mest lugnande medel!!

Har vi kommit sa langt, eller sjunkigt sa lagt, att hastarna behover dopas for att klara det psykiska trycket, eller ens klara av det dagliga livet?
Jag har alltid varit av den uppfattningen att en olympisk vinnare behover ha den dar lilla extra skarpheten, men har det gatt for langt?

Jag tycker att det ar manga som klagar pa att varmbloden (KPWN, SWB, SF osv) ar for skarpa, for hetsiga, for tittiga, for heta, osv. Manniskor klagar pa att de inte har nagon respekt for andra och kliver over folk nar de blir hanterade, osv. Andra klagar pa att kapaciteten finns dar, men att varmbloden inte har viljan eller modet att gora jobbet.

Jag vet att denna fragan har varit uppe forrut, men avlar vi for mycket pa prestation och for lite pa temperament??

Om man ska titta pa vad marknaden vill ha sa ar det ca 1 av 100 som letar efter en hast med riktigt mycket kapacitet, de 99 andra letar efter en allround hast som de kan gora lite vad som helst med, en hast som ar latthanterad, lattriden och gor jobbet den ska gora utan problem. En hast som klarar av LA/LA.
Men de flesta av oss ar ju nischade pa att avla en hast som kan vinna OS, inte pa en hast som hoppar runt 1.10 pa ett sakert satt. Vi vill ha de basta hingstarna, de som har internationella prestationer, till vara ston.

Borde vi egentligen avla mer pa temperament, och om de presterar sa ar det en bonus? Eller ska vi avla pa prestationer och tanka att med ratt hantering och ratt skolning, sa blir 99.9% av alla hastar helt ok?

Jag skulle vilja säga att att det är 99 av 100 som letar häst med riktigt mycket kapacitet men 1 av 100 som verkligen behöver det. Det är skillnad på vad köparna letar och vad de BORDE leta.
:angel:
Därför räcker det inte med en trevlig LA-kapacitetshäst för att få sälja, köparna rynkar på näsan och går vidare till de med häftig stam och kapacitet utöver det normala. Tror jag.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ramonarunds skrev:
Det var fragan for mej idag, nar nyheten att Cian O'Connor forlorar sin OS guld medalj kom ut.
Hans hast Waterford Crystal, e. Landgraf har fatt lugnande medel.
Men OS i Athen var full av doping skandaler, och andra tavlingar runt om i varlden ar ocksa fulla av doping skandaler av olika slag - mest lugnande medel!!

Har vi kommit sa langt, eller sjunkigt sa lagt, att hastarna behover dopas for att klara det psykiska trycket, eller ens klara av det dagliga livet?
Jag har alltid varit av den uppfattningen att en olympisk vinnare behover ha den dar lilla extra skarpheten, men har det gatt for langt?

Jag tycker att det ar manga som klagar pa att varmbloden (KPWN, SWB, SF osv) ar for skarpa, for hetsiga, for tittiga, for heta, osv. Manniskor klagar pa att de inte har nagon respekt for andra och kliver over folk nar de blir hanterade, osv. Andra klagar pa att kapaciteten finns dar, men att varmbloden inte har viljan eller modet att gora jobbet.

Jag vet att denna fragan har varit uppe forrut, men avlar vi for mycket pa prestation och for lite pa temperament??

Om man ska titta pa vad marknaden vill ha sa ar det ca 1 av 100 som letar efter en hast med riktigt mycket kapacitet, de 99 andra letar efter en allround hast som de kan gora lite vad som helst med, en hast som ar latthanterad, lattriden och gor jobbet den ska gora utan problem. En hast som klarar av LA/LA.
Men de flesta av oss ar ju nischade pa att avla en hast som kan vinna OS, inte pa en hast som hoppar runt 1.10 pa ett sakert satt. Vi vill ha de basta hingstarna, de som har internationella prestationer, till vara ston.

Borde vi egentligen avla mer pa temperament, och om de presterar sa ar det en bonus? Eller ska vi avla pa prestationer och tanka att med ratt hantering och ratt skolning, sa blir 99.9% av alla hastar helt ok?
Personligen kompromissar jag aldrig med temperamentet. Det innebär inte att jag väljer bort exteriör eller prestation heller. Speciellt viktigt tycker jag att det är att ha stabila ston som nedärver/för-vidare-genom-uppfostran sitt milda, trygga sinnelag. Allt blir så mycket enklare för människan som ska ta över då.

Carina på Silver Arabians
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

GiG skrev:
Jag skulle vilja säga att att det är 99 av 100 som letar häst med riktigt mycket kapacitet men 1 av 100 som verkligen behöver det. Det är skillnad på vad köparna letar och vad de BORDE leta.
:angel:
Därför räcker det inte med en trevlig LA-kapacitetshäst för att få sälja, köparna rynkar på näsan och går vidare till de med häftig stam och kapacitet utöver det normala. Tror jag.

Håller fullständigt med... Men sedan får man inte glömma bort att som uppfödare lägger du en stor grund till hur hästen blir i sitt förhållande till människor...

jag kan inte säga att jag tycker det är idealiskt när ungh'ästar får gå i princip ohanterade på lösdrift tills de är 2½ år, sedan ska allt hända på 2 månader... Där tror jag det stora problemet ligger, brist på hantering i unga år...

Förstå mig rätt, jag användert själv gärna lösdrift till unghästarna, men det betyder ju inte att de hästarna inte skall borstas och gås igenom dagligen...

Men sedan finns det ju givetvis vissa blodslinjer som ger skarpa individer... det har det ju alltid funnits...
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

En synnerligen okunnig fråga: Finns lynnet med som en punkt då halvblodshingstar bedöms/avelsvärderas? Jag kan bara islandshästvärlden, och där finns ju lynnet (eller numera "spirit", som är en sammanslagning av lynne och vilja) med som bedömningspunkt. Fast även inom islandshästaveln förekommer denna debatt, så det kanske inte hjälper....

Till ancan: Islandshästar går ofta i princip ohanterade i flock tills de är 3-4 år, och trots att "temperamentsdebatten" finns i islandshästvärlden också, så tycker jag generellt att islandshästar har ett mycket bra lynne och är lätthanterliga (åtminstone jämfört med samtliga halvblod jag träffat på). Det har jag alltid trott beror på just det faktum att de får växa upp i flock och blir uppfostrade av de andra hästarna.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ameo skrev:
Det ena behöver väl inte utesluta det andra???

Det är ju en sanning med modifikation, eftersom man ibland eftersträvar mer tuffa individer just för att de ska vara bra tävlingshästar. Jag uppfattar det som att det är den sortens aveln ramonarunds menar. Och jag kan hålla med om frågeställningen, även om jag i "Sverige-delen" av debatten tror att mkt handlar om att vi har ställt om vår avel ganska snabbt. Vi verkar inte riktigt ha fått vårt horsemanship att hänga med förändringen i hästbeståndet, om ni fattar vad jag menar...

Men jag tror helt säkert, liksom ramona, att detta kan vara/bli ett problem. Många av oss är dessutom hobbyavlare och kanske inte riktigt på det klarar med vilka hingstlinjer man bör akta sig för att kombinera, linjevla etc.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

En intressant sak tycker jag är skillnaden i temperament mellan travare och halvblod.

Jag har jobbat med och haft bägge delar och jag måste säga att man träffar mycket oftare på "jobbiga" halvblod än jobbiga travare. OBS, min erfarenhet.

Och förklaringen är enligt mig, endast hanteringen. För travet är väl om möjligt ännu mer prestationsinriktat än halvblodsaveln, så jag tror inte att det är avelsarbetet i sig som är problemet.
Travarna hanteras mer och tidigare (på både gott och ont) och får på det viset en annan uppfostran än många halvblodsunghästar.

Däremot kan travarna ofta vara lite hetare och ha mer motor i sig...
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag tror att det ligger mkt i det du säger.

Hälsningar Helen
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag tror definitivt att det ligger mkt i det Thera säger. Däremot tror jag inte att det är hela sanningen. Jag har också hanterat många både rid- och travhästar, och travhästarna är "alltid" överlägset mer lätthanterliga. Men min känsla säger mig att det inte bara är hanteringen utan en genetisk skillnad, en skillnad mellan hur pass kommunicerbara hästarna är. Jämför halvblod med stor resp liten xx-procent! Jag gillar ju fulllbod så jag föredrar definitivt att de har hög andel xx. Där finns det ju nåt att snacka med :p.

Skillnaden mellan rid och travhästar tror jag således dels är genetisk, sen spär vi på detta med hur vi hanterar dem. Och risken är att vi alltså avlar på våra gamla, hederliga "puckade" halvblod och lägger på dem smarta, tuffa, skarpa importer som står högt i blod och får - ja...

*hukar mig så djupt jag kan bakom skärmen*
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag tror också att travarna i regel går i lösdrifter tills det är dags att börja jobba den - det är egentligen DET som är skillnaden inte hanteringen i sig.

Jag ser rätt mycket unghästar där jag bor - vissa är uppfödda här och de hanteras inte mer än nödvändigt, de verkas avmaskas vaccineras och tas in för borstning men inte alltför ofta, de går i flockar enligt kön. Från 1 till 2½ år så gör man i princip inget annat med dem - sen när de börjar jobbas är det sällan problem att få dem att förstå vad man vill. De är fostrade redan.

De enda hästar jag har uppfattat som är de hästar som inte förstår och har svårt med hanteringen har INTE gått i flock.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Lustigt. Jag har tänkt samma sak, men tvärtom: Av alla hästar jag har att göra med, halvblod, arab, islänningar, travare, div. ponnyer osv, så är halvbloden helt klart de mentalt trögaste! Att de dessutom ofta är utan uppfostran/feluppfostrade gör ju inte saken bättre. Missförstå mig nu inte, jag har ett par halvblod själv, och har även fött upp, fast det är några år sedan nu.

Eftersom jag har en hel del åsikter om hur det står till med ridkunskapen i Sverige/världen idag, har jag i mitt stilla sinne tänkt att det är väl så hästarna måste vara, för att stå ut med den ridning de blir utsatta för. :confused: Ridbarhet verkar vara= stå ut med vad som helst.
Själv tycker jag att den bästa ridhästen är den som är verkligt känslig, men en sådan häst protesterar ju också mot att bli ihopklämd mellan motstridiga hjälper.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Det svåra kan vara att veta om en häst med ett skarp temperament har fått det via arv eller miljö.

Mitt eget sto är temperamentsfullt. Jag har träffat många avkommor till hennes pappa och farfar, och talat med de som ridit avkommor till hennes farfarsfar, och majoriteten av avkommorna beskrivs på liknande sätt. Därför är jag övertygad om att mitt stos temperament till stor del är genetisk ;)

Jag tror att det är viktigt för uppfödare att vara medveten om vilka blodslinjer som kan ge vassare hästar. När jag träffar hästar med ett visst reaktionsmönster och en viss hållning har jag nästan aldrig fel, de har min hästs farfar i sig :D Alltså är temperament oerhört viktigt för mig då jag väljer hingst till mitt sto! En hingst med perfekt exteriör och fantastiska meriter är inget för mig om avkommorna kan bli små monster :crazy:
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Kom att tänka på en parallell: Insändardebatten i Ridsport ang. PRE - har ni läst den? I senaste numret så påpekade ngn att i Spanien ifrågasätter man inte om det man ska göra med hästen funkar - man bara förutsätter _att_ det gör det. Här tror jag att ridfolket har mkt att lära av travfolket, och kanske då människor i andra länder.

Jag har själv hanterat mina (fåtal) uppfödningar med den filosofin och det har funkat mkt bra. Ingen överdriven hantering, ut o in från hagen, binda upp i bland - bara sånt som man gör med alla hästar. O sen när de ska verkas, lastas eller vad det nu är, så bara gör man det utan att göra nån större affär av det. Det är _ytterst_ sällan som det är några problem. Vi behöver ju inte intala hästarna från början att vi ser det de ska göra som konstigt! Isf vore det ju lika konstigt för hästen att gå in i stallet som in i transporten första gången - hur ska den veta skillnad??

Nu har jag alltid rel stort xx-inslag i mina djur och jag är övertygad om att det gör en del av skillnaden.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag håller inte med, jag tycker nog att utveckligen har gått åt motsatt håll. Jag tycker att de svenska halvbloden har fått "bättre" temperament i och med ett ökat antal importhingstar från framför allt Tyskland. Jag ser heller inget motsatsförhållande mellan bra huvud och bra tävlingshäst, snarare tycker jag att det krävs ett bra huvud för att orka med det hektiska tävlingslivet.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

athena skrev:
Kom att tänka på en parallell: Insändardebatten i Ridsport ang. PRE - har ni läst den? I senaste numret så påpekade ngn att i Spanien ifrågasätter man inte om det man ska göra med hästen funkar - man bara förutsätter _att_ det gör det. Här tror jag att ridfolket har mkt att lära av travfolket, och kanske då människor i andra länder.

Jag har själv hanterat mina (fåtal) uppfödningar med den filosofin och det har funkat mkt bra. Ingen överdriven hantering, ut o in från hagen, binda upp i bland - bara sånt som man gör med alla hästar. O sen när de ska verkas, lastas eller vad det nu är, så bara gör man det utan att göra nån större affär av det. Det är _ytterst_ sällan som det är några problem. Vi behöver ju inte intala hästarna från början att vi ser det de ska göra som konstigt! Isf vore det ju lika konstigt för hästen att gå in i stallet som in i transporten första gången - hur ska den veta skillnad??

Nu har jag alltid rel stort xx-inslag i mina djur och jag är övertygad om att det gör en del av skillnaden.
Mina unghästar har inte heller utsatts för någon "överdriven hantering" (möjligen den första då :p).
"Du är MIN häst, du SKA vara snäll att verka!" :D punkt.. :p

Vad gäller arv och miljö så finns det helt klart båda delarna.
Jag ser jätteskillnad på mina två hbl-uppfödningar, som har samma mamma och hanterats ungefär likadant. Stoet har en far som är känd för att lämna lite skarpare hästar, hingstens far vet jag inte så mkt om temperamentet på faktiskt. Men det är mycket lättare att hantera hingsten än stoet... :p

Sen måste jag säja att jag inte alls känner igen det där med klumpiga, drulliga, hänsynslösa halvblod i mina egna hästar. Självklart har öven jag träffat på sådana, men mina är av naturen väldigt hänsynsfulla. Beror det månne på att de är baserade på fullblodsstam (om än många led bakåt) och inte har så många av de gamla kända halvbloden i sin stamtavla?

Jag tror att LITE vassare temperament behöver man nog ha om hästarna ska kunna prestera på toppnivå, men är det så illa att man behöver ge hästen lugnande medel, DÅ är det helt klart ett olämpligt avelsobjekt.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Tror att det är mycket som påverkar...till viss del är det säkert genetiskt.
Som någon skrev, man fokuserar mer på stammen och prestationsavel än temperament och ridbarhet.
Tror även att grunduppfostran är en del som många gånger glöms bort. Känns som det blivit vanligare att skicka hästen på unghäst bete. Hanteras fölet direkt och under hela uppväxten tror iaf jag att det får en annan syn på oss människor, förutsatt att de blir rätt hanterade naturligtvis.
Tror även att många toppryttare inte känner sina hästar tillräckligt väl. De rider hästarna, tränar och tävlar men hur många hanterar dem i den dagliga skötseln? Visst, det ska hinnas med också och tiden räcker inte alltid till...jag torr iaf att det är en faktor som kan spela in till att hästarna verkar mer hetlevrade än de egentligen är.
Observera att detta är mina personliga tanker som poppade upp när jag läste frågeställnigen och övriga svar....
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Många toppryttare tycker ju att temperamentet ÄR VIKTIGARE än kapacitet och teknik (hoppninng) därför borde ju hingstarna bedömmas för sitt temperament vid bruksprov tycker jag. Det är inte lätt att som stoägare åka runt och lära känna alla hingstar för att se om de temperamentsmässigt skulle passa till det sto man har.

Ang. lösdrift så var jag en gång på en föreläsning med en "hästpsykolog" han tyckte att släppa i hop en flock 1 eller 2-åringar är detsamma som att låta ett gäng 12-åringa barn växa upp tillsammans på en öde ö, utan vuxnas inblandning. Han menade att man behöver en väl sammansatt flock för att hästarna ska lära sig av varandra. (Jag har dock ingen erf. själv av lösdrift)
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Aladdin skrev:
Ang. lösdrift så var jag en gång på en föreläsning med en "hästpsykolog" han tyckte att släppa i hop en flock 1 eller 2-åringar är detsamma som att låta ett gäng 12-åringa barn växa upp tillsammans på en öde ö, utan vuxnas inblandning. Han menade att man behöver en väl sammansatt flock för att hästarna ska lära sig av varandra. (Jag har dock ingen erf. själv av lösdrift)

Haha det var roligt sagt!

Får mig att tänka på en berättelse jag hörde om en elefantflock där alla de äldre elefanterna blivit skjutna och bara en flock med unghannar fanns kvar. Dessa elefanter växte så småningom upp till "värsting-elefanter".
 

Liknande trådar

Mat Jag star for Julafton som firas med barn och barnbarn enligt Svensk tradition. Eller mestadeles Svensk tradition. Vi har helt hoppat...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
5 133
Senast: Huggorm
·
Trädgård & Växter Jag har tva rabarber (vad heter det? Tjofraser? plantor?) I ar har jag varit noga att vattna mycket och ofta och jag har aldrig haft sa...
Svar
8
· Visningar
1 396
Senast: hastflicka
·
Tjatter Jag har nu sytt ett par plagg till barnbarnen. Jag har inte sytt nagonting sedan 1986. Da flyttade vi utomlands och det fanns en...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
5 265
Senast: Raderad medlem 120709
·
Kropp & Själ Jag ar 30 nu och har lange varit dalig med hudvard. Jag har val anvant nagon cleanser, toner och dagkram, speciellt nar jag brukade...
Svar
10
· Visningar
1 099
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp