D
Dressyrbrud
Jag fick för 1 ½ vecka sedan hem min nya valp, en border collie-tik. Sedan tidigare har jag haft en sheltie men då hon saknar gnistan som krävs för att ta sig någonstans köpte jag mig en ny hund, jag har dock kvar sheltien.
Valet föll på BC då jag ville ha någonting att jobba med, både vallning, bruks, lydnad och agility och vara åtminstone 99% säker på att få en arbetsvillig hund.
BC är en ny ras för mig, jag har bara beblandat mig med belgare i alla dess former, dobermann, schäfer och så sheltien tidigare men ville ha någonting utan den här spetsskärpan som belgarna besitter.
Nu är hon hemma, och det är långt ifrån vad jag förväntat mig. Hon beter sig som om hon vore autistisk, hon har tagit ögonkontakt med mig mindre än 10 ggr på den här veckan, bryr sig inte ett skvatt om vad jag gör och hon har inget som helst intresse av godis eller social kontakt (klapp, beröm), att kampa kan vara roligt men såfort jag släpper kampen så drar hon iväg och lägger sig själv med den. Jag har gått iväg på promenaden när hon varit extra ouppmärksam men det hjälper inte, istället för den rädsla och övergivenhet jag sett hos belgarna så spatserar hon obekymrat vidare alldeles ensam.
I och med att jag inte äger någonting hon vill ha, betyder jag ingenting för henne. Det finns ingen anledning för henne att ta kontakt med mig, och jag har ingen anledning att ge henne. Det här gör mig oerhört frustrerad och ledsen, för utan den spontana kontakten kommer det bli svårt att träna och senare tävla, och framförallt att få en relation till henne.
Jag har försökt träna och uppmuntra kontakt, men eftersom jag inte kan belöna henne för kontakten blir det mest pannkaka av allt. Jag kan heller inte nonchalera henne, eftersom hon inte bryr sig ett skvatt om det, jag kan inte träna ögonkontakt vid matskålen, eftersom får hon ingen mat så bryr hon sig inte utan då går hon därifrån.
Vi har en mallevalp också, ca 3 v äldre, som är helt annorlunda. Såfort hon får syn på en viker hon bak öronen och viftar på hela kroppen, tokig i mat och i kampen, kommer alltid och söker kontakt och går redan nu spontant upp vid sidan och söker ögonkontakt vilket gör mig ännu mer frustrerad eftersom man självklart jämför dem två.
Min fråga är: ska BC'n vara såhär självständiga? Eller har jag fått ett måndagsexemplar? Växer hon på sig?
Som det är nu lutar det åt att jag behåller henne tills hon är ett år och är hon fortfarande likadan så kommer jag inte vara främmande för att omplacera henne. Men det gör mig samtidigt ledsen, för det här skulle ju bli så bra..!
Valet föll på BC då jag ville ha någonting att jobba med, både vallning, bruks, lydnad och agility och vara åtminstone 99% säker på att få en arbetsvillig hund.
BC är en ny ras för mig, jag har bara beblandat mig med belgare i alla dess former, dobermann, schäfer och så sheltien tidigare men ville ha någonting utan den här spetsskärpan som belgarna besitter.
Nu är hon hemma, och det är långt ifrån vad jag förväntat mig. Hon beter sig som om hon vore autistisk, hon har tagit ögonkontakt med mig mindre än 10 ggr på den här veckan, bryr sig inte ett skvatt om vad jag gör och hon har inget som helst intresse av godis eller social kontakt (klapp, beröm), att kampa kan vara roligt men såfort jag släpper kampen så drar hon iväg och lägger sig själv med den. Jag har gått iväg på promenaden när hon varit extra ouppmärksam men det hjälper inte, istället för den rädsla och övergivenhet jag sett hos belgarna så spatserar hon obekymrat vidare alldeles ensam.
I och med att jag inte äger någonting hon vill ha, betyder jag ingenting för henne. Det finns ingen anledning för henne att ta kontakt med mig, och jag har ingen anledning att ge henne. Det här gör mig oerhört frustrerad och ledsen, för utan den spontana kontakten kommer det bli svårt att träna och senare tävla, och framförallt att få en relation till henne.
Jag har försökt träna och uppmuntra kontakt, men eftersom jag inte kan belöna henne för kontakten blir det mest pannkaka av allt. Jag kan heller inte nonchalera henne, eftersom hon inte bryr sig ett skvatt om det, jag kan inte träna ögonkontakt vid matskålen, eftersom får hon ingen mat så bryr hon sig inte utan då går hon därifrån.
Vi har en mallevalp också, ca 3 v äldre, som är helt annorlunda. Såfort hon får syn på en viker hon bak öronen och viftar på hela kroppen, tokig i mat och i kampen, kommer alltid och söker kontakt och går redan nu spontant upp vid sidan och söker ögonkontakt vilket gör mig ännu mer frustrerad eftersom man självklart jämför dem två.
Min fråga är: ska BC'n vara såhär självständiga? Eller har jag fått ett måndagsexemplar? Växer hon på sig?
Som det är nu lutar det åt att jag behåller henne tills hon är ett år och är hon fortfarande likadan så kommer jag inte vara främmande för att omplacera henne. Men det gör mig samtidigt ledsen, för det här skulle ju bli så bra..!
.
