Att veta eller inte veta? (Övergrepp)

[Niyama]

Vilken poäng? Jag trodde jag svarade på TS inlägg.
Oavsett om man tycker att man hittar förträngda minnen eller om det skapas nya, så är väl frågeställningen relevant vad man vill uppnå med det hela?
Man kan lika gärna plantera in positiva minnen.

Jag satt i den situationen att jag hade äldre syskon som kunde berätta saker så som de mindes det från min barndom och det fanns foton och annat, som kunde bekräfta andra minnen.
Jag hade och har väldigt fragmenterade minnen från min barndom. Vilket i sig inte behöver tyda på någonting. Det förekom sexuella övergrepp inom familjen. Jag vet fortfarande inte om jag själv var utsatt, "bara" såg eller på annat sätt upplevde övergreppen. Enligt en del terapeuter blir traumat likartat från alla varianter.
Efter ett tag i terapi var det för mig inte längre viktigt att veta vad som eventuellt hade hänt.

Jag rekommenderar, oavsett av vilken grund, inte någon att försöka få fram "förträngda" minnen.
Att bearbeta situationer, känslor och upplevelser från barndomen som jag minns, har däremot hjälpt mig mycket och är något jag skulle kunna rekommendera.

Du skrev "Om de är så starkt förträngda, så finns det en orsak till det.". Grejen är att det är väldigt tveksamt om minnen "förträngs".

 

[netia]

Att saker förträngs är väl inte uppe till diskussion?
Utan om man kan "ta fram" minnen igen.

Förträngning är ett vedertaget begrepp inom alla de terapiformer jag provat.
En försvarsmekanism för psyket. Ibland bra, ibland mindre bra att använda.

 

[Raderad medlem 94602]

Har en vän som i vuxen ålder plötsligt fick glasklara minnen och bilder från ett övergrepp som barn. Fullständigt förträngt allt. När detta kom fram och kunde börja benas ut med proffhjälp kunde mycket av hennes psykiska mående genom uppväxten förklaras. Hon hade också stora intimitetsproblem, anorexi, självmordstankar och en rad annat.
Hon fick som sagt hjälp. I dag mår hon nog så bra som det går att göra med den händelsen i bagaget. Hon säger själv att det är en sorg men att hon kan hantera och acceptera den som vilka andra sorger som helst som kan drabba en under livet.

Jag tror på att väcka minnet så man kan få en chans att bearbeta det. Mår man redan dåligt utan att ens minnas finns inte mycket att arbeta vidare med.

 

[aprilmaj]

Jag tror på att väcka minnet så man kan få en chans att bearbeta det.

Jag tror snarare att eventuellt bortträngda minnen kommer fram när det är dags. (Om man inte råkar ut för något liknande som aktiverar minnet.) Jag tror inte på att försöka väcka minnet. Som @netia skrev så finns det en anledning till att man inte minns.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror snarare att eventuellt bortträngda minnen kommer fram när det är dags. (Om man inte råkar ut för något liknande som aktiverar minnet.) Jag tror inte på att försöka väcka minnet. Som @netia skrev så finns det en anledning till att man inte minns.

Tänk om man då går hela livet och mår skit över något som man inte vet vad det är eller hur man ska gå vidare med?
Kanske är det rätta, men det låter sorgligt.

 

[aprilmaj]

Tänk om man då går hela livet och mår skit över något som man inte vet vad det är eller hur man ska gå vidare med?
Kanske är det rätta, men det låter sorgligt.

Jag ska nog nyansera mitt svar lite: Om man har det tillräckligt stabilt omkring sig, så kan man börja nysta i sådana saker med professionell hjälp. Men om allt är kaos och elände, då riskerar man att göra skadan värre, tror jag.

 

[Dentaku]

Tänk om man då går hela livet och mår skit över något som man inte vet vad det är eller hur man ska gå vidare med?
Kanske är det rätta, men det låter sorgligt.

Fast det krävs inte att man vet varför man mår dåligt för att man ska kunna må bättre.

Jag vet inte någon seriös terapeut som skulle börja rota i bortträngda minnen eftersom hela företeelsen är så omdiskuterad och framför allt eftersom minnet är så flexibelt och lätt att påverka. Man kan göra väldigt stor skada.

 

[Pegasus63]

De flesta "minnen om övergrepp" de senaste 20 åren har ju visat vara falska minnen pga psykologens/hynotisörens ledande frågor. De enda fall som faktiskt lätt till fällande dom, som jag läst om) är de där offret självmant kommit till polisen och gjord en anmälan och psykologer/hypnotisörer inte varit inblandade i vitnesbörden.

 

[Niyama]

Att saker förträngs är väl inte uppe till diskussion?
Utan om man kan "ta fram" minnen igen.

Förträngning är ett vedertaget begrepp inom alla de terapiformer jag provat.
En försvarsmekanism för psyket. Ibland bra, ibland mindre bra att använda.

Ja, jag svarade lite för snabbt. Jag menade förstås förtränga för att sedan minnas igen.

 

[Haemoglobin]

Att förtränga trauman är som sagt hjärnans egna försvarsmekanism och inget man oftast gör medvetet.
Brukar heller inte vara att man är helt oförstådd i att man varit med om något, om det inte skett vid riktigt tidig ålder. Utan det som förträngs är oftast detaljer, tid, bilder osv.

Jag uppskattar och accepterar förträngning som en del av processen att komma vidare. Flera här i tråden drar fram hypnos som terapi eller att man verkligen ska försöka att "dra ut sina minnen ur hjärnan".

Tycker det är förfärligt om man tar lätt på att ge det tipset till någon som kämpat med att leva ett normalt liv efter en traumatisk händelse. Underskatta inte vad en sådan behandling kan komma att ge för resultat och att man kan komma att påverkas mer negativt än positivt.

Om man känner med sig själv att man överlever och har ett bra liv, kan man gott få låta hjärnan fortsätta göra sitt och försvara en från minnena.

 

[Niyama]

Att förtränga trauman är som sagt hjärnans egna försvarsmekanism och inget man oftast gör medvetet.
Brukar heller inte vara att man är helt oförstådd i att man varit med om något, om det inte skett vid riktigt tidig ålder. Utan det som förträngs är oftast detaljer, tid, bilder osv.

Fast vad är förträngning och vad är normalt att bara glömma? Alltså när jag satt i förhör förvånades jag av mängden detaljer jag förväntades komma ihåg, av händelser som skett 6-9 år tidigare. Liksom jag kommer inte ihåg vad jag hade för kläder på mig i skolan varenda dag under hela grundskolan. Jag minns hästarna jag hade under grundskolan, men det är bara den första jag minns exakt vilket år den köptes. Resten minns jag bara ungefär. Men övergrepp ska man minnas exakt när det skedde, annars är det "förträngt" . Jag har tydligen förträngt vilka kläder jag hade på mig för en vecka sedan också.

 

[Niyama]

Ja, jag svarade lite för snabbt. Jag menade förstås förtränga för att sedan minnas igen.

Fast det är väl lite samma sak där som jag skrev i inlägget ovan: att glömma en del är ju helt normalt. De övergrepp som jag inte minns ser jag inte som "bortträngda" utan jag var helt enkelt för liten för att ha några minnen överhuvudtaget från den tiden.

 

[Haemoglobin]

Fast vad är förträngning och vad är normalt att bara glömma? Alltså när jag satt i förhör förvånades jag av mängden detaljer jag förväntades komma ihåg, av händelser som skett 6-9 år tidigare. Liksom jag kommer inte ihåg vad jag hade för kläder på mig i skolan varenda dag under hela grundskolan. Jag minns hästarna jag hade under grundskolan, men det är bara den första jag minns exakt vilket år den köptes. Resten minns jag bara ungefär. Men övergrepp ska man minnas exakt när det skedde, annars är det "förträngt" . Jag har tydligen förträngt vilka kläder jag hade på mig för en vecka sedan också.

Allt som rör den traumatiska händelsen förstås?! Det är ju det traumatiska hjärnan skyddar en ifrån och där försvarsmekanismen faller in. Vad du hade på dig förra veckan är nog inte något som ditt psyke och kropp mår dåligt av att minnas eller ej.

 

[Niyama]

Allt som rör den traumatiska händelsen förstås?! Det är ju det traumatiska hjärnan skyddar en ifrån och förtränger. Vad du hade på dig förra veckan är nog inte något som ditt psyke och kropp mår dåligt av att minnas ell ej.

Men varför är det förträngning om jag glömmer nån detalj av ett övergrepp som skett för många år sedan, medan det är normalt att glömma vad jag hade på mig förra veckan?

 

[Haemoglobin]

Men varför är det förträngning om jag glömmer nån detalj av ett övergrepp som skett för många år sedan, medan det är normalt att glömma vad jag hade på mig förra veckan?

Beror först och främst på detaljens revelans till händelsen? Det är inte jag som avgör vad ditt medvetande glömmer bort eller vad det förtränger. Men kan ju rekommendera dig att läsa lite psykoanalytisk teori om du inte gjort det, eller så kanske du har det men glömt bort.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tror inte på sådana extrema förträngningar på sånt sätt att man verkligen helt glömt bort det. Se bara på hela Quick-Cirkusen appropå "bortträngda minnen". Har själv erfarit grav mobbning -både fysisk och psykisk sådan- under hela min grundskoletid. Men även de mest traumatiska upplevelserna, vilka inkluderar bl.a. knivar, tändare och våld, minns jag fortfarande i detalj. Jag skulle inte muntligt klara av att beskriva de - då skulle jag bryta ihop, men jag kan fortfarande mycket väl minnas de, även om jag helst inte vill tänka på det. Så absolut att man kan "arkivera" och "stoppa undan" minnen så att man inte direkt tänker på de längre, även om de är traumatiska, men tränga bort de till 100% går inte.

 

[Haemoglobin]

minnen så att man inte direkt tänker på de längre, även om de är traumatiska, men tränga bort de till 100% går inte.

Det man talar om då är väl snarare förnekelse, inte förträngning. Förnekelse är försvisso också en försvarsmekanism. Men jo, det går minsann.

Tråkigt det du varit med om förresten!

 

[Dressyrtjejen_97]

Det man talar om då är väl snarare förnekelse, inte förträngning. Förnekelse är försvisso också en försvarsmekanism. Men jo, det går minsann.

Tråkigt det du varit med om förresten!

Ok, är inte så insatt. Mer insatt i Quick-cirkusen (pga. mitt juridikintresse) och mina egna upplevelser...Men förnekelse låter som ett mer rimligt ord på fenomenet också, förövrigt!

Eh..Tack, eller vad jag nu ska säga. Lyckligtvis ligger det flera år tillbaka i tiden, och jag mår bra nu

 

[Haemoglobin]

Ok, är inte så insatt. Mer insatt i Quick-cirkusen (pga. mitt juridikintresse) och mina egna upplevelser...Men förnekelse låter som ett mer rimligt ord på fenomenet också, förövrigt!

Eh..Tack, eller vad jag nu ska säga. Lyckligtvis ligger det flera år tillbaka i tiden, och jag mår bra nu

Jag som snöat in mig så mycket på Freud. Men med förträngning begränsar man mest det medvetna för att skydda jaget; det traumatiska lagras i det undermedvetna istället.

OT: Har du något bra material att tipsa om gällande Quick? Känner att jag måste bli mer insatt.

Det är för övrigt alltid härligt att höra när någon överlevt en sån grym behandling från andra människor.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag som snöat in mig så mycket på Freud. Men med förträngning begränsar man mest det medvetna för att skydda jaget; det traumatiska lagras i det undermedvetna istället.

OT: Har du något bra material att tipsa om gällande Quick? Känner att jag måste bli mer insatt.

Det är för övrigt alltid härligt att höra när någon överlevt en sån grym behandling från andra människor.

Intressant! Vart tvingad att läsa 30 sidor om den där "galningen" när jag gick i 2:an på gymnasiet, inom ramen för psykologi 1. Jag var inte imponerad, haha. Nej, men jag tyckte hans teorier verkade helknäppa...

Nää, inte direkt. Har mest "följt med" typ när GW tagit upp fallet i Veckans Brott, läste någon "granskning" som någon av de stora dagstidningarna (kan det ha varit Aftonbladet? DN? minns tyvärr inte...) hade för några år sedan, och sen stod det lite i min ena skol-juridikbok om fallet. Så väl inget jättespeciellt material så, egentligen. Har mest lyssnat lyhört när det nämnts så att säga

Tack så mycket
Känns helt fantastiskt att kunna ha gått från absoluta botten, till (typ, om man nu kan kalla det så) toppen på 3-4 år.