Vilken poäng? Jag trodde jag svarade på TS inlägg.
Oavsett om man tycker att man hittar förträngda minnen eller om det skapas nya, så är väl frågeställningen relevant vad man vill uppnå med det hela?
Man kan lika gärna plantera in positiva minnen.
Jag satt i den situationen att jag hade äldre syskon som kunde berätta saker så som de mindes det från min barndom och det fanns foton och annat, som kunde bekräfta andra minnen.
Jag hade och har väldigt fragmenterade minnen från min barndom. Vilket i sig inte behöver tyda på någonting. Det förekom sexuella övergrepp inom familjen. Jag vet fortfarande inte om jag själv var utsatt, "bara" såg eller på annat sätt upplevde övergreppen. Enligt en del terapeuter blir traumat likartat från alla varianter.
Efter ett tag i terapi var det för mig inte längre viktigt att veta vad som eventuellt hade hänt.
Jag rekommenderar, oavsett av vilken grund, inte någon att försöka få fram "förträngda" minnen.
Att bearbeta situationer, känslor och upplevelser från barndomen som jag minns, har däremot hjälpt mig mycket och är något jag skulle kunna rekommendera.
Du skrev "Om de är så starkt förträngda, så finns det en orsak till det.". Grejen är att det är väldigt tveksamt om minnen "förträngs".