Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

AchyBreaky

Trådstartare
Visste inte om jag skulle lägga denna som kropp och själ eller skola och jobba, men det gör väl detsamma. Om någon listar ut vem jag är så ja, you know the drill.

Jag står lite i ett vägskäl i mitt liv och kan inte komma fram till hur jag ska välja. I hela mitt liv har jag gjort det jag borde göra, det som är mest rätt att göra och väldigt ofta fegat ur att göra det jag egentligen vill. Jag har ändå på det stora hela varit nöjd. Däremot har jag fortfarande en dröm som jag skjuter på hela tiden, eftersom jag gång på en annan kommer på undanflykter till varför jag inte borde.

Idag har jag ett jobb jag inte trivs med. Det är inte fruktansvärt men jag trivs ändå inte; chefen är inte trevlig eller snäll men han är väl helt OK, jag har inga kollegor alls utan sitter ensam eller med min chef. Det i kombination med att jag har väldigt lång resväg gör att jag blir fullkomligt deppig av min jobbsituation. Samtidigt läser jag ofta här på Buke om hur bortskämd min generation är. Att vi vill ha de bästa jobben med suverän lön och egentligen bara borde vara tacksamma. Så jag känner mig otacksam. Mitt jobb är "fint", OK betalt och sliter inte ut mig fysiskt. Jag borde vara nöjd men det är jag inte. Jag vill ha ett intressant och stimulerande jobb, en hyfsad chef och trevliga kollegor. Är det bortskämt av mig?

Eftersom tankar har väckts hos mig att söka mig vidare så slog det mig att jag skulle kunna göra nåt jag velat länge men inte vågat: åka utomlands och plugga språk. Jag blir glad av bara tanken, jag har velat så länge och det vore så givande och roligt. Jag tänker då att jag ju faktiskt kan sluta och bara åka i väg, satsa för en gångs skull. Efter det vill jag söka in på en utbildning som jag jättejättegärna vill gå, som vore perfekt.

MEN. Då kommer vi till men:et. Är det dumt att göra det här? Säga upp mig från ett fast, helt OK men depressionsframkallande jobb, och bara åka iväg? Det är väl oansvarigt om något? Tänk om jag inte kommer in på min utbildning sen, vad ska jag ta mig till då? Mina vänner säger att jag inte ska planera så långt in i framtiden jämt (jag planerar alltid minst 18 månader framöver), att så mycket kan hända på vägen, att jag alltid oroar mig för saker som sedan ordnar sig. Och jag förstår dem. Samtidigt känner jag mig bortskämd och dum om jag slutar - tänk om jag inte får jobb igen? Tänk om det här var min chans till att ha ett OK jobb med OK lön och jag sen sumpar den?

Samtidigt tänker jag att herregud, chansa nån gång. Om jag åker har jag försörjning i sex månader (CSN) och sedan ett mindre sparkapital. Jag kan hyra ut min lägenhet medan jag är borta så jag riskerar ingenting på så vis. Så kan jag söka in på min utbildning och om jag inte kommer in, ja, då får jag väl söka jobb då då? Ett jobb som ligger närmare och kanske gör mig gladare. Jag har stöd från föräldrar och riskerar inte hemlöshet direkt. Jag tänker att jag vid det laget har lärt mig ett nytt språk, fått göra nåt jag drömt om länge, och har nya erfarenheter. Att jag inte vet hur mitt liv ser ut då. Samtidigt är det ju en chansning.

Å tredje sidan: Om jag stannar så MÅSTE jag skaffa nytt jobb. Som det är nu sitter jag och gråter på söndagarna över att behöva åka dit; elak chef, sitta ensam hela dagen, halvtrista uppgifter. Spela roll om det ser fint ut på papperet, jag trivs ju inte. Så om jag lika gärna måste skaffa nytt jobb nu så kan jag väl lika gärna åka utomlands, se vart livet tar mig, och eventuellt söka jobb sen om jag inte kommer in på utbildningen. Eller?

Angående utbildningen bedömer jag mina chanser som hyfsade att komma in, men det kan man ju aldrig veta.

Så, några tankar om detta? Känn inte att ni måste vara snälla - ös på bara. All feedback är intressant för mig!
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Åk, bara åk! Det är ditt liv och du ska göra det du vill göra. Och du ska göra det nu, inte "sen".
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Men åk. Exakt vad är det du tycker att du har att förlora?
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Självklart ska du åka!

Att vara bortskämd och lat är inte att samma sak som att man ska ta det man får och stanna där resten av livet.
Hade du sagt upp dig från jobbet för att gå hemma och drälla hade man väl kunnat kalla dig för bortskämd ;) , men att vilja utbilda sig och förändra sig är aldrig fel.

Om du bor i en stad lär du ju inte ha några problem att få lite tillfälliga ströjobb OM du nu inte skulle komma in direkt på tex utbildning efter att du varit utomlands. Allt löser sig!
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

*kl*

Varför säga upp sig? Ta tjänstledigt för studier istället. Så gjorde jag när jag åkte utomlands och pluggade språk i 6 månader.
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Åk! Ta chansen. Det verkar ju inte kunna bli sämre - att gråta för att man ska åka till jobbet ska man inte behöva.
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Men kära nån - det är väl inget att fundera på! ÅK!

Som nån skrev tidigare i tråden - sök tjänstledigt för studier om du känner dig allt för osäker, då risker du ju faktiskt ingenting. Även om jag är ganska säker på att du INTE kommer att välja att gå tillbaka till dit gamla jobb senare. :)
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Jag är på sätt och vis i samma situation.
Trivs inte riktigt på jobbet och har lite samma läge som du då vi bara är två. Vill ha jobbkompisar och allt det där.

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare. Det kändes helt galet till en början för jag har lite sett det som att jag alltid kommer vara kvar där. Ju mer jag tänkt på det, desto mer rätt känns det även om det ändå känns lite galet att lämna sin fasta tjänst.
Jag planerar förvisso inte att åka utomlands eller plugga, men att flytta till en annan stad.
Jag inbillar mig och vill gärna tro att det ska gå enkelt att få jobb.

Jag tror inte du kommer ångra dig en sekund om du följer dina drömmar! Däremot tror jag det blir svårt för dig att vara kvar när du väl börjat tänka så mycket på att dra vidare.

Lycka till! :)
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Stick! Dra! Åk! Försvinn!

:banana:

Ur jobbperspektiv är det bara en bonus. Det är inte bara rena arbetsmeriter som räknas (speciellt inte när det kommer till okvalificerade yrken!), som arbetsgivare vill man ha människor med livserfarenhet. Ett halvårs studier utomlands är jättefint att ha på CV't!
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tack alla för synpunkter! Trodde ingen skulle orka läsa och min familj är så less på att höra mig älta detta.

Åk, bara åk! Det är ditt liv och du ska göra det du vill göra. Och du ska göra det nu, inte "sen".
Ja, jag har ju alltid sagt att jag ska göra det "sen". Sen när jag inte riskerar nåt ekonomiskt, sen när chansen kommer naturligt. Men tänk om det aldrig händer?

Men åk. Exakt vad är det du tycker att du har att förlora?
Jättebra fråga! Jag kanske aldrig får jobb igen? (och ja, jag ser exakt hur korkat det ser ut i skrift men om det är nåt som skrämmer mig är det arbetslöshet).

Självklart ska du åka!

Att vara bortskämd och lat är inte att samma sak som att man ska ta det man får och stanna där resten av livet.
Hade du sagt upp dig från jobbet för att gå hemma och drälla hade man väl kunnat kalla dig för bortskämd ;) , men att vilja utbilda sig och förändra sig är aldrig fel.

Om du bor i en stad lär du ju inte ha några problem att få lite tillfälliga ströjobb OM du nu inte skulle komma in direkt på tex utbildning efter att du varit utomlands. Allt löser sig!
Tack för dina synpunkter! Du resonerar precis som mina vänner. Jag förstår precis hur ni tänker.

Varför säga upp sig? Ta tjänstledigt för studier istället. Så gjorde jag när jag åkte utomlands och pluggade språk i 6 månader.
Ja, det vore alldeles utmärkt om det vore så att min chef går med på det. Det gör han inte. Och jag vet att han inte kan neka mig det för evigt (däremot skjuta på det sex månader framåt) men det är inte ett alternativ att åka senare. Tanken på att stanna på mitt jobb längre än till årsskiftet får mig att vilja söka jobb på McDonalds istället.

Åk! Ta chansen. Det verkar ju inte kunna bli sämre - att gråta för att man ska åka till jobbet ska man inte behöva.
Nej, det ska man verkligen inte. Frågan är (som maler i mitt huvud) om jag borde stå ut längre tills jag vet om jag kommer in på min utbildning. Eller borde jag söka ett annat jobb istället? För att ha en inkomst, ett jobb. Å andra sidan, vad fan, jag vill ju åka. Varför är jag så feg?
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Men kära nån - det är väl inget att fundera på! ÅK!

Som nån skrev tidigare i tråden - sök tjänstledigt för studier om du känner dig allt för osäker, då risker du ju faktiskt ingenting. Även om jag är ganska säker på att du INTE kommer att välja att gå tillbaka till dit gamla jobb senare. :)
Och jag som tycker att det är så mycket att fundera på :o Jag är en sån fegis, folk kallar mig så tuff men de skulle bara veta. Varje gång en sån här möjlighet har öppnat sig för mig har jag hittat ett skäl till att inte åka. Varenda eviga gång. Min pojkvän säger att han är rädd att jag ska stanna på mitt jobb och fortsätta som nu: klaga över att jag aldrig kommer iväg.

Jag är på sätt och vis i samma situation.
Trivs inte riktigt på jobbet och har lite samma läge som du då vi bara är två. Vill ha jobbkompisar och allt det där.

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare. Det kändes helt galet till en början för jag har lite sett det som att jag alltid kommer vara kvar där. Ju mer jag tänkt på det, desto mer rätt känns det även om det ändå känns lite galet att lämna sin fasta tjänst.
Jag planerar förvisso inte att åka utomlands eller plugga, men att flytta till en annan stad.
Jag inbillar mig och vill gärna tro att det ska gå enkelt att få jobb.

Jag tror inte du kommer ångra dig en sekund om du följer dina drömmar! Däremot tror jag det blir svårt för dig att vara kvar när du väl börjat tänka så mycket på att dra vidare.

Lycka till! :)
Åh, en i samma sits! Visst är det tufft utan kollegor? Vi sitter i princip ensamma, mitt ute i ingenstans. Hela dagarna sitter jag och tar skit och hugg från honom och aldrig någonsin kan jag ens luncha med någon vän för att bryta av dagen och tänka på annat.

Hoppas du hittar ett bra jobb. Gud så modig du är som flyttar och verkligen satsar! Jag hoppas jag är lika tuff och faktiskt åker i väg. I såna fall kommer en uppdateringstråd framöver.

Lycka till nu! :)

Stick! Dra! Åk! Försvinn!

:banana:

Ur jobbperspektiv är det bara en bonus. Det är inte bara rena arbetsmeriter som räknas (speciellt inte när det kommer till okvalificerade yrken!), som arbetsgivare vill man ha människor med livserfarenhet. Ett halvårs studier utomlands är jättefint att ha på CV't!
Haha! Ja, jag vill ju så gärna.

Men, jag söker inte okvalificerade jobb - tvärtom. De senaste två jobben jag har haft har varit "drömjobb" - glassiga fina jobb, schysst betalt, mycket resor, stor frihet. Så är mitt nuvarande jobb också - på papperet. Däremot förstår jag att språk är värdefullt och absolut kommer vara en fördel (speciellt för utbildningen jag vill söka in på).

Återigen - tack för synpunkter! Det betyder mycket för mig!
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Jag säger som Stenmark de e bar å åk! Äventyret väntar på dig därute. När jag var yngre och pluggade engelska utomlands så var det det bästa jag gjort även om jag inte var borta i 6 månader. Det gav vänner i hela världen, ovärderliga erfarenheter och en fantastisk självkänsla. Så hyr ut lägenheten, säg upp dig från och jobbet och dra iväg mot nya äventyr. Du kommer garanterat inte att ångra dig en sekund:) Snarare kommer du undra varför du väntade så länge tror jag! Så stick iväg på ditt äventyr nu.:banana::bump::banana::bump::cool:
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Det är klart du ska åka!! Det löser sig ;) Men vänta inte för länge, det kan komma många saker emellan....
Jag är utomlands just nu och det är verkligen mitt livs resa! Jag gör det i min utbildning, så det var ingen stor risk för mig, men väl så läskigt ändå att lämna allt. Men jag kommer verkligen inte ångra att jag gjorde det!!!
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Delar av med mig av mitt motto här i livet:

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv."

- Sören Kierkegaard
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tack allihop för era åsikter och för peppdansen :) Jag har dock precis talat med en föredetta kollega som 1) underkände min idé om utbildningen och 2) argumenterade för att jag ska bita ihop och härda ut på jobbet åtminstone till sommaren. Och eftersom jag är en svag tönt så börjar jag på en gång tvivla på mig själv.

Så nu sitter jag här och oroar mig och funderar igen :(
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Det är ju svårt att veta vad som är vettigt för dig att göra när man inte alls vet vad det är för jobb du har, vilken utbildning du funderar på, osv. Om du är sekreterare idag och funderar på att bli ingenjör, så verkar det väl väldigt förnuftigt, du får säkert ett annat och bättre jobb sen. Men om du har ett kvalificerat jobb idag med goda framtidsutsikter, och funderar på att släppa det för att gå en utbildning i atlantisk healing, så verkar det ju tvärtom rätt dumt.

Tydligt är ju i vilket fall att du inte borde vara kvar på det jobbet du har, tycker inte alls du behöver känna dig så tacksam för det att du inte får byta, varför skulle inte du kunna få ha det kul på jobbet? Varför ska du sitta och mögla ute i bushen med en trist chef som enda sällskap?
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Som du kanske har gissat, eller kanske inte, så är det här en anonym tråd. Givetvis vill jag inte skriva ut vad exakt jag gör, eller ens hinta om det, eftersom jag inte vill att någon ska kunna identifiera mig. Det är dessutom inte råd angående utbildningen jag behöver, inte alls faktiskt. Hade det varit det hade tråden handlat om utbildningen. Min fundering är ju om jag borde säga upp mig och göra något jag vill som vore kul men som är en chansning, eller om jag borde härda ut på jobbet tills dess att jag söker. Eller söka mig någon annanstans.

Känner du att du har för lite info behöver du absolut inte känna dig pressad till att svara i tråden. Det är helt OK att inte ha en åsikt.
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Den här tiden som är här och nu kommer inte gå i repris. Varför sitta och vantrivas med något som du KAN förändra plättlätt? Varför inte istället göra det du drömmer om att göra och som är realistiskt genomförbart i allra högsta grad? Vilket liv unnar du dig själv? Du ska ju ändå inte börja plugga nu så du kan lika gärna se till att göra något bra av tiden fram till dess. Jag ser inte vad det spelar för roll om du funderar på framtiden hemma eller i ett annat land. Inte mer än att du förmodligen får mer input och vidgade vyer om du åker bort.

Jag tror (baserat på egen erfarenhet) att om du kommer iväg på det här äventyret så kommer du förutom språkkunskaper och "världsvana" också blir mer självständig och mindre planerande. Det är i alla fall vad mina resor och utlandsvistelser har gjort för mig. Jag insåg hur mycket jag begränsar mig själv och min värld. Jag har blivit mycket modigare. Jag står upp mer för mig själv och är snabbare att nappa när möjligheter uppenbarar sig.
 
Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Hennes argument (argument som jag själv ältat i mitt eget huvud i säkert ett par månader nu):

1. Det är en bra erfarenhet att ha på CV:et, därför ska jag härda ut så länge det bara är möjligt och minst till sommaren
2. Det är alldeles för svårt att få ett jobb när man inte redan har ett jobb. Dvs, ska jag sluta på det här jobbet ska jag gå till ett annat jobb, inte bara till språkstudier utomlands för då riskerar jag arbetslös för evigt (för evigt kan vara mitt tillägg)
3. Utbildningen sågade hon pga att jag inte är garanterad jobb efter (även om jobbutsikterna är mycket goda) - se ovan om arbetslöshet för evigt.

Precis så här går tankarna i mitt huvud. Förutom utbildningen - om kommer jag in på den så vet jag att jag kommer göra bra ifrån mig och jag har goda förhoppningar om bra jobb efter.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 272
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 817
Senast: malumbub
·
Tjatter X har varit på sin arbetsplats ett antal år och har kollega Y och Z. Chefen på kontoret har varit utlånad till en annan enhet och då har...
Svar
4
· Visningar
478
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Jag kommer inom ett år att flytta ca 40 mil hem till den stad som jag vuxit upp i. Jag har de senaste 7 åren bott på annan ort och har...
Svar
0
· Visningar
606
Senast: seahawk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp