Att utvecklas

[Hedwig]

Jag kan inte påstå att jag haft någon speciell aha-upplevelse utan min ridning har successivt förbättrats genom träning, träning och åter träning. För min del handlar det dessutom mest om att jag kan rida min egen häst hyfsat men sätter jag mig på en annan häst känner jag mig som en nybörjare.

Sen har jag under årens lopp upptäckt/lärt mig övningar som har kunnat lösa vissa knutar och gjort att jag kanske tagit något steg framåt. Just nu håller jag på att försöka få in känslan och tekniken för att rida en galoppiruett. Fyra hörnövningen tycker jag är bra och får till bra vändningar men sen är det svårt att verkligen få till en komplett halvpiruett, rida fram i balans och byta efteråt.

En annan övning som jag numera alltid använder som uppvärmning är att rida skänkelvikning och skolor i skritt och därefter samma sak i trav. Den innebär efter att hon har fått skritta en stund på långa tyglar kortar jag upp tyglarna och stretchar halsen åt båda hållen. Därefter rider jag skänkelvikningar över diagonalen åt båda hållen några gånger. Sen rider jag i en följd öppna långsida ner, sluta nästa långsida, förvänd sluta nästa långsida och till sist diagonalsluta. Samma sak sen i andra varvet. Travar sen något varv åt båda hållen och rider lätt. Gör sen samma arbete med skolor i trav fast inleder med att rida undan innerskänkeln på en stor volt något varv innan jag rider in i första öppnan.
Vet inte om det var någon aha-upplevelse men hästen blir väldigt loss och fin av detta. Använder samma sak på tävling.

 

[PrinceFair]

1. Att aldrig rida för publiken. Man gör jobbet som man behöver göra - ibland ser det fint ut och ibland inte.

2. Att ha ett bestämt upplägg av ridpasset som jag aldrig gör avsteg ifrån, bara gör variationer av.

 

[mackan]

På vägen att utvecklas till att bli en bra ryttare och nå sina mål kommer man till punkter av insikt som skjutsar en framåt i utvecklingen. Vilka aha-upplevelser har Du fått som gett dig ett kliv i utvecklingen?

För min del är det bla men ffa att våga repetera det jag är dålig på. Förr har jag undvikit att rida vissa rörelser som jag tycker är svåra och som vi är dåliga på. Då har jag kanske gjort det en gång halvdant och sen lämnat det där hän. Nu vågar jag göra om tills det känns bra och är inte rädd för att misslyckas eller att det ser fult ut.

Det tar ju tyvärr ofta lång tid att hitta dessa punkter själv som för en framåt, så tänkte att man kan dra nytta av andras upplevelser.

Min insikt som ger mest aha upplevelser tycker jag är just insikten att jag inte vet ett skit och ju längre och mer jag rider desto mer inser jag det haha
Skämt åsido: ju längre man rider, ju mer inser man att man ju inte kan allt eller ens hälften, utan det finns tusen aha upplevelser ytterligare att få, för att inte tala om utveckling. Det är ju det som är tjusningen med ridning och som gör att folk håller på livet ut tror jag. Oavsett nivå.
Så jag kan nog inte speca några specifika aha-upplevelser faktiskt utan jag tycker mer det handlar om just det jag skrev ovan - själva insikten om att man hela tiden har mer att lära och därmed öppna sina sinnen för det hela tiden när man rider och tränar/tävlar osv. Min tränare som jag haft i flertalet år nu, sen 2008 tror jag, hjälper mig med det hela tiden, och det är så himla roligt att det "aldrig blir färdigt" i den relationen vi har och hur det sker utveckling osv.
Tycker det är intressant det du tar upp i sista paragrafen utöver det dessutom: jag kan känna igen mig lite i tidigare år och tror det är lätt att man får tendensen som ryttare allmänt att "undvika" det som är jobbigt om det finns annat som går bra, och om det som är "jobbigt" går att maskera till större delen dvs det är smådetaljer som inte väger över helhetsridningen i sig till vardags osv. Men: jag tycker det är väldigt variabelt utifrån enskild individ och ekipage, huruvida det är produktivt att repetera repetera repetera osv - det beror ju på facit, att repetera ngt under en bra tränare då man löser det snabbt osv, är ju optimalt, men finns inte förutsättningarna för det eller att man på egen hand verkligen vet hur det ska kännas, när det är rätt osv, så lär man ju bara in ännu mera fel ju mer man repeterar på raken så att säga. Men som sagt - går inte att uttala sig generellt om detta utan allt handlar ju om ekipaget och ryttarens nivå osv och kan ryttaren så funkar det ju precis som du upplever Man måste veta vad man letar efter med andra ord, om man ska tjäna på och utvecklas av att repetera repetera.

ridning är underbart

 

[Corax]

Det är verkligen som du säger Mackan. Ju längre man håller på ju mer inser man att man har kvar att lära.
Jag har stundtals kunnat deppa lite över den insikten men om man ser till den väg man har vandrat så har man ändå kommit en bra bit på vägen. Jag menar, tänk vad mycket man faktiskt har lärt sig!

Den aha-upplevelse jag verkligen ser som en stor vändpunkt i min utveckling är när min (nya)tränare lärde mig att använda Magen på ett korrekt sätt. Jag hade träningsvärk i magen/ryggen varje dag i flera månader! Men helt plötsligt kunde jag sitta ner på hästens rörliga rygg men ändå slappna av i armar och ben.

Men jag får ofta kämpa med mina negativa tankar om att jag nog inte kan rida alls. Det suger. Dumma hjärna!
Tips på hur man kommer över det? Avsky dåligt självförtroende!!

 

[Fenestra]

@Corax kan du dela med dig av den kunskapen? Jag tycks ha tappat bort den förmågan och har svårt att hitta tillbaka
Jag är inte aktiv ryttare just nu, rider lite lektion men har ingen igång..
Hoppning har jag haft en del aha-upplevelser på men sist på dressyrsidan var väldigt längesedan tyvärr..

 

[fio]

Det där att undvika det som är jobbigt. .jag undviker dressyr så mkt det går. Rider aldrig dressyr längre. Jag som red så himla mkt dressyr förr..och nu bara näpp. Vill bara inte.. vill bara rida ut och hoppa emellanåt.

 

[_Zacke_]

En väldigt liten löjlig grej som gjorde enorm skillnad var när jag började få hjälp på ridbanan med min förra ponny som hade NOLL framåtbjudning. Jag fick lära mig något så enkelt som att lyfta blicken, titta dit jag skulle och rida dit!! Helt plötsligt hade jag en häst som villigt trampade på framåt! Omedvetet hade jag suttit i flera år och bromsat honom genom att titta ner

 

[Corax]

@Corax kan du dela med dig av den kunskapen? Jag tycks ha tappat bort den förmågan och har svårt att hitta tillbaka
Jag är inte aktiv ryttare just nu, rider lite lektion men har ingen igång..
Hoppning har jag haft en del aha-upplevelser på men sist på dressyrsidan var väldigt längesedan tyvärr..

Jag är så hemskt dålig på att förklara... Men, först och främst gick vi igenom hur man hittade sina magmuskler så man kunde börja använda dem.
Sedan gav hon mig instruktionen om att spänna ut magen mot ridbyxan för att hitta och få upp styrkan samt att 'trycka ner' sig i sadeln. Utan att spänna lår, tippa fram/bak utan bara sitta rakt upp och ner. Det svåraste var såklart längningar/ökningar då magen Verkligen fick jobba. Man ville ju gärna falla bakåt med överkroppen (vill fortfarande...).
Sen är ju all form av övrig mag/rygg-träning utöver ridning bara till nytta.

En annan sak som den tränaren lärde mig var hur man korrekt använder underskänklarna. Väldigt sällan men som snabbt huggande kobror när de väl behövs.

@fio Jag trodde All ridning innebar någon form av dressyrarbete. Har fått för mig att även hopphästar måste kunna dressyr (som för mig är hästens lyhördhet och snabbhet på hjälper samt kommunikationen mellan häst/ryttare).

 

[fio]

Jag red faktiskt dressyr i morse med båda hästarna.. i dressyrsadel

 

[sassiball]

Jag har haft ett problem genomgående genom åren som både dressyr och hopptränare tjatat på mig om och det är att jag har en tendens att rida med alldeles för långa tyglar. "Korta tyglarna" har jag fått höra i tid och otid.

Har verkligen försökt men så har jag tittat på filmer och foton när jag rider, jag rider/red ofta med raka armar och har inte tillräcklig vinkel i armbågen. Nu tvingar jag mig att vinkla armbågarna när jag rider och så fort tyglarna känns för långa så vinklar jag armbågen och vips kortas tygeln av. Nu måste jag ändå korta tygeln en del ibland, men det här tankesättet funger mycket bättre på mig och har förbättrat min sits.

 

[Hedwig]

@sassiball Jag rider också gärna med för långa tyglar men där handlar det ju också om att spänna magmusklerna så inte hästen kan dra ut tyglarna när man väl lyckats korta upp dem.. Eller dra en ur sadeln..

 

[Mitrolle]

Mitt har nog också varit att hitta rätt tränare, då krävdes det inte alls mycket för att jag skulle komma jättemycket framåt på kort tid. Jag kunde liksom plötsligt förstå bättre och använda tänket och övningarna hemma och på så vis utvecklas även själv hemma.

 

[EmmaN]

Samma här! Min ordinarie tränare har flyttat för några månader och jag behövde någon ny och den som jag har nu har fått oss att utvecklas enormt under kort tid.

 

[Billy]

På vägen att utvecklas till att bli en bra ryttare och nå sina mål kommer man till punkter av insikt som skjutsar en framåt i utvecklingen. Vilka aha-upplevelser har Du fått som gett dig ett kliv i utvecklingen?

För min del är det bla men ffa att våga repetera det jag är dålig på. Förr har jag undvikit att rida vissa rörelser som jag tycker är svåra och som vi är dåliga på. Då har jag kanske gjort det en gång halvdant och sen lämnat det där hän. Nu vågar jag göra om tills det känns bra och är inte rädd för att misslyckas eller att det ser fult ut.

Det tar ju tyvärr ofta lång tid att hitta dessa punkter själv som för en framåt, så tänkte att man kan dra nytta av andras upplevelser.

Jag har två aha-saker. Jag rider på ren basic-nivå så det är antagligen inget konstigt för de flesta här men men...Som många vittnat om här händer det saker när man byter tränare. Så var det också för mig. Jag förstod när jag bytt tränare att den första är mycket duktig men förstod inte riktigt min låga nivå utan förutsatte mycket. Efter samtal med nya tränaren där jag förklarade var jag var och vad mina närmsta mål var så kände jag att hon la sig där jag var. Det första var; stöd på yttertygel. Det betyder inte att jag ska grabba tag i tygeln och hålla den i ett järngrepp no matter what, utan den ska vara stadig men rörlig. Krama tygeln lite och få lite gummibandskänsla. Oj, plötsligt bar jag inte 500 kg! Det andra var hur man får ner hälen. Jag kämpade som en idiot att trampa ner hälen men kom på mig själv att jag mest stå på tå. Tränaren; du ska inte trampa ner hälen, du ska sträcka ut höften framåt-neråt. Woila! hälen var ner och avslappnad! Det betyder ju inte att detta fungerar från första minuten utan jag får jobba med detta ständigt = tänka på det vart tredje steg =) men förhoppningsvis ska det bli automatiserat.