Att ta vid där vi slutade

Idag fick jag ett spontant infall och ringde en barndomskompis som jag inte träffat på cirka 10 år och som jag inte haft kontakt med på många år. Och vi tog bara vid där vi slutade, med en rak och öppen kommunikation. Som om vi aldrig haft ett uppehåll i kontakten. Men givetvis har det hänt massor under de här åren. Vi har massor att prata om.

Men det första hon sa när jag ringde var "va, vem är det?" och så fick jag säga det en gång till. Hon noterade omedelbart att jag skaffat en annan dialekt och kopplade därför inte att det var jag. Det är ingen annan som påpekat att jag fått en annan dialekt, men jag har noterat det själv. Och jag vet faktiskt inte riktigt var den kommer ifrån. Jag tycker inte att andra pratar som jag.

Vi ska prata mer sen för hon hade en sak hon var upptagen med idag. Jag ser fram emot det.

 

[Grazing]

Det måste väl finnas massor av människor som inte envisas med att prata om tv eller sport.

Ja..? eller varför skulle det inte göra det? Det jag svarade på var att det inte är fejk att intressera sig i sina vänners liv även ifall man inte har något intresse i själva ämnet.

 

[Otherside]

Ja, vi pratade i telefon. Det är alltid hon som avslutar samtalen av vilken anledning som helst. Jag känner mig dissad.

Min man är exakt så! Han säger det han tycker är viktigt och sen kommer det ett -Ok! och så avslutar han. Han småpratar aldrig frivilligt annat än med folk han verkligen delar sina mycket specifika intressen med. Att dra med honom på middag med random människor är rena tortyren - även för mig som måste bevittna det hela.....

Jag kan inte heller småprata, inte nån längre stund i alla fall - och jag brukar säga att en vän är någon man kan sitta tyst med. Det är jätteviktigt.

Personligen tror jag att jag haft massor att prata med dig om! Om vårt gemensamma intresse mm. Jag hade tyckt du var otroligt intressant!

Och jag tror inte alls att din bekant dissar dig, hon är kanske bara en som tycker samtal kan vara en viss tid - det är ju också lättare att prata ofta om samtalen inte drar ut på flera timmar. Jag själv har absolut inte tid att prata långa telefonsamtal ideligen.

 

[Lillgrådis]

Fast det stämmer inte, tv och sport är inte specialintressen om man ser i det stora, där måste man gå efter massans intressen och någon form av TV diskussion eller sportdiskussion är typ alltid gångbart. Ett av mina specialintressen är ängar, det diskuterar jag aldrig med någon annan dels för att ingen är intresserad och dels för att det är trist att diskutera något som den jag diskuterar med inte är intresserad av.

Nej det känns jättemärkligt att klumpa ihop tv som ett "intresse" generellt och oavsett innehåll. En stor del varför jag tittar på tv är just för nyheter och fördjupningar för att hänga med vad som händer i omvärlden gällande politik, ekonomi, miljö, klimat, kultur etc. För att upprätthålla en någorlunda allmänbildning och omvärldsorientering. Vilket i sin tur täcker väldigt många vanliga samtalsämnen med både vänner och personer jag inte känner så väl.

Det kan man förstås också få på genom nyheter och motsvarande fördjupningsprogram på P1, eller genom att läsa nyhetstidningar vilket jag och många med mig också blandar med. Men att skaffa sig och bibehålla en bredare nutidsorientering kan väl ändå aldrig kallas för ett "specialintresse", bara för att man väljer ett visst medium för det?

 

[Grazing]

Vad jag hört och vad jag lärt mig är att ett specialintresse ett intresse som domderar hela livet, alltså ett intresse som tar över livet och som gör att resten av livet blir lidande.

Och det är inte vanligt med specialintresse.

 

[Wille]

Bara en tanke: hon har kanske inte tid med så frekvent kontakt?
Ni hördes första gången i onsdags och har haft kontakt flera gånger sedan dess? Det är väldigt mycket, tycker jag.

Hon har alltid varit sån att hon klipper ett samtal mitt i.

Ingen annan jag känner är sån. De avslutar samtalet utan att bara klippa av det.

Det var bara _förslag_ som jag tänker att kunde fungera bra på folk man inte känner. Med avseende på att du skrev att du inte vet vad du ska prata om i grupp.

Men vad som helst fungerar förstås lika bra så länge man hittar något gemensamt att prata om, som de andra personerna också är intresserade av.

Det finns f.ö. böcker och artiklar om hur man blir bättre på att prata med folk om det är så att man känner att det är en förmåga som behöver stärkas.

I grupp handlar det också mer om tajming när man säger något. Dynamiken i grupper är annorlunda än när man är en och en.

Om inte annat är det något som ingår i den löpande nyhetsrapporteringen och på den nivån så blir det en del av "aktualiteter" och "samhällsorientering" som är rimligt att förvänta sig att folk i allmänhet ska surra om när man för samtal på "fikabordsnivå".

Det betyder inte att man behöver ha ett direkt intresse i den enskilda händelsen/ämnet utöver att allmänt orientera sig i omvärlden. Det kan ju även finnas indirekta skäl för att i någon mån intressera sig för sådant en inte har något direkt intresse av s.a.s.

Nyheter ger mig ångest och kan lätt trigga en panikattack. Därför undviker jag nyheter. För jag orkar inte lyssna. Jag har inget försvar mot otäckheter som hänt. Och så mår jag så jävla uselt. Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska överleva mentalt av att höra om ett brutalt mord.

Jag skulle inte skriva mer i tråden men jag känner att jag måste bemöta det här. Jag är ny men har läst på forumet ett tag så jag minns att du har en NPF-diagnos och skriver därför från det perspektivet.

De flesta människor har inte specialintressen. Själva termen i sig uppkom för att beskriva ett fenomen typiskt för NPF, där personen i stort sett lever och andas det intresset, inte sällan till den grad att allt annat i livet prioriteras bort. Jag vågar påstå att majoriteten har en "lagom" nivå på sina intressen. Mer eller mindre engagerade beroende på vad det rör sig om, men ändå svalt om man jämför med någon som verkligen har ett specialintresse.

Jag tror att det kan vara en anledning till att det blir fel. Den neurotypiska (imperfekt term men tar den av praktiska skäl) tycker att hen lägger hur mycket energi som helst på dialogen men NPF-aren har en annan stil och känner sig istället undanskuffad när hen inte får respons på sitt språk. Och så blir det aldrig någon djupare relation eftersom ingen av parterna känner sig riktigt sedd.

Jag har ingen bra lösning på det problemet, inte utan att komma med fler oönskade råd. Men för mig personligen var den enklaste vägen att söka andra som har samma diagnos. Det går inte felfritt, men bättre än mina försök att bygga relationer med människor som inte alls tänker och kommunicerar som jag gör.

Fast jag har inte alls lust att umgås med andra som har samma diagnos. Vi har inget gemensamt förutom diagnosen. Och eftersom autism är ett spektrum så lär vi inte ha många gemensamma nämnare ändå.

Och jag har inga specialintressen. Jag har vanliga intressen. Och så har jag en livsstil som passar mig.

Vad anser du är allmängiltiga intressen?

Matproduktion. Alla behöver äta och jag tycker var och en bör ha lite koll på produktionen. Politik (men är inte alltid ett lämpligt ämne). Miljöproblem. Vad som händer lokalt på orten, t.ex. nedläggning av sjukhus. Vår relation med husdjur.

Allmängiltiga intressen är sånt som berör oss allihop.

Min man är exakt så! Han säger det han tycker är viktigt och sen kommer det ett -Ok! och så avslutar han. Han småpratar aldrig frivilligt annat än med folk han verkligen delar sina mycket specifika intressen med. Att dra med honom på middag med random människor är rena tortyren - även för mig som måste bevittna det hela.....

Jag kan inte heller småprata, inte nån längre stund i alla fall - och jag brukar säga att en vän är någon man kan sitta tyst med. Det är jätteviktigt.

Personligen tror jag att jag haft massor att prata med dig om! Om vårt gemensamma intresse mm. Jag hade tyckt du var otroligt intressant!

Och jag tror inte alls att din bekant dissar dig, hon är kanske bara en som tycker samtal kan vara en viss tid - det är ju också lättare att prata ofta om samtalen inte drar ut på flera timmar. Jag själv har absolut inte tid att prata långa telefonsamtal ideligen.

Ja, jag tror inte alls att vi skulle få brist på ämnen att prata om. Har du vägarna förbi är du välkommen hit på en fika

Nej det känns jättemärkligt att klumpa ihop tv som ett "intresse" generellt och oavsett innehåll. En stor del varför jag tittar på tv är just för nyheter och fördjupningar för att hänga med vad som händer i omvärlden gällande politik, ekonomi, miljö, klimat, kultur etc. För att upprätthålla en någorlunda allmänbildning och omvärldsorientering. Vilket i sin tur täcker väldigt många vanliga samtalsämnen med både vänner och personer jag inte känner så väl.

Det kan man förstås också få på genom nyheter och motsvarande fördjupningsprogram på P1, eller genom att läsa nyhetstidningar vilket jag och många med mig också blandar med. Men att skaffa sig och bibehålla en bredare nutidsorientering kan väl ändå aldrig kallas för ett "specialintresse", bara för att man väljer ett visst medium för det?

Jag tänker snarare att det är ett specialintresse att titta på filmer, serier och nöjesprogram.

Själv har jag ingen behållning alls av sånt och berörs inte av det som dessa program innehåller.

 

[Snowball]

Matproduktion. Alla behöver äta och jag tycker var och en bör ha lite koll på produktionen. Politik (men är inte alltid ett lämpligt ämne). Miljöproblem. Vad som händer lokalt på orten, t.ex. nedläggning av sjukhus. Vår relation med husdjur.

Allmängiltiga intressen är sånt som berör oss allihop.

Ja och just därför tittar jag på nyheterna och lokalnyheterna varje dag på tv
För att jag vill veta vad som händer i omvärlden
Jag tittar även på dokumentärer och många andra program som handlar om tex mat eller odling eller andra länder
För att lära mig saker och inspireras

Tv är verkligen inte bara filmer och serier

 

[Motacilla]

Hon har alltid varit sån att hon klipper ett samtal mitt i.

Ingen annan jag känner är sån. De avslutar samtalet utan att bara klippa av det.


I grupp handlar det också mer om tajming när man säger något. Dynamiken i grupper är annorlunda än när man är en och en.


Nyheter ger mig ångest och kan lätt trigga en panikattack. Därför undviker jag nyheter. För jag orkar inte lyssna. Jag har inget försvar mot otäckheter som hänt. Och så mår jag så jävla uselt. Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska överleva mentalt av att höra om ett brutalt mord.


Fast jag har inte alls lust att umgås med andra som har samma diagnos. Vi har inget gemensamt förutom diagnosen. Och eftersom autism är ett spektrum så lär vi inte ha många gemensamma nämnare ändå.

Och jag har inga specialintressen. Jag har vanliga intressen. Och så har jag en livsstil som passar mig.


Matproduktion. Alla behöver äta och jag tycker var och en bör ha lite koll på produktionen. Politik (men är inte alltid ett lämpligt ämne). Miljöproblem. Vad som händer lokalt på orten, t.ex. nedläggning av sjukhus. Vår relation med husdjur.

Allmängiltiga intressen är sånt som berör oss allihop.


Ja, jag tror inte alls att vi skulle få brist på ämnen att prata om. Har du vägarna förbi är du välkommen hit på en fika


Jag tänker snarare att det är ett specialintresse att titta på filmer, serier och nöjesprogram.

Själv har jag ingen behållning alls av sånt och berörs inte av det som dessa program innehåller.

Men om hon alltid varit sån som avslutar mitt i, varför tar du åt dig? Det är tydligen sån som hon är, mer eller mindre.
Kom ihåg att vi inte kan ändra andra människor, folk är som de är, oavsett vad vi tycker.

Det finns mycket annat än nyheter man kan titta på om man vill hänga med i det som är här och nu. Men vi behöver inte gå in på det eftersom det verkar vara jobbigt för dig.

Personligen har jag mycket lite att säga om matproduktion och politik pratar jag helst bara med folk jag känner väl. Politiska diskussioner spårar ibland ur och risken för dålig stämning är ganska stor så det undviker jag att prata om t.ex på jobbet eller i föreningsverksamheter.

Det du vill prata om är absolut viktiga ämnen, men de är ganska djupa och tunga, och jag tänker att alla vill inte ta sig an svåra ämnen när man har kontakt. Det kan verka ytligt, men många vill gärna prata om ditt och datt en stund istället för de stora frågorna.

Nyckeln till att ha framgång i samtal med okända/halvbekanta är att försöka se saken ur deras perspektiv. VAD är DE intresserade av? Man får strunta i sig själv en stund och istället försöka hitta något som intresserar den andra personen.

Och jag håller inte alls med om att det är ett specialintresse att titta på film, serier eller nöjesprogram. Det är sånt som majoriteten av befolkningen gör på kvällarna för att slappna av efter dagens krav. De flesta är INTE speciellt engagerade i serierna eller programmen.

 

[bettysmatte]

Jag tänker snarare att det är ett specialintresse att titta på filmer, serier och nöjesprogram.

Själv har jag ingen behållning alls av sånt och berörs inte av det som dessa program innehåller.

Jag undrar om du inte missförstår ordet specialintresse?

För att något ska vara ett specialintresse behöver det vara ett väldigt ”smalt” intresse och ta upp väldigt mycket av ens tankeverksamhet.
https://www.ungochasperger.se/Livsomraden/intressen-och-fritid/intressen-och-fritidsaktiviteter/

Inget av det där stämmer in på hur de jag känner förhåller sig till filmer, serier och nöjesprogram.

 

[Wille]

Ja och just därför tittar jag på nyheterna och lokalnyheterna varje dag på tv
För att jag vill veta vad som händer i omvärlden
Jag tittar även på dokumentärer och många andra program som handlar om tex mat eller odling eller andra länder
För att lära mig saker och inspireras

Tv är verkligen inte bara filmer och serier

Fast jag klarar ju inte det. Jag blir så sjukt stressad. En gång var det en snäll bukefalist som gav mig en inloggning till hens netflix. Jag valde ut en feel good-film. Efteråt var jag jättestressad och spänd som en fiolsträng i kroppen. Mådde inte alls bra.

Jag är rädd att alla program innehåller sånt jag inte klarar.

Och sen är det det där problemet att jag inte klarar att hålla fokus mer än några minuter åt gången. Här om dagen skulle jag titta på något om permakultur på youtube. Jag fick pausa efter mindre än två minuter för jag klarade inte av att fokusera. Jag har fortfarande inte tittat klart. Trots att ämnet intresserar mig.

 

[Snowball]

Fast jag klarar ju inte det. Jag blir så sjukt stressad. En gång var det en snäll bukefalist som gav mig en inloggning till hens netflix. Jag valde ut en feel good-film. Efteråt var jag jättestressad och spänd som en fiolsträng i kroppen. Mådde inte alls bra.

Jag är rädd att alla program innehåller sånt jag inte klarar.

Och sen är det det där problemet att jag inte klarar att hålla fokus mer än några minuter åt gången. Här om dagen skulle jag titta på något om permakultur på youtube. Jag fick pausa efter mindre än två minuter för jag klarade inte av att fokusera. Jag har fortfarande inte tittat klart. Trots att ämnet intresserar mig.

Nej du behöver inte titta men dissa inte tv tittande eller kalla det för specialintresse
Tv kan faktiskt vidga ens vyer
Sen tittar jag ibland bara en liten stund tex på en dokumentär och tittar vidare en annan gång

 

[hundtant]

Fast jag klarar ju inte det. Jag blir så sjukt stressad. En gång var det en snäll bukefalist som gav mig en inloggning till hens netflix. Jag valde ut en feel good-film. Efteråt var jag jättestressad och spänd som en fiolsträng i kroppen. Mådde inte alls bra.

Jag är rädd att alla program innehåller sånt jag inte klarar.

Och sen är det det där problemet att jag inte klarar att hålla fokus mer än några minuter åt gången. Här om dagen skulle jag titta på något om permakultur på youtube. Jag fick pausa efter mindre än två minuter för jag klarade inte av att fokusera. Jag har fortfarande inte tittat klart. Trots att ämnet intresserar mig.

Varför inte släppa tv-spåret? Någon säger att det är en bra källa till småprat (vilket i och för sig går att diskutera) men "titta på tv" är ju ingen specifik sysselsättning. Det kan betyda allt från att dissekera vilka par som kommer att hålla i Love is blind till att titta på NHL-hockey hela nätterna till att ha tv som nyhetskälla. Om tv rapporterade att SD skulle vilja förbjuda all privat odling så nog skulle du vilja prata om det. Men det är inte att prata om tv, det är att prata om politik.

Vad gäller barndomsvännen kanske du är för på? Om hon lägger på mitt i och inte svarar på dina sms så kanske det betyder att du inte riktigt snappat när hon försöker avrunda konversationen. Och försök att inte se henne som någon som är bra att ha som vän i brist på andra, se henne som någon vars liv du är intresserad av. Om ni är intresserade av varann kommer samtalsämnen att ge sig lättare än om du försöker tvinga fram dem.

 

[Wille]

Varför inte släppa tv-spåret? Någon säger att det är en bra källa till småprat (vilket i och för sig går att diskutera) men "titta på tv" är ju ingen specifik sysselsättning. Det kan betyda allt från att dissekera vilka par som kommer att hålla i Love is blind till att titta på NHL-hockey hela nätterna till att ha tv som nyhetskälla. Om tv rapporterade att SD skulle vilja förbjuda all privat odling så nog skulle du vilja prata om det. Men det är inte att prata om tv, det är att prata om politik.

Vad gäller barndomsvännen kanske du är för på? Om hon lägger på mitt i och inte svarar på dina sms så kanske det betyder att du inte riktigt snappat när hon försöker avrunda konversationen. Och försök att inte se henne som någon som är bra att ha som vän i brist på andra, se henne som någon vars liv du är intresserad av. Om ni är intresserade av varann kommer samtalsämnen att ge sig lättare än om du försöker tvinga fram dem.

Har ju släppt det.

Varför antar du att jag skulle vara för på? Förr när vi pratade i telefon så bestod konversationen av 3 minuters korsförhör som jag fick svara på och sen på 3 minuter blankt så skulle hon plötsligt ut med hundarna. Varje gång. Jag fick knappt en syl i vädret för att jag bara skulle svara på en svada av frågor.

Jag uppfattar mycket väl när andra vill avrunda konversationen. Men kompisen klipper ju bara utan att avrunda. Du kan inte skylla det på mig. Min uppfattningsförmåga är det inget fel på.

Jag har några andra att prata med, men den här personen är trots allt en barndomsvän.

 

[hundtant]

Har ju släppt det.

Varför antar du att jag skulle vara för på? Förr när vi pratade i telefon så bestod konversationen av 3 minuters korsförhör som jag fick svara på och sen på 3 minuter blankt så skulle hon plötsligt ut med hundarna. Varje gång. Jag fick knappt en syl i vädret för att jag bara skulle svara på en svada av frågor.

Jag uppfattar mycket väl när andra vill avrunda konversationen. Men kompisen klipper ju bara utan att avrunda. Du kan inte skylla det på mig. Min uppfattningsförmåga är det inget fel på.

Jag har några andra att prata med, men den här personen är trots allt en barndomsvän.

Jag antar inte att du är för på, jag frågar om det kan vara så eftersom du berättat att hon klipper mitt i samtalen och inte svarar på alla dina sms. Utifrån det ser det ut att vara en relevant fråga. Men om det inte stämmer kan vi ju bara släppa det.

 

[Blyger]

Jag har också en kompis som ofta klipper sådär.
Brukar inte lägga någon värdering i det, oftast händer det något omkring och hon behöver växla fokus till det som dyker upp liksom.

 

[Hellhound]

Fast jag har inte alls lust att umgås med andra som har samma diagnos. Vi har inget gemensamt förutom diagnosen. Och eftersom autism är ett spektrum så lär vi inte ha många gemensamma nämnare ändå.

Och jag har inga specialintressen. Jag har vanliga intressen. Och så har jag en livsstil som passar mig.

Rent krasst, hur kan du veta det? Alla autister är inte stöpta i samma form bara för att de har samma diagnos. Men vissa drag är till stor del gemensamma och det är där jag tänker att du borde kunna hitta några som inte är så himla jobbiga att försöka prata med, eftersom ni ligger mer på en liknande våglängd. Det känns lite som att du tar på dig skygglapparna nu för att du har bestämt på förhand att andra autister inte duger. Väldigt tråkigt att se.

Risk för att du blir irriterad på mig nu, men du har helt klart ett stort specialintresse vad jag har sett: trädgård. Du verkar inte vilja prata om eller tänka på så mycket annat en stor del av tiden, faktiskt, såpass att det hindrar dig i sociala sammahang eftersom du tycker att det alla andra vill diskutera är jättetråkigt. Det är också väldigt typiskt för just specialintressen. Dumt att slösa energi på de som är ointresserade när det säkert finns andra som vill grotta ner sig i samma sak som dig, tänker jag.

Men jag ser att du har helt klart har en bit kvar innan du når acceptans. Jag hoppas att du kommer dit någon dag så att du kan börja ordna livet mer runt din diagnos och vara snällare mot dig själv istället för att streta emot och må dåligt när det inte funkar. Habiliteringen har säkert någonting för att hjälpa dig på vägen, om du kan svälja stoltheten och förtreten en tid och ge det en chans.

Aja, nu får det verkligen räcka för min del. Känner att jag själv blir negativt påverkad av att inte nå fram så jag duckar Dagbok i fortsättningen. Lycka till och hoppas att det löser sig för dig.

 

[Sel]

Har ju släppt det.

Varför antar du att jag skulle vara för på? Förr när vi pratade i telefon så bestod konversationen av 3 minuters korsförhör som jag fick svara på och sen på 3 minuter blankt så skulle hon plötsligt ut med hundarna. Varje gång. Jag fick knappt en syl i vädret för att jag bara skulle svara på en svada av frågor.

Jag uppfattar mycket väl när andra vill avrunda konversationen. Men kompisen klipper ju bara utan att avrunda. Du kan inte skylla det på mig. Min uppfattningsförmåga är det inget fel på.

Jag har några andra att prata med, men den här personen är trots allt en barndomsvän.

Fast ni måste väl ha haft trevligt ihop när ni pratade och umgicks tidigare också? Eftersom du ville ta upp kontakten igen menar jag.
Jag tycker det var super av dig att ta det steget och hoppas att det fortfarande känns bra.

 

[escodobe]

Jag har också en kompis som ofta klipper sådär.
Brukar inte lägga någon värdering i det, oftast händer det något omkring och hon behöver växla fokus till det som dyker upp liksom.

Ja, jag klipper ofta väldigt snabbt, eftersom jag har svårt att prata i telefon och fokusera. Jag har en vän som jag vet får spader av det så jag planerar mina samtal till vissa situationer, dvs jag ringer henne oftast när jag kör hem från jobbet så kan jag bli påmind av att förvarna henne om att jag kommer behöva avsluta samtalet, typ när jag kör förbi en viss butik.

 

[Wille]

Rent krasst, hur kan du veta det? Alla autister är inte stöpta i samma form bara för att de har samma diagnos. Men vissa drag är till stor del gemensamma och det är där jag tänker att du borde kunna hitta några som inte är så himla jobbiga att försöka prata med, eftersom ni ligger mer på en liknande våglängd. Det känns lite som att du tar på dig skygglapparna nu för att du har bestämt på förhand att andra autister inte duger. Väldigt tråkigt att se.

Risk för att du blir irriterad på mig nu, men du har helt klart ett stort specialintresse vad jag har sett: trädgård. Du verkar inte vilja prata om eller tänka på så mycket annat en stor del av tiden, faktiskt, såpass att det hindrar dig i sociala sammahang eftersom du tycker att det alla andra vill diskutera är jättetråkigt. Det är också väldigt typiskt för just specialintressen. Dumt att slösa energi på de som är ointresserade när det säkert finns andra som vill grotta ner sig i samma sak som dig, tänker jag.

Men jag ser att du har helt klart har en bit kvar innan du når acceptans. Jag hoppas att du kommer dit någon dag så att du kan börja ordna livet mer runt din diagnos och vara snällare mot dig själv istället för att streta emot och må dåligt när det inte funkar. Habiliteringen har säkert någonting för att hjälpa dig på vägen, om du kan svälja stoltheten och förtreten en tid och ge det en chans.

Aja, nu får det verkligen räcka för min del. Känner att jag själv blir negativt påverkad av att inte nå fram så jag duckar Dagbok i fortsättningen. Lycka till och hoppas att det löser sig för dig.

Men va? Jag kan visst prata om andra saker än trädgård. Som jag sagt tidigare så har jag många intressen. En del av dem sysslar jag inte ens med men är ändå intresserad. T.ex. svetsning, smide, timring, segling, sång och miniatyrer. Bara för att nämna några. Det finns många fler.

Har du ens läst trädgårdstråden här på Buke? Jag tycker inte att jag alls utmärker mig där som extrem på något sätt. Och mitt trädgårdsintresse har aldrig gått ut över varken jobb eller något annat.

Och jag vet mycket väl att alla autister inte är stöpta i samma form. Det har t.o.m. sagts att autister är mer olika varandra än neurotypiska personer. Mitt boendestöd höll med mig och sa att det nog stämde. Men vad ska jag prata om med andra autister? Våra diagnoser? Det är jag inte intresserad av.

Fast ni måste väl ha haft trevligt ihop när ni pratade och umgicks tidigare också? Eftersom du ville ta upp kontakten igen menar jag.
Jag tycker det var super av dig att ta det steget och hoppas att det fortfarande känns bra.

Jo, hon är en vänlig själv. Omtänksam. Men samtidigt så känner jag mig alltid i underläge gentemot henne. Hon var den populära i skolan. Jag var den mobbade. Och rollerna har följt med sedan dess. Hon styr. Jag följer.

 

[Sel]

Men va? Jag kan visst prata om andra saker än trädgård. Som jag sagt tidigare så har jag många intressen. En del av dem sysslar jag inte ens med men är ändå intresserad. T.ex. svetsning, smide, timring, segling, sång och miniatyrer. Bara för att nämna några. Det finns många fler.

Har du ens läst trädgårdstråden här på Buke? Jag tycker inte att jag alls utmärker mig där som extrem på något sätt. Och mitt trädgårdsintresse har aldrig gått ut över varken jobb eller något annat.

Och jag vet mycket väl att alla autister inte är stöpta i samma form. Det har t.o.m. sagts att autister är mer olika varandra än neurotypiska personer. Mitt boendestöd höll med mig och sa att det nog stämde. Men vad ska jag prata om med andra autister? Våra diagnoser? Det är jag inte intresserad av.


Jo, hon är en vänlig själv. Omtänksam. Men samtidigt så känner jag mig alltid i underläge gentemot henne. Hon var den populära i skolan. Jag var den mobbade. Och rollerna har följt med sedan dess. Hon styr. Jag följer.

Jag reagerade mest på att din upplevelse lät negativ. "Korsförhör" och liknande låter lite sisådär, men det var kanske inte så du menade.
Är hon snäll och omtänksam som person är det väl bara att låta henne vara som hon är, även om det innebär att hon klipper samtalen kort ibland. Jag är själv hopplös med att svara på meddelanden men jag älskar mina vänner ändå.

 

[Wille]

Jag reagerade mest på att din upplevelse lät negativ. "Korsförhör" och liknande låter lite sisådär, men det var kanske inte så du menade.
Är hon snäll och omtänksam som person är det väl bara att låta henne vara som hon är, även om det innebär att hon klipper samtalen kort ibland. Jag är själv hopplös med att svara på meddelanden men jag älskar mina vänner ändå.

Jag vet inte hur jag annars skulle ha beskrivit en rad frågor som jag förväntas svara på utan att kunna säga något annat.