Att ta vid där vi slutade

Idag fick jag ett spontant infall och ringde en barndomskompis som jag inte träffat på cirka 10 år och som jag inte haft kontakt med på många år. Och vi tog bara vid där vi slutade, med en rak och öppen kommunikation. Som om vi aldrig haft ett uppehåll i kontakten. Men givetvis har det hänt massor under de här åren. Vi har massor att prata om.

Men det första hon sa när jag ringde var "va, vem är det?" och så fick jag säga det en gång till. Hon noterade omedelbart att jag skaffat en annan dialekt och kopplade därför inte att det var jag. Det är ingen annan som påpekat att jag fått en annan dialekt, men jag har noterat det själv. Och jag vet faktiskt inte riktigt var den kommer ifrån. Jag tycker inte att andra pratar som jag.

Vi ska prata mer sen för hon hade en sak hon var upptagen med idag. Jag ser fram emot det.
 

Hur kommer det sig att du inte tror att du kan vara det? I och för sig, just rolig - om du menar en som får andra att skratta - vet jag få som är hela tiden. Det är väl därför komiker är så uppskattade 🙂
Jag vet inte. Jag bara känner att jag har aldrig något att ge av mig själv. Vet nog inte ens hur man gör.

Var bara dig själv.
Det är alltid bäst, för när man tassar på tå och beter sig som man tror att andra vill, märks det av de flesta och uppfattas konstgjort/falskt.
Jag har varit mig själv hela livet och det har visat sig vara dåligt. Ingen har velat vara min vän då.
 
Jag tror att du överanalyserar. Med risk för att låta klyschig, men vänskap handlar inte om att prestera och vara bra nog för att den andra ska stå ut med en. I alla fall i min värld så handlar det om att man tar varandra som man är och har trevligt tillsammans för att man är kompatibla på något sätt.

Omtänksam och hjälpsam är såklart bra egenskaper men inte om man hänger upp hela sitt värde som person på det och går på knäna av att försöka vara så jämt. Och rolig... ja, det är trevligt att kunna skratta tillsammans men det är samma där, man ska inte behöva känna sig som att man måste vara en cirkusclown, om du förstår hur jag menar? Vad som är roligt är dessutom väldigt subjektivt så det går inte att vara rolig på ett sätt som precis alla uppskattar.

Kort sagt, var dig själv istället för att försöka släta ut din personlighet och vara så lättsmält som möjligt. Det brukar märkas om någon försöker att spela någon annan, och det brukar få de flesta att undvika närmare kontakt.
 
Var bara dig själv.
Det är alltid bäst, för när man tassar på tå och beter sig som man tror att andra vill, märks det av de flesta och uppfattas konstgjort/falskt.
Det finns också ett mellanting, tänker jag. Man kanske vill bli bättre på att skapa och upprätthålla vänskapsrelationer? Tänker till exempel på det jag läst i dejtingtråden; att män inte ställer frågor eller intresserar sig för den de skriver med. Det skulle kunna vara en sak man kan förändra hyfsat enkelt.
 
Jag tror att du överanalyserar. Med risk för att låta klyschig, men vänskap handlar inte om att prestera och vara bra nog för att den andra ska stå ut med en. I alla fall i min värld så handlar det om att man tar varandra som man är och har trevligt tillsammans för att man är kompatibla på något sätt.

Omtänksam och hjälpsam är såklart bra egenskaper men inte om man hänger upp hela sitt värde som person på det och går på knäna av att försöka vara så jämt. Och rolig... ja, det är trevligt att kunna skratta tillsammans men det är samma där, man ska inte behöva känna sig som att man måste vara en cirkusclown, om du förstår hur jag menar? Vad som är roligt är dessutom väldigt subjektivt så det går inte att vara rolig på ett sätt som precis alla uppskattar.

Kort sagt, var dig själv istället för att försöka släta ut din personlighet och vara så lättsmält som möjligt. Det brukar märkas om någon försöker att spela någon annan, och det brukar få de flesta att undvika närmare kontakt.
Klart att jag analyserar när jag fått vara ensam så mycket. När ensamhet är resultatet av hur jag är så försöker jag komma på ett annat sätt att vara som inte resulterar i ensamhet.
 
Det finns också ett mellanting, tänker jag. Man kanske vill bli bättre på att skapa och upprätthålla vänskapsrelationer? Tänker till exempel på det jag läst i dejtingtråden; att män inte ställer frågor eller intresserar sig för den de skriver med. Det skulle kunna vara en sak man kan förändra hyfsat enkelt.
Jag ställer frågor. Tänker specifikt på att ställa frågor. För det kommer inte naturligt.
 
Berättar du det för kompisen i fråga? Alltså att det inte kommer naturligt för dig. Om jag var kompisen skulle jag känna mig väldigt glad och rörd att få veta att någon engagerade sig så mycket i mig och vår kontakt.
Nej, jag har inte berättad. Jag kan ju bli stämplad som en fejk också.
 
Klart att jag analyserar när jag fått vara ensam så mycket. När ensamhet är resultatet av hur jag är så försöker jag komma på ett annat sätt att vara som inte resulterar i ensamhet.

Det är många som är ensamma utan att det är något fel på dem. Ensamhet är en av våra stora folksjukdomar. Jag brukar få höra att jag är just hjälpsam och rolig, men inte har det direkt hjälpt mig att hitta fler vänner. Däremot tyckte jag att det blev stor skillnad när jag började berätta mer om vad som är svårt för just mig om jag känner att det blir för spänt i en situation. Bättre det än att försöka dölja allt och upplevas som oärlig.

Det är tråkigt att du har blivit avvisad, men att stöta och blöta vad du kan släta ut hos dig själv för att det inte ska hända igen kommer inte att gagna dig varken på kort eller lång sikt, det hoppas jag att du någonstans inser. Ibland träffar man personer man funkar super med och ibland träffar man typen man aldrig vill se igen, det tror jag gäller alla.

Vill du försöka göra en förändring så tror jag att det är nyttigare att jobba på de sociala förmågorna, som du redan har fått förslag om. Jag ska inte säga att det är enkelt för det är det tyvärr inte, men det är snällare mot en själv än att ha laserfokus på vad i ens personlighet som felar.
 
Senast ändrad av en moderator:
Det är många som är ensamma utan att det är något fel på dem. Ensamhet är en av våra stora folksjukdomar. Jag brukar få höra att jag är just hjälpsam och rolig, men inte har det direkt hjälpt mig att hitta fler vänner. Däremot tyckte jag att det blev stor skillnad när jag började berätta mer av vad som är svårt för just mig om jag känner att det blir för spänt i en situation. Bättre det än att försöka dölja allt och upplevas som oärlig.

Det är tråkigt att du har blivit avvisad, men att stöta och blöta vad du kan släta ut hos dig själv för att det inte ska hända igen kommer inte att gagna dig varken på kort eller lång sikt, det hoppas jag att du någonstans inser. Ibland träffar man personer man funkar super med och ibland träffar man typen man aldrig vill se igen, det tror jag gäller alla.

Vill du försöka göra en förändring så tror jag att det är nyttigare att jobba på de sociala förmågorna, som du redan har fått förslag om. Jag ska inte säga att det är enkelt för det är det tyvärr inte, men det är snällare mot en själv än att ha laserfokus på vad i ens personlighet som felar.
De sociala förmågorna är ju en del av ens personlighet. Jag upplever det som fejk att låtsas ha en förmåga man inte har.

Jag har verkligen lidit av att ha varit ensam. Jag har inte haft en enda vän sedan jag var 15 år. Nu pratar jag med en granne några gånger om året. Sen har jag fått kontakt med några här på Buke som jag snackar med ibland. Men mest pratar jag med folk som har betalt för att prata med mig. Jag är också beviljad en kontaktperson sedan några månader tillbaka men någon kontaktperson har inte hittats.
 
De sociala förmågorna är ju en del av ens personlighet. Jag upplever det som fejk att låtsas ha en förmåga man inte har.

Jag har verkligen lidit av att ha varit ensam. Jag har inte haft en enda vän sedan jag var 15 år. Nu pratar jag med en granne några gånger om året. Sen har jag fått kontakt med några här på Buke som jag snackar med ibland. Men mest pratar jag med folk som har betalt för att prata med mig. Jag är också beviljad en kontaktperson sedan några månader tillbaka men någon kontaktperson har inte hittats.
Vad är sociala förmågor enligt dig? Alltså hur beter man sig om man använder sociala förmågor?
 
De sociala förmågorna är ju en del av ens personlighet. Jag upplever det som fejk att låtsas ha en förmåga man inte har.

Med den attityden så är det ju ingen mening att försöka med något överhuvudtaget? Inte konstigt att du mår dåligt då.
Förmågor och personlighet är inte alls samma sak och att öva är inte att låtsas. Man måste göra något om och om igen för att ens ha en chans att bli bättre, och det gäller det mesta i livet.

Men jag sätter punkt här. Du vill ju ändå inte ha råd och verkar inte riktigt mottaglig för någon förändring, får jag intryck av. :(
 
Psykolog Björn Hedensjö har gett ut en bok om hur man kan träna upp sina sociala färdigheter.

Klipper in en faktaruta om boken ur SvD:

"Genvägarna till att bli mer likeable

Bete dig som att du redan är omtyckt.
Småprata.
Fundera på människor i din närhet som du gillar – vad gör dem ”likeable”? Härma!
Var inte snobbig, att antyda att man är lite bättre än andra har inte visat sig vara bra för omtycktheten.
Var inte negativ – men undvik ”den toxiska positiviteten”. Hantera inte människors allvarlig oro och funderingar med snabba, glättiga lösningar."

Källa: Omtyckta människor – forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable (Polaris, 2023).
 
De sociala förmågorna är ju en del av ens personlighet. Jag upplever det som fejk att låtsas ha en förmåga man inte har.

Jag har verkligen lidit av att ha varit ensam. Jag har inte haft en enda vän sedan jag var 15 år. Nu pratar jag med en granne några gånger om året. Sen har jag fått kontakt med några här på Buke som jag snackar med ibland. Men mest pratar jag med folk som har betalt för att prata med mig. Jag är också beviljad en kontaktperson sedan några månader tillbaka men någon kontaktperson har inte hittats.
Men vad räknas som fejk då? För jag tänker att om man gör någonting och är någonting mot en person så är det inte fejk om man menar det. Sålänge man vill väl och menar det man gör så är det genuint och ärligt oavsett om man har det naturligt i sin personlighet eller inte.

Fejk blir det tycker jag när man beter sig på ett sätt mot någon fast man har andra avsikter. Att man är trevlig och tillmötesgående tex för att man vill ha ut någonting av det utan att på något sätt bry sig om personen ifråga alls.
 
Vad är sociala förmågor enligt dig? Alltså hur beter man sig om man använder sociala förmågor?
Att man t.ex. känner in andras behov. Att man visar uppskattning och lyfter andra. Att man inkluderar någon i samtalet. (Tar nu exempel från en jag upplever som väldigt socialt kompetent.)

Psykolog Björn Hedensjö har gett ut en bok om hur man kan träna upp sina sociala färdigheter.

Klipper in en faktaruta om boken ur SvD:

"Genvägarna till att bli mer likeable

Bete dig som att du redan är omtyckt.
Småprata.
Fundera på människor i din närhet som du gillar – vad gör dem ”likeable”? Härma!
Var inte snobbig, att antyda att man är lite bättre än andra har inte visat sig vara bra för omtycktheten.
Var inte negativ – men undvik ”den toxiska positiviteten”. Hantera inte människors allvarlig oro och funderingar med snabba, glättiga lösningar."

Källa: Omtyckta människor – forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable (Polaris, 2023).
Men vad säger man då när man småpratar? När jag är en och en med någon så lyckas jag oftast, men inte i grupp. Då är jag tyst.

Men vad räknas som fejk då? För jag tänker att om man gör någonting och är någonting mot en person så är det inte fejk om man menar det. Sålänge man vill väl och menar det man gör så är det genuint och ärligt oavsett om man har det naturligt i sin personlighet eller inte.

Fejk blir det tycker jag när man beter sig på ett sätt mot någon fast man har andra avsikter. Att man är trevlig och tillmötesgående tex för att man vill ha ut någonting av det utan att på något sätt bry sig om personen ifråga alls.
Fejk är att t.ex. ställa en fråga utan att man är så jätteintresserad av svaret utan mer för att hålla igång ett samtal. Själv skulle jag föredra att bara prata om sånt som intresserar mig. Men det funkar inte att göra så. Så jag får göra om mig inför andra. Jag får göra om min personlighet för att det ska funka.
 
Senast ändrad:
Att man t.ex. känner in andras behov. Att man visar uppskattning och lyfter andra. Att man inkluderar någon i samtalet. (Tar nu exempel från en jag upplever som väldigt socialt kompetent.)


Men vad säger man då när man småpratar? När jag är en och en med någon så lyckas jag oftast, men inte i grupp. Då är jag tyst.


Fejk är att t.ex. ställa en fråga utan att man är så jätteintresserad av svaret utan mer för att hålla igång ett samtal. Själv skulle jag föredra att bara prata om sånt som intresserar mig. Men det funkar inte att göra så. Så jag får göra om mig inför andra. Jag får göra om min personlighet för att det ska funka.

Är du inte intresserad alls av vad andra människor vill prata om? Oavsett ämne? 🙂
 
Om småprat inte kommer så lätt för en kanske man kan ladda upp med några ämnen som man kan ta till om det behövs. Jag vet flera människor som gör så.

"Säkra ämnen" brukar vara t.ex
* aktuella tv-program som många tittar på (På Spåret, Melodifestivalen osv osv),
* aktuella sport-tävlingar (VM/OS/Vasaloppet osv),
* kommande planer, semesterplaner, påskplaner, vårens projekt osv
* frågor om folks familjer/intressen/jobb
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
850
Senast: Tuvstarr
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Ok varning för långt och veligt inlägg här nu, men behöver få skriva av mig känner jag. Kanske att när jag ser saker och ting på pränt...
Svar
14
· Visningar
948
Senast: Görel
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 168
Hundhälsa Hej! Tänkte kolla om andra har samma erfarenhet vid efter behandling med kortison till hund. Lite bakgrundsinfo: Hunden är idag 7,5...
Svar
2
· Visningar
454
Senast: The Beast
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Kattbilder #10
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp