Att ta sin bästa väns liv.

[elaktroniqe]

Jag sitter med tårar i ögonen och tankar snurrande i huvudet. Min älskade, underbara kallblodstravare ska få vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Jag tog beslutet i förrgår och det känns som rätt beslut.
Han skadade sig i april och har fått hela sommaren och hösten på sig att bli återställd, ingen visste om han skulle bli helt bra eller inte. Nu har det visat sig att det inte är någon idè att vänta längre. Han kommer aldrig bli helt återställd, aldrig mer bli den häst som jag delat de senaste 7 åren med. Jag tog beslutet för hans skull. Jag ska inte längre gå och hoppas och tro, för min skull, att han ska bli bättre.

Jag har aldrig varit med om en avlivning förut, och har ännu inte bestämt hur det ska gå till väga. Kollar upp olika alternativ ännu. Det kanske låter hemskt, men jag vill ha bort honom så fort som möjligt, för hans skull, såklart, han har tjänat och strävat för mig länge nog, och sen för att jag inte står ut med att det går en massa tid, nu när jag väl bestämt mig, innan det sker.

Vad har ni för erfarenheter? Jag vill följa honom till slutet, stå där vid hans sida. Jag tänker inte lämna honom. Hur har ni gjort? Jag behöver höra om andras erfarenheter. Fördelar/nackdelar med bult?
Jag känner, just nu, att bult känns vettigast för mig, för att efter en avblodning, då vet jag att han definitivt är borta. har hört hemska historier om hästar som fått spruta och timmar senare vaknat upp.

Älskling;

 

[Elisha]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Hej!

Beklagar, verkligen. Var med om precis samma sak med min häst som togs bort i februari i år. Hade också haft henne länge..
Hon var också skadad och skulle aldrig funka att rida på. Jag valde att ta bort henne med bult men var inte med. Ville inte ha den bilden på näthinnan att hon faller ihop. Min mamma och stallägaren var med och hästen (som annars är väldigt nervig av sig) hade varit helt lugn utan sedering t.o.m. Känns jättebra och rätt såhär i efterhand men det gör fortfaranade lika ont i hjärtat som den dagen, dagarna innan och efter.

Kramar!


Min prinsessa

 

[elaktroniqe]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag känner mig så osäker med det där att lämna honom, jag är den enda han litar riktigt på. Känns som om det sista jag skulle göra om jag lämnade honom hans sista stund är att svika honom, jag blir galen, allt känns så otroligt förvirrat!

Dessutom, han har en litet shettistjej (som också är min) som bästa vän, de går ingenstans utan varandra. Det går inte att lämna stallet med den ena utan att den andra blir förtvivlad. Och det känns så otroligt elakt mot henne också, det är hennes älskling jag har valt att ta livet av. Jag känner mig hemsk, även om jag vet att det beslut jag tagit är det rätta. Så många faktorer är inblandade.

 

[Magendy]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Tog det svåra beslutet att ta bort min unghäst sommaren 09 eftersom hon aldrig skulle bli bra igen pga sina dåliga bakknän.

För mig fanns det inte en tanke på att jag inte skulle närvara när hon fick somna in. Jag stod och höll i grimskaftet medans min man höll i hinken med morötter i. Gick jättesnabbt och hade en superbra kille som bultade henne. Fick sen grimman och gick in i stallet medans de lastade henne...

Skulle aldrig ha velat åka iväg med henne och lämnat henne till någon annan och sen kunnat åka hem igen med gott samvete.

men det är min personliga uppfattning om de hela....

 

[elaktroniqe]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Förstår det där med att lämna iväg. Skulle aldrig någonsin falla mig in, han ska få somna in i sin tygga miljö, där han känner sig hemma. Förstår mig absolut inte på folk som lämnar hästarna till slaktbilar heller, där de lastar in djuren i en stor släpvagn, och sen får de stå där, ibland väldigt länge. Usch!

 

[ellipsis]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag fick ta bort min prins för över 2 år sedan. Jag ville inte heller ha honom på näthinnan som död, utan så som jag ville minnas honom. Lugn och trygg i sig själv, och med mig.

Jag valde att köra honom till ATG kliniken här så de fick ta bort honom och kremera honom. Fick det tipset av mammas kompis som gjort så med sin häst och jag kände att det var det bästa jag kunde göra i den situationen. Jag var 18 år när jag fick ta det beslutet och känslig för sådana saker så hade jag tagit bort honom i hemmastallet hade jag nog aldrig kunnat sett på stallet på samma sätt igen.

Det är tufft att behöva ta det beslutet, men det är för hans, och din, skull.

Min prins

 

[Pinto]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

När jag tog bort en av mina så gjordes det hemma med bult.
Han stod och åt ur en hink som jag höll,sen så låg han bara ner.
Ångrar inte att vi var med ,han var trygg in i det sista.

 

[Lavinia]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Hej!

Jag tog bort min älskade för 2 år sen, det är nåt jag aldrig vill behöva göra igen, men ibland är det ju nödvändigt. Min togs bort med bult, i stallet där hon bodde, eller egentligen på en gräsmatta där nödslakten tyckte det passade. Det var planerat och gick jättelugnt till, jag var med fram till avblodningen, fick säja hejdå, men slapp se själva blodet.

Angående shettiskompisen.. På stallet jag jobbade innan hade vi 2 25-åringar som hängt ihop sen de var 4 år. De gjorde allt tillsammans och hade alltid gjort det. När den ena blev för skröpplig tog vi ut nödslakten som bultade henne och sen lät vi hennes kompis gå ut och nosa på kroppen och det verkade som om hon förstod, för hon gnäggade inte (det brukade hon göra om dom inte fick gå i hagen ihop eller när kompisen gick lektion och inte den kvarvarande). Hon fick en ny vän att gå i hagen med och visst verkade hon lite ledsen, men inte alls så mycket som vi förväntat oss.


Beklagar verkligen!

/Lavinia

 

[tim]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Ring nödslakten och boka tid, kolla däremot upp priserna med ett par stycken innan du bestämmer dig. Här i stockholm så varierade priserna mellan 5 och 20 tusen + moms för en avlivning tidigare i höstas beroende på vem man pratar med, somliga skor sig väl och utnyttjar verkligen folk i en sådan här situation. Eftersom du inte bor i stockholm behöver vi inte ta några namn.

nödslakten tar bort med bultpistol och avblodar därefter på plats, så inga levande djur åker iväg. Du får skriva lite papper och så innan själva avlivningen, ni går till den förbestämda platsen (gödselstack eller vad du nu finner lämpligt), sedan knäpper man hästen, därefter får du välja om du vill gå eller vara med när de avblodar och lastar på bil, de åker iväg 15min efter att skottet knäppts ungefär, så ingen långdragen process.

Det är inte grisigt eller äckligt på något vis, det är väl snarare en fråga om hur känslig man är.. De som jobbar i branchen är bra på att bemöta djur och ägare.

 

[_Runaway_]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag har varit med vid flera avlivningar som gått till på olika sätt. Kan dela med mig lite

Min egen häst som jag tog bort för ett år sen valde jag att ta bort på ett slakteri. Vi körde själva hästen till slakteriet som låg i Avesta, ett litet fint gårdsslakteri. Hästen lastades ur och vi gick till en liten paddock utanför byggnaden. Hästen kunde aldrig märka av den konstiga miljön som man kanske tror, allt var lugnt, stilla, och man var inte i närheten av blod eller döda djur som en del får för sig. Hästen togs bort med bult och föll direkt. Min pappa var med till slutet. När vi bokade tiden fick vi alternativet att Sthlms nödslakt skulle hämta hästen hemma hos oss och köra honom dit upp. Han skulle vara den enda hästen som åkte, och killen som körde lovade att vara med tills hästen låg död, och därefter ringa till oss. Vi valde dock att köra själva.

Har också flera gånger varit med om att ta bort hästen hemma på gården med bultpistol. Vid ett fall var det en inackordering, och jag erbjöd mig att hålla hästen för att ägaren skulle slippa. Ägaren kom till stallet på morgonen, sa farväl och killen som skulle ta bort hästen hade världens tålamod, han väntade i bakgrunden tills tjejen självmant gav hästen till mig. Vi väntade tills ägaren åkt iväg från gården innan vi gick bakom stallet. Jag berättade att hästen hade haft fång länge och äntligen skulle han få komma till himlen och äta massor med gräs. Killen säger då att "men ska vi inte låta honom beta lite här då, vi har ingen brådska" Sen fick hästen äta lite kraftfoder från hans hand och sekunden efter det låg hästen på backen. Det kan ju vara värt att tillägga att när hästen faller vid bultning så kan det se lite dramatiskt ut. Den faller verkligen "handlöst" och rycker i hela kroppen och kan även ha en del ljud för sig. Jag personligen skulle inte vara med till slutet med min egen häst, just för att slippa se detta som sista grej. Men hästen är ju verkligen inte vid medvetande, men som sagt det kan uppfattas obehagligt.

Sen har jag varit med om avlivning med spruta också. Dels ett litet två veckor gammalt föl. Detta var sjukt och låg ner i boxen redan innan, och somnade oerhört fort av avlivningsvätskan.
Nästa var en ettåring, och denna föll fort, men sen fick jag en känsla av att hästen kämpade emot lite. Min veterinär förklarade att hästen inte var vid medvetande men rosslandet och krafsandet kändes ganska obehagligt.

Jag tyckte förut att bult kändes helt otänkbart för mig, jag ville inte se blod eller höra någon smäll. Men med erfarenheter i bagaget så är det absolut detta jag föredrar nu. Det går FORT och jag har bara träffat skickliga killar (via Sthlms nödslakt) som visar oerhört stort hjärta och tålamod.
Jag har inga problem att vara med och hålla i andras, eller jobbets hästar vid avlivning. Jag kan kolla på när själva bultningen sker, och har även tittat på avblodning och stått vid kroppen en bra stund efteråt. Men den dag min egen gamla ponny ska tas bort kommer jag låta någon annan hålla honom. Sen vill jag gärna att någon täcker över blodpölen med sand eller jord och tvättar hans bläs lite från blodet innan jag ser kroppen. Just för att få en så fridfull sista bild som möjligt.

Det var lite av mina erfarenheter Det är ett svårt, men storhjärtat beslut du tar! Det är vi våra djur skyldiga, och det är en naturlig del i ett gott hästägande

 

[Olivia_locke]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

en av mina 2 favorithästar på ridskolan avlivades i morse . Han hade fått spatt i ett bakben igen som han haft innan+ny spatt i det andra. Han skulle aldrig återhämta sej och bli den han vart, så han avlivades. Det kändes hemskt att se en annan häst i hans box när jag kom till stallet idag...

 

[Balderum Norr]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag har avlivat mina med bult och jag har följt dem hela vägen. Det är vårt ansvar, tycker jag. Veta att allt gått fullt och rätt till dess döden tar över.

 

[KungTulle]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Tänk inte så att du tar hans liv- utan att du skänker honom en befrielse. Döden är säkert mycket bättre än livet- om livet innebär att man har ont varje dag.

Bult med efterföljande avblodning är det bästa för hästen enligt min åsikt.

Vi har avlivat en häst här med bult samt åtskilliga gamla grisar. Det brukar gå mycket fort och djuret är hjärndött innan det ens dråsat ner i marken. Kliniska döden kommer vid avblodningen då hjärtat stannar.

Djuret kan dock ligga och sparka till ett par gånger men är man bara beredd på det så gör det inte avlivningen hemskare. En del blod blir det vilket man också bör vara beredd på.

Men man får som ägare helt enkelt hålla masken fram till bultskottet avlossad, och sedan när hästen ligger ner kan man bara gå därifrån medan avlivaren tar hand om avblodningen om man har svårt att se blod.

 

[KungTulle]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Killen säger då att "men ska vi inte låta honom beta lite här då, vi har ingen brådska" Sen fick hästen äta lite kraftfoder från hans hand och sekunden efter det låg hästen på backen.

Det går FORT och jag har bara träffat skickliga killar (via Sthlms nödslakt) som visar oerhört stort hjärta och tålamod.

Har samma erfarenhet av killarna på lantbruksstjänst här nere i Skåne. Jag har varit med när de avlivat hästar vid 3 tillfällen, och de är helt fantastiska, både lugna och djurvänner. Sedan ska man beakta att de avlivar stora djur varje dag. En av killarna här har jobbat i ca 14 år med detta. De är riktiga proffs.

De är bättre på att avliva stora djur än vad veterinärerna är.

Dessutom är de duktiga på att säga de rätta orden till en ledsen djurägare. De har nog sett alla möjliga reaktioner både före och efter en avlivning.

Sist vi avlivade här hemma var en äldre minigris som antagligen halkat så illa att han brutit ett lårben.

Kommer ihåg vad killen som kom svarade när jag frågade honom om det inte var jobbigt att avliva djur varje arbetsdag:

"Vi jobbar och finns till för djurens skull"

 

[Tispe]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Uch, stackars dig. Jag brukar säga att "det värsta med att ha djur är att man vet att en dag måste man ta sitt ansvar och låta den somna in". Jag ville bara skriva att jag känner med dig.

 

[Memmis22]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Kl

Fy, jag sitter här å bölar nu efter att ha läst det här..

Vill börja med att säga att det är oerhört starkt av dig att ta detta beslut för din häst! Det ska du ha all cred för!
Jag är själv i dom tankarna, inte riktigt än.. men jag har nästan till 100% bestämt mig för att nästa sommar ska bli min älsklings sista här på jorden, resten får han tillbringa på dom gröna ängarna.. Och det är helt fruktansvärt, jag har ångest, ont i magen och grinar redan nu över det här.. Kan inte föreställa mig hur det känns att vara så nära slutet som du är..

Men jag anser som många andra att bult är det bästa! Och jag kommer, hur jävligt det än kommer vara, att vara med min häst in i slutet.. skulle aldrig kunna lämna honom till någon annan hans sista stund..
jag vill att han ska bultas hemma vid stallet och inte ana nånting, vilket han antagligen kommer göra ändå eftersom jag kommer vara knäckt..

Men återigen, du har tagit ett oerhört starkt, modigt och osjälviskt beslut! All eloge till dig!
Dom är våra älsklingar och när vi köper dom köper vi ju också ett enormt ansvar.. och man gör ju allt för dom, allt för att dom ska ha det så bra som möjligt..

 

[Lovisaleonora]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag föredrar absolut bult. Det går fort, är en beprövad metod och hästen behöver inte känna någon panik över att "tappa kontrollen". Vissa veterinärer sederar innan de avlivar med spruta, och det kan vara en rätt segdragen kamp om hästen försöker hålla sig vaken, vilket vissa individer envisas med.

Det logiska beslutet att det är tid att låta hästen gå vidare är en del, och nog så svårt (även om jag tycker det är lättare nu, med erfarenhet av hur de kan lida om man låter dem bli riktigt dåliga innan beslutet tas). Den känslomässiga är vidrig och blir - i alla fall inte för mig - lättare med åren. Det blir nästan svårare och svårare för varje häst. Att lära sig leva utan dem.

Men det är vårt ansvar som djurägare och något man måste inse redan innan man skaffar sitt djur. Att det kanske inte blir så att man kan hitta en ny, kärleksfull ägare till ett friskt djur, utan tvingas fatta det tunga beslutet om ett sjukt djur.

 

[vildvittra]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Hej! Jag tog det svåra beslutet i mars i år,, jag var inte med själv, men jag gjorde iordning honom ,,borstade och han fick sitt favorittäcke på sig. Pratade mycket med han under tiden. Hade precis tappat en mänsklig vän en vecka före, så jag var redan i sorgearbetet. Min man gjorde det slutgiltiga. Han använde slaktmask, vilket går fort och djuret blir inte stressat. Det var gjord på ett ögonblick!,,Hade haft en hästpratare här samma dag, där det kom fram att han själv ville vandra vandra vidare, och ville ha min hjälp till detta. Tungt att höra, men då var det lättare att ta beslutet. Det var det minsta jag kunde göra för min följeslagare.

Jag hade haft min varmblodstravare i sju år, o han var min bäste vän.. jobbigt, jobbigt. Men när allt var klart, kändes det som en befrielse för mig, eftersom han hade så ont. Han blev 26 år. Jag lät alla täcken vara kvar i stallet ganska länge,, sadeln har jag kvar än som ett minne.. Han ligger begravd i hagen, o jag går dit ibland när jag vill tänka. Det är bara tiden som kan dämpa sorgen..

Tänker på dig...

 

[hag391]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

delvis kl

Har varit med på 5 avlivningar och den absolut värsta och den bästa (om man nu kan säga så) har varit med spruta. De tre med bult har varit snabbt och bra men tyckte första avblodningen var jobbig.

Första avlivningen var med spruta på klinik och en häst som blev totalt bindgalen och sprängde dörren till rummet och for iväg utan kontroll men ramlade ihop efter en stund men de fick spruta honom igen för att de skulle funka. De var i början av 90-talet och de ämnet används inte längre vad jag har förstått.

Den sista jag var med om var oxå spruta och hon somnade nästan lika snabbt som med bulten med munnen full i mat.

Det som flera har nämnt om att vara med sin häst hela vägen ser jag kanske lite annorlunda på. Beror på en själv men man ska lyckas hålla sig lugn annars anser jag att man inte har något där att göra. Låter kanske hårt men ser det från hästens sida att är deras människa helt hysterisk så är risken stor att hästen blir det oxå och något kan gå fel.

Förstår inte riktigt vissa människor som ser ner på dom som inte varit med. Det är upp till var och en att välja

 

[moholmarabs]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

trakigt att du maste ga igenom detta ts, men tankt att det ar for det basta och du har fina minnen..

har under aren fatt avliva flera hastar, det mest traumatiska var val min 28 ar gamla arabsto som fick colic nar jag var borta en weekend. de som skulle se till hastarna (de var pa losdrift/hage) bara sa att hon inte kom upp for kvallsfodring och letade inte ens efter henne.. Jag hittade henne nasta morgon och hon var da nere, sa det var bara att ta ut bossan och skjuta (detta i usa) och sen be granne komma och grava hal for henne. Ja jag skot sjalv. Valdigt hart men hasten led. Och da fick man gora vad man kunde.
Har ocksa varit med om hastar som brutit ben, blivit stangade av kor/tjurar och det fanns inget val. Man skjuter direkt, och aven om det ar hart, man far tanka vad som ar bast for djuret. Det gar ju fort i alla fall.
Har aven fatt avliva folungar som av en eller anledning inte klarade sig. Da med spruta och det gar alltid fort ocksa. Visst ar det tufft och man grater, jag hade en toppen vet som verkligen var duktig och allt var rent och snabbt. Hastar avblodas inte i usa..
Men det ar tufft dock skall man alltid forsoka tanka att det ar for hastens basta och vi som manniskor har fatt den formagan att kunna bedomma nar det ar dags.. Battre att kunna gora innan djuret verkligen lider ...