Att ta sin bästa väns liv.

[Marlan]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Först vill jag ge din en stor styrkekram!!!
Det är inget lätt beslut du har tagit.

Jag var med vid min första avlivning första gången för lite mer än ett år sedan.
Min islandshäst hade fått spatt och svarat dåligt på diverse olika behandlingar och hade konstant ont.
Jag valde bult då jag läst mycket possitivt om det här på buke.
Jag var med tills han hade trillat ihop. Klarade inte av att titta så stod med ryggen till. På så vis kunde jag vara med hela vägen utan att behöva ha en dålig sista bild

Andra gången va i våras då min gamla ponny skulle somna in efter grava personlighetsförändringar...
Denna gången klarade jag inte av att vara med alls... Ledde ut honom till platsen vi hade bestämmt och gav han sin bunke med kraftfoder, äpple och morotsbitar. Han dök ner i den och jag lade grimskaftet över hans rygg, smekte hans sida när jag gick... usch... Kan fortfarade höra hans humande efter bunken och känna hans silkeslena päls mellan fingrarna.

Som sagt, det är inte lätt! inte alls... men hästarna märker ingenting, människorna som kom och hjälpte mina vänner över på andra sidan va mycket proffesionella och lugna. Stort heder till dom som kan jobba med det!!

 

[Toktjejen]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag tog bort min häst för ca 2 - 3 veckor sen och jag valde att inte va med och hästen brydde sig inte utan ville bara ha maten ur hinken. Kadavern som kom ut va jätte lugn och snäll o tog tid på sig och va så snäll.

Jag tog farväl innan och sen efter när han skulle plocka av han skorna. Ååå de kändes bra för både mig och honom. Killen förstod att det va ett tufft beslut men han tyckte jag va modig sóm vågade gå dit när han låg där och säga hej då.

Så allt gick fort o smidigt och från när han skulle avlivas till han låg i bilen så tog det inte många min....

Så massor av styrkekramar till dig

 

[skorpannorpan]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Önskar att ingen behövde stå med detta beslut men ibland måste vi, som andra sagt, vi följer dem längst hela vägen. Bult är för mig enda vägen där det slutar. Har varit med en gång å sista gången, för 2 år sedan, gick det inte. Trodde jag skulle klara det men allt bara släppte för mig å jag fick gå därifrån för han skull. Blodet behöver man inte se om man inte måste stanna även efter bulten, vilket jag aldrig gjort.

Kall fakta: Först bult sen skär de av halspulsårdern för att det sista livet ska försvinna fort. De är ju bara hjärndöda av bulten, hjärtat fortsätter att slå. Men de är borta innan de ens nuddar marken.

Efteråt låg jag å klappade skalet, stängde de stora vackra ögonen... När vi återigen släppte ut de andra hästarna sprang hans hagkompisar upp så långt i hagen de kunde komma, ställde sig å spanade rakt ut i inget, fick en känsla av att de sa ett sista jordefarväl till sin stora vackra ledare innan han vandrade vidare till en plats där ingen kunde gör honom illa mer, där hans plågor inte längre fanns å där allt gjordes rätt igen.

De vet varför vi gör det, de vet när vi gör det av kärlek å de tackar för det. En häst vet innan vi själva vet å finns för oss när vi tar beslutet. Frågan är vem som är med vem hela vägen...

 

[Svetlana]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Sitter och grinar här när jag läser denna tråd. Är nu i januari 2 år sen jag fick ta bort min älskling,blir fortfarande lika ledsen varje gång jag läser såna här trådar..
ingen lätt beslut att ta då hästarna betyder så mycket för oss! men tyvärr som flera sagt ingår detta svåra beslut i att vara hästägare.
Jag valde att köra in med han på klinik och lämna han där,han fick somna in med spruta och sedan kremeras. Hade defenitivt inget bra samvete när jag gick därifrån,kände och fortfarande känner mig som en mördare som bokade tiden och lämnade han där..men de ringde till mig efter att allt var över och sa att det hade gått bra,han var lugn och fick lite kraftfoder och somnade in direkt. Då bröt jag ihop eftersom då var det verkligen för sent för allt även om det var rätt beslut.
TS: Hemskt beslut att fatta men starkt av dig att göra det om hästen inte kan leva ett värdigt liv utan smärta!

 

[elaktroniqe]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Tack för alla svar. Det känns iaf lite bättre när andra delar med sig. Ännu är inget datum bestämt. Pollen blir bortklemad och får morötter och en massa gott som han älskar varje dag. T.ex. Digistivekex Han ska få njuta sista tiden!

 

[Mia_R]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Du har den absolut värsta tiden framför dig, efteråt kommer du ha sorgen och saknaden men även en lättnad att det är över. Tiden innan, när man ska boka tiden och dagarna, timmarna, minuterna, sekunderna innan det är dags är de värsta, så även om det är en klen tröst så är det faktiskt konstigt nog lättare efteråt.

Såg att du har en liten shettis oxå, hästar har lättare att acceptera döden, de sörjer inte som vi utan går vidare när/om de förstått vad som hänt. När en kompis bara försvinner blir de oroliga, men jag vet ingen häst som fortsätter leta efter kompisen när de väl förstått att den är död. Min gamling nödslaktades med sommarens alla föl i hagen bredvid på näthinnan när hon dog, ingen av dem brydde sig. Min unghäst blev moderlös som 10-dagars men där var det riktigt tragiskt att se honom ligga tryckt vid hennes kalla kropp när jag skulle hämta honom, men han gick ifrån henne utan större tvekan och blev senare adopterad av min 4-åring som förlorat sitt föl.

Du kommer alltid att ha dina minnen kvar även om det kommer ta tid att minnas och se foton utan att gråta.

 

[mårran]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Stackars dig, jag har varit med om flera avlivningar och det är så himla jobbigt. Men det är något vi måste göra för våra kära hästar. Jag har valt att vara med för att hästarna skulle känna sig trygga. Det har gått lugnt och fint tillväga dom har fått stå och äta havre i en hink. Det är lite otäckt just när dom fallet för det är handlöst. Sen har jag tagit av grimman och valt att gå därifrån. Personalen har varit jättesnälla och förstående. En gång var det lite läskigt det var ett fullblod och hon sprattlade ganska mkt efteråt. Jag frågade varför och då förklarade han att fullblod gör ofta det. Men dom är ju helt hjärndöda så dom känner ju ingenting men det var läskigt när man inte var beredd på det.

Annars tycker jag att det har gått bra. En gång i tiden fick man inte ringa nödslakt om det inte var en nödsituation och då åkte vi till ett litet slakteri. Det var inte så farligt förutom att jag sa innan att jag ville se sen att hästen var död innan jag åkte hem. Då var jag alltså inte med vid själva bultningen, det var två gubbar som jobbade där och medan den ena gick och sade till mig att det var klart hade den andra redan börjat skära i hästen. Det var hemskt för det var den bilden som fastnade på min näthinna. Sen var det fruktansvärt långt att åka hem utan hästen, och jag gör aldrig om detta. För hästens del var det ingen fara alls men för min egen, usch.

Nej hemma på en fin och lugn plats har vi gjort det sen med våra sjuklingar och gamlingar och det är att föredra tycker jag.

Lycka till och jag sänder dig många varma kramar i din svåra stund, vet som sagt precis vad du går igenom. Hoppas att jag inte behöver göra det på länge men min äldsta häst är snart 20.

 

[Ottilia]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Jag känner med dig! önskar ingen behövde gå igenom en sådan sak.

Hade jag haft möjlighet hur min lilla pålla hade tagits bort så hade jag valt bult. ett år av trassel, ett team av veterinär, hovslagare mfl på en klinik kämpade tills de inte kunde hitta någon ny lösning på hur hon skulle bli bra i hovarna. När de sa att hon inte mådde bra av att leva längre så planerade jag en sista tid i gräshage och att ta bort henne på hemma plan med bult, för att hon skulle vara trygg och må så bra som möjligt.
Det slutade med att hon bara några dagar efter beslutet och inskickande av papprena kom in från hagen med ett sår som gick in i leden. Var tvungen att ta bort henne på klinik och jag fick inte vara med i hennes allra sista stund. Det är nog det värst jag varit med om.

 

[linzan]

Sv: Att ta sin bästa väns liv.

Vi är i samma sits och just nu väntar jag bara på ett ok från försäkringsbolaget, får hoppas de går efter veterinärens beslut. Jag är fruktansvärt blödig och gör inget annat än lipar bara jag tänker på min lilla prins Jag önskar jag hade någon som kunde hålla honom åt mig då jag vet hur känslig han är för hur man mår och beter sig. Men jag har ingen som kan göra det så jag får helt enkelt bryta ihop och hoppas han är lugn iaf.
Känns för jäkla illa att behöva ta bort en 6 åring, men ibland finns det inga andra utvägar.

Kram till dig